Skrivet av: sytacoma | 2013-11-21

AFRIKA! eller TRASSEL!

AFRIKA! eller TRASSEL!

”Tänk att vi seglat till Afrika!” säger Randi på Tir na Noir. ”Precis så känner vi också”, säger jag. ”Tänk att vi seglat till Afrika!”
Precis som när vi nådde fram till Skottland och sedan till Spanien så känns det stort. Att vi seglat så långt, att vi klarat det.

Och här, på Cap Verde-öarna, i Afrika… Värmen. Doften. Stämningen på gatorna. Kvinnorna som bär sina bördor på huvudet. Husen i olika starka färger. Unga män med rastafrisyrer. Överallt män som driver omkring, arbetslösa, eller män som försöker sälja halsband, klockor, allt möjligt. Kvinnor som försöker sälja godis i något litet stånd, eller bakverk av olika slag.

Vi ligger ankrade i turkosblått vatten, 25 grader varmt. Runt om oss ligger andra ankrade båtar, men också större fartyg som närmast kan betraktas som vrak. Rostiga, eländiga, några av dem halvt sjunkna. Cap Verde är ett fattigt land, ett land som länge haft problem av olika slag.

I marinan är det under tisdagen oerhört hektiskt. Nästa dag ska ARC-starten ske – för första gången går båtar iväg från Cap Verde i detta stora rally över till Saint Lucia i Västindien. Tusen och åter tusen liter dricksvatten dras i kärror över bryggorna till båtarna, stora kärror med mat och annat levereras, den sista översynen av båtarna görs, det poleras och putsas. Båtarna sliter och rycker väldeliga i sina förtöjningar – det blåser cirka 20 meter per sekund i byarna.

Av de båtar som den 11 november seglade iväg mot Cap Verde var vi bekanta med två. Tir na Noir kom in 3 timmar efter oss. De hade haft en hel del problem – segel gick sönder och även en del annat trasslade eller gick sönder. Den engelska båten Saraoni som låg mitt emot oss på bryggan i Santa Cruz kom in ett dygn efter oss – de kastade ankar mitt i bukten där de stora fartygen går, blev sedan bogserade in i hamn. De hade tappat propellern.

Vi själva hade haft en översegling helt utan problem och var mycket lättade över detta. Lättnaden blev emellertid inte långvarig. Det är sällan man som långseglare är helt problemfri och slipper oroa sig för något. Det vet jag efter att ha läst otaliga resebrev från seglare i hela världen.

Vi kastade ankar utanför Mindelo klockan 8 på måndag morgon. På kvällen satte Anders fast vår ankarbuddy på ankarkättingen. Ankarbuddyn är en vikt på 13 kg som håller nere kättingen och gör ankringen säkrare.

Tio minuter senare kommer en stor katamaran och släpper sitt ankare en kort bit framför vår för, något åt sidan. Anders och jag åser bestörta det hela och fattar direkt att det där var ju inte den bästa platsen att lägga sitt ankare på. Sedan driver katamaranen i den starka vinden ner utmed vår sida, mycket nära. Dess kätting korsar vår kätting. Så driver katamaranen in mot vår akter, en meter ifrån. Nu drar deras kätting under aktern på Tacoma. ”Det där är inte bra för rodret”, säger Anders till sig själv. Vi står i aktern båda två med varsin stor bollfender i handen. På de andra båtarna följer folket det hela med intresse.

De tre på katamaranen förstår nu att de lagt ankaret på fel ställe och försöker dra upp det. Detta går dock inte. Något i ankarspelet har gått sönder – de springer fram och tillbaka och försöker på olika sätt lösa situationen. På däck står Anders och jag, ser oroligt på kättingen under båten, står beredd med fendrarna. Jag tar fram kameran och tar ett kort av katamaranen, som bevismaterial om det skulle hända något.

Till slut kommer de loss. Vi har klarat ankaret och kättingen, förmodligen bara tack vare ankarbuddyn som höll nere kättingen. Och rodret? Anders känner på ratten, tror att det är okej.

På natten när vågorna slår mot Tacoma hör vi ett konstigt ljud, något som slår fram och tillbaka. Jag kan inte sova, är väldigt orolig för att rodret håller på att lossna, att vi måste ta upp båten, att vi inte kommer iväg till Västindien i tid när våra barn ska komma.

Nästa dag åker sjösätter vi dingen och hissar ner motorn i vindar på 18-20 meter per sekund. Jag blir plaskblöt när vi åker in till marinan. På Tir na Noir sitter Finn och syr segel. Bredvid ligger Saraoni med en massa verktyg i sittbrunnen.

När vi besökt polisen och immigrationsmyndigheten, fått våra stämplar samt tillbringat ett par timmar i Tir na Noirs sittbrunn åker vi tillbaka till Tacoma. Vi sätter på oss badkläderna för att inspektera rodret. Det är helt oskadat!

Stor, stor lättnad. Lättnaden varar dock inte länge. En minut, för att vara exakt.

Blöt kliver jag upp på badstegen. Fötterna i vattnet. Tar tag i relingen. Får en ganska så kraftig stöt i fingrarna. Tittar till lite förvånat, tar tag med den andra handen i relingen. En stöt i den handen. Det gör lite ont i fingertopparna efteråt, pirrar lite.

Anders kliver upp. Han får samma stötar.

Nu är vi ju lite fundersamma. Anders tar fram voltmätaren och ser om det är ström i relingen. Det är ström överallt i metallen runt Tacoma! I relingen, i mantågen, i pulpiten där framme, i akterns targabåge. 13,2 Volt.

Nu börjar ett funderande och felsökande av stora mått. Anders kopplar loss alla solpanelerna en i taget samtidigt som han mäter strömmen. Snart gissar han att felet möjligen, kanske ligger i de två solpanelerna som ligger överst på targabågen. Det är nu mörkt, så vi får fortsätta nästa morgon.

Måste nu ladda ström, så vi sätter på motorn. Den hackar lite och laddar mycket ojämnt. + 56 A för att i nästa sekund visa -16 A, så + 58 A följt av – 17 A. Nu är vi jättebekymrade.

Stänger av all el, sätter så på motorn igen. Nu går den som en klocka och laddar som den ska. Tar bort några säkringar, sätter på elen, motorn laddar….

Nästa dag kopplar Anders in solpanelerna en i taget. Som han gissat är det en sladd till de övre solpanelerna som legat klämd och skavts sönder, så ström gått in i metallen. När han fixat detta och kopplat in de sista solpanelerna så bara strömmar amperen in i batterierna!

Vi har länge varit fundersamma över strömförsörjningen på Tacoma och på olika sätt försökt ta reda på anledningen till problemet. Trots alla solpaneler och en vindsnurra så har vi varje dag varit tvungna att köra ett par timmar med motorn för att fylla på ström. Varje natt har laddningen gått ned oförklarligt mycket. Inte så mycket ström har gått in. Nu vet vi att strömmen har gått rätt ut i havet.

Vi kom också på förklaringen till varför motorn hackade och laddade 56 A ena sekunden och nästa sekund gick ned med 16 A. Jag satt vid SSB-radion och sände iväg mail – SSB-radion sänder i vågor om någon sekund och detta tar mycket ström. De sekunder den sände så sjönk alltså laddningen dramatiskt.

Om några dagar seglar vi ut på Atlanten igen. (Det ska bli mycket lite vind från och med måndag eftermiddag, så vi ska försöka komma iväg så snart som möjligt, förmodligen fredag kväll eller lördag. Vi hade viljat stanna längre här, men… Vi vill inte åka motor över hela Atlanten.) Överfarten till Barbados är ca 1900 M och vi räknar med att det ska ta 15-18 dygn. Det är långt. Väldigt långt. Helt säkert kommer det att pirra alldeles extra i kroppen.

Postar detta nu eftersom man aldrig vet om internetet fungerar eller inte. Om jag hinner och har möjlighet att ladda ner foton från Sao Wicente så kommer de i ett separat mail.

Annonser

Responses

  1. Tack för intressant och rolig läsning. Vi fortsätter följa er……..

  2. Snyggt jobbat!! Läckert att ni hittade strömtjuven. Högspänning i mantåget är möjligen bra mot objudna gäster. Härligt att allt i stort sett fungerar som det ska. En fin seglats över till W I väntar. Vi kommer så klart att följa er via AIS-systemet. Hoppas att det fungerar.
    Vi landkrabbor är kvar på Gran Canaria och vi ser fram mot att skåda årets ARC-start nu på söndag. Gissningsvis kommer ni att segla nästan parallellt med ARC båtarna från Las Palmas.
    Lycka till med språnget över Atlanten!!
    Kramar från Marianne o Dick.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: