Skrivet av: sytacoma | 2016-04-02

Blåsväder med trevliga möten

Vi har haft ytterligare en mycket blåsig vecka i St. Martin, med upp till 17 m/s i byarna. Har dock legat ankrade på en bra plats, nära piren, så sjön har inte känts alltför besvärlig.

Vi funderar en hel del på vädret. Det har varit mycket vind och mycket regn senaste tiden, och det känner vi inte alls igen från samma tidsperiod våra första två säsonger här. Tvärtom har februari-mars-april bjudit på det allra bästa och stadigaste vädret, med inte en droppe regn. Men nu..!

P1040381

Vi vet att El Nino-året 2016 är ett av de allra kraftigaste El Nino-år som någonsin förekommit. Vi vet också att El Ninon är högintensiv just nu, i sitt kraftigaste skede. Den väntas bedarra först till sommaren. Många seglare som vi träffat och som vi läst om har ändrat sina planer. En del, som hade tänkt sig gå ut genom Panama-kanalen nu i vår stannar i stället här i Karibien, eller seglar hemåt. Att ta sig över Stilla havet med vind och strömmar från fel håll (som det ofta blir under El Nino-år) är nära nog omöjligt, eller i alla fall väldigt svårt. Andra som från början tänkt stanna här i Karibien i flera säsonger har tröttnat på blåsten och seglar hem också de.

Beror vädret nu på El Ninon, eller är det ännu ett tecken på att vår värld blir allt blåsigare? Vi minns orden från mannen som bott på Tortola i 10 år, som klargjorde att vädret inte varit sig likt sedan orkanen Ivan härjade 2004, och att vädret blivit allt blåsigare för varje år som gått sedan Ivan.

En annan fråga är om ett visst försäkringsbolag som många, många seglare har sin båt försäkrad i (bland annat vi) börjar dra öronen åt sig när det gäller de väderförändringar som vårt varmare klot är upphov till. Trinidad har aldrig drabbats av en orkan och det ligger utanför det så kallade orkanbältet. Ligger man på Trinidad under orkansäsongen så gäller försäkringen, även om en orkan skulle komma. Nu har vi fått uppgift om att detta inte längre gäller – försäkringsbolaget har införlivat Trinidad inom orkanbältet. Vi har ännu inte haft möjlighet att kolla upp detta närmare.

Det är ju inte bara orkaner som kan drabba Karibien. En morgon fick vi veta att det just varit en stor jordbävning, en sexa på Richterskalan. Platsen var Barbuda, bara ca 80 M bort. Någon tsunamivarning hade dock inte utfärdats.

P1040373

Trevligt har vi emellertid haft, här på St. Martin! Många ligger ankrade här och Sverige är väl representerat. Här i Marigot Bay har vi träffat ett tio-tal svenska båtar, fler ligger ankrade inne i lagunen. En del gamla bekanta som vi umgåtts med förut, andra som vi bara hälsat på, några helt nya bekantskaper.

Mycket roligt var det att återigen stöta på Nanny med Magnus och Liv ombord. Vi träffades en hel del i Göteborg under våra förberedelser inför seglingen, men hade nu inte setts på tre år. Magnus bjöd på fläskgryta med helt underbar sås – Kockens viltkrydda samt enbär är nu något som ska införskaffas i Sverige för vidare färd till Tacoma.

Morgonen därefter när vi vaknade låg det en båt bredvid oss som verkade väldigt bekant. Det såg nästan ut som Pangea Ultima, men dom var ju på Cuba? Men jo, visst var det Pangea Ultima, med Per och Bitte ombord. Också de hade ändrat sina planer.

Per och Bitte hade dragit upp två stora guldmakrillar, mahi-mahi, och för första gången fick vi nu smaka på seglarfångad mahi-mahi, mycket delikat tillagad med bönor, wasabi och ingefära. Det var så gott att vi genast fick fixa rätten själva på Tacoma, dock med köpt fisk från frysdisken. Gott, men inte smakade det som färsk guldmakrill.

Så anlände Ruth med Bertil och Claudia, också de gamla bekanta. Vi tre båtar låg ankrade precis intill varandra. På påskafton blev det ”Hopa-plock” ombord på Ruth – där fanns både Janssons frestelse, sill, lax, ägg av olika slag, påskatårta av det konstnärliga slaget, Piratens bäsk m.m. Trevligt och gott!

P1040384

En av de svenska seglare vi nyligen träffat kommer från mycket kända trakter – Åsa Bäckväg i Åsa. Innan dess bodde han i 20 år på Liden i Onsala.

Vi ser nu fram emot att träffa vännerna på MahiMahi (också de från Onsala, precis som vi) som efter sin jordenrunt-segling nu väntas anlända till Karibien vilken dag som helst. (Om de inte redan kommit.) Senast vi sågs var då vi firade jul på Bequia 2013.

P1040385

Knacka ägg  – vem klarar att behålla sitt ägg helt ?

Sist men inte minst: Det efterlängtade besöket hemifrån då Per, Margaretha och Lasse kom på besök. Superroligt! Nu har även dom fått ett litet smakprov på hur det är att segla i Västindien. I viken Grand Case spanade vi alla vid solnedgången intensivt efter den gröna blixten, vi tyckte nog att förutsättningarna just den kvällen var ovanligt gynnsamma. Alla hade sina kameror redo, men nej, inte heller nu visade den sig. 2½ år har vi seglat här och inte en enda gång har vi sett ”The Green Flash”. Måste bli ändring på det, och likaså på fiskelyckan. (Finns gott hopp om det senare, efter att av Pangea fått en liten glittrig bläckfick fasttejpad på en vinflaska.)

P1040354

När väderprognosen visade att vinden äntligen skulle lugna sig förberedde vi för avfärd – handlade det sista, klarerade ut, tog upp jollen på däck, sjöstuvade. Påföljande morgon drog vi upp ankaret för att gå iväg mot St. Baths, först för motor längs den norra sidan av St. Martin, sedan för segel.

P1040356

Att vinden skulle ha lugnat sig kunde vi då alls inte märka något av. Det blev faktiskt en av de tuffaste seglingar vi haft sen vi kom till Västindien. 12-15 m/s, bidevind (vinden snett framifrån) och en mycket grov sjö. När det blåser så pass mycket och sjön från Atlanten grundar upp till ca 20-25 meters djup blir vågorna inte bara höga utan också väldigt korta och branta, på gränsen att bryta. Sjö efter sjö slog in över däck och in i sittbrunnen. Ryggstöden till soffan där nere flög upp och en del av det som finns stuvat därinnanför hamnade i soffan, brandsläckaren hoppade ur sitt fäste och landade i en fruktskål som stod på golvet, ett glas med ett blockljus jag ställt längst inne i en koj ramlade ner och krossade en avocado, diskställ och en del annat hamnade på lite tokiga ställen. Men inte en droppe vatten inne och inte en droppe vatten i kölsvinet.

Väl framme i Anse de Colombier kunde vi pusta ut, sen blev det till att tvätta bort salt från båten. På Pangea Ultima som kom ett par timmar efter oss sysslades det med samma sak.

Så mycket snorkling blev det inte på St. Barth. Vinden ven och vindsnurran tjöt, tvätten jag hängt på tork fladdrade vilt. Inne i Tacoma fick man kolla noga var man satte fötterna. Inte så lätt – Anders hade skruvat bort durkar och tömt skåp. Projektet denna gång var att fortsätta jobbet med den extra länspumpen, en kraftigare än vad som redan fanns på plats. Den flyttades ner ytterligare i kölsvinet, sedan kopplades den nya slangen samman med slangen till den manuella länspumpen.

Efter ett par dagar i Anse de Colombier blev det lugnare, men då var det dags att börja förbereda för nästa etapp. Vi går nu någon gång i morgon (söndag) mot Antigua. Lugnare vindar har utlovats. Får väl se hur det blir med den saken…

P1040365

Annonser

Responses

  1. Tack Eva och Anders för ännu en härlig berättelse om livet ”där borta”. Fortsatt GOD SEGLATS! På återhörande hälsar Marianne och Dick i Strömstad.

    • Strålande sol och en makalös stjärnhimmel mot Antigua! Nu ska det bara vara finväder i 3 månader!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: