Skrivet av: sytacoma | 2014-03-01

Kärt besök i Grenadinerna

Det var meningen att vi skulle hämta Erik och Caroline på St. Vincent, men när vi såg hur svårt, för att inte säga omöjligt, det skulle bli för oss att komma dit så hamnade vi i bryderi. Inloppet till Blue Lagoon där marinan ligger hade vid lågvatten ett djup av 1,55 meter och vid högvatten 1,95 meter. Tacomas djupgående är tom 1,85 meter, hur djupt hon är fullastad vet vi inte.

Tobago Cays

Tobago Cays

Efter att ha försökt komma i kontakt med marinan, försökt ta reda på när det skulle vara högvatten samt talat med ett antal personer så kände vi att detta vågar vi oss inte på. Sitta på grund mitt emellan två korallrev kändes inte så jättelockande. Alltså tog vi i stället färjan till Kingston för att leta efter ett bra hotell där de kunde ta in över natten. Hittade ett nära hamnen och bokade där ett rum åt dem. Nästföljande dag skulle de själva ta färjan över till Bequia – en tur på 45 minuter.

Friendship Bay, Bequia

Friendship Bay, Bequia

I vårt letande efter ett hotell hamnade vi i ett stort skolområde. Ett antal skolor låg utspridda runt en stor idrottplan. Här hade ett 100-tal 7-8åringar lektion, alla iklädda kritvita kläder och kritvita skor. De sprang och skuttade över gräset, snubblade ibland och ramlade omkull.
En klass satt på läktaren medan idrottsläraren gick igenom något. Uppmärksamheten hos klassen var något dålig, det stod nämligen en tant gömd bakom en container, vinkades och fotograferandes. Till slut fick läraren ryta till ordentligt.

På grund av en mobil som inte fungerade fick vi ingen kontakt med dem, inte den dagen de skulle ha kommit och inte nästföljande dag heller. Anders åkte in den tiden vi bestämt att vi skulle möta dem vid färjan, och vilka var det som satt där på en mur och åt hamburgare om inte våra ungdomar? Det visade sig att de fått tillbringa natten på ett hotell på St. Lucia i stället, ett hotellrum som betalades av flygbolaget. Detta på grund av en avbruten start – för kraftig turbulens, ansåg piloten.

Efterlängtade!

Efterlängtade!

Synnerligen bleka steg de ombord på Tacoma, 16 timmar senare än beräknat, lika trötta som när Ingrid och Mikael kom. De kom dock snabbt i form och vi hade två väldigt trevliga veckor tillsammans

På Bequia hade vi en av vår seglings absoluta höjdpunkter. Tog en promenad till andra sidan ön och åt där en mycket god lunch precis vid stranden. Ungdomar spelade där på oljefat, dels traditionella oljefat men också nytillverkade ”orkesterliknande” oljefatsinstrument. Det var både kända och okända melodier framförda med stor glädje och entusiasm, oerhört medryckande. Det var en av de stunder jag aldrig kommer att glömma, just på grund av stämningen.

Ungdomarna i  Oljefatsorkestern

Ungdomarna i Oljefatsorkestern

Efter 2 dygn på Bequia fortsatte vi till Tobago Cays som visade sig från sin bästa sida. Där kunde jag för första gången fotografera och filma sköldpaddor som betade på botten och sköldpaddor som simmade upp till ytan. Kameran fångade upp ljudet från sköldpaddorna; ett knakande, knarrande ljud. Gissar att det är ljud från skölden. Erik fotograferade revfiskar i alla de färger – gula, röda, blå, gröna, svarta, orange, randiga, prickiga… tyvärr var hälften av bilderna mycket suddiga på grund av att det var svårt att hålla kameran stilla i vågorna.

Sköldpaddan betar av gräset på havsbotten

Sköldpaddan betar av gräset på havsbotten

Ibland måste skölpaddan upp till ytan  för att få luft

Ibland måste skölpaddan upp till ytan för att få luft

Efter Clifton på Union Island gick vi till Chatman Bay på andra sidan ön, ett betydligt lugnare ställe än Clifton. Köpte av en boatboy fem stycken Red Snapper (en rosa matfisk) som Erik och Caroline grillade i foliepaket. Delikat!

Så fortsatte vi till Carricou för att klarera in för Grenada/Carricou. Kom dit vid 11-tiden och var ivriga om att bli klara så snart som möjligt så att vi sen kunde gå iväg den lilla biten till Sandy Island med sina pelikaner.

Pelikan på Sandy Island

Pelikan på Sandy Island

Anders och ungdomarna gick först iväg till Customs. Tullmadamen där förklarade att de först skulle besöka Immigration. På Immigration var det lunchstängt, så de fick gå en sväng innan myndigheten öppnade. Det var ovanligt många papper att fylla i eftersom Erik och Caroline ska ta flyget från Grenada. Anders hade bara en penna – kunde han möjligtvis få låna en penna så Erik kunde hjälpa till med dokumenten?

Leguan på Tobago Cays

Leguan på Tobago Cays

Men nej, någon penna kunde de inte få låna. När väl alla dokument var ifyllda och besöket hos Immigration klart gick de tillbaka till Custom. ”Open”, stod det på ett plakat, men någon tullmadam kunde de inte hitta. Receptionisten förklarade att hon gått hem för dagen och inte skulle komma tillbaka förrän på måndag, om två dagar.(Klockan var 13.30)
Anders gick tillbaka till Immigration för att fråga vad de skulle göra. ”Det finns en tullfilial i Tyrell Bay, på andra sidan ön”, förklarade Immigration hjälpsamt. Så i stället för att segla till Sandy Island fick vi nästföljande dag ta oss till Tyrell Bay, och sen tillbaka till Sandy Island.

Sandy Island

Sandy Island

På korallrevet

På korallrevet

.
Äntligen, efter veckors väntan, kunde vi stiga iland på Sandy Island! Det var precis lika ljuvligt skönt och underbart vackert som vi trott. Vi snorklade över levande korallrev med alla sina fiskar i olika färger. Korallrevet var som en bergskedja, med toppar och dalar. Ibland när ett korallhuvud dök upp framför mig var jag rädd att skrapa sönder magen. Det var svårt att bedöma djupet till korallerna.

Seven sisters

Seven sisters

Så bar det då av till Grenada, den sista ön för Erik och Caroline på denna segling. Den andra dagen på Grenada hyrde vi en bil och besökte bland annat Seven Sisters, de sju vattenfallen som ligger på rad inne i regnskogen.

Vandringen till och från fallen var något mödosam: En stig, bitvis mycket lerig, bitvis mycket brant över stora stenar som man försiktigt fick balansera på. Nere vid fallen var det gröna laguner, perfekta att bada i.
Bilden av det hela var lite som Edens lustgård.

Det var en mycket speciell känsla av att vandra mitt i regnskogen. Caroline såg en apa uppe i ett träd, alla såg vi små svarta kolibrier. De var inte större än en tumme och stod stilla i luften allt medan vingarna vibrerade. Små ödlor fanns det gott om. Ibland var det bara fågelsången som hördes, men emellanåt kom vind som ruskade om bambun så det klonkade väldeliga.

Grenada är en mycket vacker ö. Överallt finns träd som blommar med stora orangerosa blommor. På en del träd var blommorna fullt utslagna, men de allra flesta stod fortfarande i knopp. Gissar att Grenada är som allra vackrast någon gång i början/mitten av mars.

P1000300

Vi har haft två mycket fina veckor med våra kära, lika fina som när Ingrid och Mikael var med oss.

P1000261


P1000319

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: