Skrivet av: sytacoma | 2012-02-10

2010 – Djupaste fjordar, brantaste fjäll

No pencil can draw it
No colours can paint it
No words can describe it
In all its magnificence                                                                                                                                                                                                Julius von Payer
 
 

Vi seglar på. Det är en fantastiskt välbyggd och trygg båt. Så småningom blir vågorna längre och vi gungar upp och ner på ett mjukare och behagligare sätt. Det är dock lustigt att se hur stora lastfartyg bara försvinner när vi är nere i botten på en vågdal. Speja efter fartyg får vi göra när vi är på toppen av en våg.

När vi börjar närma oss Stavanger susar helikoptarna fram över oss. De är på väg till oljefälten. Vi hör en helikopter på VHF:en: ”Ja, vi ser en segelbåt men annars är det tomt.”

Vid 8-tiden efter 57 M lägger vi till i hamnen mitt i centrum. Lite sisådär med all musik från barerna mittemot, men samtidigt roligt att vara mitt i centrum när man nu för första gången är här. Det är tur att vi har toa och dusch på Tacoma, för här finns inga som helst sådana faciliteter för seglare. Hamnavgift får vi dock betala i alla fall.

Lite lustigt är det att tänka på att Mikael var här för bara några dagar sedan. Jag antar att vi kommer att få se bilder på Stavanger uppifrån luften när vi kommer hem.

Under mellankrigstiden blomstrade sardin och hermetikkindustrin i Stavanger, som mest var det över 100 fabriker i produktion. Fiskbullar och sardiner i olja var främsta produkterna fram till 1983, då den sista fabriken las ner. Sardinstaden skulle nu förvandlas till oljestad. Idag är Stavanger Nordeuropas oljehuvudstad, oljedirektoratet är även stationerat här.

Den stora emigrationsvågen från Norge startade i Stavanger – 1825 lade det första skeppet med emigranter ut från kajen på väg till Amerika. Det skulle bli en strapatsrik resa som av flera anledningar var nära att misslyckas. De kom dock fram till slut, efter en resa på tre månader och fem dagar.

Idag kommer och går riktigt stora kryssningsfartyg från England och från USA och från Västindien och många andra länder. Någon timme efter det att de anlänt promenerar 1000-tals människor förbi framför nosen på oss för att upptäcka Stavanger. De är alla, utan undantag, utrustade på samma sätt: Ryggsäck, stadskarta och kamera. Några fotograferar vår lilla båt med den svenska flaggan. Kommer vi att sitta i något amerikanskt fotoalbum för all framtid nu?

Stora båtar och små båtar


Nästa morgon kommer ännu ett stort kryssningsfartyg in, denna gång från Hamilton (i Västinden, tror Anders.) När vi gör oss färdiga för att kasta loss väller kryssningsfolket förbi oss, 100-tals av dem stannar till på kajen för att se hur vi ska klara att backa ut bland bojarna i den starka vinden. Vi får dock beröm för vår manöver av besättningen i båten bredvid, salta män i en aluminiumOvni. Och kryssningsfolket fotograferar – så exotiskt, en liten segelbåt från Sverige!!!

Det är regn och liten kuling, så vi nöjer oss med att gå 5 M till Hommersåk innnerst i Riskefjorden. Här finns ett av de allra första kristna gravfynden i Norge, ett kors daterat till år 750, 150 år före det att Norge på allvar blev kristet.

Vi är tämligen ensamma i hamnen. På kvällen är det klippstuga på bryggan – Anders blir riktigt fin. Senare på kvällen börjar det regna och regnet fortsätter sedan falla hela natten, först vid frukosten klarnar det upp. Vi går mot Högsfjorden, viker sedan av mot Lysefjorden.

Vi har flera gånger i både böcker och i samtal med andra blivit varnade för de starka kastvindar som kan förekomma i Lysefjorden. Det kan blåsa 5 meter per sekund och plötsligt blir det 20 m/s när vinden kastar sig utför de stupraka fjällsidorna. 1866 skrev Victor Hugo:

The Lysefjord is the most terrible of all the ocean corridors. A street which none walks upon, no ship dares travel there. A hallway of 10 miles length between two mountain walls, 3000 feet high. Here the water is always still, the skies are clear, a dreadful place. Where is the wind? Not in the air. Where is the thunder? Not in the heavens. The wind is in the sea and the thunder is in the mountains.”

Vi har en lagom vind precis akterifrån, det gör att vi kan segla för bara focken. Det blir en lugn och behaglig segling – lugn, men väldig mäktig och annorlunda. Fjällsidorna stupar lodräta rakt ovan oss, den högsta drygt 1100 meter. Lite varstans är det vattenfall som rinner ner mot fjorden. Under oss är det 300-400 meter vatten. Denna kontrast mellan fjäll och fjord, denna otroligt mäktiga upplevelse, den är svår att beskriva för någon som aldrig med egna sinnen fått uppleva det hela. Känslan av att vara helt ensamma i denna förunderliga skapelse.

Preikestolen är den mest berömda fjällformationen i Lysefjorden och besöks varje år av mer än 120 000 turister. Berghyllan sticker ut ca 30 meter från de lodräta fjällsidorna, 600 meter över fjordens vatten. Man tror att den bildades genom frostsprängning för ungefär 10 000 år sedan. Man kan vandra hit och belönas då med en helt osannolik utsikt, det vet vi genom att ha tittat på olika fotografier i turistbroschyrer. Själva ser vi Preikestolen lite underifrån.

Vi lägger fast vid en gisten kaj i Flöyrli, ca ¾ väg in i Lysefjorden. 1999 flyttade de sista människorna från Flöyrli, men de allra senaste åren har några familjer slagit sig ner för att bland annat sköta om ett litet museum och galleri, beläget i det som tidigare var kraftstationen. Vatten leds i rör från fjälltoppen 1000 meter ner till kraftstationen. Världens längsta trätrappa, 4444 steg, leder högt upp på fjället. Vi går ca 100 steg upp men blir lite yra i mössan samtidigt som det gungar under fötterna på oss. Vi känner oss nästan lite sjösjuka, så vi vänder ner igen och tar oss en dusch på akterdäck. Vi är helt ensamma vid kajen, ser ingen alls. Ovanför oss sluttar naturen brant, med ängar och skog. Anders börjar med att kasta sig i fjorden – vår termometer visar strax under ytan 14 grader, längre ner är det troligtvis ännu kallare. Sedan sitter vi nyduschade i sittbrunnen med ett glas vin och känner oss otroligt priviligierade.

Lite senare äter vi rökt lax med färskpotatis. Vi har nu varit ute i två veckor och har ännu inte köpt någon mat; bara bröd, mjölk och frukt. Vi hade med oss mycket mat hemifrån och tack vare vår stora kyl och vårt frysfack har vi kunnat äta gott varje dag med det vi haft med oss hemifrån.

När jag tidigt nästa morgon stiger upp och står på akterdäck för att rikta in solpanelerna ser jag plötsligt en säl framför mig, 4-6 meter bort. Den tittar upp på mig, jag tittar tillbaka. Jag skulle kunna gett vad som helst för att ha kameran i närheten just då, men så länge som sälen ligger där och tittar rakt in i mina ögon kan jag inte röra mig. Sedan simmar den bort, och när jag äntligen får upp kameran är den bara en prick på fjordens vatten.

I ögonblicket står tiden stilla. Här finns så många ögonblick, bara man ger sig tid att stanna till.

Det är en solig morgon, helt stilla. Anders sitter på en sten och läser, jag vandrar längs en stig som går precis utmed fjällbranten. Jag håller mig tätt intill bergväggen, en meter åt sidan stupar det brant. Så småningom börjar det kännas lite otäckt och jag vänder ner igen. Fotograferar Anders där han sitter nere vid fjorden med sin bok . Vattnet glittrar i blått och silver, i glittret några svarta prickar. Jag ropar till Anders, han vänder sig om och vinkar.

Denna känsla av att vara de enda människorna i paradiset, i denna fantastiska skapelse formad av vulkanutbrott och glidande glaciärer…

Anders halar in fiskelinan

Senare tuffar vi sakta iväg den sista biten in till slutet, eller början, av Lysefjorden. Det är fortfarande helt stilla och det har blivit märkbart varmare. Flera gånger ser vi sälar. Vi ser också skärmflygare som sakta glider nerför de 1000 meter höga bergssidorna. Jag fotograferar och filmar flitigt – de mäktiga bergen, de olika skiftningarna i berg och vatten, vattenfallen, här och där små hus som hukar längst ner vid fjorden. Vi ser inga andra båtar än en färja som passerar oss.

Efter någon timme börjar vi speja uppåt efter Kjerag, ett stenblock som kilats fast mitt emellan två fjällsidor. Också hit kan man vandra, och är man lagd åt det hållet kan man som sagt spänna på sig ett tygstycke och sedan kasta sig ner mot fjorden. Lysebotn och Kjerag har de senaste åren blivit centrum för diverse olika extremsporter.

Framme vid Lysebotn efter 7 M lägger vi oss vid kajen – där finns ett anslag som varnar för vågorna som bildas när höghastighetsfärjorna lägger till och avgår, tre meter ifrån oss. Vi lägger ut samtliga fendrar, åtta stycken vanliga och tre bollfendrar, men det känns ändå inte riktigt bra. Efter ett par timmar när vi sitter och dricker kaffe bestämmer vi oss hastigt för att gå tillbaka till Flöyrli – det är vackrare där, och vi vill inte riskera några skador när färjan kommer. Vi ställer undan de halvtomma kopparna, färjan beräknas anlända om ca tio minuter.

Lysbotn

Tillbaka till Flöyrli. Vi tar en promenad en bit upp, tittar på de små husen som finns där. På natten och morgonen regnar det. Vi lägger loss 06.15 och tuffar iväg mot Stavanger igen. Nu är färgerna grå, fjorden en annan än under gårdagen. Nu får jag andra sorts foton, bilder där bergen skiftar i alla grå nyanser som tänkas kan när den lätta dimman skymmer klarheten.

Vid 12-tiden lägger vi fast vid en annan, mindre hamn än förra gången vi var här. Anders går iväg till sjukhuset, jag går iväg till Gamle Stavanger. Denna del av staden består av 173 trähus uppförda under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Jag får veta att det är nordeuropas största och bäst bevarade koncentration av trähusbebyggelse. Hur levde folket här? Sysslade de flesta med fisket? Hur många här förlorade någon närstående kär till havet?

Tacoma i Stavanger

Tyst går jag omkring på gatorna och funderar över detta, går sedan iväg till största mataffären för att komplettera förrådet av frukt, grönsaker och mejerivaror. Med tunga matkassar travar jag först åt det ena hållet längs med kajen, sedan åt det andra hållet, så tillbaka igen. Stavanger består av många olika hamnar och det är inte lätt att veta vart man ska gå. Inte heller kan jag be någon om hjälp – jag vet ju inte vart jag ska eller vad hamnen heter. Hjälp..!

Har köpt en underbar liten bok på tursitbyrån, ”Lyset i Lysefjorden.” Det är hänförande foton tagna under årets alla månader och under dygnets alla timmar. Det är intressant att se samma vy tagen under olika tider och olika månader.

Under morgondagen ska det blåsa upp rejält och nästföljande dag väntas styv kuling. Vi tänker gå iväg tidigt på morgonen till något lämpligt ställe på någon av öarna i Boknafjorden. Efter middagen som består av räkor och krabbklor studerar vi sjökortet.

När morgonen randas styr vi kosan mot Finnöy i södra Boknafjorden. Här finns en hel del öar, mjukt rundade med ängar, hagar och skog. Hamnen på nordsidan av Finnöy har vi valt med tanke på att kulingen ska komma från syd. Vi seglar i 6 K för bara focken, så småningom blåser det succesivt mer och mer. Anders drar upp en makrill -vår allra första makrill! Jag blir så inspirerad att jag själv ger mig på det hela, och nog känns det som om jag minst är på väg att dra upp en lax. Men på kroken finns ingenting alls, det är det tunga sänket som lurat mig.

Tacoma i Beresfjord

Framme vid Finnöy vid 10-tiden finner vi att den kaj vi tänkt ligga vid, en kaj som enligt Havneguiden är ämnad för gästande båtar, är upptagen av ett lastfartyg från Stavanger. Vi får lägga oss precis framför, så den fina kvällsol Havneguiden tipsar om är i stället en tio meter hög för på ett fartyg. Lastfartyget och Tacoma är de enda skeppen utifrån.

Jag kikar in genom ett fönster på Finnöys lilla skola. Klassrummet har 6 datorer av senaste modell med fina plattskärmar.

Nästa morgon hinner klockan bli nio innan vi lossar förtöjningarna. Det blir motorgång nästan hela vägen på grund av ingen vind alls eller vind rakt framifrån. Mitt i Boknafjorden får vi känna av Nordsjöns dyningar igen. Svag vind, knappt några krusningar på ytan, men plötsligt allt kraftigare och längre dyningar.

Vid 15-tiden efter 29 M är vi framme i Haugesund som ligger längst upp i norra delen av Karmsundet. Kajen är lång och här ligger mest riktigt stora motorbåtar. Vi lägger fast intill kajen med brädan utanpå fendrarna, så småningom får vi några segelbåtar utanpå. Kuling och regn väntas till kvällen. Av kulingen blir det emellertid inget, bara lite duggregn.

Vi steker makrillen i smör och klipper dill ovanpå. Den är precis så delikat som den ser ut att vara, men det kunde gärna fått vara ytterligare en firre.

På väg till Haugesund

Vi blir kvar i Haugesund påföljande dag, tar det lugnt och tittar i affärer. I en liten butik med olika alster från lokala konstnärer köper jag tre tavlor med motiv från en av öarna strax utanför. Känner mig väldigt nöjd med dem – de blir ytterligare ett fint minne av Norge.

Affärsinnehavaren är pratsam, berättar om konstnären, trakterna runtomkring och Hardangerfjorden som vi ska fortsätta till. Han ger oss tips på ställen vi bör se, säger att vi ska akta oss för att komma hit när det är jazzfestival.

– Då är det så trångt att du inte kan vare sig hosta elller nysa! Och vända på röven är det inte tal om! Var kommer förresten lilla damen ifrån?

– Kungsbacka, svarar jag, tänker att någon liten dam känner jag mig knappast som.

-Ah, Kungsbacka! utbrister han förtjust. Kungsbacka, ja jäklar! Dit kommer vi varje år!!!

Jag skiner upp.

-Vad roligt! Men… varför just till Kungsbacka?

-Ullared! Det ligger på vägen till Ullared!

Det var väl inte direkt det svar jag väntat, men jag blir ändå inte särskilt förvånad. Nästan allt är väldigt dyrt att köpa här, en liter syrad mjölk till exempel kostar här i Haugesund 34 kronor, ca 40 svenska kronor. Inte konstigt att norrmännen vallfärdar till det rikskända lågprisvaruhuset i lilla Ullared för att proviantera både stort och smått.

Vi lämnar Haugesund och går ut på ”Sletta”, som denna del av Nordsjön kallas. Idag är Nordsjön lugn med knappt några dyningar alls – vi får en mycket lugn och behaglig segling i 5-7 K, slör och läns. Till en början är det riktigt kallt, men så småningom spricker solen upp och det blir allt varmare. Vi kan duscha på akterdäck, först jag och sedan Anders. När Anders står helt naken och intvålad på däck kommer en av Hurtigrutens stora färjor svepande förbi. Det är bara att se glad ut, förhoppningvis får turisterna något fint i sina fotoalbum att titta på.

Under loppet av en halvtimme drar vi upp 3 makrillar. Middagsmaten fixad!

När vi passerar fyren Breidvika på ön Husnes stänger vi av alla instrument eftersom det går mycket starka kraftledningar på botten här. Jag håller koll på magnetkompassen för att se vad som händer, men det märks ingenting alls. Förmodligen är det för djupt för att ledningarna ska kunna påverka kompassen – djupet under oss är ca 500 meter.

Jättegrytor nära Rosendal i Hardangerfjorden

Naturen är annorlunda här. Fjällen är inte lika skarpa och hårda, stupar inte lodrätt ner. Det är mjukare och rundare former, med en hel del barrskog. Här och där ser vi snö och is på fjällen, vi ser också en stor glaciär en bit bort.

Kontrasterna i denna natur gav inspiration till Edvard Grieg att komponera ”Våren”. Många, många är de som anser att fjordarna på Vestlandet är det vackraste och mest spektakulära som finns att se i världen. Den ansedda tidskriften National Geographic har tilldelat Vestlandsfjordarna förstaplatsen på Unescos prestigefyllda lista över världsarv – längre bak i listan finns sådana ställen som pyramiderna i Egypten, kinesiska muren och Grand Canyon.

Flera som vi träffat har rekommenderat oss att segla till Rosendal, där det sägs vara väldigt vackert. När vi närmar oss blir jag helt betagen. Det är så otroligt vackert, ett sagolandskap. Jag sitter i värmen på fördäck, filmar och fotograferar flitigt. Framme i Rosendal öppnar vi omgående en flaska vin som vi dricker i sittbrunnen, senare grillar vi fläskfilén som seglat med oss nu i snart tre veckor. Tack vare att den varit vaccuumförpackad är det inget som helst fel på den.

Vädret är väldigt lynnigt här uppe. Det växlar snabbt. Himlen kan vara helt blå, en halvtimme senare är den helt grå, efter ytterligare en halvtimme är den återigen klarblå helt utan moln. Idag började dagen kall och mulen, det blev sedan riktigt soligt och varmt. I natt väntas det börja blåsa. Väderrapporten pratar om liten storm på 20 m/s; regn, skurar och åska. Vi ligger säkert förtöjda långsides kajen, har fyra linor och åtta fendrar ute. Det ska faktiskt bli riktigt mysigt i morgon att sitta i den lilla stormen och i lugn och ro läsa och skriva, kanske måla lite.

Rosendal - till natten väntas den lilla stormen


                             *     *     *

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: