Skrivet av: sytacoma | 2012-01-21

2009 – Hemsegling 2

Det absolut svåraste innan vårt livsäventyr tog sin början hade varit att bestämma oss, att ta beslut om att resan skulle bli av och att det skulle ske en viss tid. Sedan var det bara att jobba på.

                                                                                                                      Birgitta Boye

I fem säsonger har vi seglat med Vindela. Vi är mycket nöjda med henne, men längtan efter mer utrymme har växt sig allt starkare. Samtidigt lever vi i vår långseglardröm – en rymligare båt med plats för allt som vi tror oss behöva känns ganska nödvändig.

Ofta är vi ute på nätet och kollar in vilka båtar som är till salu. Så en dag i maj ser vi att en Hallberg Rassy 39 är till salu, just den båttyp som vi funderat allra mest på. Vi låter säljarna förstå att vi är mycket intresserade och åker sedan upp till Strömstad där den ligger. Det blir kärlek vid första ögonkastet. Vilken fin båt! Vilka utrymmen! Vilka möjligheter! Snabbt bestämmer vi oss, utan att anlita någon besiktningsman som vi gjorde då vi köpte Vindela.

Några veckor senare är vi på plats i Strömstad för att segla hem Tacoma. Vi sover i båten, bekantar oss med den,  förundras över allt utrymme i skåpen. Jag provligger de olika kojerna, känner passadvinden svepa in genom skylighten, lyssnar till Atlantens dyningar. Anders kikar på det tekniska och tittar i de olika manualerna vi fått. Vi fingrar lite på knapparna till radarn, SSB-radion och plottern, tar upp satellittelefonen och epirben tittar på dem, men vi vet inte hur vi ska använda de här sakerna, så nya och främmande för oss.

Nästa morgon kommer Dick och har genomgång med oss. Han är noga med att vi båda är delaktiga och när något ska prövas så är det mig han i första hand vänder sig till. Det känns bra, och jag ställer många frågor – säkert är en hel del av dem väldigt fjantiga men det bryr jag mig inte om.

Så lämnar vi kajen – Dick ska följa med oss den första biten för att se till att vi får en bra början. Eftersom han är chef för  sjöräddningen i Strömstad känner vi oss extra väl omhändertagna.

Vi går för motor den första biten men gör oss strax redo för att hissa segel. Anders står vid rodret och Dick instruerar honom att följa efter båten som går där framme, kanske 50 meter bort. Så kommer Dick fram till masten där jag står och visar mig hur jag ska göra för att få ut seglet ur rullmasten och sedan säkra det. Det tar en liten stund, men slutligen kan jag gå ner mot sittbrunnen igen.

Vi gör en lunchpaus utanför en liten ö och prövar där ankarspelet – också detta är något nytt. Så fortsätter vi bort mot Tanumstrand där Dick lämnar oss. När vi nästa morgon styr ut från hamnen känner vi oss ungefär på samma sätt som vi gjorde då Karl fem år tidigare lämnade oss i Simrishamn. Spända, pickande hjärtan, till 100% medvetna om att nu vilar hela ansvaret på oss.

Havet ligger spegelblankt. Sakta går vi för motor genom Grebbestads och Fjällbackas skärgård. Strax före Gluppöbassängen blir vi lite osäkra på hur vi ska gå vidare – det är kobbar och skär överallt och verkligheten verkar inte helt stämma med sjökortet. Vi får stanna helt och böjda över kortet fundera i ett par minuter innan vi kan fortsätta.

Efter några timmars motorgång kan vi hissa segel och går sedan utomskärs söderut. Det blåser ungefär 5-6 sekundmeter, för fulla segel gör vi 6 knop. Tacoma seglar som en dröm, stadigt och fint. Autopiloten är på och vi gör just ingenting mer än att följa med i sjökortet och hålla utkik. Då och då trycker vi på någon knapp för att ändra kurs eller kika på plottern: Vi utforskar båten,  lagar till lite lunch, lyssnar på en utskällning från den norska sjöräddningen. En seglare har ropat på nödkanalen att han är på väg att gå på grund, sedan blir han helt tyst. Sjöräddningen ropar gång på gång upp båten som ej svarar, går sedan ut med ett Panpan-meddelande. Många båtar är inblandade i pådraget och det är fullt ståhej. Till slut får den misstänkt förlista båten meddelandet att ett räddningspådrag är på väg – de ligger då vid kaj och har underlåtit att meddela sjöräddningen att de är i säkerhet.

Vi prövar det mesta under denna vår första seglingsdag på egen hand med Tacoma, det enda vi knappt gör alls är att sitta vid rodret eller hålla i ratten. Vi förstår nu precis vad Dick och Marianne menat när de sade att man blir väldigt lat av att segla med autopilot. Vi bara glider med och njuter under tiden av det vackra sommarvädret. Solen strålar, det glittrar i havet, varma vindar rufsar om i vårt hår.


  • Kommer du ihåg när vi seglade hem Hilda? Hur kallt det var och hur det regnade och blåste nästan hela tiden?

  • Ja, det kändes ju som om vi var på väg mot Grönland och ändå var det efter midsommar.

Det känns väldigt skönt att det är så pass lugnt väder nu i början. Visserligen har vi fått en viss vana efter våra fem somrar med Vindela men Tacoma är så pass mycket större och tyngre. Det hade nog varit väldigt nervöst att lägga till i en hamn om det blåst mer. Att klara båten ute på havet är en sak, men 10 ton som ska läggas fast vid en brygga i hård blåst när man inte är van, det tror vi att vi inte ens skulle ha försökt oss på. Då hade vi nog stannat ute till havs i stället.

Så småningom släpper vi ankaret utanför Stora Dyrön. Det är en underbar eftermiddag och kväll; lugnt, varmt, soligt. För ett stund sitter vi bara helt tysta, mitt i stillheten. Efter att ha badat korkar vi upp champagnen som vi haft med oss, till det blir det parmaskinka, melon, olivpajer samt lite annat smått och gott. Vi rapporterar till Dick och Marianne att allt gått bra så här långt, de undrar nog.

Tacoma har bland annat seglat några säsonger i Medelhavet. Under en av luckorna i durken hittar vi ett minne från dessa år –  italienskt öl,vin och Limoncello inköpt i en butik i Italien, tillsammans med ett kassakvitto så att vi ser exakt vilken dag det är inköpt. Limoncellon smakar gott!!!

Efter fem dagars lugn segling i bästa tänkbara sommarväder styr vi så in mellan pålarna i vår hamn på Onsala. De närmaste dagarna ägnas åt att proviantera och packa båten inför en lite längre sommarsegling under ca fyra veckor. Vi har köpt sjökort och hamnguider över Norge, från gränsen upp till Bergen. Om det sedan blir Norge eller om vi styr söderut mot Danmark eller Tyskland vet vi ännu inte. Vindarna och väderläget får avgöra vart vi hamnar. Ska vi segla till Norge runt Lindesnes och Lista får det vara väldigt stabilt, om detta är vi båda överens. Vi måste lära oss hantera Tacoma ordentligt innan vi ger oss iväg på lite mer vågade äventyr.

Även barnen sätter sig in i hur Tacoma med alla dess nya instrument fungerar

Så är all packning på plats. All mat ligger i stora plastlådor i kylen. Runt vårt hus viner stormen, i hamnen rycker Tacoma i sina förtöjningar. Det blåser upp mot 25 meter i sekunden, i byarna kanske ännu mer. När det efter några dagar lugnat sig har vi bestämt oss för att Norge får vänta. Vädret är inte det minsta stabilt, tvärtom. Vi planerar i stället att ge oss in i Limfjorden för att sedan, förhoppningsvis, fortsätta ut i Nordsjön antingen mot Skagen eller södra Norge och sedan hemåt. Med en stilla förhoppning om att allt ska gå bra även denna gång lämnar vi vår trygga hamn och går iväg mot Mönster strax utanför Kungsbackafjordens mynning.





Annonser

Responses

  1. Hej, Eva och Anders! Följer med spänning era seglingar hittills och inte minst planerna på en längre seglats under 2013. Helt rätt, det är värre att efteråt ångra vad man inte gjort…..
    Beskrivningen över era upplevelser är ju helt som en saga, ibland behövs inte bilder för att se vad ni upplevt.
    Som tidigare ägare av er fina Tacoma gläds både Marianne och jag åt att ni ”för arvet vidare”. För oss är det också lätt att förstå både glädje och ibland lite rädsla för vad som sker. Vi hamnade dock aldrig i ett läge då vi kunde ha känt att Tacoma svek oss. Tvärtom, med sina seglingsegenskaper och kvalitet från köl till masttopp fungerade hon fint i alla möjliga och omöjliga lägen.
    Vi minns sommaren 2003, då vi lämnade Strömstad för att gå över Nordsjön mot Skottland. Samma känsla som ni beskriver upplevde vi: ”Vad har vi givit oss in på…..kommer detta att gå…..kommer vi fram till Medelhavet….? Efterhand gled vi dock in i ett slags glädjerus över att ha klarat av etapp efter etapp. Caledonian Canal, Kilmore Key där vi väntade ut hyggligt väder för Biscaya, ankomsten till La Coruna, middagen i land. Sedan en fantastiskt seglats längs den portugisiska kusten via Lissabon. (Här hade jag lovat besättningen en bättre middag på det hotell där jag ofta bodde under min tid i SAS. Hotellet var stängt och konverterat till förläggning).
    Vi var fyra i besättningen: hustru Marianne, dottern Lotta med sambo Hans och jag själv. Alla gladdes vi åt varje dygn ombord. Känslan att på sjökortet se hur vi dag för dag förflyttade oss söderut och plötsligt rundade vi in i Medelhavet! Vårt stopp i Gibraltar var fantastiskt. Trevliga båtgrannar och fina rundturer i omgivningen. Vi blev snabbt bekanta med andra som delade våra planer: att komma en bit in i Medelhavet innan hösten gjorde sin entré. En danskflaggad båt, Baloo, skulle vi två år senare återse då vi kommit till Turkiet. Världen är liten ibland!
    Lotta och Hasse mönstrade av i Gibraltar för att flyga hem till Stockholm. Nu kändes det tomt. Det var ”bara” Marianne och jag kvar. Vi slappade av ett par dagar ytterligare och sedan vidare via Sotogrande och förbi Malaga och med ett antal delstopp på vägen mot slutmålet Almerimar. Här stannade vi vintern 2003-2004 i en bra och väl skyddad marina.
    Från den dag i juli 2003 tills vi nådde vårt planerade mål i Almerimar hade vi flera gånger skänkt en tanke till båtbyggarna på Hallberg-Rassy och dess underleverantörer Volvo (maskin) och Seldén (rigg). Allt hade fungerat utan anmärkning. En termostat på kylskåpet var det enda ”haveri” som drabbade oss då vi låg i Irland.
    Vi hörs senare. Var rädda om er och vi ser fram mot nya äventyr nu när dagsljuset börjat återvända och vi alla kan ana en ny båtsäsong!
    Kramar från Marianne och Dick i Strömstad.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: