Skrivet av: sytacoma | 2013-12-08

Det stora blå, del 2

Dag 7- 16
Den andra veckan på vår Atlantsegling inleddes med vårt första squall och följdes sedan av ett jobbigt dygn med tolv timmars hård vind 14-22 meter per sekund, hög sjö samt piskande regn. Natten som följde var vinden något lugnare men fortfarande hård, vi hade också åska. Detta dygn kom vi rejält ur kurs, vi var tvungna att segla mot nordnordväst. Allting gick emellertid bra, vi har lärt oss nu hur vi ska hålla i oss för att inte falla. Mycket glad för att jag har frysen full med färdiglagade rätter – jag hade också färdigkokt pasta och potatis i kylen som det bara var att blanda ner.

De följande fyra dagarna hade vi återigen ett fantastiskt väder med sol och värme då vi så sakteliga tog oss framåt, för det mesta för segel men en hel del för motor också. Ibland var det vind tillräckligt för att vi skulle göra 3-5K, men ofta var det ingen vind alls eller bara 2-3 m/s. Vi, och andra vi hade kontakt med, var ganska frustrerade över detta. Vädret över Atlanten den här tiden av året kännetecknas normalt av de stabila östliga-nordöstliga passadvindarna, men några sådana såg vi inte röken av.

Från och med den tolfte dagen hade vi squall runt om oss och ibland över oss varje natt, någon gång på dagen. Eftersom vinden kan öka med 15 sekundmeter från den ena sekunden till den andra och dessutom ändra riktning 180 grader är det viktigt att hinna reva seglen före och vara beredd att snabbt ändra kurs. Detta är inget problem om de kommer på dagen eftersom de syns så tydligt. På natten däremot får man hålla ständig utkik – ibland när vi är omringade av svarta moln känns det som om man inte kan gå ner ens för 30 sekunder för man vet inte vad som kan hända under tiden.

Vi kände oss så småningom rätt slitna. Det finns ingen dygnsrytm, så att somna när man borde sova är inte alltid det lättaste, särskilt inte när det är så många gnällande och knirkande ljud runt om. Detta i kombination med en rullande båt och den fysiska och psykiska anspänningen i att klara båten i hård vind tär på både kroppsliga krafter och psyke. När jag under ett par dygn sovit särskilt dåligt inbillade jag mig nästan grejer för korta stunder – att en val flåsade mig i nacken eller att en jättelik slemmig hand i mörkret stack upp ur djupet bakom min rygg.

Efter att ha lagt om sovtiderna och sovit 6+2 timmar så kom vi ikapp oss själva och kände oss återigen i bra form. Bra form, ja. att på golvet inne i båten göra olika former av gymnastiska övningar samtidigt som båten rullar är minsann en utmaning. Här skulle Friskis och Svettis kunna lansera något nytt – gymnastikprogrammet ”Stormvågen” med ett golv som hela tiden gungar fram och tillbaka.

Något som fascinerar oss varenda kväll är stunden efter solnedgången då himlen blir mycket dramatisk i nästan alla färger man kan tänka sig. En bakgrund av alla nyanser av gult, orange och rött, lägg till det lite ljusgrönt, så olika nyanser av blått. Framför detta moln som skiftar i alla nyanser från ljusaste grått till svart.

På måndag-tisdag väntas hård vind, upp mot Beaufort 6. Egentligen är det inte så mycket vinden jag funderar på, vi har ju medvind, utan mer för hur hög sjön kommer att bli. Sedan vet jag ju också att om det kommer squall så kan vindstyrkan fördubblas. Hur mycket blåser det då?

Hur som helst, vi har förberett oss på olika sätt för detta, har bland annat tankat över diesel från de lösa dunkarna till själva dieseltanken. Det har ju gått åt en del diesel med dessa svaga vindar från väster mot öster som kännetecknat en stor del av överfarten.

Några av er har undrat vad det var för fel när det trängde in vatten i motorrummet. Det visade sig inte vara något fel alls. (!!!) Anders hade bytt filter i watermakern, ett nyköpt filter som inte var exakt likadant som det gamla. I det nya filtret satt det en luftskruv, och denna skruv var inte stängd. Det var alltså här som vatten trängde in.

Än så länge har vi klarat både oss själva och Tacoma helt utan skador. Vi är nästan förvånade över att vi inte någon gång under våra seglingar har stukat eller brutit en handled – kraften när man tappar balansen och kastas mot något och då reflexmässigt tar emot med handen är stor.

Vi räknar med att komma till Bridgetown på Barbados sent tisdag eftermiddag – kväll. Ni som tycker det är roligt att följa oss på Marinetraffic kan börja kika efter oss från tisdag förmiddag.

Annonser

Responses

  1. Det låter bra syrran. Lycka till sista biten nu. Tänker på er,

  2. Heja, Eva och Anders!! Snyggt jobbat. Vi följer er i tanken varje dygn. Njut redan nu av tanken på Barbados siluett i väst och shopping i Bridgetown!
    Hälsningar från Gran Canaria. // Marianne och Dick

  3. Hej !
    Jätteroligt att följa er på er resa .Du skriver väldigt trevligt tycker jag. Vår dotter är just ni i Karibien och seglar med en båt som heter Sydkorset . Hon tycker det är härligt.
    God Jul och Gott Nytt År
    Catarina Wahlin


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: