Skrivet av: sytacoma | 2012-01-17

2008 – Mot Tyskland

Ett skepp är tryggast när det ligger i hamn, men det är inte vad ett skepp är byggt för.                                                                                                                                                                                               Paulo Coelho

Sommaren 2008 bjöd på väder och vindar av alla de slag. Efter att ha följt Jyllands kust med besök  i Hals, Grenå och lilla idylliska Ebeltoft kom vi till Ballens hamn på Samsö. Vis av tidigare erfarenheter  är vi noga med att lägga oss på en tillåten plats och vi pratar mycket tyst med varandra för att inte någon ska störas. Innan vi börjar med middagen plockar vi bort batteriet i  brandvarnaren.

Från Samsö fortsätter vi till Omö. Det är knallsol och mycket varmt, så det blir en hel del bad. Vi besväras av insekter under en del av färden och får vid ett tillfälle starta motorn för att undkomma insekterna som är klart jobbiga och finns överallt.

Omö skola

Omö är en av våra favoritöar – en vacker ö, med mycket sång från koltrastar. Tidigt nästa morgon tar jag en promenad alldeles för mig själv. Det är harar på fälten, många fåglar, en vit häst som galopperar uppför en kulle. Guldögonblick. Så kastar vi loss och ger oss iväg ut på Smålandsfarvattnet   med sina många vidsträckta grundområden. En solig morgon, men efterhand allt mer disigt. Åskmoln syns runt horisonten.

För första gången är vi i Vordingborg längst ner på södra Själland, ett gammalt vikinganäste. Vi letar förgäves efter en badstrand, ger till slut upp och doppar oss i knähögt lite sunkigt vatten.

Nästa morgon styr vi kosan mot Hesnaes på sydöstra spetsen av Falster. Det blir en segling då vi är ensamma på havet, en tyst och stilla segling. Först när vi närmar oss bron mellan Själland och Falster kan vi ana civilisationen. Ett stilla sus av bilarna som färdas där borta på bron, ett pärlband av bilar i alla färger.

Omö skola

Framme på Hesnaes tar vi en promenad ovanför stranden – bokskog, skarpa branter ner till stranden, vasshus. Jag samlar flintastenar på stranden, det blir en redig hög som jag sedan inte riktigt vet var jag ska lägga. Det slutar med att jag bär tillbaka dem till stranden, behåller bara en enda där den ena sidan glittrar som av silver.

På kvällen planerar och förbereder vi seglingen till den tyska ön Rugen. Tittar på sjökorten, gör sallad med tonfisk och ägg, brer smörgåsar. Efter en natt med lite nyckfulla vindbyar går vi upp strax efter fem, kokar kaffe och gör i ordning varm blåbärssoppa. En halvtimme senare är vi klara för avfärd, men himlen är riktigt svart och otäck. Vi beslutar oss för att vänta lite och äter under tiden frukost.

Efter en stund friskar vinden i ordentligt, vilket får oss att bestämma oss. 50 nm i 13-15 sekundmeters motvind är inte vad vi vill ge oss ut i. Vi lägger oss och sover några timmar i stället.

Det är mycket åska under dagen, promenaderna blir 5-10 minuter långa och får passas in mellan åskskurarna. Vi har fortsatta problem med att avlyssna väderrapporterna – de hörs inte alls, i stället får vi förlita oss på vad båtgrannarna hört på sina radioapparater. De danska rapporterna säger 9-10 m/s under morgondagen, de tyska 12-13 m/s. Det gör oss inte precis klokare på hur vi ska lägga upp det hela. (Vi har inget internet i båten, och något hamnkontor finns inte heller.)

Inte heller nästa morgon får vi in väderrapporten. Båtgrannarna sover, men vi kastar ändå loss strax efter sju och ger oss iväg ut på Östersjön. Under dagen blåser det mer och mer och vågorna bryter hela tiden in över Anders som är den som till allra största delen får styra. Det är väldigt tungt eftersom både vind och vågor är starka. När vi närmar oss den tyska ön Hiddenzee blåser det 16-17 m/s – vi surfar fram i 9 knop med inget storsegel alls och bara en liten bit av focken.

När vi seglat in mellan Hiddenzee och tyska fastlandet letar vi oss in i den lilla hamnen Barhöft som ligger mitt i en nationalpark. Det är mycket grunt, så man får gå i smala muddrade rännor. Runt de mycket grunda vattenområdena med bara några decimeters djup ligger stora områden med vass. Vi tar en promenad i skogen och strandområdet, men glömmer tyvärr ta med kameran.

Nästa morgon går vi den korta vägen till Stralsund. Detta är verkligen Tyskland – korvar, öl, massvis med caféer. Under vår promenad genom staden ser vi säkert ett tjugotal cafeér, men inte en enda livsmedelsaffär. Vi letar och vi frågar, men någon mat blir inte köpt den dagen.

Morgonen därefter strax före åtta är det en väldig aktivitet i hamnen. Ett 30-tal båtar går iväg samtidigt – broöppningen är 8.20, missar man den får man vänta tills på eftermiddagen. Framme vid bron cirklar vi runt samtidigt med de andra båtarna i väntan på att det ska bli dags. Så öppnas bron – när vi passerar sker det till pampig tysk marschmusik på högsta volym – musiken kommer från brovaktens stuga och strömmar ut från högtalare. Det känns högtidligt, som om vi är på väg till något alldeles extra.

Det gamla Östtyskland! Slitet,rostigt, förfallet. Gator, trottoarer och hus är gamla och söndervittrade, i mycket stort behov av renovering. Det finns även nyare välskötta hus och trädgårdar, men dessa sticker ut som ett udda inslag.

Vi ligger i Kröslin, sydöst om Rugen och en bit in i Tyskland vid Peenefloden. I denna stora hamn är det fortfarande helt stilla klockan åtta på morgonen. Vi sitter i sittbrunnen andlöst tysta, lyssnar till sjöfåglarnas rop, till det stilla rasslet i vassen.

Ett par hundra meter mittemot på den lilla ön Usedom ligger Peenemunde där Gustav den andra Adolf landsteg 1630 i spetsen för de svenska trupperna i samband med Sveriges inträde i 30-åriga kriget. Under andra världskriget var Peenemunde ubåtsbas samt centrum för raketutveckling och tillverkning av V1 och V2-bomber. När vi lämnar Kröslin för att segla vidare gör vi först en avstickare dit och tuffar långsamt runt i hamnen där gamla krigsfartyg av olika slag, bland annat en ubåt, ligger förtöjda. I bakgrunden ligger arbetslägren och de gamla fabriker där robotarna och bomberna tillverkades.


Inte en person syns. Det känns som att vara i en annan värld, eller som om vi seglat bakåt i tiden i en tidsmaskin. Så lämnar vi hamnen och hissar segel, glider sakta ut mot fritt vatten. Ett vinande ljud hörs, hela tiden. Det stiger och sjunker i styrka och jag tänker att det är vinden som viner i de gamla övergivna fabriksbyggnaderna, i skorstenar och i gluggar. Det är ett klagande, spöklikt ljud; en klagolåt från forna tiders lägerfångar.

Vi får en fin segling över till Sassnitz på nordostsidan av Rugen. Väldigt stor hamn, men den del som är ämnad som gästhamn är inte alls klar utan vi får ligga vid en hög betongkaj. Här finns inga barnfamiljer i båtarna utan det är nästan undantagslöst äldre par i åldern 50+ som hand i hand vandrar omkring. Det ser mysigt ut, och vi känner igen oss – vi själva går för det mesta hand i hand när vi besöker olika hamnar och städer. Men varför går inga par i vår ålder hand i hand hemma i Kungsbacka eller Göteborg?


Efter en dag i Sassnitz går vi till Rönne på Bornholm. Det blåser ca 8 m/s men mot slutet 14-15 m/s. Det är höga vågor, med fri sydöstlig vind ända från Polen. Mot slutet är det mycket gungigt – Östersjön är känt för att vara lite besvärligt när det blåser på, detta på grund av att vågorna är korta och krabba. När Anders tar ner seglen rullar och slår båten vilt åt alla håll. Han är säkert fastspänd,men jag känner mig ändå orolig.

Nästa dag ligger vi stilla i Rönne. Egentligen hade vi tänkt segla runt Bornholm men på grund av starka vindar får vi stanna ytterligare ett par dagar i Rönnes hamn. Hamnarna på nordsidan är mycket små och kajerna ligger tråkigt, precis nedanför de trafikerade gatorna. Dessa hamnar stängs vid pålandsvind över 10 m/s, så har man otur kommer man ej in i hamnen när man som bäst behöver det. Vi ägnar en hel dag åt att åka buss och bese olika platser: Nexö, Svaneke, Gudhjem. De två sistnämnda är väl värda ett besök.


När vi ska åka hem från Gudhjem kommer det ingen buss. Vi är många som ska resa tillbaka till Rönne, bland annat några familjer som ska med färjan till Ystad. Tiden går och vi blir allt mer fundersamma. Efter någon timme ger sig några av oss  ut för att leta efter bussen  och snart hittar vi den mitt i en brant backe – den kan vare sig komma upp eller ner på grund av en bil som parkerat väldigt dumt.

Polisen rycker ut och ringer efter bärgningsbil. Då dyker den skamsne bilägaren upp, låser upp och försvinner med en rivstart från platsen.

Vi försöker skydda oss mot solen

Vi fortsätter till Ystad och dagen efter till Gislövläge. Här tar vi en lång promenad längs med stranden, ända bort till Trelleborg. Jag vänder vid badets pampiga kaj medan Anders fortsätter ända in till Trelleborgs centrum för att söka sina rötter. Här växte hans far upp och fortfarande finns det släkt kvar.

Nästa morgon kastar vi loss vid 7-tiden, vi räknar med att ta oss igenom Falsterbokanalen klockan tio. Tjugo minuter innan broöppningen sätter vi på motorn för att hinna, men missar öppningen med ett par minuter. Sakta tuffar vi ut i ytterhamnen igen och släpper i ankaret, dricker kaffe och läser. Kvart i elva drar vi upp ankaret och tuffar återigen in mot bron. Vi lägger oss i beredskap ca 20 meter ifrån, och när den gröna lampan tänds och bron öppnas väntar vi snällt på att båtarna från andra sidan ska passera innan vi går igenom. När sista båten är igenom börjar vi tuffa fram, men fem meter framför näsan stängs bron! Vi väntar snällt, Anders tyckte han hörde en ambulans och tror att brovakten ska släppa fram den och sedan återigen öppna bron. Men minuterna går, och när en kvart gått ropar jag upp brovakten. Nej, vi får vänta till 11.00! Vi skulle gått igenom direkt bron öppnades och gör vi inte det så får vi skylla oss själva!

Jaha…! Med motorn igång ägnar vi de närmaste 45 minuterna åt att cirkla runt inne i själva kanalen, och när bron öppnas slinker vi snabbt ut. På motsatta sidan ångar en båt på i full fart för att hinna igenom. De har N-flaggan hissad och kvinnan i fören gestikulerar vilt för att brovakten ska förstå att de vill igenom, men fem sekunder innan de når fram stängs bron! Detta utan att några bilar är i närheten.Vi kan bara föreställa oss hur brovakten sitter därinne i sitt lilla bås och skrattar åt oss och tycker livet är helfestligt.

Två timmar har vi ägnat åt bron i Falsterbokanalen. Lite småsura styr vi mot Öresundsbron och in mot Malmö. Vi har beslutat att lägga oss i Dockan som ligger centralt i Malmö, detta med tanke på att Mikael ska komma med tåget. Vi vet dock inte var i Malmö Dockan ligger, det är en ganska ny hamn och finns inte med på det sjökort vi har. Vi letar oss fram och Dockan visar sig ligga där vi trodde.

Med Mikael ombord seglar vi till Hornbaek på Själlands norra sida och därifrån vidare till Anholt. Där blir det många bad, men vi får vara väldigt försiktiga och noga se var vi sätter fötterna. Det finns en hel del fjärsingar i vattnet, och dessa bör man absolut inte trampa på. Det är farligare att bli stucken av en fjärsing än att bli biten av en huggorm, och det lär göra oerhört ont. I värsta fall inträder döden.

Vi blir kvar ett par dagar på Anholt, tar en tidig morgonpromenad på stranden och överraskar mellan kullarna ett par i en mycket öm situation. De flyger ifrån varann men vi låtsas som om vi inte sett fast vi passerar bara ett par meter ifrån dem.

Mikael vill väldigt gärna nattsegla, så vi laddar upp med strålkastare, mat, soppa och godis. Alla grejor som vi kan tänkas behöva är framtagna ute i sittbrunnen så att vi lätt ska kunna hitta sakerna i mörkret. Strax efter nio-tiden kastar vi loss och seglar iväg i en fantastisk solnedgång. Vid 23-tiden går Anders och lägger sig, Mikael och jag tar första vakten. Det rullar väldigt eftersom vinden är rakt akterlig, så det skramlar och klonkar i alla skåp och lådor. Ute i sittbrunnen försöker vi komma på vad alla barnböcker vi läst heter – det blir en hel del.

Fast vi är mitt ute på Kattegatt så är det en hel del ljus att hålla reda på. Ibland är det svårt att se om en lanterna är grön eller vit. Jag håller noggrann koll på ett lastfartyg som närmar sig om babord, men det är svårt att bedöma avstånd och eventuell kollisionskurs. Till slut ser jag den gröna lanternan och förstår också bättre vart fartyget är på väg.

Mikael blir lite illamående av allt gung och går och lägger sig i min koj – så småningom när Anders kommit upp lägger också jag mig, stadigt inkilad på durken mellan Anders koj och bordet. Halvslumrar någon timme, men när vi börjar närma oss Läsö går jag upp igen. Det är mörkt och kallt.

Mellan två och tre ger sig Läsös samlade fiskeflotta sig ut, och plötsligt blir det väldigt många lanternor att hålla reda på. Vi har en trålare  om babord vars kurs vi måste korsa – den verkar ligga nästan stilla, och eftersom vi inte vet om den har en trål ute så sätter vi fart med motorn för att gå för om den. Plötsligt tänder den tre lanternor på styrbordssidan med ett skarpt blått ljus, rakt mot oss. Tre knallblå lanternor? Mudderverk, minsvepare eller ubåt??? Vi försöker återuppliva våra kunskaper från skepparkurserna men detta har vi inte hört talas om. Kan dock tänka oss vad de möjligtvis kan innebära, nämligen att de har fiskeredskap ut från sidan på båten.

Frampå småtimmarna blir det svårt att hålla sig vaken, ögonlocken faller hela tiden ner. Vi seglar onödigt långt norrut för att runda Läsö Trindel, något som egentligen inte alls behövs. Först vid 06.30 är vi framme vid Österby – vi tuffar runt lite först för att se var vi kan ligga, hade väl egentligen hoppats på att en del båtar skulle gett sig av, men det verkar vara lite för tidigt för detta. Tränger sedan in oss mellan två båtar på en riktigt bra plats och kan sedan lägga oss och sova några timmar.

Vi känner ett visst motstånd mot att lämna Läsö, vet att det kommer att dröja flera veckor innan vi kan segla ut igen. Först vid 10-tiden lägger vi loss – det är en så kallad ”skiftende vind” så det dröjer innan vi siktar Malö. Som så ofta på hemväg från Läsö så blir det en hel del motorgång.

Efter ett hastigt bad på Mönster är vi återigen hemma i vår egen hemmahamn på Draget. Vi är nöjda med att Mikael fått sådant kanonfint väder den vecka han varit med oss. Överhuvudtaget har det varit betydligt mera sol och vackert väder denna sommar jämfört med sommaren innan.

Om bara några månader...



Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: