Skrivet av: sytacoma | 2015-01-15

Sint Maarten

Efter en blåsig vecka i English Harbour på Antigua seglade vi på torsdagens morgon iväg längs med den södra och västra kusten. Vi gick in mot Jolly Harbour och fascinerades över det otroligt klara och turkosblå vattnet som finns här. Sista biten gick vi för motor eftersom vi blev något nervösa över att se ända ner till botten.

Vi gick nästan ända längst in i hamnen för att se hur där ser ut. Hus som står ända nere vid vattnet med den tillhörande båten vid bryggan, eller upphissad i en anordning som byggts i vattnet. Segel- och motoryachter stod upphissade en bit över vattenytan. Så vände vi och gick ut igen, kastade ankar mitt i det turkosblå och åt där lunch. Bestämde att här utanför Jolly Harbour ska vi stanna ett tag, nästa gång vi kommer till Antigua. Havet är lika fantastiskt vackert som vid Tobago Cays.

På väg mot Jolly Harbour

På väg mot Jolly Harbour

Direkt efter lunchen fortsatte vi ut mot Five Islands och vidare mot Deep Bay. Överallt lika klart och turkosblått vatten, och långa, långa sandstränder. Det är inte svårt att förstå varför Antigua är ett av Västindiens största seglarcentrum.

I Deep Bay ankrade vi på nytt och lade oss sen för att vila ett par timmar. Vid 17-tiden var det så återigen dags att dra upp ankaret och ställa kosan mot St. Maarten. Det blev en lugn och behaglig segling under fullmåne och stjärnor, emellertid gick det lite väl långsamt under de tidiga morgontimmarna. Till slut satte vi på motorn och motorseglade. Vi seglade förbi Montserrat, Nevis och St. Kitts, seglade förbi St. Barths, siktade så slutligen St. Marteen. Utanför huvudstaden Philipsburgh låg de gigantiskt stora cruisingfartygen på rad, vi räknade till sex stycken.

Philipsburg på St. Maarten

Philipsburg på St. Maarten

Vid 11-tiden, efter 18 timmar, kunde vi släppa ankaret i Simpson Bay, på knappt fem meters djup. Eftersom vi visste att ytterligare ett kraftigt blåsväder väntades lade vi ut riktigt mycket kätting i förhållande till djupet, 48 meter. Det är lika bra att göra det på en gång, innan någon annan båt hunnit ankra bakom.

Och blåst har det gjort… Beaufort 6, igen, 14-18 m/s, och många regnskurar. Det är tröttsamt, speciellt på nätterna. Vi är ändå lättade över att det då och då varit ett par dagar med mindre vind så vi kunnat fortsätta norrut. Om man undantar kortvariga squall så har vi aldrig sedan vi kom hit till Karibien för 13 månader sen haft så här kraftig vind, inte ens under orkansäsongen. Inte heller har vi någon gång under regnsäsongen haft så här många regnskurar som vi har precis just nu, under torrperioden. En svensk båt som seglat här i ganska många år skrev till oss att de varit med om att det blåst så här en gång tidigare, det höll då i sig i fyra veckor. Mannen Anders köpte diesel av förklarade att detta väder var de inte vana vid så här års, det var väldigt ovanligt.

Nu verkar det i alla fall som om en väderförändring är på gång, alldeles lagom tills dess att Erik och Caroline kommer. Det blir svaga eller mycket svaga vindar från fredag till till tisdag. Perfekta förhållanden för att snorkla och simma!

Utanför Falmouth Harbour

Utanför Falmouth Harbour

Här på den holländska sidan av St. Maarten är det många, många superlyxyachter som har sin hemmahamn. Det är privata segel- eller motoryachter upp mot 300 fot långa och 5-6 våningar höga.
De flesta superyachter har namn som påminner om framgångsrika tävlingshästar, men de kan också heta ”One More Toy”, eller ”Just for Fun”. Besättningarna är unga och raska – det som inte besättningarna fixar sköter de stora yachtagenterna. Dessa företag hämtar tvätt och sopor, levererar sedan tvätten ren och fin, provianterar hela båten med precis allt som behövs, ordnar blomsteruppsättningar till salongerna, sköter kontakten med immigrationsmyndigheterna, ordnar alla slags utflykter både till land, till sjöss, i luften, etc, etc. Som ägare behöver man inte bekymra sig om någonting alls, bara luta sig tillbaka på någon av altanerna och lite lojt vinka till sig ännu en drink.

95

När Anders klarerade in tog jag en liten promenad med kameran i handen, in på vägen som leder ut mot en av marinorna. En bastant vaktmadam kom emot mig vid vägbommen, undrade om hon kunde hjälpa till. ”Jag tänker bara se mig om lite, ta några foton”, förklarade jag. Detta gick nu inte alls för sig, och speciellt inte med en kamera i handen. Det var bara att vända om. Men, hur kunde hon så direkt se att jag inte hörde hemma på någon av dessa superyachter, One More Toy till exempel?

79

Flera flygplatser finns, två precis framför oss. (En i flygnördars kretsar mycket berömd flygplats -berömd därför att startbanan går längs en lång strand.) Det är mycket livlig flygtrafik, upp till 4-5 plan i minuter startar eller landar. De flesta är små privata jetplan, men också många stora plan kommer hit. Hundratusentals kryssningsresenärer behöver transport till och från St. Maarten, men det behövs också många, många transportplan med livets nödvändigheter till cruisingskeppen och de privata superyachterna.

St. Maarten är inte vårt Karibien; med lugna stränder och och stilla sus i palmerna, med underbara bad och pittoreska små byar, med vandringar i en storslagen natur och givande kontakt med lokalbefolkningen. För oss är detta alldeles för stort – stort och förvirrande. Efter sex dagar här vet vi fortfarande inte var man slänger sopor – det finns ingen uppgift om det i guideboken, vi har ingenstans sett någon container, när vi frågade mannen på dieselstationen var vi kunde slänga skräpet svarade han bara att han kunde ta hand om det. Kanske borde vi anlitat någon yachtagent för att ta hand om soporna? Förmodligen står sopcontainern inne på marinans område; marinan som vi med saltfläckig jeanskjol, fotriktiga sandaler och rufsigt hår inte äger tillträde till.

84

Det jag här skrivit om St. Maarten är endast vår personliga uppfattning av den holländska sidan. Av seglingsguiden att döma och efter att ha hört med flera som varit ankrade på den franska sidan så är det betydligt finare och mer genuint där. När vi kommer tillbaka hit till St. Martin i början av mars kommer vi därför att ankra på den franska sidan, i Marigot.

Vi har provianterat en hel del färskmat och vin samt frukt och grönt här. Hittade första dagen en butik med ett helt otroligt fint och fräscht sortiment av frukt och grönt, det bästa sortiment vi sett sen vi lämnade Sverige. Innan vi handlade ville vi dock se hur största butiken i Marigot ser ut, därför tog vi dingen in i lagunen och bort mot Marigot. Vi åkte i full fart, 15 Knop, i kanske 15-20 minuter, sen vände vi. Vi hade inte ens kommit en tredjedel av vägen. Lagunen är gigantiskt stor, som ett innanhav. Lite för stora vågor var det också.

Smygtaget foto

Smygtaget foto

En eftermiddag fick vi oväntat besök, av självaste Coastguard. Fyra kraftiga män iklädda svarta overaller, kraftiga svarta läderkängor, revolvrar och andra nödvändiga tillbehör lade till vid Tacomas sida. Mycket artigt frågade de om de fick gå ombord, presenterade sig med namn, tog i hand. (Två av dem väntade i sin Rib-båt.) Fick de möjligtvis komma ner och titta lite? Ja, vad svarar man på det annat än ”Of course! Welcome!!”! De tittade i samtliga skåp, under kojbottnar, under soffbottnarna där vattentankarna är, i motorrummet. Här fick kaptenen beröm – ”Det renaste och snyggaste motorrum jag någonsin sett!” (varvid kaptenen sträckte på sig lite extra). Så ville de se båtpapperen och intyg på att Tacoma verkligen är vår; flytvästarna, och nödraketerna. ”Hm, nödraketerna är för gamla..!” (Här fick kaptenens kinder en liten lätt rodnad. ”Detta är det egentligen böter på, men eftersom det är så fint i motorrummet så får det passera!!”

Om mörka kvällen och natten så antingen smyger sakta eller forsar snabbt Coastguard fram bland de ankrade båtarna och utanför Simpson Bay. Svartklädda män med svart hy, svart ribbåt och svarta revolvrar, inga som helst lanternor eller andra ljus. Det är lite som ett spökskepp som när som helst kan dyka upp på oväntat besök.

Nog kunde vi ha lite av varje gömt ombord på Tacoma utan att det skulle ha upptäckts, Coastguard tittade bara, rörde ingenting. Gissar att de får sig en bra uppfattning av hur vi själva reagerar på deras besök – verkar vi nervösa, verkar det som om vi försöker dölja något? I så fall kommer de nog tillbaka lite senare med full styrka + hundar. (Kanske kollar de extra ofta svenska båtar efter det tillslag för några år sen då en svensk seglare ertappades med ett ton narkotika ombord)

Som sagt, de var mycket artiga och korrekta, men ta ett foto av dem fick jag inte göra.

Nu i eftermiddag drar vi upp ankaret för att segla till Virgin Gorda, en av öarna i British Virgin Islands – framme i morgon bitti. Ser mycket fram emot denna vistelse i en skärgård som vi förstått är mycket vacker. Ungefär samtidigt sitter Erik och Caroline på ett plan mot Puerto Rico, för att sen flyga vidare till Virgin Gorda. Det ska bli så fint att träffa dem igen!

Vårt Västindien!

Vårt Västindien!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Responses

  1. Avundsjuk!

    För några dagar sedan var det ett 1-timmes program på Tv:n om det stora kryssningsfartyget längts till vänster i dina bilder . Det tillhörde ett norskt rederi med New York som hemmahamn.

    Carpe Diem:).

    • Spännande! Fick inte med alla fartygen på samma bild, det var 6 eller sju stycken som låg bredvid varandra.

      • Har faktiskt ett foto från sista dagen, men inte ett med något av de största planen.

  2. Wow! Verkar som att det händer mycket där, allt ifrån flygplan till kustbevakning. Saknar flygplansbilder dock!!!

    Jag såg också TV-programmet med Norwegian Breakaway – ett av världens modernaste och lyxigaste lyxkryssare. Men det är klart, Tacoma är ju inte helt fel det heller 🙂

    • Har faktiskt ett foto från sista dagen, men inte ett med något av de allra största planen.

  3. Vilken tur det var städat i motorrummet!

    Hoppas ni får fin segling med Erik och Caroline 🙂

    • Det blir garanterat en fin segling. Mycket fint och speciellt vid The Baths, seglade förbi där i går.

  4. Ja Västindien är allt bra härligt! Kan riktigt se Anders nöjda min när motorrummet inspekterades. Ta det som en komplimang att du inte fick komma in till superyachterna, du är ju en yachtie! Ha det nu så bra med Erik och Caroline. Kram från Mahimahi

    • Läste en gång din beskrivning av en äkta yachtie, och visst är jag en sådan! Det stämmer in på alla punkter!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: