Skrivet av: sytacoma | 2016-06-23

Äntligen Tobago!

Ända sen vi kom till Västindien har vi haft en önskan om att komma till Tobago, men varje gång vi varit i närheten så har vindarna varit fel. Men nu äntligen! Enligt vindprognosen skulle vinden komma lite från nordnordost, och då skulle vi väl klara det hela. Trodde vi. Det är sannerligen inte helt lätt att segla till Tobago, såvida man inte kommer från öster eller norr. Antagligen är detta också orsaken till att de flesta aldrig kommer till denna ö sjövägen. Tobago ligger lite vid sidan av, i fel riktning mot vind och ström..

1  Bird Island åska (1)

Åska till natten?

För att få en bättre vindvinkel gick vi norrut längs Grenadas västra kust, gjorde ett lunchstopp med bad i Flamingo Bay. Jag hade räknat ut att vi skulle lämna Grenadas nordöstra hörn vid 16-tiden för att angöra Tobago någon gång mellan 6 och 12 nästa dag. Gick för motor upp längs kusten, och de sista timmarna var tämligen tröga. Ännu mer trögt var det när vi ändrat kursen till rakt östlig – gick för 2000 varv med motorn och gjorde 1.8 – 2.2 knop… Strömmen var STARK. Detta visste vi innan, men att det skulle vara så väldans trögt..? På grund av detta kunde vi inte hissa segel och ändra kurs mot Tobago förrän klockan var 17.30. Men, vi hade ju gott om tid, tyckte vi.

2  Bird Island

Bird Island – nåt mer ogästvänligt än denna lilla ö finns nog inte

De följande timmarna blev emellertid nästan lika tröga. Vi segade oss fram i 2-3 knop och nu började vi bli fundersamma. Skulle vi hinna fram till Tobago innan det blev mörkt påföljande kväll? Mycket tveksamt. Troligare var då att vi i stället skulle hamna på Trinidad.

Men, så hände något! Vinden ökade till 11-13 m/s och vi fullkomligt forsade fram i 7-8 K, hela natten. Eftersom vi är lite ringrostiga när det gäller nattsegling i stark vind blev det inte mycket sovit. Jag någon timme, Anders en halvtimme. Kände oss därför ganska möra när vi kom fram till Store Bay vid 9-tiden. Där satt vännen Kurt på Imagine i sin jolle och hälsade välkommen.

3  Tobagp strand (1)

Här ligger vi ankrade

Nu skulle det ju vara skönt att få lägga sig, men det går absolut inte för sig på den här ön när man nyss anlänt med egen båt. Man måste genast bege sig in till huvudstaden Scarborough för att klarera in. Vi har hört från andra båtar att myndigheterna blir mer än lovligt sura om man inte kommer direkt. Helst ska man klarera in redan innan man kommit till ön, detta fick Lady Annila en gång erfara. Myndigheterna har stenkoll på vilket klockslag man kommit in på Tobagos vatten.

4  Tobago Tacoma (6)

Tacoma i Store Bay

Vi tog dingen in till stranden och drog upp den – ingen brygga finns. Kurt följde med för att visa oss till rätta, och det var tur. Världsvant vinkade han till varje bil som kom farande. Privatpersoner använder sina bilar som någon sorts privat taxiverksamhet, och det är både förare och passagerare glada åt. Strax fick vi tag i en bil till Scarborough och susade iväg. En bit bort togs ytterligare en passagerare upp. Anders och jag med våra långa ben fyllde redan upp hela baksätet, men det var bara att dra upp knäna mot hakan och maka åt sig.

Inne på Immigration möttes vi av en madam som satt lutad mot ett fönster med hakan i händerna i det att hon betraktade gatulivet nedanför. Hon satt kvar så hela tiden den dryga timme vi var där, avbröt sig bara för att med en pinne peta sig i örat och lite senare putsa på sina naglar. Oss bevärdigade hon inte med en blick på hela tiden. Två andra tjejer gav oss några papper som Anders kulle fylla i. När det var klart fick vi sätta oss ner och vänta – tjejerna försvann in i ett annat rum. Efter en dryg halvtimme kom de tillbaka och Anders fick ytterligare papper att fylla i. Jag satt där jag satt, oklart varför. Liksom på Trinidad måste jag vara med, detta fastän jag inte säger ett ord och inte fyller i ett endaste papper.

Så var det klart. Vi sa ”Bye!” till damen vid fönstret, men hon varken hörde eller såg. Dags att trava vidare mot Customs några kvarter bort. Där påbörjades en liknande procedur, med den skillnaden att tjejen som tog emot oss först talade i telefon en halvtimme i ett annat rum, under det att hon då och då stack ut huvudet och frågade Anders om något. Kurt och jag satt snällt bredvid och väntade. Men så äntligen var vi klara också med denna myndighet.

5

På de flesta öar tar det bara någon kvart för Anders att klarera in. Allra enklast är det på de franska öarna, där sköter man själv inklareringen med hjälp av en dator. På Antigua är dom petigare – man får till exempel inte besöka något matställe innan man klarerat in. De amerikanska båtar som gjorde just det fick böta stora pengar, ca 3000 svenska kronor per båt.

Men allra petigast, det är dom på Trinidad och Tobago. Frågan är om inte Tobago tar priset. Om vi vill segla till en annan vik ett par timmar bort så måste vi först ta oss den långa vägen till Scarborough för att klarera ut och sedan klarera in i Charlotteville på nordvästra kusten. Jobbigt, tråkigt… Kan denna byråkrati vara ytterligare en anledning till att så få besöker Tobago?

6  Tobago glad båt (1)

Vi har nu varit på Tobago i en vecka. En sak kunde vi snabbt konstatera: Tobago är en mycket charmig och en makalöst vacker ö! Tror aldrig jag sett så många palmer någon annanstans, även inne på ön. Efter en fantastisk dag där vi åkte runt hela Tobago var Kurt, Anders och jag helt överens om en sak: Detta är den allra vackraste ön av alla de öar vi besökt här i Västindien, och de är många. Med Tacoma har vi nu besökt ca 35 stycken olika öar.

Veckan som vi nu tillbringat i Store Bay har det förutom några lokala båtar bara varit två övriga båtar ankrade här, Imagine från Halland och Tacoma från Göteborg. Detta får till följd att man kommer befolkningen nära på ett helt annat sätt än när man bara är en bland kanske 50 ankrade båtar. Kvinnorna och männen som ligger och plaskar i vattnet precis där vi drar upp dingen på stranden skrattar och ler igenkännande mot oss, ropar ”We want to come! We want to come to your boat!” Kurt som varit här mycket känner en hel del människor.

Om några dagar går vi vidare mot Trinidad där två veckors intensivt arbete väntar för att göra Tacoma klar för livet på land. Vi har redan förberett en hel del, så vi ska nog hinna med det som återstår innan vi susar iväg hem till Sverige.

Rapport om livet på Tobago kommer så småningom! Det kan nog dröja ett tag, för vi är ganska upptagna nu och jag har ca 400 foton, det ena vackrare än det andra. Det kommer att ta tid att organisera upp allt detta samt sammanfatta alla våra upplevelser.

Tobago palm (5)

Annonser

Responses

  1. Hej Eva och Anders!
    Vilka fantastiska äventyr och vyer ni upplever. Vi gläds med er och Tacoma!
    Var rädda om er och på återhörande!
    Kramar! Marianne o Dick

    • Kram på er båda två! Ja, nu efter tre år är det verkligen mycket vi sett och upplevt. Det känns fantastiskt, och vi är så lyckliga över att fått denna möjlighet.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: