Skrivet av: sytacoma | 2014-07-26

Livat i Prickly Bay

Tiden i Prickly Bay har hittills varit lugn och behaglig, nästan hela tiden. Gott om plats, hänsynsfulla båtgrannar, inte en vattenskoter så långt ögat når. Men visst har det vid några tillfällen varit livat värre – som till exempel den regniga dag med åska och en plötslig, kraftig vindökning då det hördes höga rop och tutanden utanför Tacoma. Eftersom man blir väldigt nyfiken av sig när man ligger så här och genast sticker upp huvudet när något verkar hända så förstod vi snabbt orsaken till uppståndelsen.

9

I den kraftiga vinden hade en båt förtöjd vid en boj ca 50-60 meter framför oss börjat dragga. Eftersom den så snabbt närmade sig vår båt antar vi att kättingen/linan till bojstenen helt enkelt brustit. Ca 7-8 dingeägare gjorde nu sitt bästa för att uppmärksamma segelbåtens ägare på det hela – snart kom de också upp, och vi trodde ju då att de genast skulle starta motorn. Så skedde emellertid inte – kanske hade de fel på motorn, kanske hittade de helt enkelt inte startnyckeln.

Vi startade motorn och gjorde oss beredda att ta upp vårt ankare, men den draggande båten med bojen släpande efter sig passerade mellan vår sida och grannbåtens sida. Hade den rivit upp vårt ankare, eller grannbåtens ankare? Det visste vi ännu inte. Snabbt fortsatte den sitt färd mot andra sidan bukten mot båten bakom oss. Den båten, från Bulgarien, kämpade nu för att få upp sitt ankare – den har inget ankarspel, så mannen i fören fick dra upp ankaret med händerna. Den draggande båten fortsatte mot andra ankrade båtar, som alla riskerade att tappa ankarfästet. Ett tiotal dingar cirklade omkring, de verkade förbereda sig för att stoppa båtens framfart.
Till slut fick dock båten fart på sin motor, och eskorterad av alla dingar gick den in mot marinan.

1

När något sådant här händer, är det två saker man får vara tacksam för. Det ena är att det sker i dagsljus, det andra att man är ombord på båten och kan ingripa om det skulle behövas. Händelsen ger också upphov till frågor – ska vi vid kraftig vind (kuling? storm?) lägga i vårt extraankare (det gamla ankaret, som satt på när vi köpte Tacoma) eller ska vi nöja oss med det ordinarie ankaret, för att snabbt kunna flytta på oss om det skulle behövas?

En gång pratade vi om vilken av de investeringar vi gjort på Tacoma som är den mest värdefulla. Båda var vi överens om att köpet av det nya, tyngre ankaret är det bästa vi köpt, eftersom den är så viktig för säkerheten.

En annan dag var det en segelbåt som draggade upp på revet, en tredje dag hördes ett rop på hjälp från en båt någonstans utanför ön. Det var en ensamseglare som i två dagar seglat mot Grenada men inte klarade att segla ända fram – han hade ingen motor och strömmen var för stark. Marinans båt ryckte ut, och kom så småningom med den lilla, till synes mycket medfarna båten på släp.

Min söta badanka som gulliga Ann-Sofie på Lady Annila virkat

Min söta badanka som gulliga Ann-Sofie på Lady Annila virkat

Mörkt var det den natt då vi plötsligt träffades av a tropical wave, inledningen till a tropical depression, med stormbyar och åska. Det hade varit en underbar stilla dag och lika stilla natt, men så vaknar vi och stänger halvsovande igen fönstren ovanför sängarna eftersom det börjat regna. Samtidigt börjar det blåsa upp, och tio sekunder senare blåser det så mycket att vi går upp. Jag öppnar luckan för att kolla läget, och då NÅGON glömt att stänga vindrutan träffas jag av piskande stormregn. Dynorna som legat under sprayhooden har blåst ut i sittbrunnen och jollen flyger och far där den hänger upphissad på sidan av Tacoma.

Vinden är nu uppe i stormstyrka. Blixtarna ljungar. Vi slänger på oss varsin byxa och jag dessutom en tröja, sätter på oss flytvästarna, sätter på VHF:en. Jag lägger datorer, telefoner och annan elektronisk utrustning i ugnen, Anders går fram till fören och hissar ner jollen och flyttar bak den så den ligger bakom aktern. Sen tar vi ner solskyddet, som blivit ett alltför stort vindfång. Hela tiden hör vi på VHF:en skärrade röster och rop: Någon ropar att en katamaran draggar mot korallrevet, en annan båt ropar på hjälp, båtgrannar meddelar att de kommer till undsättning i sina jollar, en röst meddelar att Coastguard är på väg. Båten bredvid oss som även den draggar har dragit upp ankaret och cirklar nu omkring, vi kan även se ytterligare båtar som dragit upp sitt ankare för att de draggat.

Coastguard drar loss katamaranen från revet och bogserar in den till marinan, eskorterad av ett antal gummijollar på sidorna. Det är många båtar som ligger ankrade just här, och det verkar inte vara helt lätt att bogsera den på ett säkert sätt. Höga rop hörs, och vid ett tillfälle ett skrik som låter tämligen skräckslaget. Förmodligen körden den på en annan båt, tror en båtägare som låg nära.

Så blir det lugnt igen, lika stilla som innan. Vi lägger oss, och jag upptäcker att NÅGON ANNAN har stängt till sitt fönster lite slarvigt så regnet har runnit ner på sängen. Som tur var låg det ett hopknölat påslakan där så det var bara lakanet som blivit vått.

Lugnt och stilla i Prickly Bay

Lugnt och stilla i Prickly Bay

Den senaste månaden har vi betat av mycket som står på vår speciella ”fixalista”. Utöver det har Anders återigen försökt ta reda på varför vår vindgenerator inte fungerar som den ska – det har den förmodligen aldrig gjort. Vi borde reklamerat den innan vi lämnade Sverige, men då visste vi inte att det var något skumt med den. Nu har för lång tid gått, och vi har gett upp försöken. Med största sannolikhet köper vi en ny, av annat märke, på Trinidad.

Det har varit en del trevliga utflykter tillsammans med andra yachties. Firandet av Fishermans Birthday som vi deltog i är en fest för att helga fiskarnas skyddshelgon Petrus, det är också en minneshögtid över alla de fiskare som drunknat. Under denna dag välsignar man också fiskebåtarna.

En dag åkte vi iväg till en liten by där vi lagade mat tillsammans med lokalbefolkningen. Rätten vi tillagade kallas för Oil Dong och kan väl anses som Grenadas nationalrätt. Den innehåller bland annat brödfrukt, cocos, banan, plantains (matbananer), morot, tanniablad, callalooblad, lök, ocra,Grenadasaffran + andra kryddor, kyckling, kabeljo samt på toppen ett slags kokt degknyte. Det är billig mat – de flesta ingredienser hämtas gratis ute i naturen, annat odlas av familjen på dess egen jordplätt, kycklingar har de flesta i sin trädgård.

36

Egentligen är det inte själva rätten som kallas för Oil Dong, utan mer själva företeelsen när människor samlas för att i en stor järngryta över öppen eld laga till en gemensam måltid. Nu för tiden lagas den väl mest inomhus, i hemmen och på restauranger. Vi har ätit den flera gånger tidigare, på små lokala restauranger inne på ön samt på hasherna.

Efter att ha ätit en stor portion Oil Dong samt ett grillat kycklinglår var vi egentligen mer än mätta. Men, nu var det stora dessertbordet uppdukat, något som särskilt de små barnen var särskilt intresserade av. Alla hade tagit med sig en dessert – själv hade jag gjort en Key Lime Pie, en västindisk dessert.

Vi fick också se Jab Jab, en dans till minne av de västindiska slavarnas kamp för frihet. Dansaren är totalt insmord i maskinolja, och i sin hand har han en Jabon, en käke från en ko. (Tror den kallades så.) Denna Jabon ska symbolisera arbetet på plantagen, där slaven slet för sin ägare.

13

Vi får se mycket av Grenada under dessa bussturer. Den grönskande naturen med sina djupa dalar, hur människor lever och bor, gamla förfallna herrgårdar, ruiner av hus som är helt bevuxna med vegetation, plantager, m.m, m.m. Under dagarna är det ganska öde ute i byarna, de flesta söker förmodligen skydd i husens skugga. På kvällarna är det däremot liv och rörelse, utanför praktiskt taget varje hus sitter folk och samtalar eller bara vilar.

20

När vi är ute så här i naturen är det oerhört viktigt med myggmedel. Den allvarliga myggsjukan sprider sig, för ca 2 månader sen nådde den Bequia där många låg och ligger mycket sjuka. En av svenskarna här i viken som drabbats hade fortfarande sex veckor efteråt smärtor i lederna och svårt att röra sig.

Vädret har varit helt okej, med undantag för de 2-3 senaste dagrna som varit lite jobbiga. De allra flesta dagar soliga med växlande molnighet och några regnskurar på eftermiddagen, några dagar med regnskurar från morgon till kväll, en del helt soliga dagar. Man måste emellertid hålla sig noggrant informerad om väderutvecklingen på Atlanten, i fall där finns tecken på att en tropisk storm håller på att bildas, en storm som sedan riskerar att utveckla sig till en orkan. Väderrapporten vi varje morgon tar del av är utsänd av NOAA, National Hurricane Center.

Vi simmar väldigt mycket, och det är underbart skönt. Vissa dagar känns det som om man tillbringar mer tid i vattnet än ovanpå det. Mina söta små följeslagare, de 10-20 stycken ca 15 cm långa fiskar håller mig sällskap när jag plaskar runt och tvättar vattenlinjen. Ibland följer de mig även när jag simmar runt runt båten. De är så nära att de ibland stryker mot ben eller armar, och mycket intresserat följer de alla mina rörelser. När Anders snorklar för att tvätta botten får jag konkurrens – då försvinner de flesta fiskarna till honom i stället.

Om ca 3 veckor seglar vi vidare till Port of Spain i Trinidad. Det blir en segling som kommer att ske i det tysta – vi kommer inte att på radion eller via hemsidan meddela när vi ger oss av, förmodligen kommer vi inte heller att sända vår position med AIS:en. Inte heller går vi raka vägen till Trinidad – rutten jag ritat går i en båge öster om oljeplattformarna. Anledningen till dessa försiktighetsåtgärder är piratfaran – smuggeltrafiken mellan Venezuela och oljeplattformarna är en säkerhetsrisk som man inte bör negligera.

Och precis nu, alldeles innan jag ska skicka iväg det här inlägget, tar jag in en extra stor Gribfil, och även vädret från en annan vädersajt, Passageweather. Båda visar samma sak – en tropisk storm närmar sig södra delen av Lilla Antillerna, precis där vi är. Den väntas hit på fredag-lördag, enligt prognosen nu viker den av lite norrut precis innan den når Grenada.
Vi får nu hålla noggrann koll på detta – kanske får vi på tisdag-onsdag ta beslutet att gå iväg till Trinidad på direkten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Responses

  1. Hejsan på er. Min mail är trasig så därför har jag inte varit anträffbar. Spännande läsning och skönt att höra att allt är bra. Här har vi värmebölja från att ha haft 9 plusgrader i juni till 31 grader med tropiska nätter. Det är svettigt. I skrivande stund 2 veckor kvar tills allvaret börjar igen…ska fortsätta njuta av ledigheten. Skriver mer när jag kan maila. Puss o kram och må så gott och var rädda om er tills vi hörs igen/lilla syster med familj.

  2. Mycket dramatik! Hoppas ni klarar er från tropiska oväder och får en fin segling till Trinidad. Kramar från Mahimahi

  3. Spännande och roligt att läsa om era upplevelser!

  4. Hej,

    Det är väl Oil Down ni varit på?

    Var inte för orilga för seglingen till Trinidad. Vi har gjort den flera gånger utan minsta problem. Jag seglade sträckan ensam för 10 dagar sedan. Anna-Karin är redan i Sverige.
    Nu står jag på land på Peakes och flyger till Sverige på måndag.

    Jag seglade väster om båda plattformarna. Vi har seglat både öster om, resp emellan. Det går fint vilket som.

    Häsningar
    Håkan


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: