Skrivet av: sytacoma | 2014-06-06

Tropisk storm, hundar, myggor, grillfest, nödlarm…

Idel hemskheter! Allt är dock väl på Tacoma och vi har det fortsatt mycket bra.

Ja, nu är det orkansäsong. Några dagar efter det att vi med Martin lämnade Dominica fick öarna strax norr om uppleva säsongens första lilla tropiska storm. Unicorn låg ankrad i Deshaies och beskriver det som det mest farliga de varit med om här, då har de ändå seglat ett antal år i Västindien och har mycket erfarenhet. Lady Ammila och vår engelska båtgranne Argosea hamnade mitt i stormen. Många båtar kapsejsade, ännu fler undrade hur det kunde komma sig att flera av varandra oberoende väderprognoser förutspått 8-10 m/s…

y (2)

På Bequia blev Anders anfallen av tre hundar och dessutom biten i vaden av en av dem, och detta fick oss att fundera över om vi trots allt inte borde ha en vaccination även mot rabies. Vaccinationsläkaren där hemma hade inte tyckt att detta behövdes, men… Såret såg i alla fall fint ut, och skulle det visa sig bli en infektion visste vi att vi hade gott om godis i vårt reseapotek.

2014_05_11-14_31_03

Apoteket,ja. Dessa synnerligen välutrustade lådor som vi nästan glömt bort finns. Enda gången det öppnats är innan vi seglade iväg från Göteborg, och det till en familjemedlem som bara skulle vinka av oss. Detta visar kanske hur frisk man blir av att segla – inte minsta lilla förkylning har vi haft sen vi lämnade Sverige.

Emellertid har vi förstått att vi haft tur. På de norra öarna härjar en för Västindien ny och allvarlig sjukdom som sprids genom myggor. Chikungunya heter smittan, som inte alls är rolig att drabbas av. Man får mycket hög feber, svår värk i leder och muskler, så svår att man knappt kan röra sig, svår huvudvärk. Många är drabbabe. En svensk dam som har hus på Dominica beskriver det som det värsta hon varit med om.

På Union Island tog vi vackra promenader över ön och såg ännu fler av dessa små kyrkor som finns överallt. Här på lilla Union Island finns den katolska kyrkan, evangelisterna, baptisterna, mormonerna samt Jehovas vittnen (kanske ännu fler?) En dag hade baptisterna stort möte på torget. Baptister från hela staten hade kommit resande, från Union Island i norr ner till Palm Island i söder. Det var en upplevelse att se dem alla i sina färggranna kläder sjunga och dansa under det att de klappade taktfast i händerna.. Kanske blev det sedan ett dop, vi vet inte eftersom vi gick efter en stund.

Baptistmöte på Union Island

Baptistmöte på Union Island

Några dagar efter hundbettet började Anders känna sig lite konstig. Symptomen liknade de som han haft en annan gång vid en infektion, så jag tog fram min medicinlista och valde ut ett av de sex olika sorters penicillin vi har. Så blev då apoteket öppnat till slut, ett år efter avsegling!

I familjen har vi en specialistsjuksköterska, en läkare, en expert/forskare på förbandsmaterial samt en expert på att ta fram och ”organisera” information. Nu fick vi information och goda råd och oroande besked från alla håll och kanter. Delar av familjen var verkligt oroade över att Anders möjligen hade smittats av rabies. Vi fick hemska texter nedladdade från nätet mailade till oss, och nu blev också vi rädda. Hade Anders smittats, så var det inte alls bra. Behandling måste sättas in senast efter 48 timmar, annars…

Happy Island utanför Union Island, uppbyggd helt och hållet av snäckskal

Happy Island utanför Union Island, uppbyggd helt och hållet av snäckskal

Vi hade ju tänkt att stanna i Grenadinerna tills mitten av juni, men valde nu att segla iväg till Grenada, av flera anledningar. Dels för att där finns ett sjukhus, men också för att vädret tuffat till sig. Vi ville passa på medan det fortfarande var en bra vindriktning och innan det blivit alltför blåsigt. Nu fick vi en riktigt fin segling ner till Grenada, med mellanlandning i Tyrell Bay på Carricou.

På den privata vårdcentralen i St. George blev Anders efter ett blodprov helt friskförklarad – han hade varken rabies eller någon infektion. Penicillinet var det rätta, men läkaren tyckte nu han skulle slänga det. En stor lättnad, för hela familjen.

I St. George låg vi för första gången på tre månader i marina för några dagar. Passade på att handla en del och naturligtvis gotta oss i marinans fina restaurang. Här fick vi nu en riktigt god biff…

DSC_0010

Nu måste jag ju berätta om vår GRILLFEST som vi hade när Martin var hos oss. Äntligen, för första gången på flera månader, hade jag hittat NÖTKÖTT i affären. Lycka! ilket slags nötkött det var visste vi inte riktigt eftersom franska språket inte riktigt är vår grej, men nötkött som nötkött!
Vi förberedde grillen, skalade fin potatis, gjorde en extra fin sallad, gjorde en gourmetsås på gula kantareller med lite portvin och annat smått och gott i, öppnade en flaska gott rödvin. Tyckte väl att köttet i den vaccumpackade förpackningen var lite väl hårt..? Och hade kanske en något konstig form..? Men, vi grillade biten och satte oss sen förväntansfullt till bords.

Köttet var obeskrivligt, fruktansvärt salt. Och det var väldigt hårt. Det gick att få ner små, små pyttebitar om vi blandade det med mycket sås och potatis. Efter några tappra tuggor slängde vi emellertid hela köttbiten i sjön och åt i stället hungrigt av såsen och potatisen.

Det var alltså insaltad tunga som vi lagt på grillen. Har aldrig tillagat tunga, men har för mig att det ska koka ett antal timmar för att saltas ur och bli mört. Hur som helst, grillad tunga är absolut ingen höjdare.

DSC_0045

När vi gick för motor runt hörnet till Prickly Bay tittade vi oss omkring efter Elton, som vi räddade förra gången. Vi har tänkt en del på honom, och är ganska övertygade om att han till slut skulle ha drunknat om inte vi kommit. Strömmen hade fört honom så långt ut och fortsatte förflytta honom i riktning mot Venezuela och kompisen med båten var väldigt långt ifrån.

Elton såg vi dock inte till denna gång, däremot fick vi ett larm på vår AIS. Eftersom vi inte såg någon båt i närheten varken på AIS:en eller på havet tryckte vi bort larmet. Det återkom emellertid, och nu tittade vi lite närmare på det. Det visade sig vara ett SART-larm (nödlarm utsänt från liten nödsändare) Blev lite skärrade först, undrade vilka vi skulle rädda denna gång, men larmet kom från land. Vi hade sett en segelbåt uppspolad på land, kanske kom larmet från den, det kan också ha kommit från själva radiomasten.

Nu ligger vi på plats i Prickly Bay tillsammans med andra ”översomrare”. Inne på land är det en skog av master, alla fast förankrade med kraftiga band i stålöglor vilka är cementerade i marken. Det är mest engelsmän och amerikaner här, men också några franska och tyska båtar. Vi har sällskap av SusieQ från Stockholm och Lady Annila från Skåne – Unicorn från Göteborg väntas om någon vecka, och Imagine från Göteborg kommer någon gång, oklart när.

Från slutet av augusti till början av oktober har vi en bokad plats i marina på Trinidad, men resten av tiden hoppas vi tillbringa här i Prickly Bay.

Detta bildspel kräver JavaScript.

e 5

Annonser

Responses

  1. Ha det bäst! Hälsningar Pirjo (boknörden som nu har en läsplatta9 och Mattis på Jaya.

    • Hej på er! Var är ni? Har en hel del bra böcker, utlästa!

  2. Så många äventyr ni får vara med om, roligt att läsa om det!

    • Grillmiddagen var ett äventyr! Har fortfarande salt på läpparna!!

  3. Mycket ska man vara med om!

  4. Grattis till årsdagen av er avsegling 9/6 2013. Ett år går fort…
    Ha det bra!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: