Skrivet av: sytacoma | 2014-08-08

Glädje, förväntan, fest

DSC_0014

Det är karnevalstider här på Grenada. Ännu är det bara förberedelserna vi tagit del av, själva karnevalen med alla sina shower, uppvisningar och tåg börjar på lördag.

En eftermiddag besökte vi tävlingen till titeln bästa PanSteel Band. Det var åtta olika orkestrar som tävlade, minsta orkestern hade ca 45 medlemmar och den största drygt 100 medlemmar. Det var roligt att se hur åldrarna varierade så i en och samma orkester – de minsta var 5-6 år gamla och de äldsta 19 år.

Oerhört roligt var det också att se med vilken synbar iver, glädje och stolthet de flesta av barnen framförde sitt musikstycke. (En del av dem var alltför koncentrerade för att visa några känslor.) Oerhört medryckande – ännu ett oförglömligt minne i vår rika skatt av upplevelser.

DSC_0119

Jag råkade hamna precis framför scenen, och bakom mig tätnade leden med alla Grenadabor som gått man ur huse för att se föreställningen. Småbarn kom allt närmare mig, kröp upp i knät, kilade in sig under en arm, kittlade mig i nacken. Föräldrar tjoade och skrek när orkestern med deras eget barn kom in framför scenen. Strax intill mig hade jag en kameraman från TV som var något slö – han lade inte alls märke till den flicka strax framför honom som galen av glädje studsade runt mellan sina fem tunnor – inte förrän hon hoppade upp på en hög pall och från den fortsatte studsa runt och spela vaknade han till och riktade kameran mot henne, men då var stycket nästan slut.

DSC_0162

Före PanSteel-tävlingen var det en danstävling – helt underbart att se barnen i alla sina fantasirika dräkter, en del mycket vackra. Tyvärr missade vi en del av den, hade förmodligen fått fel besked om tidpunkten när hela skulle börja.

En kväll var vi i en liten by en bit upp på ön, där vi fick se hur lokalborna satt och tillverkade dräkter till karnevalen. Kvinnor och män i alla åldrar knåpade med varsin grej – den svåraste uppgiften hade nog de två äldre män som först böjde till stålställningar och sedan fäste vita vingar vid dessa. Alla ställningar måste vara böjda på samma sätt, ha samma proportioner.

Detta var på torsdag kväll, lördag morgon ska allt vara klart. Fotografierna som togs denna kväll på masker och dräkter får inte publiceras förrän efter karnevalen, så dessa kommer så småningom i ett annat resebrev.

104

Det verkar som om de flesta på ett eller annat sätt är engagerade i förberedelserna för karnevalen. Man förstår verkligen vilken stor sak detta är för Västindiens folk. Jag själv får en alldeles speciell känsla av något jag inte kan beskriva när jag går omkring och tittar på allt detta. en underbar känsla av att få vara del i något stort, även om det bara är som betraktare. Läste någonstans att den som upplevt karnevalen på Trinidad för alltid kommer att vara en annan människa – lite så känns det som, fast karnevalen ännu inte har börjat.

Vi fick också se ännu en orkester spela. Denna glädje, denna stolthet över landet Grenada och dess historia och traditioner! PanSteel-musiken kommer för evigt att klinga i mina öron.

Det är tydligt att musiken och dansen betyder mycket på de västindiska öarna. De har en lång tradition, ända från 1700-talet då afrikaner togs till de västindiska öarna som slavar. 1877 förbjöd den brittiska regeringen spelandet på trummorna, (tror det var för att JabJab-dansen då tog sin form till musiken från trummorna, så egentligen var det alltså dansen man ville åt) slavarna började då spela med bamburör, eftersom dessa ljud liknade de från trummorna. På 1930-talet övergavs dessa bambuinstrument succesivt och ersattes med metallföremål av olika slag: containrar, köksredskap, tunnor och andra metallföremål. Detta var de tidigaste panbanden.

Rapport från karnevalen kommer om ca en vecka!

h (2)

Också på Tacoma råder glädje och förväntan. Att den öppningsbara vindrutan med en fruktansvärd skräll gick i tiotusen skärvor och miljoner flisor betydde några timmar senare då rakt ingenting när vi fick ett ovanligt trevligt telefonsamtal från ett av barnen. Vi fick ta fram bubbel och ställa fram det godaste båten hade att erbjuda för att fira. Vi har mycket nu att se fram emot i det privata, både när det gäller begivenheter i familjen men också de seglingar till nya, okända platser vi kommer att företa oss.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Responses

  1. Väcker fantastiska minnen från karnevalen i Trinidad. Du beskriver det så fint fast det är nästan obeskrivligt… Fortsätt njut! Kramar Magnus och Sara

    • Karnevalen i Trinidad står på ”önskelistan.” Får se hur det blir nästa år.

  2. Jättefina bilder och intressanta dräkter, framförallt ”snöflingedräkterna” Undrar om de vet vad snö är? Undrar vad det var för intressant och trevligt samtal ni fick? Hoppas allt är bra … för mig börjar nu åter ett nytt läsår i morgon, Kram från Syster.

    • Jo, dräkterna är verkligen magnifika. Vilken uppfinningsrikedom!
      Har skickat mail till dig!

  3. Man blir ju inte allas avundsjuk när man ser pappa med den god mat och fint vin! Lev och njut, gottegrisar! 🙂

  4. Efter den grillade insaltade tungan är vi väl värda all god mat!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: