Skrivet av: sytacoma | 2015-03-28

Franska och spanska dofter

Anders har nyss hämtat tvätten från tvätteriet – nu lägger jag in lakanen och handdukarna i skåpet. Det doftar gott! Belåtet stänger jag till skåpdörren och tar sen en simtur. När jag kommer ner i båten efter någon halvtimme börjar jag direkt att nysa, och det fortsätter jag sen att göra resten av dagen så fort jag går ner. Det doftar starkt av parfym, starkare och starkare för varje timme. Kommer det från lakanen? Nej, det doftar inte alls speciellt starkt i skåpet. Först nästa dag hittar jag orsaken till mina nysanfall. Några tunna bitar skumgummi, som legat mellan lakanen som kom från tvätteriet. Det fullkomligt stinker parfym från skumgummibitarna.

P1010875

Jag sätter mig på en restaurang vid vattnet. Solen strålar, men så snart jag beställt mig en pizza så börjar det bli lite… dimmigt. Väldigt dimmigt. Hastigt tar jag undan datorn så den inte ska bli fuktskadad. Ett dimregn faller över mig, starkt doftande av parfym. Jag höjer blicken, ser upp mot markisen. Strax bredvid markisen går ett rör som löper längs med alla bord, och i röret är små hål riktade ner mot borden. Ungefär var åttonde sekund släpper röret ifrån sig ett doftande dimregn, som faller ner över mig och alla andra bord. (Alla andra bord är tomma, här vill ingen sitta.) Så snart dimman börjar skingras efter den föregående doftpuffen så kommer en ny puff. När pizzan till slut sätts ner på bordet är det alls inte någon lockande doft från ost, skinka, vitlök och oregano jag känner. Det doftar bara parfym. Snabbt sätter jag i mig halva pizzan under det att jag då och då häftigt nyser, sen betalar jag och skyndar mig snabbt därifrån.

Marigot Bay -i bakgrunden en del av lagunen

Marigot Bay -i bakgrunden en del av lagunen

Doften från skumgummit mellan lakanen har just lagt sig. Nu doftar det i stället av franskt rengöringsmedel – har precis torkat rent i köket och på toan. Men en annan doft sprider sig nu hastigt, överskuggar helt den rena doften av nytorkat. Det luktar ungefär som doften från lakanen, men mer stickigt på något sätt. Var kommer den ifrån?

Anders sniffar på min tub med hårbalsam som ligger på bänken. Kan det vara den? Nja, kanske… Ut med tuben i sittbrunnen.

Men det luktar bara mer och mer… Vi går runt och letar. Så småningom har vi lokaliserat lukten till skåpet under diskbänken. Kan det vara melonskalen som ligger i soppåsen? Ja, absolut! Det luktar precis som melonskalen. Ut med soppåsen i sittbrunnen!

Men det luktar bara mer och mer… Kan det läcka kylmedel från kylkompressorn som sitter i skåpet? Ja, det finns inte så mycket mer nu att välja på. Kylen är gammal och får jobba hårt, vi vet att det är en tidsfråga innan den ger upp. Jag stänger av kylen.

Men det luktar bara mer och mer… Jag nyser. Anders tömmer hela skåpet. Ut med trasor och flaskor, termosar och burkar. Jag nyser. Till slut ger han mig en stor sprutburk, 40 cm hög – den är tom, trots att vi aldrig använt den.

Sprutburken har rostat i nederkanten, och innehållet har läckt ut. Det är alltså det som luktat. En hel extrastor sprutburk med kackerlacksgift inköpt i Spanien utifallatt…

Burken läggs i 3-dubbla plastpåsar och placeras sedan i jollen. Lukten av kackerlacksgift avtar sakta, sakta; men idag fyra dagar senare kan vi fortfarande känna den.

13 (1)

Vi går omkring i den stora supermarketen med idel franska delikatesser. Ostar av alla de slag; skinkor och pateér; korvar, kött, fisk och skaldjur. I boulangeriet (det franska bageriet) trängs de mest otroliga bakverk och bröd. Allt inte bara ser fantastiskt gott ut, det doftar också fantastiskt. Utanför restaurangerna – som är många, många – lockar förförande dofter av alla de slag. Vi sniffar och vädrar i luften, blir hungriga fast vi nyss ätit lunch ombord.

P1010848

Efter att ha seglat två månader i Virgin Islands där utbudet i de få livsmedelsaffärerna är klart begränsat så frossar vi nu i dofter och smaker. Vi storhandlar så det ska räcka 4-5 veckor framåt, tills vi kommer till Martinique. Frysen fylls med diverse färskmat, i kylen ligger en hel del ost som vi vacuumpackat. i fruktnätet trängs frukter och grönsaker av olika slag.

Grand Case

Grand Case

När vi i januari låg ankrade i Simpson Bay på den holländska sidan av St. Martin trivdes vi inte alls. Allt kändes bara förvirrande och för stort. Desto bättre trivs vi i Marigot på den franska sidan. Marigot är en mysig stad, och det är ett sant nöje att kunna välja och vraka bland alla fantastiska livsmedel. Här kan man stanna länge!

Marigot (17)

Vi ligger ankrade i bukten utanför Marigot. (En del ankrar inne i lagunen.) Den enda nackdelen med Marigot är väl att det bara fräser förbi många båtar precis utanför och mellan de ankrade båtarna. Dessa drar upp väldiga svall. Det är en strid ström av taxibåtar som kör kunder till restaurangerna på norra sidan av ön. Vattenskotrarna är många. Vi är förbluffade över att båtarna och vattenskotrarna kan köra förbi de ankrade yachterna på bara några meters avstånd i sådana höga farter. Totalt hänsynslöst. Det är dock färre båtar som fräser förbi där vi ligger nu än där vi låg den första veckan.

Efter sex dagar i Marigot gick vi ”runt hörnet” till Grand Case. Här var det väldigt fint och klart vatten, så vi passade på att simma mycket. (Något grumligt vatten första veckan i Marigot, mycket fint vatten andra veckan.) Inne vid den långa stranden som kanske är ett par km lång ligger restaurangerna på rad, och de är många. Grand Case är St. Martins kulinariska centrum, och hit åker folk från hela ön för att äta middag. Själva orten är liten, det är mest som en liten by men med hotell och restauranger.

Grand Case (3)

Nästföljande morgon gick vi till Ile Pinel, enligt seglingsguiden ”a perfect Robinson Crusoe island with sandy beaches, waving palms and a couple of hills.” Vi hade läst guiden noga och gick in i viken med myrfart. Här är det väldigt svårnavigerat, med förrädiska rev där många charterbåtar blivit mer eller mindre förstörda. Minst fyra segelbåtar ligger strandade mot klipporna på St. Martin. (Ile Pinel ligger alldeles intill St. Martin.) Året innan guiden skrevs var det sex båtar som förstörts vid ett och samma rev. Tacoma har 1,85 m djupgående, vi ankrade på 2,9 meters djup.

Pinel är nu i slutet av mars ganska så torr, men viken är underbart vacker med sina turkosblå skiftningar i vattnet. Utsikten från ön är fantastisk. Vi har alltid med oss kameran, vart vi än går, men vi glömmer filmkameran, alltid. Tror vi får ha den liggande framme för att börja använda den mer.

Utsikt från Ile Pinel

Utsikt från Ile Pinel

Det var bara några få båtar i vår storlek ankrade vid lle Pinel, det finns helt enkelt inte plats för fler. Men stranden var välbesökt, och på lunchrestaurangerna var borden fullsatta. Även alla ”vattenbord” var upptagna. Här stod folk ute i vattnet vid ett bord och drack en flaska vin eller något annat med tilltugg till. Då och då la de sig ner i vattnet för att svalka av sig. Det såg skönt ut!
(Båtlast med båtlast med vardera ca 30-40 personer ombord kom till den lilla ön, gissar att de var från kryssningsfartygen. Vid 16-tiden hade alla dessa båtar gett sig av igen, och stranden blev lugn.)

Utsikt från Pienl

Utsikt från Pienl

Vi hade planerat att nästa morgon gå tvärs över viken till Green Cay, men vi stannade i stället där vi låg och gick sedan efter lunch tillbaka mot Marigot. Den första biten ut från Ile Pinel är ett mycket farligt område. Detta är bara ett av de områden runt Pinel där många båtar skadats allvarligt eller förlist. Man kan av sjökortet inte sluta sig till hur farligt det är – på sjökortet är djupet 20-25 meter, lite längre in 7-15 meter. I seglingsguiden står det att man inte ska vara på grundare vatten är 25 meter. Får man en djupsiffra på 20 meter ska man vända och gå tillbaka.
Detta är ett exempel på hur viktig, för att inte säga oumbärlig, en bra seglingsguide är. Den kompletterar sjökorten på ett mycket bra sätt.

Det är vår!

Det är vår!

St. Martin var en trevlig överraskning. Återigen har våra fördomar kommit på skam. När vi hört ”St. Martin” nämnas har vi tänkt på stora kryssningsfartyg och en stad där guldsmedsbutikerna ligger på rad, ungefär som i Charlotte Amalie men med den skillnaden att det här är så mycket mer. Och visst, till Philipsburg på den holländska sidan kommer varje dag flera stora kryssningsfartyg med vardera 3000-5000 passagerare. Men St. Martin är ju så mycket mer än Philipsburg. Vi trivdes verkligen i Marigot, och vikarna samt vattnen på den norra och östra sidan var häftiga. Finast tyckte vi viken vid Ile Pinel var, tätt följd av Grand Case och vattnen utanför Green Case.

Vi har nu handlat och tvättat det sista, på måndag planerar vi att gå österut till ön Tintamarre, som hör till St. Martin, för att sedan på tisdag gå vidare till St. Barts.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Responses

  1. Ni har det bra som det ser ut. Hälsningar ”Bokmalen från Porto Santo” . Pirjo och Mattis.

  2. Så vackert det är! Även om ”parfymröret” låter lite märkligt.
    Kul att dessutom få lite franska influenser mitt i den karibiska övärlden.

  3. Så underbart ni har det! Å lite kul de är så tokiga i parfym!

  4. Vad häääärligt ni har det!!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: