Skrivet av: sytacoma | 2015-04-16

Antigua

Det är nu tredje gången vi ligger ankrade på Antigua, men för första gången ligger vi i Falmouth Harbour, utanför Pigeon Beach. Här får många, många båtar plats, och det är en tryggare ankring än I English Harbour. I English Harbour snurrar vinden runt så det ibland blir rent kaos mellan de ankrade båtarna.

Pigeon beach

Pigeon beach

Falmouth Harbour är – vad vi vet – den hamn i Västindien som har de allra flesta av de riktigt stora segel- och motoryachterna. En del segelyachter är upp mot 100-250 fot långa. När en av dessa stora båtar går ut från hamnen så tutas det ofta väldeliga från andra båtar. Långsamt glider de förbi framför oss genom den snirklade leden. Det gäller att gå på rätt sida om bojarna, för reven är långa.

12
Vi har vandrat en del, på små vägar där lokalbefolkningen bor, i små hus eller skjul.
Som på de flesta andra öar ser många av dessa små hus tämligen fallfärdiga. Andra är mer välskötta, målade i glada färger. Ofta är trädgårdarna utanför husen väldigt risiga och skräpiga. Risiga är också de flesta kyrkogårdar, inte sällan med blommor av plast vid gravarna.

40

När man vandrar på de mindre vägarna lite inåt ön så hälsar alla – detta gäller på alla öar. En man vi mötte talade länge om sin släkt, visade på olika gravar på kyrkogården och vilka som låg begravda där, berättade att han varit sjöman på en stor skuta men att han nu var ”medicinman”, han var bra på att hjälpa alla i husen här med olika krämpor och sjukdomar. Vi blev inbjudna att komma in i hans hus, men det var inte läge för det just då.

Så är det då de områden alldeles närmast de fina hamnarna där de förmögna bor. En vägbom över vägen: ”Förbjudet att gå längre!” Höga murar och höga grindar med elstängsel, en varningsskylt varannan meter om att området runt huset är TV-bevakat. Stora vakthundar, vaktkurar där det står en bastant vakt.

33 (1)

”Jag sätter aldrig mer min fot på denna segrerade ö!” skrev en seglarvän efter en biltur runt på Antigua. Jag trodde först att det var skillnaden mellan de fattiga och de förmögna hon tänkte på. Men, dessa skillnader finns på alla öar, mer eller mindre. Att det kanske skulle ha en annan orsak började jag fundera på efter att ha promenerat bort till Nelsons Dockyard i English Harbour. För första gången förstod jag nu att in till detta område med alla sina bryggor och båtar, restauranger och barer, bageri och butiker, marknadsstånd och bankomat; dit äger inte lokalbefolkningen tillträde (såvida de inte arbetar där). En vägbom kontrollerar att inga obehöriga bilar kör in, bredvid vaktar en stadig madam att inga obehöriga personer slinker in. Obehörig, det var även jag, eftersom jag inte kunde visa papper på att jag betalt avgiften för att få vistas i Antiguas parkområde (vilket Anders gjort när han klarerade in.) Först efter det att jag förklarat att vi skulle äta lunch där, och svarat på frågan vilken restaurang vi skulle till, släpptes jag in. ”Men du måste visa mig kvittot från restaurangen för mig innan du får gå ut!” förklarade hon bistert.

Utsikt över English Harbour

Utsikt över English Harbour

Det är lätt att föreställa sig hur den fattiga lokalbefolkningen känner sig som är utestängda från vissa områden. Att inte få besöka någon av restaurangerna här, inte kunna smita in till bankomaten eller köpa grönsaker i marknadsståndet; utan gå till andra matställen, någon annan bankomat, något annat ställe där de säljer grönsaker.

Det har nu samlats många båtar här inför regattan, minst tio av dem är svenska. De flesta har vi träffat tidigare, andra är nya bekantskaper. En del av de svenska båtar vi lärt känna föregående år laddar nu för att gå vidare till Azorerna. Därifrån fortsätter de flesta till Sverige; men en båt går till Portugal där de nu mantalsskrivit sig; några andra båtar går till Las Palmas, där de ska ligga i marinan. Några skeppar hem sina båtar i stället för att segla.

Vår turkosa värld

Vår turkosa värld

I stället har vi lärt känna andra svenskar, som kommit till Västindien denna säsong. Extra spännande var det att träffa Ida Amoress, som vi känner sen tidigare, och Pangea Ultima, som är en ny bekantskap. Spännande därför att det visade sig att de har samma planer som vi för nästa säsong. Säkert kommer vi att träffa på varandra en del efter vägen.

27

Kurt på Imagine är det alltid roligt att träffa. Han är den av alla de svenska långseglare vi känt längst, eftersom vi var med i JRSK:s avseglargrupp i några år, innan vi lämnade Sverige. Nu visar det sig att vi åker hem till Göteborg med exakt samma flyg den 13:e juli. Kurt åker sen tillbaka 7:e september, och precis den dag var det också meningen att vi skulle åka tillbaka. Men, efter att i början av januari fått ett telefonsamtal av trevligaste tänkbara slag stannar vi nu i Sverige ända till i slutet av oktober.

Falmouth Harbour

Falmouth Harbour

Den ena yachten efter den andra glider in i Falmouth Harbour, strax framför oss. Vi ser tydligt vilka som ska vara med i regattan. Det är vackra båtar, en del i vår storlek, de flesta större, en del riktigt stora. De största har 16-18 mans besättning.
Foton kommer så småningom.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Responses

  1. Jag var inne på banken så sent som i förrgår. Det var kö på säkert 20 personer. Alla utom jag ”locals”.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: