Skrivet av: sytacoma | 2016-04-19

Stilla dagar på Antigua

Antigua är en underbar ö om man seglar – det finns så många vikar, riktigt stora och riktigt små, så många fina stränder; en hel del av dem små och ”undangömda”, stränder där man är helt ensam.

Efter några halvblåsiga dagar vid Five Islands gick vi för motor till Falmouth Harbour. Årets Classic Yacht Regatta stod på agendan, och vindprognosen för hela veckan var klart intressant. De flesta dagar skulle det blåsa ca 1-2 m/s, vid några tillfällen skulle det hetta till med upp mot 3-5 m/s. Vi brydde oss aldrig om att se rallyt den första dagen eftersom det blåste så lite, men vi var med ett tag på kvällens festligheter vid prisutdelningen. Denna började klockan 18, och då var champagnen som brukar serveras vid detta tillfälle redan slut. På mindre än en timme gick alla de 75 flaskorna åt.

35

På den här bilden från seglingsguiden ser man tydligt reven runt omkring Green Island

Nästa morgon gick vi för motor iväg till Green Island på Antiguas östkust. Långsamt, långsamt snirklade vi oss in mellan reven, med ett öga på sjökorten och det andra på vattnet runtom. Allt gick bra, och vi kunde slå oss till ro bakom det långa barriärrevet. Några timmar efter oss kom Nanny och dagen därefter Imagine. Av ca 10-12 båtar som låg här bakom revet var 3 svenska.

Det är en viss känsla att ligga ankrad med hela Atlanten ända bort till Afrika framför sig – inga öar alls framför båten, bara det långa revet. Eftersom det var så lugnt vindmässigt såg vi knappt revet, men när det är blåsigt kan det nog se dramatiskt ut, med vitskummande brytande vågor.

52

Green Island

Green Island är helt obebodd – det är många olika sorters fåglar som håller till här, och de hörs ända ut till Tacoma. Över vattnet flyger fåglar som låter precis som våra svenska måsar. Små sandstränder omväxlande med lavastränder – vågorna äter av lavastenen så lavastenen ”hänger” i luften. Den minsta lilla viken, Tenpound Bay, är så liten att ”two boats are a crowd”.

På andra sidan det stora Nonsuch Bay (vattnet mellan Antigua och barriärrevet) ligger flera extra superexklusiva resorts och privata villor. En av dem ägs av den världsberömde gitarristen Eric Clapton.

37 (1)

Green Island

Efter två ovanligt lata och stillsamma dagar vid Green Island gick vi tillbaka mot Falmouth Harbour, lagom till starten av det redje racet. Vi stannade någon timme strax utanför och låg där och drev samtidigt som vi betraktade de olika starterna från väldigt nära håll. En mäktig syn med alla dessa otroligt vackra skepp, men det kändes ändå lite underligt. Antalet båtar var mindre än en tredjedel jämfört med antalet förra året. Riktigt vad det beror på vet vi inte, men en av anledningarna kan vara att sponsorerna inte bidragit med så mycket pengar, kanske hade också en del av sponsorerna dragit sig ut.

Vi minns förra årets rally. Under tävlingarna den första dagen var det i den friska vinden action, spänning och dramatik. Den andra dagen var det mycket hård vind – 24 båtar av de 120 beslutade sig för att bryta, eller tvingades att bryta. Riktigt hur hårt det var denna andra dag visste vi inte då. Det fick vi klart för oss först nu, under kvällen på racets fjärde dag.

132

En del av båtarna här som tävlar är de legendariska sluparna som tillverkas på Carriacou. När en sådan Carriacouslup sjösätts deltar nästan alla invånare på ön – det är en mycket stor händelse. Prästen välsignar båten, en get offras på däcket.

Vi har tidigare hört talas om filmen Vanishing Saill. Denna skulle nu visas utomhus vid Nelsons Dockyard. Flera hundra människor hade samlats för att se filmen, sittandes på utplacerade stolar, på marken, på berget, överallt. Filmen handlar om en båtbyggarfamilj på Carrriacou, där Alwyn Enoe, den siste båtbyggaren på Carriacou, beslutat sig för att bygga en sista båt till familjen. Båten det är fråga om är en Carriacou-slup, kanske skulle det vara den allra sista Carriacou-slupen som skulle byggas. Det verkade då som om hantverket höll på att dö ut. Det är en kamp och en dröm om att hantverket ska leva vidare, det är också en kamp för att få slupen färdig i tid till ”The Classic” på Antigua.

Förutom att skildra det hårda arbetet med att tillverka slupen – ett arbete som börjar med att gå ut i skogen och hugga ner de träd som sedan ska användas vid bygget – så skildrar filmen livet på öarna. Vackra filmbilder tagna från luften ner mot öarna och Karibiska havet, men också otäcka satellitbilder på orkanen Ivans framfart 2004. Ivan var den första orkanen på Grenada och Carriacou på 50 år. Många, många båtar förstördes av Ivan, därav en del Carriacou-slupar.

60

Några Carriacou-slupar i Race nummer 3

Alla vi som såg filmen fick också ta del av en del historia, som detta att Carriacous slupar förr ofta användes till smuggling.

Filmen är en dokumentär gjord av Alexis Andrews, som även han kämpat hårt för att göra båtarna populära så att hantverket ska kunna leva vidare. Alwyn Enoe som är omkring de 70 lär nu upp sina söner, till och med den son som tidigare inte var det minsta intresserad av att hjälpa till med bygget. Så lever hantverket vidare, och Carriacou är även i framtiden en ö som kommer att vara känd för sina vackra slupar.

Det var under filmvisningen en mycket laddad stämning. Oerhört känslosam. När filmen vare slut stod alla upp och applåderade – det är första gången jag varit med om detta när en film visats.

125

Förra året när jag såg Alwyn Enoe stiga upp på scenen och ta emot ett specialpris för sin kamp att hålla detta hantverk levande visste jag inte alls vem han var. Tänk om jag då förstod vilket enormt arbete som låg bakom, vilken kamp för att få detta hantverk att leva vidare… Tänk om jag då visste vad som hände under det hårda racet den andra dagen… (Jag väljer medvetet att inte skriva om detta här, för de som eventuellt vill se filmen vid något tillfälle.)

Vanishing Sail har fått många fina utmärkelser och priser. Jag vill varmt rekommendera alla som nu seglar i Karibien eller har seglat här eller drömmer om att segla här att försöka få fatt på filmen. Jag vet inte riktigt hur, tydligen har filmen ännu inte kopierats till DVD, men efter vad jag förstått så är det inte långt borta. Ett sätt att så småningom få tag i filmen kan vara att gå in på vanishingsail.com, ett annat sätt kan kanske vara att ta kontakt med Antigua Yacht Club. På vanishingsail.com kan man se en liten trailer från filmen.

2015 C Y R (1)

Foto från Classic Yacht Race 2015. Observera den lilla båten!

Det har varit extra varmt och fuktigt den senaste veckan. 32-33 grader ute i skuggan, 35 grader inne, oftast inte en endaste liten vindpust som skulle kunna svalka. Igår var det åskhimmel och vi hörde åskan på avstånd, men den kom aldrig fram till Falmouth Harbour. Det är första gången denna säsong vi här åska. Väderprognosen  fram till lördag säger 100% regn.

Vi går nu med största sannolikhet iväg till Guadaloupe i morgon bitti, då det enligt prognosen ska blåsa något mer – ca 5-6 m/s – och bli  ostsydostlig vind i stället för den sydostliga-sydliga som det varit hela tiden. Det är ett knepigt läge vindmässigt, prognosen för när  vinden ska komma lite mer från ost ändras ständigt. Efter något dygn med ostsydostlig vind blir det återigen vind mer från syd, och det för minst vecka framåt. Vi får alltså passa på att segla iväg när vinden väl behagar komma lite mer från öst.

Klicka på första bilden, använd sen piltangenten!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: