Skrivet av: sytacoma | 2014-08-29

Trinidad

Efter 22 timmars segling blandat med motorgång var vi framme i Chaguaramas Bay på Trinidad. Chaguaramas är en stor nationalpark, detta på grund av sitt djurliv. Det första vi såg när vi seglade in i bukten var en simmande sköldpadda, den största vi sett. Sen kom några fåglar i olika starka färger och satte sig på bom och mantåg.

Morgon i Chaguaramas Bay

Morgon i Chaguaramas Bay

Så kom vi längre in, och det vi då såg var väl inte lika trevligt. Om man ska uttrycka sig positivt så är Chaguaramas en oerhört aktiv hamn. På grund av sin storlek och sitt skyddade läge skapade USA här under andra världskriget en stor flottbas med varv och många kajer på olika ställen. Syftet med basen var att skydda oljeleveranserna till Storbritannien.

Vi hade trott, efter att ha läst ett stort antal reseskildringar från långseglare, att detta var en plats med mycket bra utrymme för fritidsbåtar att ankra i under orkansäsongen. Men, det var förr. Nu ligger det lastbåtar av alla de slag överallt och i vattnet är det olja, diesel och annat. Det utrymme som nu är reserverat av fritidsbåtar upptas till största delen av bojar – att ankra på andra ställen är svårt eftersom det är för djupt. Det står också tydligt i seglingsguiden att om man ankrar utanför avsett område får man skylla sig själv om man blir påkörd.

En dag var det gungigt värre i ankarbukten.

En dag var det gungigt värre i ankarbukten.

Små och stora båtar kommer och går hela tiden. De lokala mindre båtarna är av typen öppna motorbåtar, sådana som vi hemma åker ut och fiskar i. De är dock mycket längre, detta för att klara vågorna. De ligger inte vid bryggor utan förvaras på stora ställningar i land, tre eller fyra stycken ovanpå varandra. Alldeles intill marinorna och varven ligger hundratals båtaffärer och verkstäder av olika slag. Allt detta som har med båtar att göra sysselsätter tusentals personer.

Det är också en del riktiga racingbåtar, sådana där förarna sitter helt instängda i sina båtar med stängda luckor och hjälmar på huvudet. När en sådan startar och långsamt går förbi de ankrade båtarna så är det ett hiskligt oväsen. Första gångerna stack vi förskräckta upp huvudena och trodde ett stort fartyg var på väg att ramma oss.

7

I lördags gick den årliga racingtävlingen the Great Race to Tobago. Det är 86 M i öppet vatten mot vind, vågor och ström. Hastighetsrekordet på denna sträcka var för 7 år sen 1 timme och fyra minuter – om någon båt gått ännu snabbare än så de senaste åren vet vi inte. Man vill inte gärna ligga i vägen med sin lilla guppande segelbåt när detta fält kommer vrålande i 70-80 knop.

Längst in i bukten ligger marinorna. Det är inte så mycket bryggplats, däremot ligger det tusentals båtar på land. De allra flesta båtägare åker hem under orkansäsongen, under en längre eller kortare tid. Varför är inte svårt att förstå – det är oerhört varmt och fuktigt här nere, svetten rinner hela tiden. 36 grader i skuggan, ännu varmare nere i båten. Om det blåser så är det skönt så länge man är i skuggan, stilla, men att vara i solen eller på en plats där det inte blåser är jobbigt. Konditionen som vi på Grenada försökt upprätthålla genom simning dalar nu snabbt. Här kan man inte bada och ska man förflytta sig inne på land sker det i långsam takt och i ett lätt förvirrat tillstånd.

Trinidad ska vara det land i Västindien med det allra rikaste djurlivet. Det finns jättesköldpaddor 2,3 meter långa och ett ton tunga, kajmankrokodiler, massvis med papegojor av olika arter och färger, pelikaner och fregattfåglar, olika sorters apor, m.m.

En dag gick vi på hajk i Chaguaramas regnskog tillsammans med några engelsmän. Det var på en upptrampad stig, annars hade det nog varit svårt. Regnskogen är mycket tät och där inne råder ett ständigt dunkel, solen når inte ner genom det täta lövverket. En stor del av skogen är bambuskog – bambuträd 10-20 cm i diameter bildar ett valv över stigen, på vissa ställen var det som att vandra i en katedral. När det kommer lite blåst klinkar och klonkar det i skogen. Det kan nog vara farligt att vistas där när det blåser kraftigt – att få ett tjockt bambuträd i huvudet är helt säkert inte nyttigt. Men, det skulle vara en upplevelse att höra musiken från all denna bambu under en storm – man kanske kunde ha en hjälm på sig?

En katedral av bambu

En katedral av bambu

En bit av hajken gick längs med en flodbädd som nu var torr – det var ett aerobicpass som heter duga i den 37-gradiga, fuktiga värmen. Nedfallna bambuträd låg som ett plockepinn hela vägen, man fick huka sig ner för att ta sig under bambun, sekunderna därefter var man tvungen att kliva över den.

Vi hörde apor och papegojor på nära håll, men såg tyvärr inga. En av deltagarna såg emellertid en apmamma med sin lilla unge. Vi skulle gärna vilja gå här igen, ensamma, och då stå stilla för att vänta på aporna och papegojorna. Nu kände vi oss tvungna att gå i de andras tempo eftersom vi var osäkra på vägen och inte ville komma på efterkälken.

Stora termitbon fanns det gott om. Intressant att se termiterna bära stora blad på ryggen.

Trinidad tillhör Sydamerika (tror jag). Venezuela ligger strax intill. Venezuela ska man hålla sig borta ifrån, där är det laglöst land. Myndigheterna bryr sig inte. Också på Trinidad är det en hel del stölder, inbrott och rån. Väpnade rån med gevär förekommer, ofta är rånarna påverkade av olika sorters droger eller narkotika. Sitter just nu på ett café på bryggan och strax intill sitter två poliser och fikar med stora kulsprutegevär över axeln. Vissa delar av huvudstaden Port of Spain ska man inte alls promenera omkring i. Annars är det normal försiktighet som gäller, inte bära uppseendeväckande smycken, klockor eller kläder, vara extra vaksam vid bankomater och på väg bort från bankomater, alltid hålla koll på pengar, kamera o.dy. (På hela långseglingen så är det bara i Skagen som jag upplevt mig utsatt för försök till stöld och rån, på gatan och inne i en affär.)

Seglingen från Grenada till Trinidad bjöd på två upplevelser utöver det vanliga. Den första var när vi mitt i natten gick förbi Hibiscus, den stora gasplattformen. Den gnistrade och glittrade som om den vore gjord av miljoner ädelstenar, till formen tyckte jag den liknade en fredsduva gjord av guld och silver med en näbb i gnistrande grönt. Så småningom upptäckte jag ”snöret” av guld som den hängde i – en jättelik julgransprydnad i form av en gyllene duva, mitt ute på havet! När vi kommit ytterligare en bit så insåg jag varför den fått sitt namn – den liknade också en jättelik Hibiscusblomma med en stor pistill i mitten. Nästa gång vi seglar här hoppas jag att vi kan gå närmare så att jag kan ta ett bra foto.

En annan Hibiscus

En annan Hibiscus

Den andra upplevelsen var inte lika trevlig. Ett lastfartyg som närmade sig akterifrån kom alldeles för nära.

Med undantag för ett par squall med vindar upp mot 15 m/s så var det ganska svaga vindar, tidvis mycket svaga. Första halvan av seglingen var det en kraftig motström, sen fick vi rejäl medström när vi närmade oss Trinidad. Det är intressanta strömförhållande här, strömmen går mycket i stråk. Vi seglade i 3K, plötsligt var vi uppe i 8½ K, 20 sekunder senare återigen 3K.
Vi var mycket trötta när vi kom fram. Detta var första nattseglingen på åtta månader och det kändes ovant. Anders sov en timme, jag inte alls. Men att gå och lägga sig var inte att tänka på. Det står i seglingsguiden att man omedelbart skall lägga till vid inklareringsbryggan – gör man inte det blir det problem, fick vi veta av en annan seglare.

Vid inklareringsbryggan var det fullt, så vi tog en boj. När Anders i jollen skulle fixa till linan såg han en lapp där det stod att den var farlig. Vi släppte bojen och tog en annan, den allra sista. Den låg strategiskt placerad 20 meter från ett stort fartyg som vi tror är ett fartyg som ska underhålla Venezuelas oljeplattformar.

Så tog Anders jollen in med inklareringspapperen. Under tiden gick jag utan kläder omkring och försökte plocka i ordning utan att somna. Huvudet snurrade av trötthet och av värmen, hela tiden hade jag en handduk i handen som jag torkade av mig med. Efter en timme kom Anders tillbaka. Det dög inte att bara kaptenen besökte Immigration, the Crew måste också komma.

Eftersom det är jag som är the Crew så var det bara att dra på sig en klänning, sticka fötterna i sandalerna och snällt kliva ner i jollen. Stannade till och läste på anslaget som står på dörren in till Immigration, det var tio regler för hur man ska vara klädd när man besöker myndigheterna. Man får inte ha skor där tårna syns och man får inte vara barärmad. Jag tittade ner på mina bara armar och mina bara tår och undrade om jag skulle åka tillbaka och byta kläder. Anders klev dock raskt in och det var bara för mig att följa med, och åh, vad skönt! Bara 23 grader såg jag på termometern, det var nästan kallt. (Alla lokaler har luftkonditionering, underbart när man kommer in men sen när man går ut igen så möter en vägg av hetta).

Anders fyllde i papperen med alla uppgifter som krävdes, bakom papperet var karbonpapperet för kopians skull. Så skulle han betala, men hade ju inga Trinidaddollar eftersom vi omedelbart varit tvungna att klarera in. Kunde vi betala i morgon? Nej, absolut inte! Så kaptenen tog jollen över till andra sidan för att leta reda på en bank och lämnade the Crew på Immigration med alla papper. Kände mig lite som en gisslan som inte fick lämna platsen förrän vi betalat. För att inte somna läste jag i ett blad vad man abslut inte får ta med in i Trinidad. Man får inte ta in kläder eller andra saker som är kamouflagemönstrade och man får inte ta in obscena skrifter; m.m, m.m.

Så åkte vi tillbaka. Fartyget intill oss förde hela kvällen och hela natten ett förfärligt oväsen. Arbetet pågick hela tiden, oavbrutet. Det hamrades, svetsades, bankades, dieselmotorerna gick på högvarv, varje gång någon av lyftkranarna rörde sig så tutade de. På morgonen när jag tittade ut genom köksfönstret förundrades jag över hur blått havet var. Men när jag tittade närmare så var det den blå skrovsidan på fartyget jag såg. På dagen åkte fartyget iväg, och det var en stor lättnad. Andra fartyg kom i stället, men de var inte alls lika bullriga.

Ännu en sällsam upplevelse utöver det vanliga hade vi den kväll det var en magnifik åskstorm över Venezuela. Det var inte vita blixtar som gick rakt ner och lyste upp hela himlen, utan blixtar i skarpt orange som gick åt alla håll, ett hundratal i minuten. Vad som gjorde det så vackert var att himlen i sekundsnabba glimtar lystes upp i olika nyanser av orange med mörka moln framför. Blixtarna kom på olika ställen, så det var hela tiden olika bitar av himlen som lystes upp – mycket dramatiskt, mycket vackert.

P.S. Vi har nu flyttat till Powerboats marina där vi kommer att ligga fram till mitten av oktober. Vi har fått luftkonditionering i båten, underbart skönt. Kaptenskan kommer nu att resa hem för några veckor, men förhoppningsvis kommer det inte att gå någon större nöd på Kaptenen som har sällskap av flera andra svenska båtar.

Jag har i ett tidigare resebrev skrivit om hur svårt, för att inte säga omöjligt, det ibland kan vara att få resa till Västindien. Vi vet flera som blivit nekade att resa in för att de inte haft alla de rätta papperen. Så för att jag ska kunna komma tillbaka till Tacoma och Anders har jag följande handlingar med mig hem:

* Pass och biljetter
* Inklareringspapper från Immigration
* Tacomas båtpapper med alla fakta om Tacoma och om oss själva
* Papper som visar att jag är hälftenägare till Tacoma
* Brev från kaptenen som visar att jag ska bo på Tacoma
* Brev från marinan, som sedan stämplats av tullen
* Papper från Immigration, som jag ska få 24 timmar innan avresa
* Papper från tullen om att jag ska ha med mig en lanterna tillbaka

Det gäller att vara påläst…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Responses

  1. Välkommen hem!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: