Skrivet av: sytacoma | 2013-09-03

Portugal

Efter att ha tillbringat några veckor i det vackra Galicien med underbar segling i ett varierat kustlandskap kom vi så till Portugal. Tyvärr var de första dagarnas intryck av detta nya land inte det allra bästa.

Halvvuxna havsfåglar med livet framför sig - eller? Är det på grund av sotet vi hittar döda fåglar i vattnet?

Halvvuxna havsfåglar med livet framför sig – eller? Är det på grund av sotet vi hittar döda fåglar i vattnet?

De första fyra dagarna hade vi mestadels en skarp lukt av brandrök ute på havet, detta fast vi var ganska så långt från land. Sotflagor yrde i luften, lade sig på Tacoma och yrde in i salongen. Stängde ute sotet med myggnätet, dammsög, spolade så av hela Tacoma när vi kom in till hamn i Póvoa de Varzim. Denna stad visade sig vara mycket trevlig. Vi fick börja vistelsen där med att stå i kö på polisstationen för att visa våra pass, lämna våra fingeravtryck samt betala den obligatoriska skatten.

Mellan marinan och själva staden var det helt obeskrivligt skräpigt, som om någon med jämna mellanrum placerat ut ett stort antal sopsäckar och sedan ett antal måsar spridit ut innehållet över hela området.

Efter en stilla dag i Póvoa de Varzim gick vi till Aveiro en bit inne i Ria de Aveiro. Här var det trångt i den lilla ankarviken. När vi vaknade på morgonen låg återigen ett lager sot över Tacoma – trist när det fastnar på den ljusa sprayhooden.

Mitt på dagen - en spöklik grå dager

Mitt på dagen – en spöklik grå dager

Styrde återigen ut på Atlanten, med brandlukten i näsan. Himlen var så långt vi kunde se grå, med en sol som till färgen närmast kan beskrivas som ceriserosa. (På fotot är den lite mer röd.) Inga solstrålar, bara denna ceriserosa rundel. På vattnet låg stora sjok av sot, mitt i ett av dessa sotstråk låg en död havsfågel och flöt med benen rakt upp i vädret. Efter ett par timmar såg jag ytterligare en död fågel flyta på samma sätt.
Det är en lite spöklik känsla med detta dunkelgrå dis mitt på dagen. Vi vet inte vad det var som brann, någon sa att det var en stor soptipp, någon annan trodde det var en skogsbrand.

En ceriserosa sol, även om den på bilden ser mer röd ut En ceriserosa sol, även om den på bilden ser mer röd ut

När man seglar här måste man hela tiden hålla en mycket noggrann utkik efter de små flaggorna eller pinnarna som visar att det finns fisknät. En del pinnar har en orange flagga och är ganska lätta att se, andra flaggor är svarta, på en del pinnar saknas flaggor, en del pinnar ligger ner i vattnet och är omöjliga att se innan man kommit helt nära. Man får ofta väja, ibland mycket snabbt eftersom de pinnarna skyms av vågorna.

Vi släppte ankaret i bukten vid staden Nazaré. Precis där vi tänkt lägga oss, bakom ett berg i skydd från Atlantens svall, låg det fisknät. (Platsen var utmärkt som ankarplats i guideboken.) Vi fick försöka hitta en annan plätt, vilket inte var det lättaste. På ett mycket litet område varierade djupet från 1,5 meter till 87 meter. När vi äntligen ”slog oss till ro” var det på ett ställe där det några båtlängder åt ena hållet var en meter djupt, några båtlängder åt det andra hållet 40 meter djupt, två båtlängder åt det tredje hållet låg en flotte och två båtlängder åt det fjärde hållet var det fisknät. Hamnen låg inte långt bort, men efter att på AIS:en följt andra båtar förstod vi att hamnen var full.

Vi satt ankarvakt hela natten, med noggranna riktmärken samt för säkerhets skull också AIS:en på. Där kunde vi se att vi var stilla på samma plats, fastän vi bara hade dubbel mängd kätting ute. I vanliga fall har vi 3-4 gånger så lång kätting jämfört med vattendjupet. Vi vågade heller inte hänga på ankarbuddyn utifall vi skulle bli tvungna att snabbt dra upp ankaret.

Stranden i Nazaré

Stranden i Nazaré


När det började ljusna kom sjöpolisen och bad oss flytta oss bort därifrån. Vi låg för nära stranden, tyckte de. Detta hade vi lite svårt att förstå. Tänk vilken upplevelse för alla badare på stranden att ha en sådan fin båt att titta på!!

Nazaré var en trevlig stad med lite nordafrikansk känsla. På trottoarer och torg lite varstans satt gubbarna och spelade kort bakom ett glas. (Inte en enda kvinna kunde vi se som satt och spelade kort.) De gamla kvinnorna satt överallt på trottoarerna och försökte tjäna lite pengar till brödfödan: de satt och virkade små saker som de försökte sälja, de hade något litet bord med begagnade kläder, de satt och höll upp skyltar från olika bostadsföretag som sålde eller hyrde ut lägenheter. (Inte en enda gubbe kunde vi se som satt och höll upp skyltar eller på något annat sätt försökte tjäna lite pengar till hushållet.)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sträckan till Peniche nästa dag gick vi för motor i tidvis mycket tät dimma. Vi ägnade fem minuter att väja för och intensivt spana efter ett hinder som visade sig på radarn – detta visade sig vara en ölburk.

Framme i Peniche släppte vi ankaret i bukten utanför hamnen, och hade sedan några lata timmar i solen. När vi latat oss tillräckligt började jag lägga upp lite godsaker i skålar och ta fram det mousserande vinet . Då kom sjöpolisen. Vi skulle omedelbart flytta oss därifrån!
”Why?” undrade Anders försynt.
”BECAUSE WE SAY SO!!!!!”
Sa polisen och svischade iväg till de övriga båtarna i bukten som också de syntes sitta och ha det trivsamt med lite vin och annat eller ligga och sova på däck.
Vi vill helst vara kompisar med den Portugals polis så vi började aktivera oss och dra upp ankaret, hänga ut fendrar, ta fram linor och så vidare. När vi kom in i hamnen såg vi en gammal bekant från vår avseglargrupp, Brynhild. De lämnade Sverige förra våren så det var länge sen vi sågs. De hade sett oss på AIS:en och försökt ropa upp oss men vi hade inte hört. Nu fick vi några trevliga timmar tillsammans med Tommy och Mona-Lisa.

Det är fantastiskt vilken koll man har på varandra med AIS:en. Brynhild som vi inte träffat på nästan ett och ett halvt år har hållit koll på oss hela tiden, vi ser när Tir Na Noir lämnar hamnen, vi ser Una lägga till i Nazares hamn, vi ser att Liv är kvar i Aveiro, vi ser Oda göra några väldigt konstiga manövrar och funderar över vad de håller på med, vi förstår att Cantara hissar segel , vi ser direkt på sekunden när Mahimahi tar storseglet åt andra hållet. Det går inte att gömma sig! (Om vi är för långt från land kan andra långt borta inte se oss, och då hände detta när vi var mitt ute på Nordsjön att en för oss närstående person ringde sjöräddningen eftersom det befarades att vi gått under med man och allt. Omtänksamt, tycker vi, att bli orolig och försöka ta reda på fakta.)

DSC_0028
Vi har nu fått veta att allt sot (som även lade sig på Mahimahis nyslipade däck uppe i Baiona) kom från en gigantisk skogsbrand, så stor att Portugal först bad Spanien och Frankrike om hjälp och sedan hela EU. Det sägs vara en godsägare som anlitat ett stort antal ungdomar i Porto att tända på skogen, för att han skulle få ut försäkringspengar. 45 ungdomar har arresterats.

Vi ligger nu ankrade i Cascais, där det är 30 grader varmt. Vi har precis kramat adjö till Tir Na Noir som idag går mot Porto Santo. Kanske kommer vi inte att ses igen förrän på Cap Verde.

Vi själva går i morgon till en marina strax utanför Lissabon, där vi kommer att stanna ca en vecka. Där ska vi storhandla (om det stora varuhuset Carrefour finns där får vi det utkört till Tacoma) det ska bli stortvätt, det ska bli klippning av besättningen, vi ska se oss om ordentligt i Lissabon. Förmodligen kommer Mahimahi till samma marina.

DSC_0031

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: