Skrivet av: sytacoma | 2013-06-29

Farsund – Inverness

Det värsta på hela jordenrunt-seglingen var Nordsjön!”

Det är ett flertal långseglare som skrivit detta på sina hemsidor. Även andra än långseglare anser att Nordsjön kan vara väldigt besvärligt. Anledningen till detta är att vågorna kommer så tätt och blir så branta.

Midsommarblommor i Farsund

Midsommarblommor i Farsund

Hur blev det då för oss?

Det ska nog gå bra, tänkte vi. Gribfilerna för de närmaste dygnen såg helt okej ut. Bra vindriktning, bra vindstyrka. Som mest skulle det blåsa 8 m/s, kanske upp mot 10 m/s för ett par timmar. Vi såg också på Gribfilerna att det låg många lågtryck runt om. Inget särskilt stabilt väderläge, alltså.

Vi kastade loss från Farsund på söndagen kl. 06.15. Någon timme senare gick HR352:an TIR NÀ NOIR II med den norska familjen iväg. Båda siktade vi på Inverness.

Första dygnet bjöd på snabb segling i en härlig slör, följd av några timmar motorgång på grund av mycket svaga vindar. På kvällen när jag stod och gjorde i ordning mat så ropade Anders att vi fått besök. Ca 20-25 delfiner lekte runt båten. De simmade snabba som torpeder under båten, de hoppade upp i eleganta hopp en och en eller flera. Vid ett tillfälle var det sex delfiner i bredd som hoppade exakt samtidigt. En delfin ställde sig på stjärtfenan rakt upp i luften, en annan gjorde olika slags saltomortaler. Jag lyckades få bra bilder med videokameran, däremot var det helt omöjligt att fånga dem med vanliga kameran, de var så snabba. Det enda jag lyckades fota var plasket när de dök ner igen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En gång tidigare har jag sett delfiner leka, det var någonstans mellan Gottskär och Läsö. De var den gången inte så många och stannade inte så länge. Dessa delfiner på Nordsjön simmade runt om oss i ett par timmar. Det är en så speciell känsla av att se dem, man blir så glad. Sedan sägs de medföra tur.

Vi sov i omgångar på natten på vår fina specialbädd i gången in till akterruffen. Där ligger man trångt och stadigt inkilad. Det var dock svårt att få någon sömn på grund av alla ljud, och kanske av spänningen. Vi sov nog inte mer än ett par timmar den natten.

Under måndagen tilltog vindarna succesivt, och vid ett-tiden var de uppe i 12 meter per sekund, rakt emot. Ett par timmar senare var vinden uppe i 15 meter per sekund och det kändes riktigt besvärligt. Vi blev anropade av TIR NÀ NOIR som undrade hur det gick för oss. Vi höll koll på varandra genom AIS:en, kunde se precis var de var och i vilken sekund de gjorde ett slag.
Det blev en väldigt jobbig kväll och natt. Vinden var som mest uppe i 17 m/s, och det är mycket. Extra mycket är det när man har vinden mot sig, och jätteextra jobbigt att vi var just där vi var, på Nordsjön, mitt inne bland oljeplattformar och gastorn. Vi försökte kryssa oss fram mellan plattformarna för att komma dit vi skulle, men vi kom ingenstans. Varje gång en ny våg brakade in i Tacoma framifrån eller från sidan så stannade hon upp och gled ner till det område där vi nyss varit. Det är en sådan kraft i vågorna att avdriften blir riktigt stor. Beräknade att det var 4-5 meter höga vågor.

DSC_0081

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Till slut satte vi på motorn och gick med hjälp av den rätt emot kulingvågorna. Inte så smart, men vi ville bort från detta område där vi kände oss helt ensamma i världen. Ibland känner man sig väldigt liten. (Inte heller TIR NÀ NOIR kom någonstans. De la bi en bit från en oljeplattform, satte på radarlarmet och lade sig att sova allihopa. Betydligt smartare.)
Vi sov ingenting den natten, så den sammanlagda sömnen på nästan 3 dygn var två timmar.

Lämplig läsning i stormen?

Lämplig läsning i stormen?

Dessa ca 20 timmar i en kuling på Nordsjön var klart jobbiga. Men, inget ont som inte har något gott med sig: Nu har vi fått vår shakedown-cruise! Visserligen blev Tacoma lite tilltufsad: En lanterna slets loss, nya flaggan på Danboyen och nya svenska flaggan blåste sönder.

Under tisdagen avtog vinden succesivt, och eftermiddagen och kvällen blev riktigt fina. Hanterbara vindar och vågor, sol, varmt. Återigen fick vi besök helt nära båten. En haj!? Konsulterade min hajbok och det kan faktiskt ha varit en basketshark. De håller till på västsidan av Storbritannien, men, kanske hade någon förirrat sig hit. Det sättet som den simmade på, i vattenytan, stämmer med vad som stod i boken.

DSC_0093

DSC_0097

På natten mellan onsdag och torsdag började vi närma oss slutmålet, även om det fortfarande var långt kvar. Vi hade lusläst tidvattentabeller och läst på noga om de förhållanden som råder strax innan Inverness. Vi visste att det var väldigt stark ström precis vid bron där man ska svänga in till marinan, vi visste också att av junis 30 dagar var onsdag-torsdag de två absolut sämsta dagarna att segla dit eftersom det då är s.k. spring, då tidvattenskillnaderna är som allra störst och strömmarna som allra starkast.
Vi hade beräknat att komma till Inverness mellan 14.30-15-30, då det är s.k. slackvatten, alltså inga strömmar, samt högvatten. Men på natten kom vi på att vi kanske skulle hinna fram till kl. 9.15 då det också skulle vara slackvatten. (Lågvatten denna gång.) Alltså satte vi full speed med motorn och forsade fram mot Inverness, tämligen nervösa. Nervösa för att inte hinna fram innan tidvattnet vände, nervösa för att behöva sitta fast på en sandbank i sex timmar. Vi var nu väldigt nöjda med att vi ritat upp en rutt mellan alla prickar och tittat noga på vad som gällde när vi kom fram.

DSC_0100

Framme vid inloppet kunde vi konstatera att det var helt lugnt. Vi hann i tid. Utan problem gled vi in vid bryggan och blev välkomnade av TIR NÀ NOIR. Det var en obeskrivligt skön känsla av glädje och lättnad att vi klarat av denna jobbiga etapp utan några större missöden än en bortsliten lanterna och en del intressanta blåmärken.

Så här glada är vi över att helskinnade ha kommit till Skottland.

Så här glada är vi över att helskinnade ha kommit till Skottland.


Flytbryggorna åker upp och ner på de här kraftiga ca  6 meter höga stolparna.

Flytbryggorna åker upp och ner på de här kraftiga ca 6 meter höga stolparna.


Här åker vi nu upp och ner med tidvattnet. Så annorlunda mot hemma.
Cyklade igår runt i Inverness, the capital of the Highlands. En stor stad.

Vi längtar väldigt efter att vädret ska stabilisera sig. Det är massor av lågtryck som parkerat sig runt Storbritannien. Var och varannan dag väntas det blåsa 20-24 m/s runt Irland och västra Skottland.

Nu väntar Caledonian Canal, där vi kommer att vara i ca en vecka. Vi planerar att gå in i kanalen nu idag söndag eftermiddag.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Annonser

Responses

  1. Spännande med tidvattnet…varför gå på Gröna Lund!
    När kastar ni loss igen?

    • Vi kastar loss 7.30 i morgon, för att gå in i kanalen. Idag har det blåst upp till 21 m/s, så det har känts alldeles för riskabelt att ens lämna hamnen.
      Jo, det är spännande med tidvattnet, men… man kan på grund av de starka strömmarna inte komma och gå som man vill.

  2. Roligt att se att ni kommit över Nordsjön välbehållna. Jag följer er blogg med spänning. (Kalle Esbo, Vi sågs en del på bryggan innan er avresa, och jag har träffat Anders på jobbet en del gånger för ett tag sedan.)

    • Det var lite tufft ett tag, så det var verkligen skönt att lägga till vid bryggan.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: