Skrivet av: sytacoma | 2014-01-25

St. Vincent

Långsamt glider vi längs San Vincents nordvästra kust. 4-5 sekundmeter, nästan inga vågor, sol, varmt…

DSC_0109

Kanske någon som läser detta nu tror att vi sitter lojt tillbakalutade med varsin bok i handen medan Tacoma så sakteliga tar sig framåt för fulla segel? Eller att jag sitter bekvämt tillbakalutad mot masten med fin musik i öronen? Nejdå, verkligen inte! Vi är beredda på strid!!! Kraftigt revad stor, nästan ingen fock alls, motorn på, luckorna in till salongen stängda, livlinorna kopplade. Och så plötsligt, på två sekunder, inte mer, är det över oss, det vi väntat på. Vinden ökar från 4 m/s till 15 m/s, vågorna växer sig större och större och kommer från alla håll, efter en stund är de så branta så det är som att tumla runt i en tvättmaskin. Ena stunden doppa babords reling i vattnet, i nästa stund är det styrbords reling som doppar i vattnet… Ytterligare en stund senare hör vi på VHF:en en skärrad kvinna – hör inte riktigt vad hon säger, men fattar det som att seglen ligger i vattnet. Förmodligen har de inte revat tillräckligt, eller inte alls.

DSC_0113

Vi lämnade Bequia på eftermiddagen dagen innan, hade egentligen tänkt stanna där längre men efter att ha tagit del av en ovanligt gynnsam vindprognos beslutade vi oss för att fortsätta seglingen norrut mot St Lucia. Vi hade tänkt gå den korta biten till Kingston på San Vincent och ligga där under natten, men när vi kom närmare förstod vi att det inte var världens mysigaste plats, snarare tvärtom, så vi fortsatte. (Ingen enda fritidsbåt fanns där, bara stora fartyg.) Siktade i stället in oss på en liten vik vid namn Petit Byahaut. Den var exotisk, men – liten. Väldigt liten. Beslutade oss nu att fortsätta till Buccament Bay, om inte den platsen heller passade fick vi rikta in oss på nattsegling.

Sakta gick vi in i bukten. Det var väldigt djupt, 20-80 meter, först nära stranden blev det grundare. Ankrade på 19 meters djup – Tacoma var tillsammans med två små motorbåtar de enda båtarna. En liten plats, som verkade helt ”genuin”. Glada över att vi under ett par kvällstimmar fått uppleva denna plats, men ingen vik vi återigen kommer att ankra i. Den var alltför svår. Vi vet inte hur pass kraftig lutning det var på botten under oss.

Buccament Bay

Buccament Bay

Guideboken beskriver San Vincent en av de vackraste öarna i Västindien, och efter av vad vi sett hittills, utifrån havet, kan vi bara instämma. Är nöjda med att vi inte bara nattseglade förbi denna vackra ö. Den har bland annat en aktiv vulkan som är lite ”puttrig”, senaste utbrottet var på 70-talet. Det lär osa svavel uppe vid kratern.
Klockan 04.45 nästa morgon ringde väckarklockan, och vi drog omgående upp ankaret. Fin segling utmed kusten, men när vi närmade oss nordspetsen revade vi alltså seglen. Guideboken beskriver seglingen från St. Vincent till St. Lucia så här:

“The northbound passage between St. Vincent and St. Lucia can be hard on the wind and hard on the body. The north end of St. Vincent is unbelievably gusty on occasion and more than a little bumpy. It is not unusual to have gusts of 30-40 knots for a few miles, so it pays to be prepared… motorsail close up the coast under reefed mail and engine and wait until the full force of the wind hits before deciding what to do… It is going to be a long day…”
”Rolly Bay”, som området norr om St. Vincent på sjökortet kallas för, är verkligen rolly! Anledningen till detta är dne höga vulkanen vid nordspetsen. All vind ”trycks ihop” bakom vulkanen och när man passerat denna så kommer all vind på en gång. Det är lika med vågorna – de ”trycks ihop” och blir dessutom höga på grund av den snabba uppgrundningen.

Gryning över St. Vincent

Gryning över St. Vincent

Efter 5 M lugnade sig emellertid vågorna och det blev fin segling. Bakom oss var en hel armada med båtar som gått från Bequia samma morgon, bland dem Tir Na Noir som vi kämpat tillsammans med ända sedan Farsund. Framme i Rodney Bay på St Lucia blev vi en hel liten nordisk koloni som låg intill varann i den stora ankarbukten. Tacoma var dock den enda svenska båten. (Det låg fler svenska båtar inne i marinan.)

St. Vincent är känd för att ha en del kriminalitet, detta på grund av att det är extra stor fattigdom. Många undviker därför ön av det skälet. Men, vi tror att stölder, rån och ännu värre saker finns lite varstans. Det är mycket slumpen som avgör var och när det händer något. I norra delen av Rodney Bay, där vi nu ligger (det är en mycket stor ankarbukt) varnas det i guideboken för kriminalitet från ett närliggande bostadsområde. Precis innan vi lämnade Bequia fick vi veta att ett engelskt par mördats ombord på sin båt – detta skedde på södra St. Lucia. Vi har också i minne ett mycket brutalt rån som drabbade en släkting till oss, detta på Dominica.

Vulkanen på St. Vincent

Vulkanen på St. Vincent

Annonser

Responses

  1. Takk for nok et fint reisebrev fra deg, Eva! Og takk til Anders som på VHF ropte opp Tir Na Noir og fortalte at vinden kom til å øke betydelig når vi rundet St Vincent. Det er ikke lett å tenke seg at det kan skifte så plutselig!

    • Ja, det är bra att vara förvarnad. Ska visa Kaptenen vad du skrivit, han tyckte det var lite onödigt att ropa upp, men jag var envis… (Pratar inte så gärna själv i VHF:en, tycker det är svårt att höra.)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: