Skrivet av: sytacoma | 2012-01-10

2007 – Två sidor av Hals

 En och samma plats, men ändå helt olika intryck. Allt beror på omständigheterna, hur och var du ligger förtöjd, hur besättningen i grannbåten uppför sig, hur trevligt sällskapet i den egna båten är. Kanske är dina upplevelser av platsen sådana att du aldrig mer vill besöka den. Kanske blir minnet sådant att du med ett leende lägger in hamnen som en waypoint du mer än gärna återvänder till.

Bryggan i Säby kl. 21.00 - Stämningsfullt och vackert. En av våra favorithamnar.

För första gången kommer vi till Hals som ligger vid Limfjordens mynning. Av en visslande hamnkapten blir vi anvisade en plats strax nedanför fiskekajen. Det är smutsigt och skvalpigt och luktar illa, strax ovanför på kajen går folk förbi och tittar rakt ner på oss där vi sitter.

Vi knaprar i oss några morötter. De smakar död sill. En större motorbåt styr fram längs med vår långsida. Jag ställer mig beredd att ta emot akterlinan, men skepparen som är en elegant herre i sina bästa år (ca 53) tittar inte ens på mig. Han tar ett klumpigt hopp över sitt höga vindskydd han har uppsatt längs med styrbordssidan, dunsar ner på vår båt, trampar mig på foten, lägger linan runt vår knape, tar så ett jättehopp tillbaka över till sin båt, över vindskyddet. Allt detta utan en enda blick på mig.

Tyvärr, tyvärr så landar han efter sitt hopp på gasreglaget. Detta är inte alls bra, särskilt inte när han som nu har en liten Becker 23 framför sig. Den stora båten sätter full fart framåt, mot Beckerns akter och utombordaren som hänger där. Ett brak – en krasch – ett skrik! Kvinnan i sittbrunnen flyr för sitt liv, inifrån hörs skräckslagen barnagråt. Mannen på Beckern blir först helt mållös, men snart haglar svordomarna över ”inkompetenta idioter” och ”odugliga jävla mördare som har hjärnan mellan tårna.” Han böjer sig över aktern, eller det som är kvar av den, blir så återigen tyst.

En stund efteråt kommer marodören ombord på den demolerade båten, inspekterar skadorna, hummar lite, lämnar över ett visitkort. Så lämnar han den uppretade ägaren som står kvar där på däck med visitkortet i handen. Ilskan byts mot lätt förvirring. Kvinnan bredvid honom lyfter tyst upp det minsta barnet i famnen. Barnet som också det blivit tyst stoppar tummen i munnen, men tar strax ut den igen för att i stället sträcka ut tungan efter den elegante.

  • Trist duggregn.

  • Böckerna lästa.

  • Förkylning på gång.

  • Chokladen slut.

  • Affären stängd.

Ja, det var Hals det. En eländig liten håla. Rekommenderas ej.



Ett år senare

Vi ligger stilla i Hals. Det är stor kappseglingsdag och hela tiden är det båtar som kommer och går. Vi har den absolut bästa platsen i hela hamnen, ligger vid kanten av bryggan med bästa tänkbara utsikt över hela hamninloppet. Det är även ett fantastiskt väder – sol och en precis lagom vind. Sittande på fördäck med ett glas vin bredvid mig fotograferar jag vita segel och spinnakrar i alla möjliga färger mot en klarblå himmel. Inne i hamnen kommer och går båtar hela tiden, som alltid är det både intressant och lärorikt att studera olika sorters manövrar, se hur man kan bete sig vid olika sorters tilläggningar, notera hur man inte bör göra.


Jag anar att detta är något av en mellandag – vädret den här sommaren har hittills varit mycket ostadigt med lågtryck både härs och tvärs. Vi njuter av att för omväxlings skull ligga stilla på ett vatten som är välvilligt inställt till oss och vår lilla båt, ett vatten som kluckar hemtrevligt mot vårt hem och är precis lagom på alla sätt och vis.

Besättningarna på de kappseglande båtarna är skickliga, de gippar och slår och har hela tiden full kontroll. Efter avslutad segling glider de elegant in mot bryggan endast med hjälp av seglen. I precis rätt ögonblick tar de ner seglen och gör sedan en perfekt tilläggning.

Vi spankulerar omkring på kajen med en glass i handen. Kappseglarna försvinner in i det stora festtältet för att sedan dyka upp lite här och var. Nyduschade, med vita jeans och vit skjorta med en marin tröja lite nonchalant slängd över axlarna, eller ett par rena och hela mörka jeans med tillhörande skjorta och kavaj.

På kvällen är det baluns i tältet. Anders och jag smyger oss in precis som vi är, i urblekta seglarshorts och rufsigt hår. Anders i veckogammalt semesterskägg, jag själv utan att ha sett mig i en spegel på ett bra tag. Vi svänger runt till tonerna av några gamla slagdängor, går sedan en sväng för oss själva såsom endast ett medelålders äkta par som för tillfället är barnfria kan göra. Hand i hand, då och då med ett stopp för en puss eller två.

Hals är ett utomordentligt trevligt litet ställe, särskilt då det är kappseglingshelg. Rekommenderas starkt.

Hals vid Limfjordens mynning



Lärdom:

  • Alla platser förtjänar en andra chans.

*          *          *

Annonser

Responses

  1. Låter som att din inledande reflektion stämde bra.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: