Skrivet av: sytacoma | 2015-12-30

Tre jular i Karibien

Den första julen, på Bequia. Den roligaste, eftersom vi hade Ingrid och Mikael med oss. Jag läser i loggboken:

”Fin dag med julmat, många bad m.m. På kvällen HÄLLREGN samt ett otroligt åskoväder. Flera hundra urladdningar per minut, men inga blixtar. Kurade tätt ihop under julklappsutdelning. MYSIGT!” Den 25:e skrev jag: ”Mycket blåsigt, nästan kuling, snudd på stormvindar när fallvindar kom från bergen. Alla stannade på sina båtar för att vakta. Många draggade. Åska.”

Vi var ett helt gäng svenska båtar på Bequia julen 2013, minst åtta stycken.

Efter vad vi hört var det även denna jul många båtar som draggade i Admiralty Bay på Bequia.

1

Den andra julen firade vi i St. Anne på Martinique. Där skrev jag bland annat att ”det kändes underligt att fira jul utan barnen, för första gången på 32 år.” Den julen var nog inte ”The Christmas wind” så stark, för den 26:e-28:e seglade vi vidare norrut till Antigua. Den 26:e var det ”ett oroligt väderläge. Flera oväder med mycket regn runt om oss.” Den 27:e var det ”tidvis lynnig vind.” Den 28:e ”lite stökig segling dag+natt till Antigua. Motvind, motsjö, varierande vind. Sov inget alls på natten någon av oss, slumrade någon timme.”

I St. Anne var vi tre svenska båtar – förutom Tacoma låg även Rosalinda och Balance där. (Kanske var det fler, men dessa var de vi träffade.)

2

Hur blev då denna jul, här på Antigua? Ja, vi visste att det skulle blåsa, och blåste gjorde det, 12-17 m/s. Makalöst gungigt! Vi hade vind och vågor framifrån, samtidigt hade vi hög dyning in akterifrån. Detta medför en mycket intressant ankring! Det är underligt att man när man ligger ankrad inne i en vik på läsidan av ön får denna dyning som letar sig runt hela ön och in i viken.

Dagen före julafton hade vi dukat bordet till middagen, med porslin och glas, karaff med rödvin i, två dressingflaskor. Plötsligt hade jag allt i knät – som tur var hade vi lock på allt, så inget rann ut. Då var det värre den gång jag i Danmark fick ett helt glas med rödvin över den nya datorn – sakta sipprade vinet ner mellan tangenterna, men datorn överlevde och funkar än.

3

Här i Falmouth Harbour på Antigua är det bara två svenska båtar över jul och nyår – förutom Tacoma även Unicorn, också den från JRSK. Trevligt!

Vi ligger  ankrade på 5 meters djup och har 48 meter kätting ute. Alla vi båtar som ligger i denna del av Falmouth Harbour gungar upp och ner, från sida till sida, svängde fram och tillbaka. Båten som tidigare låg bredvid oss hade bara en kort bit kätting närmast ankaret, resten var lina – den båten for som en kork lite hur som helst i en yster juledans. Paret ombord på båten såg något omtöcknade ut.

Trots gunget har vi det som vanligt mysigt ombord. God mat, massor att läsa, filmer, lite olika foto- och filmprojekt, m.m. Promenader förstås, och simning när så är möjligt. (Vilket det nästan alltid är, men nu får vi välja våra tillfällen. Det kan vara blötare än blött!

4

Håkan och Anna-Karin på Unicorn

På juldagen var det stort julparty hela eftermiddagen och kvällen inne på Nelsons Dockyard. Känns lite underligt att dansa till julmusik i denna värme och sol, med vågskvalp och havsglitter.

Det har varit, och är fortfararande, väldigt ostadigt. Soligt, men med många regnskurar som kommer väldigt hastigt och varar mellan 10 sekunder och tre minuter. En minut efter regnet är himlen helt blå igen. Motion får man av att springa ner och stänga alla luckor och sen, lite lugnare, gå ner och öppna dem igen.

Vi har också gått igenom och kollat läget i olika skåp och under kojer – allt såg bra ut. Som vanligt när vi gör det så hittar vi alltid något att slänga. Kan kännas jobbigt ibland att slänga helt fungerande saker, men har vi inte använt det på 2½ år så lär vi väl inte använda det sen heller…

Anders brukar ju alltid ha något speciellt projekt när vi ligger lite längre på en plats. Den senaste månaden har det bland annat blivit ett par extra el-kontakter och en högtalare för VHF:en uppe i sittbrunnen.

9

Saknaden efter barnen känns extra stark en sådan här högtid. Vi ringer till dem i satellittelefonen för att önska god jul, och vi mailar. Genom Skype och mail får vi foton sända till oss på vårt lilla barnbarn – tänk att sitta här i Karibien på en liten guppande båt och få uppleva det första leendet hos det lilla barnbarnet långt där borta i Sverige…

Annars är det här med internet emellanåt en stor källa till frustration, och så har det varit under vistelsen här.

När vi inte är så lång tid på någon plats så brukar vi ungefär varannan dag åka in till någon bar eller något café och sätta oss – praktiskt taget alla ställen har internet, mer eller mindre bra. Det är okej, vi är inställda på att ha det så.

2015 JUL (7)

På en del öar, där vi stannar längre tid, har vi SIM-kort till telefonen och köper då 2-3 GB. Det brukar kosta ca 250 kronor. Klokt använt räcker dessa GB länge, och åtminstone jag känner mig väldigt tillfreds med att när som helst kunna gå ut på nätet. Ibland är det tidvis dålig täckning, då får man vänta några timmar innan man lyckas komma ut.

Men, ibland har dessa GB försvunnit ut i cyberrymden efter bara något dygn, efter bara ett par timmar ute på nätet. Varför det händer har vi inte klart för oss. Det brukar funka bäst när vi köper ”internetplanen” i någon av Digicels egna butiker – de brukar hjälpa oss så att det ska bli rätt.

Förra gången vi var på Antigua köpte vi SIM-kort i Digicels egen butik. Denna butik kunde vi inte hitta nu, kanske har den lagts ner. Fick i stället ”toppa upp” i en annan butik. Och naturligtvis blev det fel… Efter ett dygn hade vi inget internet. Det känns jättetråkigt när det blir så, speciellt när man varit inställd på att under en eller två veckor kunna vara uppkopplad i båten.

6

Vi ligger ankrade utanför Pigeon Beach

Jag är ju en ganska envis typ som inte ger mig i första taget. Alltså försökte jag om och om igen med olika inställningar på telefonen, vid olika tidpunkter, varje dag. Men förgäves…

I detta läge har man två alternativ:

1. Man resignerar, och gör varje dag den blöta färden in till hamnens bar där de har internet. Man sätter sig och beställer in en liten flaska vatten för 9 EC (ca 30 kronor) eller en Carib (öl) för lika många EC. Fast man känner sig frustrerad över att behöva göra detta när man nu betalat för sin internetplan så är ändå detta alternativ det bästa för den psykiska hälsan.

2. Man gör varje dag den blöta färden in till baren, men samtidigt fortsätter man försöka om och om igen med olika inställningar på telefonen, samtidigt som man blir mer och mer sur och frustrerad. Detta alternativ bäddar för huvudvärk och magsår, och är alltså ett mindre lämpligt alternativ.

Och hur gjorde vi då? Ja, vi är ju som sagt var lite envisa av oss, inte bara jag utan också Anders… Det blev alltså alternativ 2. Och hur gick det? Nej, just det, det funkade inte alls.

(P.S. Anders har en misstanke om vad vi gjort för fel. Få se om det stämmer, nästa gång vi köper nya GB.)

7

Nyårsafton förra året låg vi ankrade i English Harbour här på Antigua, där fick vi uppleva vårt livs mest fantastiska fyrverkeri. Vi hoppas på samma fina fyrverkeri i år, fast det blir på lite längre avstånd.

Vi vet ingen annan plats Västindien där det finns så många vackra, magnifika segelyachter, hur stora som helst. Det är alltid en fröjd att se dem, både liggande i hamnen och seglande ute till havs. Vi undrar vilka som äger dem – är det förmögna privatpersoner eller är det olika företag?

En av de stora yachterna här i hamnen har fint besök ombord, kungliga medlemmar ur det brittiska kungahuset. Man kan se detta på att den kungliga flaggan är hissad, det får den bara vara när kungligheterna är ombord.

8

 

En kväll var det ovanligt lugnt och stilla ombord på Tacoma. Vinden hade tillfälligt bedarrat, även dyningen hade lugnat sig. Anders satt ute i sittbrunnen och läste. Jag satt där nere och tittade på några tända ljus, och på tavlan med barnen.

Då hördes en hög, skarp smäll.

Hade vi blivit påkörda? Säkert av en fet katamaran..! Jag rusade upp, såg Anders lite förvirrad vända sig om och såg hur han kände med handen över nacken och huvudet, tittade på rutan bakom sig.

P1020485

Vandring till Shirley Heights

Den ena lilla sido-vindrutan hade helt utan vidare sprängts sönder i tusen bitar. Som tur var satt rutan fortfarande ihop. Anders tog och tejpade ihop hela rasket, så att glasbitarna skulle sitta ihop om rutan lossnade.

En gång tidigare har vi varit med om detta, men då var det den öppningsbara vindrutan som slog igen med en smäll. Inte så underligt då om den gick sönder. Men den här, när vi ligger helt stilla? Spänningar i glaset, trodde Anders, och faktiskt har våra båtvänner i sin HR 39 varit med om samma sak, med samma sidoruta. När det hände låg de uppe på land.

Det är farligt att ligga ankrad. Det är nu tredje gången vi erfar detta.

Ja, så var det då dags att ge sig ut på inköpsrunda igen. En bit Lexan – en sorts mycket stark specialplexiglas – för priset av 1000 EC-dollar, ca 3300 kronor. Och en påse sallad för 24.40 EC-dollar, ca 80 kronor.

Vi hoppas nu så snart som möjligt kunna segla vidare – allra helst vill vi till Barbuda, men det får vara rätt vindar då och inte för starka vindar. Vi ser fram emot att komma till Barbuda, men blåser det för mycket nu så väntar vi till början av april då det är stadigare väder. Om det inte blir Barbuda nu så seglar vi antingen till Nevis och Saba, där vi aldrig varit, eller också direkt till Marigot på St. Martin. Som alltid är det vindarna som avgör.

5

Utsikt från Shirley Heights. English Harbour i förgrunden, bakom Falmouth Harbour

 

Annonser

Responses

  1. Ett riktigt Gott Nytt År önskar vi er från Mahimahi i Kapstaden!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: