Skrivet av: sytacoma | 2013-08-10

Där drömmar släcks

La Caruna i Nordvästra Spanien är det naturliga delmålet för de flesta långseglare som tar steget över från Frankrike, England eller Skottland. Det är en etapp som alla har den största respekt för – eftersom vattendjupet går från 4200 meter till 20 meter så bildas mycket höga och täta dyningar. En kuling på Biscaya är betydligt farligare än en kuling på Atlanten.

DSC_0103

Trots alla förberedelser och väntan på ett bra väderläge är det ändå många som råkar illa ut på Biscaya. Det är därför som drömmen om långseglingen för så många tar slut här. Upplevelserna har varit så otäcka eller skadorna så stora att man bara lämnar båten till en båtmäklare för försäljning och sen åker hem. Det är därför som La Caruna i långseglarkretsar ibland kallas för ”Platsen där drömmar dör.”

Hur blev det då för oss, Anders och jag? Nej, drömmen har inte släckts, snarare har vi gått stärkta ur det hela. Nu vet vi ännu bättre vad Tacoma pallar för, och vi vet ännu bättre hur vi själva hanterar det hela både fysiskt och psykiskt. För tufft, det var det. Periodvis mycket tufft. 15-20 sekundmeter under nästan ett helt dygn, tidvis i piskande hällregn och åskblixtar, och det på Biscaya av alla ställen, det sätter sina spår.

Vi fyra båtar som gav oss iväg hade väntat länge på ett stabilt väderläge. När det äntligen kom (som vi alla trodde) stämde det inte alls. Redan första dagen fick vi betydligt mer vind än vad Grib-filerna visade. Det var också betydligt mer vind rätt framifrån än vad Grib-filerna visat.

DSC_4820

Den första natten seglade vi för fulla segel i fem sekundmeter, vinden snett framifrån. Jag har just lämnat över vakten till Anders och krupit ner i bädden. Plötsligt hör jag ett fasligt oväsen utanför och hör också hur Anders drar in på genuan. Jag rusar upp i bara trosorna, slänger på mig en flytväst och ropar till Martin, storsonen, att göra detsamma, tittar på vindmätaren. På bara tio sekunder har vinden ökat från fem sekundmeter till 18 sekundmeter.

Många lastfartyg och oljetankers på väg till och från Spanien. Tacoma är den röda punkten.

Många lastfartyg och oljetankers på väg till och från Spanien. Tacoma är den röda punkten.


Ja, sen står jag då där bakom ratten i bara trosor och flytväst mitt i svarta natten i piskande hällregn medan Anders kämpar för att dra in storseglet. Tacoma rusar fram i vansinnesfart och vinden vrålar. Anders ropar till Martin hur jag ska styra och Martin ropar vidare till mig. Samtidigt lyser Martin med en strålkastare på seglet så Anders ser vad han gör. Detta tar en bra stund, det är omöjligt att rubba seglet förrän vinden är precis rakt framifrån.

Under tisdagen är det mycket motorgång. Till och från har vi besök av delfiner. Dessa delfiner är stora och svarta och ganska lata, de simmar lite lojt runt båten och dyker upp då och då. Delfinerna på Nordsjön var betydligt piggare och hoppade högre.

Den här bilden är tagen av Tir Na Noir den första dagen, medan vinden fortfarande var tämligen beskedlig

Den här bilden är tagen av Tir Na Noir den första dagen, medan vinden fortfarande var tämligen beskedlig

På kvällen blåser det upp mer och mer. Det blir en mycket jobbig natt då det konstant blåser 14-19 m/s. Mycket höga och branta vågor. Den spanska natten är lång och svart så det var inte förrän i gryningen vid halvsju-tiden som jag såg vågorna, och det var nog tur.

Den här natten sov ingen av oss någonting. Nätterna innan hade det heller inte blivit så mycket sömn eftersom det var så mycket oväsen från allt som slamrade och klonkade och for fram och tillbaka.

Dagen fortsatte på samma sätt som natten. När det var som värst på förmiddagen satt jag ensam där uppe medan Anders försökte sova. Jag var allvarligt rädd för en omkullslagning och fick dumma, förbjudna tankar.

Gungigt på Biscaya!

Gungigt på Biscaya!

På eftermiddagen när det lugnat sig öppnade vi mail från Mikael som analyserat vädersituationen. Att fortsätta till Muros var inte att tänka på, det skulle blåsa 40 sekundmeter i byarna utanför Kap Finisterre. Orkan. Prognosen visade på en lugn torsdag, sen skulle det börja blåsa mer igen på fredag. Vi skyndade oss därför så mycket vi kunde för att hinna fram på torsdag kväll innan det blev mörkt.

Styrde in mot La Coruna i solnedgången, sen var det bara en kvart kvar till hamnen. Under denna kvart mörknade det nästan fullständigt. Nådde fram till bryggan i sista sekunden, innan det blev kolmörkt.

DSC_4614

Det har inte bara blåst kuling och hällregnat, det har varit mycket fin segling också i sol och lagom vind. Särskilt roligt är det när delfinerna kommer. Delfinerna vi mötte utanför La Coruna var av den pigga och lekfulla sorten som hoppade väldeliga.

När vi nådde hamn var vi väldigt lyckliga över att ha nått fram välbehållna, utan några som helst skador på vare sig båt eller besättning. Vi hade en så stark känsla av ”det här har vi klarat, vi tre tillsammans, och vi har klarat det väldigt bra.” Denna eufori höll i sig nästa morgon. Men så kom Tir Na Noir in kl. 10.30 och lade sig precis bredvid oss. Vi blev jätteglada över att se dem men också förvånade, de hade vikit av mot Brest för att undkomma ovädret och vi trodde att de fortfarande var i Brest.

Och där, på Tir Na Noirs däck, så brast allt.

_MG_9097

Gissar att det tar ett tag innan vi hämtat oss från detta, både psykiskt och fysiskt. Kroppen värker och har några maffiga blåmärken, man har ju kastats som en handske i båten trots att man hållit i sig. Drog också på mig en eländig hosta efter den där stormnatten då jag var något för lättklädd.

_MG_9098

._MG_9100

DSC_0089

Klicka på de bilder ni vill titta närmare på!

Annonser

Responses

  1. Grattis! Jag blir vederbörligen imponerad. Vår dröm om långsegling lever, och i sommar har vi i alla fall korsat Nordsjön från Danmark till Norge som en förberedelse inför kommande överfarter. Det måste vara en otrolig känsla att se spanska kusten dyka upp vid horisonten!

    Kalle Esbo

    • Ja, det var verkligen häftigt! En lyckokänsla!!

  2. Grattis till överseglingen! Vi gick ”innerkurvan” i Biscaya 2004 !

  3. Grattis och bra seglat!
    Lät som en ”liten genomkörare”!!Skönt att det gick så pass bra ändå!
    Ser fram mot nästa brev och fina bilder!
    Ulf Håkansson

    • En stor genomkörare skulle jag vilja påstå!

  4. Spännande läsning och dramatisk titel på inlägget. Undrar lite över väderprognoserna, andra gången nu som det visat sig bli väldigt mycket sämre väder än förutspått, vad jag förstår. Svårt kanske att få stabila prognoser. Fina bilder, särskilt den med solnedgången. Vila nu upp er ordentligt hälsar ingrid

    • Ja, vi är förvånade över hur dåligt prognoserna stämt. Verkar som att juli varit ovanligt lynnig.
      Vi vilar!! Och badar!!!!!! 24 grader i vattnet, strålande sol, hur underbart som helst.

  5. ”Riktiga” Atlanten blir bättre!

    • Jo, har ju förstått att eftersom det är så långt mellan vågorna så är ju 20 m/s där inte så mycket.

  6. Först ett blåsigt Nordsjön och sedan Biscaya i dåligt väder. Nu kan det bara bli bättre och bättre. Vi tänker på er och ser fram mot nästa rapportering, som innehåller enbart soliga upplevelser.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: