Skrivet av: sytacoma | 2012-08-15

Nordsjön

Passagen över det ökända Jaerens rev gick mycket bra. Vi ankrade i Nordragapet strax utanför Egersund i samma lilla fina vik som på seglingen norrut.

Morgonen därpå när vi drog upp ankaret var det med vetskapen om att det under dagen återigen skulle blåsa upp till liten kuling. Vi skulle passera Listalandet, ett av de fyra (?) områden längs den norska kusten som kan bli farligt i starka vindar. Eftersom vi hade medvind och känner oss trygga på Tacoma kände vi oss inte oroliga.

Anledningen till att det utanför Lindesnes, Lista, Jaerens rev och Stadt kan uppstå farliga vågor och strömmar är att det grundar upp så hastigt från flera hundra meters djup till bara ett par tiotals meter djup. Allt vatten från Nordsjön måste ta vägen någonstans, och det är då som vågorna vid stark vind blir höga och branta. Förhållandena är ungefär desamma som på Biscayabukten, som kan vara en väldigt besvärlig sträcka.

Och det var stora vågor! Har nu seglat i nio år och dessa vågor utanför Lista i den lilla kulingen var de hittils största jag varit ute i. Många som seglat till Västindien och tillbaka tycker att Nordsjön var det jobbigaste på hela resan.

Lista fyr 2010 då vädret var mycket lugnt


Efter Farsund gick vi till Kristiansand dit vi kom sent på kvällen. Den lilla fina bryggan på Fredriksholm var upptagen så vi fick gå till gästhamnen i stället. Väl framme där var det mörkt och kallt och vi kände oss ganska villrådiga om var vi skulle lägga till. Hittade dock till slut en bra plats utanpå en annan båt. Det var väldigt skönt att krypa ner i bädden efter denna långa och blåsiga etapp.

På seglingen norrut blev vi väldigt förtjusta i våra nya sjökortprogram på datorn och vår AIS. Speciellt värdefull var AIS:en på nattseglingen över Skagerack. Men, på väg mot Bergen försvann plötsligt alla sjökort från datorn och därmed kunde vi ju inte heller använda vår AIS! Försökte på alla sätt och vis att få fram sjökorten igen men de var bara borta. (Beroende på att jag stängt av datorn på fel sätt, kom vi långt senare underfund om.)

Nu när vi seglade den långa etappen från Kristiansand till Skagen saknade vi AIS:en stort. Vi kastade loss vid 13-tiden för att vi skulle närma oss Skagen i dagsljus, men seglingen gick så pass snabbt att det fortfarande var natt när vi närmade oss Skagen med sin täta fartygstrafik och sina lynniga fiskebåtar som hela tiden ändrar kurs. Det blev inte mycket sömn eftersom jag satt vid radarn på natten för att se vilken kurs fartygen hade och hur långt bort de var. Det kan ofta vara svårt att avgöra när man bara ser lanternorna.

I solnedgången mitt ute på Skagerack

Man ser något som ser ut som ett jättestort flytande tivoli. Omöjligt att säga åt vilket håll tivolit är på väg eftersom det är så många lampor och blinkande ljus och ljus i långa girlanger. På radarn ser tivolit ut att svänga fram och tillbaka framför oss – först är det på väg åt ena hållet framför oss och sen åt andra hållet och sen åt det första hållet igen. (Beroende på att Anders ändrade kurs efter mina anvisningar hela tiden så verkade det ju vara tivolit som ändrade kurs fast det egentligen hade samma kurs hela tiden. Men det kom jag ju på senare…)

Tivolit visade sig sedan vara ett jättestort kryssningsfartyg. Hade vi haft vår AIS nu så hade vi sett exakt kurs, fart, längd, destination, antal minuter till kollision osv…)

Morgonglitter

Framme i Kristiansand hamnade vi mitt emellan två andra fina HR-båtar. Den innanför oss visade sig vara grannbåten vid bryggan därhemma, Crux. De berättade lite om hur det var då deras tidigare båt välte när den stod på land i Australien. Där tog det som skulle bli deras jordenrunt-segling slut.

Efter ett par dagar i Skagen ställde vi kosan österut mot Göteborg. Vi kunde se tillbaka på sex härliga veckor, men nog tycker vi att det kunde varit mer sol och värme.

Av allt det nya på Tacoma är vi allra mest nöjda med vårt vindroder Monitor, sjökortsprogrammen med AIS samt watermakern. Zlatan (vindrodret) har styrt troget i alla vindar. Hur mycket ström som vindgeneratorn och de nya solpanelerna egentligen ger vet vi inte eftersom batterierna inte tar emot laddning. När vi låg på Läsö i början av seglingen var maxladdningen 92%, sex veckor senare var maxladdningen 60%. Nu blir det nya batterier, men först till våren.

Ankarbuddyn på 13 kg som vi fäster på ankarkättingen vid ankring gör att vi sover lite extra gott om natten. Denna tillsammans med Deltaankaret på 25 kg är väl lite i mesta laget för våra vatten, men vi har ju investerat i detta för ankring i kuling och storm.

Silverkväll

Bergen

Bergen

Bergen

Leirvik

Bergen

Sundal

Hardangerfjorden

Hardangerfjorden

Hardangerfjorden

Sundal, Hardangerfjorden

Sundal, Hardangerfjorden

Hardangerfjorden

Hardangerfjorden

Uskedal

Hardangerfjorden

Skudenes

Sundal

Cykling i Bergen

Bergen

<a<a
<a


Responses

  1. Hej!
    Vad är en ”ankarbuddy”?? Jag tror jag förstår funktionen – men skulle gärna se lösningen och konstruktionen 🙂 Mvh Liv o Magnus

  2. Så härligt ni har det!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: