Skrivet av: sytacoma | 2016-01-04

Kunglig glans på Tacoma

Nog för att vi tycker att vi har bra och användbara saker ombord på Tacoma, men under nyårshelgen och dagarna innan var det fint värre. Det är minsann inte varje dag man har en KUNGLIG pryl ombord, hitflugen direkt från det brittiska hovet. (Eller möjligen, på uppdrag av det brittiska hovet.)

Det handlar om en stor pappkartong. Av etiketterna på kartongen vet vi att den kommit med flyg från London, att det fraktats matvaror i den, och att den på sin väg till Tacoma mellanlandat på den stora och superlyxiga motoryachten Leander G, ägd av Sir Donald Gosling på Royal Navy. Ombord på Leander G. fanns delar ur den brittiska kungafamiljen, bland dem prins William och hans familj. Kanske innehöll kartongen lax och caviar till den kungliga nyårsbuffén, kanske den innehöll vällingpulver till den lilla prinsessan. Svårt att veta, men lite roligt att fantisera kring.

1

Anders i arbete med den kungliga kartongen

Varje morgon kördes prinsfamiljen i en ribbåt till stranden, där de sedan stannade i ca 7 timmar. På vägen dit och tillbaka passerade de precis bakom Tacoma, några gånger så nära som bara 4-5 meter ifrån. Jag lurpassade vid ett tillfälle på dem med en kamera, men då de passerade så väldigt nära kändes det alltför pinsamt att ta fram kameran. I stället blev det ett foto först efter att de passerat.

Om DET kändes pinsamt, så var det inget mot den sena eftermiddag när jag satt på akterdäck och tvättade håret. Precis när jag löddrat in hela huvudet med shampoo och det var lödder lite varstans på kroppen så kom hela den kungliga familjen långsamt åkande, precis intill. Besättningsmannen som körde vinkade. Den blivande Kung William smilade lite lätt. Den blivande Drottning Katherine såg allvarlig ut. Lille prins George pekade, med en förvånad min. Den lilla prinsessan Charlotte stortjöt, med stora tårar rullande nerför kinderna. (Här måste jag påpeka att hon tjöt INNAN hon fick syn på mig.)

P1020411

Anders har haft ett tålamodsprövande arbete med att tillverka den nya, triangelformade vindrutan. Fem hela dagar tog det, från tidigt på morgonen till solnedgången. Bara mätningen tog en hel dag, men hur noga Anders än var med att mäta och rita vinklar så ville det inte stämma. Anledningen till detta var att rutan är lite böjd. Han förstod att han måste ha en böjbar mall, så han gav sig av för att leta efter en kartong. Strax kom han tillbaka med den kungliga pappkartongen, som stått strax utanför bryggan. (Anders hade frågat en man på marinan, och han hade visat på att han kunde ta denna kartong.)

Efter att ha fixat en tvådelad, böjbar mall kunde han börja såga ut vindrutan – det var viktigt att det blev helt exakt i måtten. Sågade han för snålt skulle han få köpa en till bit Lexan för 3300 kronor, sågade han för stort skulle den inte få plats i ramen. Eftersom Lexanrutan var tjockare än den gamla rutan var han tvungen att fixa till kanterna så de blev tunnare; detta löstes genom att först med borrmaskinen borra massvis med hål runt hela rutan och sedan med en slipmaskin lånad från Unicorn slipa till kanterna. Ett tidsödande arbete…

P1020407

När rutan var klar återstod frågan om hur den skulle komma på plats. Skulle Anders bli tvungen att montera bort hela ramen som de fem rutorna satt fast i? Detta skulle i så fall bli ett väldigt vanskligt jobb, och högst osäkert om han alls skulle klara det.

Lyckligtvis gick det lätt att försiktigt böja upp den övre delen av ramen så rutan kunde skjutas in, lätt böjd. Den passade precis! Nu återstår bara lite finputs med silikon, ny gummilist + att borra hål för handtaget.

Det var väsentligt mycket mer arbete med denna ruta än när han för något år sen tillverkade en mittenvindruta. Den rutan kunde han skruva bort från ramen och den var dessutom inte böjd.

P1020414

Vi har haft ett fortsatt väldigt blåsigt väder med många, många sqall. Jag har aldrig varit med om en sådan här regnig december. I väntan på lugnare vindar tog vi en dag bussen in till Antiguas huvudstad St. John. Som de flesta större städer i Karibien har den flera sidor. Moderna, nya hus blandat med ruffliga kvarter där en del hus inte är något annat än plåtskjul. Så är det gatorna nere vid hamnen där de stora cruisingskeppen ligger: Lyxiga butiker med de allra finaste märkena; Rolex, Prada, Gucci etc. Ett kvarter innehöll en massa småbutiker som var ganska intressanta att besöka – de var delvis uppbyggda av gamla fabriksbyggnader, eller varvsbyggnader, från äldre tidevarv. Här och där stod underliga maskiner av olika slag.

P1020406

”Medicinmannen” på Antigua framför kyrkogården. Här fick vi veta mycket om olika personer som låg begravda här.

Hur många av alla de tusentals kryssningsresenärerna som trängs i de lyxiga butikerna ser det verkliga Karibien? Nästan alltid anländer skeppen till hamnarna vid frukostdags för att sedan lämna hamnen en stund före solnedgången. Det ordnas utfärder, här på Antigua till exempel på söndagseftermiddagarna upp till Shirley Heights, där en pan steel-orkester spelar. När vi var där kunde man knappast ta sig fram på grund av trängseln, och i orkestern såg vi inte ett enda leende. Så långt ifrån glädjen och stoltheten vi sett hos dem som spelade på Bequia, på Grenada, på Trinidad. Där spelas det för lokalbefolkningen, och vi seglare som har förmånen att få delta är i stark minoritet. Är det det som är skillnaden?

DSC_0076

Glada ungdomar spelar på Bequia

Vi är nu i Jolly Harbour dit vi kom i förmiddags. Här ska vi se oss om och fundera över vart vi ska ta vägen sen. Det väntas mycket svaga vindar i slutet av veckan och det vore underbart att då ligga på Barbuda och snorkla. Men, samtidigt väntas nordligt swell på 2-3 meter, och det varnas i seglingsguiden för att det då kan bli farligt. Det måste också vara sol när man närmar sig Barbuda, detta för att man ska kunna se reven ordentligt. Efter vad vi läst är de sjökort som finns över detta område inte de bästa, och de är ej fullständiga, och så lynnigt som vädret är nu har man ingen aning om hur himlen ser ut om bara en kort stund. Soligt, molnigt, helgrått eller hällregn?

Senare: Har precis läst trevligt mail från Janne och Stina på HR 39 Liv, som vi tidigare träffat flera gånger. Även på deras båt har sidovindrutan exploderat vid ankring. Tycks vara en folksjukdom på HR 39:or. Precis som Anders misstänker de att det är handtaget som orsakar spänningarna, därför skickade de efter ny vindruta från HR-Parts utan handtag.

P1010304

 

Bildspel: Foton från St. John

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Annonser

Responses

  1. Hei igjen, og et forsatt godt nytt år tll dere !
    På vår TirNaNoir satte jeg håndtak på siderutan ved å lage hull i aluminiums
    profilen i stedet for i selve rutan, da slipper man problemet med spenningene i glasset, for de håndtakene er gode og ha når en går frem og tilbake på dekk
    under sjøgang.
    Mvh Finn


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: