Skrivet av: sytacoma | 2015-05-19

Smärtsam närkontakt

Vi tillbringade en dryg vecka i den lilla mysiga staden St. Anne med vindar mellan 10-16 m/s, gick sen tillbaka till Le Marin för kompletterande inköp av färskmat, frukt och grönt samt diesel+bensin. Nu är frysen fylld igen med allehanda godsaker, inte minst franska ostar. Tidigare har jag fryst gorgonzola, nu har jag upptäckt att det går alldeles utmärkt att även frysa Brie.

5

Det har varit en mycket blåsig vecka, med vindar på 12-17 m/s. Eftersom det finns hur mycket plats som helst i ankarviken utanför St. Anne är detta inga problem. Vi hade kätting motsvarande 10 gånger djupet och hade mycket bra fäste. Det tar ändå emot att ge sig iväg på någon långpromenad i flera timmar, eftersom man inte vet vad som kan hända. Någon annan båt kan ju dragga på oss, med följden att vårt ankare slits upp.

Stranden i St. Anne

Stranden i St. Anne

Sista morgonen i St. Anne tog jag en väldigt onödig simtur. Klockan var halv sju, och då jag vid ett tillfälle kom för nära skrovet sträckte jag ut handen för att putta bort mig lite. Hann knappt nudda båtsidan med fingertopparna förrän något kom emot min arm, och när jag drog tillbaka armen även handen. Det kändes som en borste, och det började direkt göra väldigt, väldigt ont. Tog mig snabbt ombord igen.

Sen gjorde det bara mer och mer ont, inte bara i armen och handen utan i hela kroppen. Förstod att det var något slags gift som spreds i kroppen. Det gick ner i benen och fötterna, kändes under ögonen och och i bröstet. Det stack som av miljoner nålar, på vissa ställen kändes det som om huden brann. Rädd blev jag när det började rycka i benen och fötterna.

I guideboken läste vi under kapitlet ”Dangers”. Det kunde vara något som hette sea-urchins, men vad är det? Det engelska lexikonet översatte det till ”Rackarpojke.” Förstod sen att det betydde sjöborre. Googlade på det och förstod att det finns många olika sorters sjöborrar, så kanske. Symptomen stämde.

Burarna vittjas

Burarna vittjas

Värken kunde lindras med het limejucie, så Anders tömde en full flaska limejuice i en kastrull och hettade upp. Detta hjälpte verkligen. Baddade armen i ett par timmar och värmde upp juicen emellanåt. Efter att ha slutat med detta började det återigen stormvärka, samtidigt som det då och då stack till i övriga kroppen.

Vi kunde inte sluta fundera över vad det varit. Sjö-borrar ligger väl bara på botten? Kunde det ha varit en trädgren från det mycket giftiga manchineelträdet som legat utmed skrovsidan? Men då skulle nog blåsorna på armen sett ut på ett annat sätt. Någon slags fisk, kanske? Vi vet ju att det ofta gömmer sig allehanda fiskar under skrovet, både små samt större som t ex sköterskehajar. Kunde någon fisk ha blivit provocerad när min hand närmade sig och på något sätt gått till attack? Kanske den farliga lionfish?

Det skulle vara väldigt intressant att veta.

Hög sjö på väg mot St.Lucia

Hög sjö på väg mot St.Lucia

Det är inte långt till Rodney Bay på St. Lucia, men vi gick ändå iväg så fort det ljusnat, precis som vi brukar. Det blev en snabb resa i 6-8 K, med hög sjö på uppskattningsvis 4-4½ meter. När det är sådan sjö måste man hålla extra noga utkik när man börjar närma sig land. Små fiskebåtar syns inte alls bakom vågbergen, helt plötsligt dyker de bara upp framför båten.
Anders åkte på eftermiddagen in för att leta efter rostfria gasolbehållare samt gasol. Detta gick bra, och nästa eftermiddag hämtade vi den fyllda gasoltuben. Den var ovanligt fin!

En dag tog vi bussen till Castries, där hela staden var en enda stor marknad. Det är inte lätt att få sina varor sålda när det är så otroligt många marknadsstånd. I Castries tittade vi också en stund på ett bröllop i den stora kyrkan.

Bröllop

Bröllop

Efter att ha tillbringat några dagar i Rodney Bay gick vi till Marigot en kort bit från Rodney Bay, och dagen efter till Bequia. Som vanligt seglade vi bara förbi St. Vincent.

Caribbean Express är en gratistidning som ges ut en gång i månaden här i Karibien. Den innehåller mycket omväxlande läsning som är både informativ och trevlig. I månadens nummer kan vi till exempel läsa att Jesse James, som väl nästan alla seglare som varit i Chaguaramas känner till, vunnit två fina utmärkelser för sitt arbete för seglarna. Vi själva har åkt med Jesse James på mycket minnesvärt besök till hinduernas stora ljushögtid Divali, vi har varit på turer inne på ön till regnskogen och besök i det fascinerande våtmarksområdet Caroni Swamp, Anders har också deltagit i en provsmakningstur där hans grupp innehar rekordet om 99 st. olika rätter eller mindre smakprov, alla typiska för Trinidad. Jesse har alltid mycket intressant att berätta om Trinidad.

Kolibri

Kolibri

I månadens nummer finns bland andra reportage om olika öar också en artikel om Tobago med tips av allehanda slag. Passar väldigt bra för oss att läsa just nu eftersom vi planerar att besöka Tobago i juni.

Bilden nedanför har jag fotograferat av från tidningen. Det är orkanstatistik från de senaste 62 åren, sammanställt av USA:s väderinstitut NOAA. På bilden kan man se att Trinidad inte en enda gång drabbats av en orkan eller tropisk storm. Trinidad ligger utanför det som försäkringsbolagen benämner orkanbältet, det är därför som så många tillbringar hela eller delar av orkansäsongen här. Om vi skulle befinna oss på en ö norr om Trinidad som drabbas av en namngiven tropisk storm så har vi alls inte någon självklar rätt till ersättning om båten skulle skadas eller förstöras. Ligger man på annan plats är det många villkor som måste uppfyllas; villkor man kanske inte har möjlighet att tillgodose.

P1020985

Apropå foton: en del av öarna vi nu seglar till besöker vi för tredje, fjärde och till och med sjunde gången. Vi gör andra vandringar och ser andra saker på öarna än de gånger vi varit där innan. Det innebär också självklart att fotona som kommer på hemsidan blir annorlunda. I detta resebrev finns till exempel inte de fina foton som vi tog på en vandring på St.Lucia förra året, i stället finns några foton från den ruffiga stadsdelen Gros Islet Village, som i guideboken beskrivs som ” a hotbed of crime”. Om någon är intresserad av fler bilder från öarna så finns det många sådana i resebreven från 2014.

Seglingen till St. Lucia blev en lustig historia. Eftersom vi startade strax efter fem från Marigot Bay trodde vi att vi skulle vara framme på Bequia senast vid 17-tiden, i god tid före skymningen. Så blev nu inte fallet. Det var nämligen under några timmar vid sydspetsen på St. Lucia makalöst trögt. 9 sekundmeters vind, fulla segel, och VI STOD STILLA! Fart över grund enligt instrumenten 0 knop!!

Eftersom vi såg hur vattnet forsade förbi bredvid oss funderade vi på om det möjligen var något fel på vår GPS. Så såg vi att övriga båtar runt om oss inte heller de kom framåt, i stället drev några tämligen hastigt västerut.

30

Vi startade motorn. Fulla segel, 9 sekundmeters vind, varvtal om drygt 2000 på motorn. Nu hände det saker! Vi kom upp i en fart på 1,5-1,8 K.
Det var alltså en väldigt kraftig västlig ström, faktiskt den kraftigaste vi varit med om sedan vi lämnade Skottland. Exakt hur stark vet vi inte eftersom vår logg inte fungerar, men förmodligen låg den på 4-5K.

I denna fart körde vi i några timmar innan det blev fart på skutan, vi fick sedan en fin segling resten av vägen. Som vanligt rulligt utanför Cape Roll på norra spetsen av St. Vincent, men inte alls så rulligt som vi varit med om vi tidigare tillfällen. Sista timmarna motorseglade vi för att komma fram till Admiralty Bay innan det blev helt mörkt. 18.50 kunde vi släppa ankaret i det allra sista skymningsljuset.

Det är väldigt varmt och fuktigt nu, och varmare kommer det att bli! På Trinidad hade vi stadigt 35-40 grader, samma blir det väl på Tobago kan jag tro. Man orkar inte mycket när det är så varmt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Responses

  1. Usch vilka vågor … fattar inte hur ni törs segla. Här har en katamaran kapsejsat utanför Storjungfrun. Över 1 timme i 5 gradigt vatten innan hjälp anlände, dock ej sjöräddningen! Tur att de hade någon form av överlevnadsdräkter. Var försiktiga och simma lugnt!!!

    • Vi är försiktiga, alltid! Men ibland känner man sig ganska liten…

  2. Betydligt svalare just nu här i Algarve. Så svala att värmaren går igång på nätterna. Men det bli nättrecder vet vi.
    Jag tror att de blev bränd av en manet. Sjöborrar simmar inte fritt och Lionfish håller sig mer vid korallreven. Tror inte att ni ankrade så nära något rev.
    Kram på er

    • Har ett stort ärr ca 10 gånger 15 cm på armen… Ja, kanske en manet, men vilken sort då?

      Ha det riktigt skönt nu efter er gungiga överfart! Stor kram!

      • Har inte en aning om vilka sorter som finns i karibien, men det kan du säkert googla.

  3. Hej! Läser med stor glädje och spänning varje Tacoma-inlägg. Vi, Jaya , Mattis och Pirjo är tillbaka på Porto Santo för tredje gången :o) det blåser och blåser och blåser. Ligger på svaj ( gratis :o) och väntar på gynnsamma vindar att segla mot Algarvekusten. Ha det bara bäst !!! Varma hälsningar Jaya

    • Blåser här också…
      Hoppas och tror att ni har det bra! Kram!

  4. Vi seglade direkt från Dominica till Carriacou. Hade precis som ni stark motström. Vår logg fungerar så vi vet att motströmmen var 2-3 knop för vår del.
    Nu ligger vi i Mt Hartman, Grenada.

    • För vår del var den nog någonstans mellan 3-5 K, vi befann oss ju inte på värsta stället där strömmen enligt sjökortet är 8,3 K. (Fast det varierar väl där också.)
      Vi kommer på onsdag till Prickly Bay. Kanske vi kan ses över en pizza någon kväll?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: