Skrivet av: sytacoma | 2014-03-03

Räddningsinsats i besvärlig sjö

Det skulle bli en lugn liten tur på ca 90 minuter från Port George till Prickly Bay, runt sydvästra udden på Grenada. Turen blir emellertid dubbelt så lång och allt annat än lugn. Det blir inte heller kycklingsallad till middag som planerat, utan nyfångad och nykokt hummer.

Elton klev ombord...

Elton klev ombord…

Som så ofta när en udde rundas här nere är det både kraftig ström och hård vind. Vi ser flera båtar som går den inre vägen innanför Glover Island, men då det är ganska grunt, ca 4-5 meter, och vi inte vill riskera en grundstötning i de höga vågorna går vi utanför ön. Vi håller ut rejält – det är rev utanför ön och sjön är mycket besvärlig. Det blåser ca 11 m/s rätt emot och med strömmen mot vågorna blir det hög, krabb sjö. Vi kopplar livselarna och stänger igen alla luckor.

Plötsligt har vi en liten båt rakt framför oss. Vågorna är så höga att vi bara emellanåt skymtar båten trots att den är mycket nära. Reagerar på att mannen i båten inte har flytväst i de höga vågorna – detta är i och för sig inte något ovanligt bland de bofasta. Riktigt bestörta blir vi emellertid när mannen reser sig upp och ställer sig ovanpå sittbrädan.

Vi stångar oss vidare . Ungefär en kvart senare ser vi något underligt rakt framför oss. Något högt sticker upp ur vattnet, bredvid syns något slags klot och ytterligare något konstigt. Anders tror att det kan vara en boj till ett fiskenät, när vi kommer närmare att det kanske är ett vrak som sticker upp. Han börjar vika av mot sidan, vill inte riskera att segla på ett vrak.

Just då ser jag en vinkning. Det ligger en människa i vattnet! Långt, långt från land, i den här starka strömmen och branta vågorna på uppskattningsvis 3-4 meters höjd , utan att någon annan båt är i närheten. Alla andra segelbåtar är ju smarta nog att gå innanför ön. Det är bara vi som finns här.

Vi tar oss närmare. ”I got lost!!” ropar mannen. Det är en dykare, han har dykartuber bredvid sig. Vi svänger upp bredvid honom och slår av motorn. Tacoma lägger sig mot bredsidan mot vågorna och kränger kraftigt. Jag kryper bak till aktern och fäller ner badstegen, tar sedan emot en hög med hopbundna spjut, vid spjuten är fyra riktigt stora humrar fästade. Det är tungt och svårt att lyfta ombord paketet, det fastnar i linorna till vindrodret så jag får försöka trassla ut det hela. Tar sen emot de tunga dykartuberna och lyckas lyfta upp också dem. Under tiden försöker Anders hålla fören mot vågorna så vi inte ska slås ner.

4 stora humrar på vårt däck

4 stora humrar på vårt däck

Så kliver Elton ombord på Tacoma, mycket trött och oerhört lättad. ”I have a boat”, säger han. En bra stund senare kommer båten vi tidigare såg emot oss. Mannen som reste sig upp i båten var hans kamrat som spanade efter Elton. Han hade sett oss vända och stanna och förstod nästan att det var Elton vi fått syn på. I de höga vågorna hade han inte en chans att själv upptäcka sin kamrat. Han var som sagt långt ifrån, så antingen hade Elton eller också båten drivit bort ganska så snabbt. Hade inte vi kommit hade förmodligen Elton så småningom drunknat.

P1000334

Glad och tacksam lossar han en av de stora humrarna och ger till oss. Sen kastar han hela paketet mot båten, men inte tillräckligt långt. Det faller i havet. Bestörta ser vi hur kamraten utan att tveka hoppar i vattnet för att plocka upp hummerpaketet. Ska vi nu rädda också honom?
Han lyckas dock ta sig ombord på sin båt igen. Så kliver Elton ner i vattnet igen och simmar med sina simfötter bort mot båten.

Efteråt är vi naturligtvis mycket glada över att ha upptäckt mannen och lyckats rädda honom. Vi frågar oss själva om vi skulle gjort något annorlunda? Hur hade vi gjort om han inte själv lyckats kliva ombord?

För första gången någonsin stoppar vi ner en levande hummer i största grytan. Det känns otäckt. Vi minns vad en annan långseglare berättat om hur det gick till när hon skulle koka en hummer. Den tog ett skutt upp ur grytan och nöp sig med klorna fast i hennes bröst! Alltså fick det bli Anders som stoppade hummern i grytan.

Med vitlöksaioli, pain riche och vitt vin blev det en alldeles suberb middag

Med vitlöksaioli, pain riche och vitt vin blev det en alldeles suberb middag

Annonser

Responses

  1. Nice Bra jobbat , hjältar för en dag inte illa .
    VH Erik i Halmstad

    • Det var ju en ren slump att vi kom seglandes just där. Hade vi vetat vilken grov sjö det var hade vi seglat på insidan av ön. Men ja, vi var mycket glada över att vi var där.

  2. Här kan man verkligen tala om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle! Vilken tur att du har ögonen med dig Eva! Kram från Ann-Marie

  3. Ojojoj…..! Vilken historia! Jag är stolt 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: