Skrivet av: sytacoma | 2013-04-06

Inte långt kvar nu…

Två månader. Och i huvudet trängs tankarna…

Vi har läst så otroligt många resebrev och har en tämligen bra bild om hur det kommer att vara att långsegla över hav och oceaner, och om hur det kan komma att vara. Någon dans på rosor blir det inte. Det blir en vardag, men en annorlunda vardag. Precis som här hemma kommer vardagen att bjuda på både härliga dagar och jobbiga dagar. Skillnaden blir den, tror jag, att de härliga dagarna kan vara helt underbara och de jobbiga dagarna kan bli väldigt jobbiga och kanske utvecklas till något farligt.

STC_1676

Av alla resebrev och böcker från alla båtar jag läst så är det besättningarna på två båtar som enligt min mening extra bra lyckats beskriva tillvaron med både besvärligheter och lyckostunder. Ariel IV:s bok ”På världsomsegling med Ariel IV” återkommer jag ofta till. Mary af Rövarhamn som just nu är på väg mot Sydafrika är en annan favorit. Det är inte bara aha-upplevelser dessa resebrev bjuder på, utan också mycket fakta av olika slag. Men också vissheten att ett långseglarliv är en vardag, med allt vad det innebär, och kan innebära.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Under de senaste åtta-nio månaderna har saker och ting fallit på plats. Nästan allt av det vi funderat på de senaste åren har mognat och fått sina lösningar och svar. Det är frågor om utrustning på Tacoma och hur den ska användas, frågan om hur vi ska stuva saker och ting i båten med tanke på tillgänglighet och viktfördelning, det är frågan om vad som ska tas med. Fortfarande vet jag dock inte hur allt det vi vill ta med ska få plats.

Det viktigaste som är kvar att testa och fås att fungera är att med hjälp av SSB-radio och Pactormoden kunna ladda ner Gribfiler ute på oceanen och ta emot samt sända mail. (Gribfiler visar förväntad vindstyrka samt vindriktning.)

Nu i april kommer vi att arbeta intensivt med att få bort det sista av alla lager gammal bottenfärg, för att sedan lägga på epoxy i flera lager innan ny bottenfärg målas på. Vi hoppas kunna sjösätta i slutet av april, men det beror på vädret om det ska funka. Det får inte vara för kallt när epoxy och bottenfärg läggs på.

Vi väntar. Vi längtar. Vi undrar. De praktiska frågorna har nästan alla fått sina svar. I stället är det andra saker vi undrar över. Som till exempel detta:
Hur kommer det att kännas, att lämna bryggan? Det är så väldigt många som i sina seglarbrev beskrivit hur tårarna runnit när de släppt förtöjningarna. Hur de gråtit i flera dagar innan glädjen så sakteliga börjat infinna sig. Blir det så för oss?
Jag tror det.

DSC_0196

Annonser

Responses

  1. Lycka till!
    Kan lova att ni inte kommer att ångra er! Själv kastade jag loss den 13 juni 2010 kastade jag loss!
    Vi kanske ses i Karibien.
    Hälsningar
    Eva och Kaj

    • Tack ska ni ha! Tar fasta på era ord att vi inte kommer att ångra oss!!

  2. Många och blandade känslor lär det bli (och är det)

    • Ja, är ganska övertygad om det.

  3. Hej på er!
    Förstår att det är massor av känslor och tankar som dyker upp. Vi följer förberedelserna med spänning.
    Inger o Nisse/Draget

  4. Hej! Skall bli roligt att följa er när ni kommer iväg. Just det där att komma in i en sorts vardag tar nog sin tid. Vi skall ju som sagt göra en 6 månaders resa, har nu varit på väg en vecka och vi stressar på som det vore en 4 veckors semester😊. Men lugnet hoppas vi kommer. Sofia

    • Läser er blogg varje vecka och förstår att ni har det bra! Underbart med alla tulpaner!!

  5. Det tar ett bra tag innan man får ned stressen …. jag tror det tog över 12 månader för mig:) … men nu snart 3 år senare så är det inga problem!

    • Kan tänka mig att det tar ett tag innan man känner lugnet. Hoppas bara att det inte behöver ta 12 månader..!

  6. Hej!
    Ska bli intressant att följa er spännande resa, inte minst för att ni skriver så bra.

    Hälsningar
    Gunnel & Björn, Draget

    • Roligt att ni följer oss!

  7. Hej igen! Förstår att det är nära nu. När kastar ni loss?
    Inger o Nisse/Draget

  8. Hej Eva o Anders! Va kul det ska bli att få följa er fantastiska resa. Kom att tänka på när du och jag skulle åka över till Sandskär, vi fick sätta upp en pinne på en stolpe, för att bli hämtad med båt!! De va tider de. Lillsyrran o hennes Hasse hälsar så gott. Här kommer många kramar till er båda, Agneta i Söderhamn.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: