Skrivet av: sytacoma | 2012-10-19

Världen vi lever i

I nio år nu har vi levt i vår långseglardröm. Under somrarnas seglingar var det lite som att leva i en bubbla – vi hade inget internet på båten, radion lyssnade vi sällan på. Saker och ting hände där ute i världen medan vi låg för ankar i någon vik, utan annan kontakt med omvärlden än en telefon.

Plötsligt hettar det till. Sonen ringer. ”Mamma, har ni hört vad som hänt i London? Al Qaida har sprängt en stor bomb i tunnelbanan. Jag har ju en flygbiljett dit i morgon bitti. Kanske jag ska stanna hemma?”

Ett av de andra barnen ringer. ”Mamma, har ni hört vad som hänt utanför Oslo? Det är en galning som springer omkring och skjuter alla han ser. Line du vet är ju på det lägret. Jag undrar om hon lever?”

Paret i båten intill som vi hade så trevligt med kvällen innan är på morgonen väldigt tysta. De har tappat lusten för vidare segling och kastar nu loss för att så snabbt som möjligt segla hem. De har sitt hus bara någon kilometer från Utöya. Utöya, där det ofattbara skett. De har flera nära vänner med barn på lägret. Deras egna barn har kamrater där. Eller hade.

Det oväntade. Det ofattbara. Det som ingen hade ens kunnat föreställa sig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Också i vår egen familj bränner det till. Från en sekund till en annan blir tillvaron annorlunda. Ett telefonsamtal, som så många gånger förr, men denna gång inte från ett av barnen. Denna gång kommer samtalet från ett sjukhus i England. Väldigt plötsligt förstår jag att någon långsegling, det kan det aldrig mer bli tal om. Den är det bara att glömma. Men en vecka senare är jag mer övertygad än någonsin om att denna långsegling verkligen måste bli av.

Under denna vecka förlorade vi något. En trygghet, en känsla av att ha kontroll över tillvaron. Men vi vann något också. Den fulla insikten om familjens och vänners betydelse. Bandet mellan oss, som blev ännu starkare. Men också vissheten om att man har en skyldighet att försöka göra verklighet av sina drömmar. Att inte skjuta upp sådant som man tänkt göra eller tänkt säga.

Livet återgår till det vanliga igen. Planerandet för långseglingen fortsätter. Men så en dag får vi ett samtal från ett annat sjukhus. Och återigen undrar vi hur allt ska bli.

IMG_2123

Många små och stora beslut har tagits. Tacoma har rustats för långfärd. Stora huset är sålt. Lägenheten vi nu bott i under ett drygt år är påskrivet för försäljning. Mindre lägenhet är inköpt. Båtplatsen ska hyras ut. Vaccinationsprogrammet är påbörjat. Allt löper enligt planen. Vi jobbar intensivt för att allt ska fungera, för att vi ska kunna segla iväg i mitten av juni 2013.

Men blir det så?

‘ ‘ ‘

Annonser

Responses

  1. Kra Eva och Anders!Igen lser vi era fina inlgg som r inspirerande s att det ibland gr ont. Ni r modiga, fortstt planeringen. Man kommer att ngra bara det man aldrig gjorde.Vi r just nu vanliga turister p Malta och reser hem till Strmstad i morgon, 20/10. Den 10/11 ombaserar vi till Las Palmas och har nog rknat fel p ett r. Trodde att ni kr ARC 2012.Vi hr av oss nr vi kommer hem. Har du en annan e-mail-adress?Kramar frn Marianne och Dick

    Date: Fri, 19 Oct 2012 18:17:18 +0000 To: tacomadick@hotmail.com

    • Hej Marianne och Dick!

      Nej, vi kommer inte att delta i ARC:en. Vill vara lite fria!
      Hör av er när ni kommit hem! Vi har ett uppdämt behov av att träffa er. Nu blir det väl inte ombord på Tacoma (jo, i vår!) men innan dess ska vi väl kunna träffas i Göteborg.
      Hoppas ni mår bra båda två.
      Stor kram!
      Eva

  2. Upplever ungefär det samma, tyvär. Mamma her blivit senil dement och kommit in på ett hem. Hennes lägenhet skall säljas men först skall alla saker ordnas….sambo vill inte segla ut igen…..skiter nog snart i allt och sticker ”singelhanded..blev ju pensionär denna veckan och får en förmögenhet (10.800:-) i månaden…..????

  3. Nej, ibland är det svårt att få allt att stämma. Vet att många är bekymrade över gamla föräldrar. Men Bengt, 10 800 kronor i månaden räcker ju precis till inklareringsavgifter och lite cigarettmutor till nitiska tjänstemän. Sen behöver du väl inte så mycket mer..?
    Far winds
    Eva

  4. Hej igen, Eva och Anders!
    Nu på Las Palmas, dessvärre via flyg i stället för båt denna gången. ARC 2012 startar nästa söndag (25/12). Såg att anmälningslistan var full i år. Hoppas verkligen att ni är med 2013. (Anmäl i god tid).
    Ser fram mot att träffas i GOT någon gång i januari.
    Ha det fint och på återseende.
    Kramar från Marianne och Dick


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: