Skrivet av: sytacoma | 2012-02-15

2010 – I den lilla stormen

Folgefonna er sagt å vera skuld i dei spesielle vindane du av og til kan sjå på fjorden mellom Rosendal og Snilstveitøy. Det er den store fonna som kjøler ned lufta som då er tyngre enn den varmare lufta omkring. Dette gjer at ein får sterke fallvindar ned Hattebergsdalen og Melsdalen.

Får ein då kraftig lågtryk i tillegg får ein uvanleg sterk vind som då lagar kvervelvindar på sjøen. Dei har ofte orkan styrke og syg opp vatn i søyler eller veggar som flyttar seg ut fjorden og kan bli opp til 150 meter høge.

                                                                       Naturhistorisk vegbok – Hordaland

Underbar lugn kväll i Rosendal

När jag vaknar viner vinden.  Det är härligt att segla, men en slödag inomhus är inte heller så dumt. Jag planerar att måla, det har inte blivit något av det den här sommaren. Inte någon tidigare sommar  heller för den delen, trots alla fina akvarellfärger jag köpt.

Efter en stund går jag upp. På bryggan finns ca tio män som går omkring och kollar förtöjningarna. Jag gör dem sällskap, men strax börjar det plötsligt blåsa så vansinnigt att jag väcker Anders. Nu är besättningarna i samtliga båtar på benen, men det är bara män som sliter därute med olika saker. Anders lägger fast ytterligare några linor, vi är nu förtöjda med åtta linor där vi ligger långsides vid flytbryggan.

  • Akta fingrarna!

  • Jag ska bara dra in oss lite!

  • Du kan inte dra in 10 ton i den här vinden!

Nej, det är förvisso sant. Jag hämtar filmkameran i stället och förevigar tampar som slår, regnställ som flaxar, en sydväst som blåser av, en simring som försvinner bort i fjärran. Nu vågar jag inte längre stå på däck utan sitter i sittbrunnen och håller ut kameran genom en öppen flik på kapellet.

Aldrig någonsin har vi upplevt sådan storm. Vi ligger stadigt förtöjda längs långsidan av flytbryggan med åtta linor men det känns ändå skrämmande. Fast vi inte har några segel uppe lägger sig Tacoma gång på gång på sidan. Hur ska de stora solpanelerna som finns på däck klara detta? Vad händer om linorna slits av? Kommer vi att träffas av något av det som yr omkring i luften? Och hur är det möjligt att känna sig sjösjuk fast vi ligger vid kaj?

Vindmätaren visar som mest 34,3 m/s, men eftersom den hela sommaren visat ca 10 sekundmeter för lite tror vi att den rätta vindhastigheten kan vara upp emot 45 m/s som värst. Detta är inte en liten storm som väderlekstjänsten förvarnat om, det är en orkan. Med största sannolikhet beror det på det ställe vi är på. Vi ligger med branta berg runt om oss och det blir kraftiga fallvindar som accelererar nerför fjällsidorna. Tydligen är just Rosendal extra utsatt, eftersom vi ligger liksom på botten av en gryta. Vindarna kommer nerför en brant fjällsida, fortsätter upp på en annan fjällsida, studsar tillbaka. Det blir som en häxkittel med vindar som snurrar runt – dessa kallas för katabatiska vindar. I vattnet kan man se tromber som rusar fram där vattnet piskas upp kanske 10-20 meter över vattenytan . Det är också stora stråk med vatten som piskas upp och ligger som en vattenvägg ett antal meter över vattenytan. Fast det inte regnar finns en regnbåge på himlen.

Sen kommer regnet. En gummiflotte och dynor blåser i vattnet. Ett kapell över en brittisk segelbåt flaxar vilt i byarna, slits sedan loss och försvinner. En stolpe med fastsatt livboj sliter sig från kajen och hamnar på Tacoma. En grov strömkabel som går från fasta land ut till strömstolparna på bryggan slits av. Repen som binder fast två flytbryggor med varandra brister så bara kätting håller bryggorna samman. Kättingen gnäller och gnisslar, tvärs genom vinden, tvärs genom larmet. Den brygga som riskerar att segla ut i Hardangerfjorden och sedan i Nordsjön är den som vi ligger vid – ensamma.

Jag blundar. Mycket tydligt ser jag tidningsrubrikerna. Bokstäverna dansar framför ögonen. De glittrar i blått och i vått, blixtrar i neon och i flammande rött. Över hela Norge sprids budskapet genom rubriker på löpsedlar och förstasidor, på TV och internet. Jag ser hur hela Norges folk först häpnar över nyheten, sedan överseende skakar på sina huvuden. Svenskar…

FLYTBRYGGA MED SVENSK BÅT PÅ DRIFT I ORKAN!

Jag tar på mig flytvästen, plockar upp nödväskan från dess plats under sittbrunnsbänken, sätter mig sedan ner och väntar. Plötsligt kommer jag på att Anders är på bryggan. Om vi nu är på väg ut på Nordsjön fastbundna vid en flytbrygga är det kanske lämpligt att Anders är ombord? Oroligt ser jag mig om efter honom, men han är på den andra bryggan, den som kommer att vara kvar i Rosendal eftersom den är fast förbunden med land. Allt medan jag är på väg ut i Nordsjön fjättrad vid en flytbrygga…

Nya rubriker:

SVENSK KVINNA ÖVERGIVEN I ORKAN!!!

Men strax är Anders tillbaka, nu kommer också hamnpersonal med nya, tjocka rep och binder med hjälp av olika båtägare fast bryggorna vid varandra igen. Personal arbetar sedan hela dagen med att laga strömkabeln. De måste först bryta upp bryggan på ett ställe för att komma åt den. Många som är på kajen och arbetar bär flytväst ifall de skulle blåsa av bryggan.

Efter några timmar lugnar det sig lite. Vi är jättetrötta, känner oss helt slut fast vi bara ligger förtöjda vid kaj. Sover lite, vaknar upp till nya körare. Det har dock slutat regna och halva himlen ser ganska okej ut så vi beger oss iväg på promenad till Rosendals baroneri, Skandinaviens minsta slott. På slottets ägor arbetar man med att orkanstäda – överallt på marken ligger tjocka trädgrenar.

Vi kommer ut på smala stigar som vindlar sig uppför och nerför fjället med stup alldeles intill. Vi går förbi forsar och bäckar; getter, får och hästar. Plötsligt blandar sig åskmuller med dånet från forsen. Under den närmaste halvtimmen tilltar mullret i styrka, snart kommer också ett piskande regn. Vi vandrar tillbaka till vårt flytande hem. Tämligen genomblöta kliver vi ombord igen.

Det har nu lugnat sig betydligt. Vattenytan ligger helt stilla och lugn, men plötsligt kommer en orkanby från söder. Så blir det helt lugnt igen, sedan kommer en orkanby från norr. Så där fortsätter det hela eftermiddagen. Vi är fascinerade, har aldrig upplevt något liknande.

Fors vid Rosendals baroneri

På kvällen i värsta vindarna kommer en medfaren båt från Gdansk inseglande till bryggan. Den har inga mantåg eller stöttor, bara ett fritt fördäck utan någonting alls att hålla sig i. Ca 6- 8 meter från bryggan tas focken ner och två personer tar ett jätteskutt över till bryggan. Det verkar vara sex ungdomar ombord. En av dem klär av sig helt och knyter en lina runt midjan, hoppar sedan iförd cyklop ner i det 15-gradiga vattnet. De har visst fått en lina i propellern.

Nästa morgon vaknar vi till blå himmel och ingen vind alls. Jag bakar en sockerkaka, när den väl står i ugnen går jag iväg till affären. En liter fil och ett vanligt högst ordinärt bröd kostar 100 kronor och femtio öre – ca 120 svenska kronor.

Vi kan inte få in någon väderrapport här, förmodligen på grund av de höga bergen. Flera båtar som har internet gör sig dock klara att gå iväg. Det väntas under dagen ökande vind till 9-10 m/s, till kvällen samma ”lilla storm” som under gårdagskvällen. De andra vill ligga på ett säkrare ställe där det inte är samma risk för dessa otroligt kraftiga fallvindar.

Egentligen har vi tänkt fortsätta längre in i Hardangerfjorden men en väderbiten kännare avråder från den hamn vi planerat segla till. Han rekommenderar i stället för Anders en bra och säker hamn ”där borta om hörnet”, och så pekar han. Vi lägger omgående loss. Eller, rättare sagt, när vi är helt klara att lägga loss de sista två av de åtta linorna så kommer en körare uppifrån bergen så vi får vänta några minuter. Sedan är det bara snabbt ut från bryggan innan nästa körare kommer.

Anders pekar ut ”hamnen runt hörnet” för mig på sjökortet. När jag i Havneguiden och Norsk Los ser efter hur förhållandena i hamnen är samt tittar lite närmare på avståndet dit upptäcker jag att djupet i hamnen är ca 2 meter och vägen dit ca 23 M lång. Inte precis runt hörnet och inte precis det bästa valet, med tanke på de storm- eller orkanvindar som väntas till kvällen. Det får bli Husnes i stället, bestämmer vi, en hamn som enligt hamnbeskrivningen har en mycket stor kapacitet och ligger väl skyddad från alla vindar. Dit är det ca 8 M.

Vi drar ut ca ¾ av focken, inget storsegel. Vinden ökar till 18,3 meter per sekund. Vi tar in på focken. Med bara 1/3 av focken ute forsar vi fram i 9 K. Sedan, på en sekund, kommer vinden från helt motsatt håll. Vi tvärvänder, men en halvminut senare har vinden vridit 160 grader åt öster. Vi tar nu in focken helt och fortsätter för motor. Vinden är 10-12 m/s, då och då med byar upp mot 18-19 m/s. Fastkopplade med säkerhetslinor och med alla luckor stängda väntar vi på orkanvindarna.

Sagvåg

Inloppet till Husnes är lite trixig. Visserligen är grunden väl utmärkta med stänger, men infarten vid stängerna är trång och vi ser inte färgen på en av dem. Vinden tar dessutom tag i Tacoma. Långsamt letar vi oss in med ena ögat fäst vid ekolodet. Skulle vi komma ur kurs kan vi snabbt korrigera med bogpropellern.

Hamnen ser ut att vara full med båtar. Vi cirklar runt lite men hittar ingen självklar plats som vi lätt kan lägga till vid.

Tacoma väger 10 ton. Vi är två ombord. Vi vet hur svårt det kan vara att lägga till när det blåser 12 m/s, hur viktigt det är att komma in med vinden från rätt håll, allra helst rätt framifrån. Även om vi kommer in med vinden rakt framifrån måste jag vara blixtsnabb med att binda fast linorna innan vinden och strömmen tagit tag i Tacoma.

Nu blåser det 18 meter per sekund. Lyckligtvis står en hamnvakt iförd gul reflexväst längst ut på en flytbrygga och visar att vi kan lägga oss där. Han tar emot första linan och jag kan sedan hoppa ner på en tre decimeter bred vilt gungande ponton med den andra linan.

På eftermiddagen är det helt lugnt. På kvällen blåser det 17m/s. När vi somnar är det återigen helt lugnt.

Nästa morgon är det alltför blåsigt för att gå iväg. Vinden beräknas dock avta framåt eftermiddagen/kvällen, så vi funderar på att gå iväg då. Vi tar det lugnt, går en promenad, äter middag. Vid 16-tiden då vinden lugnat sig betydligt känner vi oss väldigt ambivalenta om hur vi ska göra. Flera båtar går iväg. Vi studerar olika hamnar som ligger på lagom avstånd, men klockan har hunnit bli ganska mycket samtidigt som det blivit tämligen grått och kallt. Vid 17-tiden bestämmer vi oss definitivt för att vänta till nästa morgon. Ett bra beslut ska det senare visa sig, för det hällregnar hela kvällen.

Grunnavåg

Nästa dag blir det motorgång till största delen på grund av vind rakt i nosen. Vi planerar att gå till Espevaer vid Hardagerfjordens mynning, men ändrar oss när vi ser hur långsamt det går rakt mot vågorna. Det väntas blåsa mer och mer under dagen och Nordsjövågorna från de senaste dagarnas kuling och lilla storm går rakt in i fjorden. Vi går in i Stocksundsfjorden i stället, gör en liten sväng in i Dyrevåg och går sedan in i Sagvåg där vi förtöjer. Ett litet mysigt ställe med äldre gentlemän som gärna kommer fram för en liten pratstund. Just detta med de små pratstunderna i varje hamn är något som skiljer Danmark från Norge. I Danmark är det i nästan alla hamnar så många gästbåtar – man byter några ord med de som ligger närmast, men mer än så blir det oftast inte. I Norge har det i de flesta hamnar vi besökt bara varit ett fåtal, 1-3 båtar, som kommit ”utifrån.” I Sagvåg är det en dansk båt, en båt från Hamburg och så vi. De som bor på den lilla orten kommer fram och inleder ett samtal, de andra båtarnas besättningar kommer fram och pratar.

Vi har den senaste veckan tydligt märkt av tidvattnet. Det skiljer här en halv meter, så man får lägga fendrar på lite olika höjd och ha ganska slaka linor, såvida det inte är flytbryggor förstås. Uppe i Bergen lär tidvattnet vara en meter.

  • Ohoj Tacoma! Upp och hoppa, dags för frukost!

Nybakade frallor och dagens tidning direkt levererat till båten! Vi äter med god aptit, kompletterar med lite kall makrill från gårdagens middag.

Enligt gårdagens väderrapport skulle det bli en liten kuling idag, men väderprognosen kl. 9 säger ingenting om detta. Vi lägger loss och börjar kryssa ut från Stocksundfjorden, ut mot mitten av Bölmafjorden. Kommer inte så långt, tydligen är det en del ström och Tacoma är inte precis världsbäst på att kryssa. Till slut sätter vi på motorn.

Sagvåg

Ut på Nordsjön igen. Det är intressant att segla med ganska svag vind och nästan inga vågor alls, och så möts man av dessa dyningar. 

Vid 15-tiden kommer vi fram till Espevaer som flera rekommenderat oss att segla till. En mycket pittoresk liten ö, med flera historiska minnesmärken, en hummerpark och en ”UFO-ring”. Denna UFO- ring är 63 meter i diameter. Forskare har slagit fast att ringen, som kom över en natt, har bildats av mekanisk påverkan, och att det som utövat denna mekaniska påverkan måste ha vägt över 50 ton.

På Espevaer finns ca 170 bofasta. Annat var det på slutet av 1800-talet. Då kom fiskare långväga ifrån för att lära sig hur man dörjade makrill – Espevaerborna var pionjärer på detta i Nordsjön. Då kunde det vara 20 000-30 000 människor på ön. De tre bagerierna på ön klarade inte att baka tillräckligt med bröd, så varje dag fraktades 1000 bröd dit från Haugesund.

Espevaer

Vi går upp till högsta toppen på ön och belönas med en fantastisk utsikt över öarna runt om. Det är ganska soligt, men nästa morgon är det hällregn och liten kuling. Jag värmer frallor och fortsätter sedan med att baka en pepparkaka och ett fullkornsbröd. En yrvaken man från grannbåten kikar upp och vädrar i luften, frågar mig sedan var bageriet ligger. Tyvärr är frallorna uppätna, annars hade han gärna fått några stycken. Fullkornsbrödet står fortfarande i ugnen.

Något som slår oss när vi själva sitter inkurade i kulingen och hällregnet är att folket här lever som vanligt, jobbar med olika saker, promenerar, fiskar, är ute och leker. Detta väder med regn och kuling är vardagsmat för människorna här.

Väderrapporten tidigt nästa morgon säger 10m/s på förmiddagen och liten kuling på eftermiddagen, vind från syd. Vi kastar loss en halvtimme senare, går för motor i den raka motvinden. Fast vi nu upplevt hur det är att segla och lägga till i 18 sekundmeters vind vill vi gärna hinna i hamn innan den lilla kulingen kommer.

Framme i Skudeneshamn vid 13-tiden kommer återigen kameran upp. Detta är den sötaste lilla staden hittills, med vindlande smala gator mellan vita trähus, en parkliknande skog med naturstigar uppe på berget. ”The Observer” skrev för några år sedan att Skudeneshamn är en av Europas mest exotiska städer. Som de flesta små städer här växte den fram på 1800-talet i samband med sillfisket.

Hamnen här är ovanligt välordnad; med bord, bänkar, blommor och belysning på bryggorna. Skudehamns båtförening som bildades 1987 består av 40 medlemmar som turas om att jobba här året runt. Ingen av medlemmarna får använda hamnen till sina egna båtar i perioden maj-september.

Från Skudeneshamn går vi till Hellvik strax utanför Egersund, och därifrån vidare till Kirkehamn på ön Hidra, strax norr om Lista fyr. Vi går genast iväg på upptäcktsfärd, klättrar på ängar och berg tills vi är på en av de högsta topparna. Vilken utsikt! Hänförande vackert… Det kunde vara ur en bok av Tolkien, bara ännu vackrare.

Kirkehamn

Det har de senaste dagarna varit ett stabilt och vackert sommarväder, utan några större överraskningar vädermässigt sett. Så annorlunda att segla på Nordsjön i detta högtryck jämfört med det instabila väder vi hade på väg norrut. När vi i strålande sol och härlig värme lämnar Kirkehamn behöver vi inte känna att det är bråttom att fortsätta vår färd söderut medan det är stabilt väder. Vi har gott om tid på oss innan vi ska vara tillbaka i Kungsbacka. Vi seglar därför iväg den lilla biten till vad som kanske är Norges minsta fjord, Beresfjord strax norr om Hidra. Vi har fått tips om denna plats på Seaquests hemsida. Lilla Beresfjord tar bara några minuter att åka igenom – längst in i fjorden är det en ”öppning i berget”, där går vi in. En smal passage, kanske 4-5 meter bred, när man sedan kommit in genom porten finns där en alldeles underbar lagun med ett vattenfall längst in. Vi kastar ankar och tillbringar några lata timmar där i solen. Jag sitter på fördäck och filosoferar medan Anders ror runt i gummibåten.

Vid 14-tiden tar vi upp ankaret och seglar vidare. Vi hade bara tänkt gå till Rasvåg på Hidra, ca 5 M, men när vi kommer ut på havet är det en alldeles perfekt vind så vi bara fortsätter, förbi Lista fyr och söderut. Drar upp två riktigt stora makrillar. Så småningom lägger vi till i naturhamnen på den lilla ön Prästöya strax söder om Farsund. Hela Prästöya är en naturpark med bord och bänkar lite varstans på ön – hela ön har en vidunderlig utsikt. Vid bryggan ligger förutom vi även ett par familjer från Farsund. De berättar att det finns 70 ungdomar på ön så chansen är stor att det blir livat framåt kvällen. Ungdomarna, från Farsund allihop, är på ett läger som ordnas en gång per år. Lägret ska vara slut 22.30, men familjen vi pratar med tror väl inte att det ska vara särskilt lugnt då.

Vi hör ingenting ifrån det här lägret. Först när vi går iväg på vår promenad och kommer upp på berget hör vi att det är ett fasligt liv. Träffar på en flicka som bjuder in oss att äta, det finns mycket mat kvar. Vi avböjer dock, föredrar vår lugna sittbrunn.

22.45 åker ungdomarna iväg i sina olika båtar, väldigt glada allihop. Strax efter kl. 23.00 är hela ön lugn och tyst igen.

Prästöya


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: