Skrivet av: sytacoma | 2016-02-02

På alldeles rätt plats

Vi har varit med om en hel del under våra 12 seglingsår. Allting som hänt, eller som inte har hänt, har följts av någon slags reaktion. Det kan vara allt från en stilla upplysning om att ”kranen droppar”, eller en upplysning följd av en liten suck som t ex ”nu funkar inte watermakern igen” till en mer bestämd kommentar, åsikt, instruktion, order eller åtgärd när läget är mer akut, eller väldigt akut.

Aldrig tidigare har vi emellertid blivit helt mållösa. Bara tittat på varandra, utan att säga ett enda ord. En minut går, och en minut till, och fortfarande har vi inte sagt ett ord. Men, någon gång ska man väl vara med om det också.

1 (2)

Vi är kvar i Marigot Bay på St. Martin. Vi har haft trevligt här, tillsammans med Per och Bitte på Pangea Ultima och på strövtåg i den lilla staden. Marigot är en ganska mysig liten stad, med helt fantastiska bagerier. Vi är ju i Frankrike! Det innebär också att menyerna på restaurangerna är mycket frestande. Vi har bland annat två gånger ätit Moule Frites, färska musslor kokta i vin och redda med grädde. Underbart gott!

Vi har också sett på barnens karnivaltåg, där varenda unge på St. Martin från ca 4 års ålder tycktes delta. Det var nog uppemot 500-700 barn i tåget. Det gick väldigt långsamt framåt eftersom varje grupp skulle stanna till och dansa framför juryn. Barnen dansade tappert i värmen, i timme efter timme. Paraden startade kl. 14 och fortfarande 2½ timme senare pågick paraden. Temat för paraden var ”Tropical rainforest”.

5 (2)

Allra först kom i bilar 8-10 stycken ”Miss Mini-Reine”. Alla höll upp ena handen och vickade den fram och tillbaka på exakt samma sätt. Det såg verkligen drottninglikt ut. Efter kom alla de andra barnen, gående och dansande. En del såg klart trötta ut och blev servade av mammor eller lärare med vatten, klubbor, popcorn. Tyvärr blev många av de foton jag tog väldigt matta i färgen, kanske beroende på att jag där jag först stod hade en del rök från en grill emot mig. Fotot på den allra vackraste dräkten blev just så matt i färgen.

Annars är väl dom här veckorna något som vi inte kommer att glömma i första taget. Det har varit jobbiga veckor. Sista veckan är enligt mig den klart värsta sen vi lämnade Sverige. (Här tycker Anders att jag överdriver, men det tycker jag inte alls att jag gör. Visst har vi haft stunder eller dagar som varit betydligt jobbigare, men att under en hel vecka leva under djup oro – som jag gjort – har satt sina spår.)

Det började med att watermakern började konstra. Gång efter gång la den av, antingen på grund av att det kommit luft i systemet eller för att säkringen gått. Varje gång fick Anders tillbringa några timmar dels i motorrummet, dels vid skåpet under diskbänken. Han fick igång den, bara för att den nästa gång vi använde den återigen lade av. Nu har Anders bytt till kraftigare kablar och en kraftigare säkring, och sen dess har den inte krånglat alls.

Så skönt! Vi andades ut – nu kunde vi vila!

Då började den elektriska toan krångla. Det kom inget vatten när man spolade. Anders skruvade bort toastolen och upptäckte att impellern var trasig. Han bytte den och skruvade fast toastolen igen. Nu kom det vatten igen när man skulle spola.

Så skönt! Vi andades ut – nu kunde vi vila!

10

Då upptäckte vi att toan läckte. Anders skruvade bort toan igen och bytte en packning. Så skruvade han fast toastolen igen. Nu läckte den inte längre.

Så skönt! Vi andades ut – nu kunde vi vila!

Då upptäckte vi att det återigen inte kom något vatten när man skulle spola… Den här historien upprepades nu ett flertal gånger. Under några dagar sysslade Anders hela tiden med toan. Antingen så kom det inget vatten alls eller också så läckte den. Av Per (som är en verklig expert på HR-båtar) fick vi tipset att det kunde vara en för tjock packning. Anders lade då på en flytande packning och skruvade på toan igen. Nu läckte den inte och det kom vatten när man spolade.

Så skönt! Vi andades ut – nu kunde vi vila!

7 (2)

Då började varvräknaren konstra. Den gick hastigt ner till 0, samtidigt hörde vi på motorljudet att varvtalet gick upp. Vi visste inte alls vad detta berodde på, så Anders pratade med en serviceverkstad. Mannen där kunde komma ut till Tacoma och titta på det hela, men först två veckor senare. Tid bestämdes till den 26:e januari.

I väntan på detta mailade Anders Gerhard på Wahlborgs marina i Göteborg. Gerhard känner vi sen tidigare. Han tipsade om att det eventuellt kunde bero på ett fel i generatorns laddning. Anders konstaterade då vid en närmare inspektion att det var glappkontakt i en minuskabel på generatorn. Han bytte ringkopplingen på kabeln, och efter det fungerade det hela som det skulle.

Så skönt! Vi andades ut – nu kunde vi vila!

12

Allt ombord på Tacoma fungerade nu, och Anders avbeställde tiden på serviceverkstaden. Han städade bort alla verktyg, och jag städade bort alla tygbitar och nålar och trådar som låg överallt. Under det att Anders lagat och fixat och lagat och fixat har jag passat på att sy – det blev två nya överdrag till cyklarna, en klänning och en lampskärm.

Nu kunde vi återigen sätta fötterna där vi ville, utan att riskera att snubbla över något verktyg eller någon toastol eller någon vattenhink eller någon tygrulle eller över min stora madrass eller över någon av alla de saker som stått i de skåp Anders tömt. Nu kunde vi verkligen vila!

Vi behövde nu ladda motorn och göra vatten. Anders vred på tändningsnyckeln, och – INGENTING HÄNDE! Bara något underligt skrapande nerifrån motorrummet.

Det är nu som vi bara tittar på varandra, helt tysta. Det kunde bara inte vara sant!

Efter ett par minuters handlingsförlamning gick Anders ner för att mäta spänningen i startbatteriet – detta visade 12,8 Volt – helt normalt. Alltså var det inget fel på startbatteriet.

Anders trodde inte att det var huvudmotorn som krånglade, i stället misstänkte han startmotorn eller dess solinoid.. Han åkte iväg för att prata med en man som visst skulle vara duktig på startmotorer, och nästa dag lämnade han in startmotorn. Fyra dagar senare hämtade han den igen – mannen som tagit hand om den hade rengjort den, men något fel hade han inte kunnat upptäcka.

Anders satte fast startmotorn igen. Kanske var det bara en rengöring som behövts? Men nej, motorn gick inte igång.

8

Nu blev vi fundersamma på allvar. Var låg felet? Vem kunde hjälpa oss? När? Tänk om det faktiskt var så att det var huvudmotorn som lagt av? Hur länge skulle det dröja innan vi fått en sådan ny på plats? Och vad skulle det kosta? 150 000?

Nu följde oroliga dagar. Vi visste att det skulle komma hård vind. Skulle vi dragga eller om någon annan båt skulle dragga på oss eller om det skulle komma så kraftig dyning att kölen dunsade i botten så skulle vi inte kunna göra något. Vi visste också att vi i mitten av februari måste vara på Virgin Islands dit vi skulle få gäster. Dom, och vi, har sett fram emot härlig segling och snorkling i Virgin Islands fina skärgård. Skulle dom i stället få ligga ankrade i Marigot Bay i två veckor, utan att ha fått se en endaste liten fisk? Och hur skulle dom ta sig hit?

16

Den hårda vinden kom. Under två-tre dagar blåste det 14-18 m/s. Vinden ven och tjöt. Sjön var bråkig och kom från olika håll. Anders var från tidig morgon till sen kväll upptagen med att felsöka. Han provade grej efter grej, men resultatet var detsamma. Inget hände.

En av de saker han gjorde var att ta bort oxid från minuspolen på startbatteriet, eftersom det skulle kunna ha hindrat ström till startmotorn. (Oxiden kan också ha haft en negativ påverkan av möjligheten att ladda upp batteriet.) Oxiden var troligen orsakad av en dåligt ansluten polsko.

När vinden lugnat sig lite åkte Anders in till samma serviceverkstad där han tidigare bokat tid. Anders förklarade vad han sett och noterat och allt han prövat med, och fick då rådet att återigen titta noga på startbatteriet. (Kvällen innan hade han läst i sin bibel, ”Boatowner´s Mechanical and Electrical Manual” av Nigel Calder, att även om startbatteriet har bra spänning så kan det vara förstört.) Efter att ha läst detta och dessutom fått rådet av verkstaden så prövade Anders att koppla ström från husbanken till startbatteriet. Så vred han på tändningsnyckeln, och vips! Motorn startade!!! Startbatteriet som visade 12,8 V var alltså helt slut.

Nu visste vi vad det var för fel, och Anders gav sig av för att köpa ett nytt startbatteri. Efter fem timmars arbete var batteriet på plats. Äntligen, äntligen, äntligen! NU kunde vi vila!

Anders vred på tändningsnyckeln. Men –

INGENTING HÄNDE!

21 (1)

Fem sekunders bestört tystnad.

Men vad f—n! sa Anders

Har du satt på motorströmmen? undrade jag.

Aha… sa Anders.

Han gick ner och satte på motorströmmen, kom upp igen, vred om nyckeln.

OCH MOTORN STARTADE! På sekunden, utan tvekan, jämnt och fint som en klocka…

20

Allt arbete med motorn, oron jag känt i den hårda vinden för att inte kunna flytta på oss om något skulle hända, det faktum att vi kanske inte skulle kunna ta oss till BVI i tid medförde att åtminstone jag kände mig ganska påverkad mentalt. Och, som sagt, enligt min åsikt var detta den värsta veckan sen vi lämnade Sverige.

Här ombord på Tacoma så behagar saker och ting trassla när vi är på en plats där det finns hjälp att få. Trinidad, Grenada, St. Martin är alldeles utmärkta platser att befinna sig på när något går sönder. Det är lätt att få hjälp, och det är lätt att hitta de grejor man behöver. Ligger man ankrad i en liten utsatt vik på Virgin Islands så är det inte lika lätt att åtgärda saker och ting, speciellt inte när man inte vet vad det är för fel. Vi har haft tur att detta hänt nu i januari och inte någon månad senare. Det skulle ha varit väldigt, väldigt tråkigt.

Vi hade tänkt gå iväg till BVI i går natt då det skulle ha varit bra vind, men prognosen ändrade sig till väldigt svag vind eller ingen vind alls. Därför blir vi kvar ett tag till, och kan därför vara med på den stora Soca-konserten på fredag. Det är karnivalstider!

Nu ska vi ha semester! Och inte en enda grej ska trassla!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Annonser

Responses

  1. Hej på er
    Visst är det härligt med teknik!
    Hälsningar
    Gunnar/Margaretha

    • Så lagom härligt! Men man lär sig…

  2. Så mycket fixande, skönt att det ordnade sig tillslut. Hoppas ni får vila nu.

    • Förhoppningsvis blir det lugnare i alla fall.

  3. Nu bör ju allt vara tipptopp så det känns verkligen bra…ses snart!

  4. Nu bör ju allt vara tipptopp då… Skönt! Ses snart 🙂

    • Hoppas det..! Vi går på tårna nu för att inget nytt ska hända.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: