Skrivet av: sytacoma | 2013-05-10

De sista förberedelserna

Lite underligt är det att så mycket är kvar att göra de sista veckorna före avfärd. Vi har gjort så mycket vi kan i vad vi tycker god tid, men vissa saker har inte kunnat göras förrän Tacoma kommit ut från varvets hall. Detta skedde några veckor senare än vad vi önskat, detta beroende på en sen vår och för att det inte fanns plats för Tacoma utomhus.
Anders har ägnat otaliga dagar under hösten och våren med att slipa bort all gammal bottenfärg. Ett tungt och mycket tidsödande arbete, som jag inte kunnat hjälpa till med. Det sista kunde slipas bort först sedan Tacoma kommit ut i det fria, och efter det var det dags för målning. Under fyra dagar strök vi Tacoma med fem lager färg; tre lager epoxy och två lager bottenfärg. (Det fanns redan ett ordentligt lager epoxy, men vi målade alltså till tre nya lager.) Innan dess polerades hela skrovet och efter det vaxning.

De gamla batterierna som gav oss sådant huvudbry förra säsongen är kasserade och de nya är på plats. En inverter, en isolationstransformator och en kraftigare batteriladdare är installerade. En liten ”regnkuvös” har blivit uppsydd – nu kan vi sitta på vakt i skydd av regn och rusk. En ny badstege har specialtillverkats för att passa bredvid vindrodret, och en anordning för att ha två ankare framme i fören har kommit på plats. De nya seglen ligger ännu så länge i soffan.

Tycker det är dags nu...

Tycker det är dags nu…

Nu vilar Tacoma vid bryggan, med Kattegatts vatten stillsamt kluckande mot skrovet. Som jag längtat efter denna stund! Nu ägnar vi våra dagar åt att stuva alla saker som behövs för att det ska bli ett fungerande och trivsamt hem. Det är en rolig och utmanande syssla att hitta rätt plats för alla grejor, lite extra roligt känns det när man hittat en helt genial plats för något. Som till exempel det fem centimeter höga utrymmet ovanpå vattentankarna, det rymmer både sjökort, de största akvarellpapperen samt dukar.
Ibland höjer man lite på ögonbrynen när man packar upp sina kassar och kartonger. Fem flaskor vinäger, hur blev det så? Eller åtta paket linser?

Då och då under arbetets gång snuddar tankarna på stunden då vi ser barnen stå kvar på bryggan fast vi själva seglar iväg. De är vuxna och har gång på gång bevisat att de klarar sig alldeles utmärkt utan oss, men ändå tåras ögonen varje gång.
Hur ska vi klara oss utan dem?

DSC_0062

Annonser

Responses

  1. Tack så jättemycket att jag får följa Er på resan! Slösa inte med bottenfärgen, den som finns här duger ändå inte i varmare vatten!

  2. Enligt varvet ska det vara en dunderfärg som de stora fartygen använder… Hoppas de har rätt!

  3. Jag finns med er i tankarna, varje dag (och då menar jag inte som fripassagerare i vattentanken eller bensintanken, ifall far skulle få för sig att skoja till det).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: