Skrivet av: sytacoma | 2012-07-07

Felsöka, fixa, felsöka, fixa…

Det har varit några hektiska månader med mycket jobb av olika slag på Tacoma. Anders har i timtal varit placerad i de mest omöjliga ställningar i sitt dragande av kablar och därmed fått ett antal intressanta blåmärken och ömma musklar.

Även hans hantlangare som också hon stått böjd på konstiga sätt till exempel halvvägs in i en garderob eller böjd över mekanikerns rygg inne i motorrummet etc har nu en kropp som gnäller och gnisslar betydligt. Därför blev den första seglingsdagen mot Läsö en smärtsam historia – Tacoma krumbuktade sig i den gropiga sjön där vågorna kom från alla håll och varje ny våg kändes som en kniv i ryggen.

Då och då under alla jobb dyker det upp problem som vi inte vet hur vi ska lösa. Ibland vet vi inte ens vad problemet är.Vi är inga mekaniker, ej heller elektriker eller rörmokare eller dataexperter, men Anders som läser i böcker och manualer och testar och prövar har med envishet lyckats lösa det ena problemet efter det andra som dykt upp och därmed lärt sig väldigt mycket.

Ibland blir man lite lätt förvånad över något. Som till exempel den morgon jag just druckit upp mitt kaffe och hittade en räka i kaffekoppen. Det visade sig att hela vattentanken var full med saltvatten. (Han som installerat watermakern hade kopplat en slang lite fel.)

På Läsö fortsatte båtjobben i några dagar, från tidiga morgonen till sena kväll. Där kämpade Anders också med strömmen som trasslade. Fast vi hade landström laddade det väldigt lite, och laddningen kom aldrig upp i mer än 92 %. Riktigt bekymrade blev vi då vi upptäckte att inte heller motorn laddade.

När vi kastade loss från Läsö var vi inte bara trötta utan också ganska modstulna. Vi hade hoppats på att gå till Norge och senare till Shetland men förstod att vi förmodligen skulle få stanna i Skagen eller vända hem mot Göteborg för att få det här med laddningen fixat. Segla över Skagerack eller över Nordsjön till Shetland som vi planerat skulle inte gå utan ström.

Nu upptäcker vi att motorn visst laddade, men att batterierna inte tar emot mer ström än 92 %. Därför rundar vi Skagens rev och styr ut på Skagerack. På VHF:en lyssnar vi på dramatik. En segelbåt håller på att sjunka en bit ut från Fiskebäcks hamn. Någonstans sänder en kvinna ut ett Mayday. Två motorbåtar har krockat. Efter meddelandet blir det tyst. Ljungby radio som tagit emot samtalet försöker få kontakt med båten med den hörs inte av mer.

Det är spännande och roligt att se de andra fartygen som finns i närheten på dataskärmen och kunna få fakta av allehanda slag. När vi angör norska kusten har vi Carribean Express inte så långt ifrån. Hon gör 18 K, är 289 meter lång och ska till Köpenhamn. Rakt föröver har vi fiskefartyget Sonjan 1. Kollision äger rum om 21 minuter om ingen av skepparna agerar.

På bilden ovan ser man hur vi rundar Skagens rev. Tacoma är den röda båten och den blå linjen är rutten jag lagt ut.

Samtidigt som AIS:en är en trygghet kan man lätt bli lite stirrig. Mitt i mörka natten när Anders sover sitter jag och håller koll på en större färja. Så går jag ner i någon minut och häller upp lite blåbärssoppa och tar fram en smörgås, tittar så på AIS:en och får nästan hjärtstopp. Kollision! NU, eller vilken sekund som helst!! Rusar upp, och visst har färjan kommit närmare men den är fortarande långt borta. När jag lugnat mig lite och zoomar in så ser man avståndet på skärmen bättre.

Under seglingen över Skagerack prövar vi för första gången vindrodet. Efter att ha kliat oss lite i håret och dragit lite planlöst i olika linor och återigen läst manualen så kommer vi så sakteliga på hur man ska ställa in kursen och ändra kurs. Det fungerar väldigt bra – raskt döper vi vår värdefulla nye besättningsmedlem till Zlatan. Utan att knota parerar han varje våg och styr Tacoma i rätt riktning.

Detta blir vår hittills längsta seglingsetapp – när vi lägger till i Mandal står loggen på 155 M och 32 timmar har gått. Allt har gått bra, men visst känns det lite ovant och ibland smånervöst att vara ensam om ansvaret när natten är mörk.

Nästa dag blåser det 12m/s och mer vind väntas. Trots detta beslutar vi att runda Lindesnes och gå norrut. Vi vet att det inte är någon barnlek att passera Lindesnes i hård vind där både vind, vågor och strömmar kan vara förrädiska och bli farliga, men då vinden och strömmen nu samverkar åt samma håll och vi har en trygg båt så vågar vi oss iväg. Går långt ut på havet med ett betryggande avstånd till fyren – mycket gungigt första biten då det är nästan läns men en underbar segling i strålande sol.
Det kan vara så farligt att runda Lindesnes att man kan ropa upp sjöräddningen och be att få eskort. Fritidsbåtar går då i en konvoj med tillsammans med sjöräddningsbåten.

Lägger till på lilla fina Prästöya strax utanför Farsund, en favoritö från förra Norgeseglingen. Ett par båtar till är där, men dagen efter är vi helt ensamma på ön. Enda besöket är en gul gummibåt med två pojkar som närmar sig. Vill vi möjligen köpa Världens gang? Jag avböjer, men ångrar mig sedan när pojkarna styr bort igen och leende ropar ”Ha det!”

Jo, vi ”har det”, men både i Mandal och på Prästöya fortsätter felsökningen när det gäller den klena laddningen. Vi har ca en kilometer kabel i båten och ett otal olika kopplingar så det är lite som att leta efter en nål i en höstack. Batteribanken ligger under vår dubbelkoj så hela tiden ligger den stora madrassen i vägen om man vill in i akterkabinen för att hämta något. På Prästöya försöker också Anders få igång watermakern på rätt sätt. Allt tar tid, mycket mer tid än vad man först trott, innan det slutligen fungerar som det ska. Vårt alldeles egna vatten, hämtat direkt från Nordsjön!

Det känns som om vårt långseglarliv redan börjat. Långseglare, har vi förstått, är ständigt sysselsatta med att underhålla, reparera, byta ut, felsöka, fixa, laga… Lite så känns det just nu. Tjatigt, men det finns en fördel med allt detta trassel, och det är att man i detalj lär sig hur det hela fungerar.

Om vi haft någon tredje person ombord så hade det kunnat bli intressanta fotografier där vi båda är med. Till exempel ett foto där jag står bredbent vid spisen och försöker fixa lite mat medan Anders mellan mina ben står på alla fyra med överkroppen inne i diskbänkskåpet…

Annonser

Responses

  1. Hejsan på er! Kul att läsa om era strapatser och att allt trots närstående kollisioner går bra. Jag visste ju att Zlatan var till försäljning, men att det var ni som värvade honom var en nyhet! Ta det lugnt och kryssa försiktigt. Kram från syrran!!!

  2. Hej på er. Med så mycket strul låter det nästan som om ni skulle behöva mönstra på en chief.
    Jag vet var det finns en ledig om det skulle vara så.
    Ha det bra. Margaretha hälsar.
    Gunnar

    • Gunnar, vill du mönstra på? En chief låter förträffligt att ha ombord!

  3. Låter som ni är riktigt på gång med långseglarlivet! Bara att njuta…

  4. Haha Zlatan, den var bra!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: