Skrivet av: sytacoma | 2013-09-20

Porto Santo

Världen snurrar. Chockad kippar jag efter andan, försöker få luft. Försöker orientera mig i världen.

Jag är i havet. Ovanför mitt huvud är ett grått tak. Runt mig är det grå väggar. Inser att det är gummibåten som hamnat upp och ned. Inser att jag är instängd under den.

Framför mig flyter en dator och en kamera och en axelväska med pengar och kreditkort. Ordentlig som jag är stoppar jag in datorn och kameran i väskan. Väskan ligger i vattnet och är helt vattenfylld. Ser att extrakläderna jag tagit med mig ligger kvar i väskan. Extrakläderna, som jag tagit med ifall jag skulle råka bli lite blöt under färden i gummibåten.

Plötsligt ser jag himlen. Gummibåten lyfts bort från mig. En portugis tar ett fast tag om mina axlar och drar mig upp. Förvirrad ser jag in i mörka sammetsögon. Benen viker sig, men den sammetsögde drar mig upp igen.
Så skjuter min käraste make bort den sammetsögde. Tillsammans vacklar vi upp ur vattnet medan jag häller ut vattnet ur väskan. Lyfter upp gummibåten långt från det inströmmande tidvattnet med sina kraftiga bränningar. Så samlar vi ihop det som flyter i vattnet: En ryggsäck, en keps, en sittbräda, en soppåse. Plus en massa sopor från den soppåse som gått sönder. Tillskyndande människor hjälper oss samla ihop sakerna.

Tar av mig kläderna och vrider ur dem. Sätter på mig dem igen. Klafsande av vatten och sand går jag iväg och gör det jag skulle: kolla mail och annat på internetcaféet. Trots att datorn legat under vatten i kanske en till två minuter fungerar den helt perfekt. Inte en droppe har trängt igenom det vattentäta fodralet.

Under min stol har nu en rejäl pöl bildats. Struntar i matinköpen och går tillbaka till Anders som väntar på stranden. Vi försöker samla oss lite, inser att vi haft tur som inte skadats av den stora motorn. Anders stängde av den precis innan den kapsejsade i bränningarna, men vi kunde ju ändå ha fått oss en kraftig smäll av den när gummibåten kastades omkring av vågorna.

Nu är frågan hur vi ska ta oss tillbaka till Tacoma. Att försöka ta oss ut med gummibåten är inte att tänka på. De brytande bränningarna forsar in över stranden. Återstår bara att dra gummibåten i vattenbrynet de ca 3 kilometrarna fram till piren.

Så det gör vi. För varje ny våg som strömmar in drar jag båten så långt jag hinner. Det är svårt att hålla sig på fötter på grund av strömmen och sanden som virvlar bort under fötterna. När vågen är på väg ut igen måste jag försöka dra mig inåt för att inte sugas ut, och hålla väldigt hårt i gummibåtens lina för att den inte ska sugas ut och försvinna. Anders bär den tunga motorn så långt han orkar. Tillsammans turas vi om att gå tillbaka för att hämta väskan som är tung av alla blöta kläder, dator med mera.

Detta tar 2-3 timmar. När vi är nära piren vågar vi skjuta ut jollen och Anders försöker starta motorn. Den startar vid första försöket! Jag slänger mig i och stillsamt puttrar vi iväg mot Tacoma som ligger där så fint och väntar.

Allt slutade mycket bättre än vad vi hade kunnat föreställa oss. Ingen av oss skadades. Motorn verkar inte ha tagit någon skada. Armbandsklockan tickar så fint. Datorn är snustorr. Min kära lilla Olympus Tough kamera fungerar precis som den ska. Den är ju gjord för att man ska kunna ta undervattensfoton, och turligt nog hade jag den inställd på undervattensläge. Solglasögonen är borta, och Anders keps, men vi har fler ombord. Det enda som inte fungerar är laddaren till datorn, den låg inte i något vattentätt fodral.

Vi minns inte alls när gummibåten slog runt, hur det kändes. Vi känner bara att vi är otroligt trötta, samt ordentligt mörbultade.

Annars händer det inte så mycket här på Porto Santo. Vi ligger ankrade utanför den långa stranden och har det helt underbart. Vattnet är kristallklart, man ser tydligt ankaret som ligger på åtta meters djup. Det har en fantastisk färg, är helt turkost. Vattentemperaturen pendlar mellan 23 och 27 grader. Baden blir täta. Fler och fler båtar samlas här och nästan inga går iväg. Antar att nästan alla är på väg till Kanarieöarna och sedan Västindien.

Vi saknar Tir Na Noir som fortsatt till Gran Canaria, men vet att vi kommer att ses igen. Vi saknar Mahimahi som är kvar i Lissabon, men vet att vi kommer att se också dem igen. Det är vemodiga avsked – i morse föll några tårar när Finn på Tir Na Noir gjorde en sväng förbi oss, på väg bort söderut.

Vi skiljs åt, inte bara från våra kära vänner på Tir Na Noir och Mahimahi, utan också från andra båtar vi haft kontakt med. Men så en dag så ses vi gen, och vi ser båtar vi haft kontakt med i Skottland, på Irland, i Spanien, i Portugal.

Vi planerar att stanna här tills de sista dagarna i september då vi går vidare mot Kanarieöarna. Madeira hoppar vi över på grund av ett allvarligt utbrott av dengufeber, det kraftigaste på 100 år, men kanske tar vi ändå färjan över dit någon dag.

Porto Santo är det härligaste hittills på vår långsegling.

Annonser

Responses

  1. Huff, dette var dramatikk! Godt det gikk bra med dere begge! Det er det viktigste, men vi er jo bekymret for om det var solglasøgonen med vinåpneren som forsvant? Det ville være ORDENTLIG trasigt, siden slike glasøgon er veldig sjeldne og et ”must” på langtur 🙂 Stor klem til dere begge fra oss 4 på Tir Na Noir

    • Naturligtvis var det inte solglasögonen med vinöppnaren, det ligger på ett mycket säkert ställe.
      Kram till er alla (en liten kram till Mellis)

    • Ja , det var ju väldig tur att det inte var de värdefulla glasögonen som försvann! Men fy en sådan hemsk upplevelse, tur på det hela taget att det ändå gick bra. Mycket ska man vara med om som långseglare.
      Kram från oss tre på Mahimahi; Soffie, Magnus och Sara

      • Nej, de glasögonen har jag lindat in i silkespapper!

        Vi har funderat lite på hur man ska undvika att gummibåten gör en saltomortal i luften när man närmar sig en strand med bränningar. Man kan ju som sagt var skada sig ganska rejält, inte minst av motorn när gummibåten kastas omkring i vågorna.

        Jag hoppas att Magnus ger Soffie den uppmärksamhet hon förtjänar?

  2. Håll i hatten!

    • Bättre att hålla i de mer värdefulla grejorna så de inte försvinner ut i Atlantens djup!

  3. Spännande!! Tycker det är bra att ni får erfarenhet av såna situationer, även om det var lite läskigt.

    • Nja… Vet inte riktigt vad vi ska göra med den erfarenheten. Vad vi i stället vill ha är kunskap om hur man undviker att det blir så där.

  4. Motorn tickar som en klocka, trots sandigt saltvattenbad!
    Hälsa gärna Gerhard att allt fungerar utan problem 🙂

    hälsar Anders

  5. Tycker du inte att jag förtjänar lite uppmärksamhet också?
    Sara

    • Åh, jag vet allt att du får VÄLDIGT mycket uppmärksamhet av Magnus!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: