Skrivet av: sytacoma | 2016-06-30

Tobago i våra hjärtan

Tobago är en av de sista  oförstörda öarna i Karibien – inte  många kommer seglandes hit. Vi är väldigt glada över att vara bland dem som hittat hit! Det är en charmig ö med mysig, tillbakalutad stämning. Det är dessutom en oerhört vacker ö med en helt unik artrikedom.

52

4

Det har regnat mycket, men just den dag vi tillsammans med Kurt på Imagine gjorde en ö-tur med guide sken solen hela dagen. Paddy,  som guiden heter, tog oss runt hela ön. Vägen som går hela ön runt  är betagande vacker. Paddy svängde ner på olika småvägar ner till stränderna, han stannade också på olika utsiktspunkter. Men, vid många tillfällen önskade jag att bilen kunde stanna till utefter vägen, bara sakta in i tio sekunder så jag kunde ta ett foto. Detta var dock svårt eftersom vägen var så smal och kurvig och det kom bilar efter oss. Tidvis var vägen mer än smal – i guideboken benämns vägen på nordvästra Tobago mot Charlotteville som ”very rough”.

Nedan: Enlishman´s Bay

14

 

16

Det är speciellt en vy som jag så gärna skulle viljat fotografera. Det var på den västra kusten en bra bit från vägen,  där höga sockertoppsliknande kullar beväxta med palmer utgjorde en helt fantastisk syn. Om man tänker sig ett 20-tal gröna sockertoppar beväxta med ett några hundra palmer kommer man sanningen nära.

65

Bergen långt inne på ön är på många ställen helt täckta med palmer, och detta är jag förvånad över. Hade en föreställning om att palmerna mest finns längs stränderna och en bit upp där det är lågland.  Kan det någon gång ha varit en orkan som här spolat upp kokosnötterna så högt?

Vi gjorde en kort vandring upp till Argyle-fallen som så här i början av regnsäsongen inte var särskilt imponerande. Med hjälp av ett rep klättrade vi högre upp längs fallet och tog oss sedan en uppfriskande dusch i det svala vattnet. Det gjorde ont! Men skönt var det, och roligt!!

100

Tobago har en helt otrolig grönska. Efter att ha vandrat i regnskogen på Dominica, på Grenada, på Trinidad, så utnämner jag Tobago till den ö som har den allra tätaste och häftigaste regnskogen. Inte bara Anders och jag är av denna uppfattning –  Tobago har  under ett antal år tilldelats utmärkelsen ”World´s Leading Eco-Tourism Destination” samt ”World´s Leading Green Destination”.  Tobago är det land i västvärlden som har den allra äldsta lagligt skyddade regnskogen.

Under den vandring vi gjorde såg vi bland annat teak- och mahognyträd, cacao- och gummiträd, ett enormt stort silkesbomullsträd, kaffe. Och naturligtvis: Mango, mango, mango… Miljontals mango. Brödfruktträd växer även de överallt.

77

 

Både Tobago och Trinidad har en gång varit en del av Sydamerika, och här finns växter, djur och fåglar som inte finns någon annanstans i Västindien. Men det finns också arter här på Tobago som inte återfinns på Trinidad. Bland annat av den anledningen är Tobago speciellt när det gäller den ekologiska mångfalden.

42

 

TOBAGO palmer (2)

Liksom på de flesta större öar i Västindien har också Tobago ett antal fort med kanoner längst kusten, som skydd mot fienden. Det var i huvudsak Frankrike och England som förr kämpade om makten. Namnen på vikarna visar vilken blodig historia Tobago har. ”Dead Bay”, ”Bloody Bay”, Man of War´s Bay”, ”Englishman´s Bay”. Andra vikar har lite mer mysiga namn, som till exempel ”Washerwomen´s Bay”.

141 (1)

Tobago är den ö i Karibien som ändrat styre allra flest gånger. Hur många gånger är det inte riktigt någon som vet, siffran varierar mellan 24 och 31 beroende på vem som räknar. Att siffran är så osäker beror på att det i många år inte var helt klart till vilket land ön tillhörde. Den vanliga befolkningen visste det nog knappast.

47

 

Fisket på Tobago är viktigt – för att få mat på bordet, för att få en inkomst. Den största delen av fångsten kommer från så kallad ”seine netting”, där befolkningen först med båt lägger ut ett stort nät i en cirkel och sedan tillsammans drar in det. Vi såg detta i flera vikar, och det verkar vara ett tungt arbete. För det mesta startar fisket med att någon uppe på kullarna håller utkik efter de stora stimmen med fisk och när de kommer rapporteras det ned till människorna som väntar på stranden.

Nedan: Seine-netting i Bloody Bay

32

33

34155

Ovan: Aktuell uppmaning i dessa tider…

I nästan varje vik ligger det också många småbåtar som används till fiske. På östsidan inte så många – här är havet betydligt vildare, och man förstår att det här måste vara ett hårt liv att vara fiskare.

125 (1)

125 (2)

I ankarviken Store Bay, som är den huvudsakliga ankringsplatsen, har det alla de tio dagar vi stannat här bara varit 2 båtar ”utifrån” –  Imagine från Bua i Halland och Tacoma från Göteborg. Till detta några lokala båtar där jag knappt sett en enda människa ombord. De bara ligger där. Tyst, stilla och väldigt, väldigt fridsamt, eller hur?

Tobago stränder (2)

Tobagp strand (3)

145 (3)

Ja, ibland. På mornarna är det underbart. De avlägsna skratten från lokalborna som plaskar vid stranden redan när det första gryningsljuset kommer klockan fem, det mycket speciella tjatter från fåglar vi inte vet vad de heter, tjatter vi känner igen från Trinidad. Det är också tämligen lugnt under större delen av dygnet. Men vissa dagar!  Såvitt jag kan dra mig till minnes har vi aldrig någonsin förr legat ankrade i en vik där det tidvis varit ett sådant otroligt liv och oväsen. Anledningen till detta är de fritidsvanor som många yngre  Tobagobor har, plus det faktum att Tobago är Trinidadbornas lekpark och sommarnöje. (Tobago och Trinidad är ett land, vi har mött en hel del folk som är Trinidadbor men nu är här på semester.)

1

Eva på stranden i Store Bay

 

Musik från olika barer och ett hotell  tävlar med varandra om häftigaste musiken. Vattenskotrar fräser förbi alldeles intill Tacoma, i högsta fart. Flygplan landar och startar från flygplatsen intill (vilket jag faktiskt bara tycker är mysigt). Färggrant målade båtar glider ständigt förbi på väg ut till reven till ackompanjemang av hög musik. Samma båtar förvandlas på eftermiddagen och kvällen till flytande discon – detta känner vi igen från Chaguaramas på Trinidad. De yngre lokalinvånarna samlas på båtarna där de står som packade sillar, allt medan den allra underligaste disco/techno/vrålmusiken blandat med sirener och en skrikvrålande discjockey dånar ut över omgivningen. Att dansa på dessa flytande discon går inte, det är alltför trångt för att detta ska vara möjligt. De som är ombord får nöja sig med att vifta med armarna i luften. Discot glider långsamt, långsamt runt i viken. Under en dag (en måndag) rundade den allra värsta båten Tacoma tre gånger innan den lade sig till ro ett par timmar på bojen bakom oss. Anders och jag satt med varsitt glas vin i sittbrunnen, alldeles förundrade. Hur kan någon alls tycka att detta är kul? Och inte kan gästerna gå hem heller, de är tvungna att stå där och trängas till detta fruktansvärda oljud.

165

 

DSC_0252

Oväsendet i Store Bay var en överraskning – vi blev förvånade över detta, det stämde inte alls med den bild vi fått av andra seglare som varit här, samt av vad som står i guideboken. Vi trodde det skulle vara en lugn, stilla vik där sinnesintrycken från  naturen skulle vara den stora behållningen. Tyvärr är det ju inte tillåtet att bara segla iväg till en annan vik, då måste man först ha tillstånd från myndigheterna. Alla vikar är inte heller lämpliga att ligga ankrade i, det kan vara alldeles för djupt eller också ha ett betydande swell.

78

 

En annan sak vi har lite svårt att förstå är Sunday School som utspelar sig på Bucco Beach om söndagskvällarna. Vi har inte själva varit med om detta evenemang, har bara läst om det från andra seglare. Det börjar tio på kvällen med att barn och ungdomar spelar steelband. Efter det är det lite annan musik och matserveringar lite här och där. Efter några timmar när eventuella turister från det närbelägna hotellet och andra ställen åkt hem till sitt för att sova kommer den verkliga tillströmningen av Tobagobor, från hela ön. Först nu börjar det verkliga festandet och hålligånget, och detta håller sedan på hela natten.

156 (1)

 

 

Denna

Sunday School tycks vara en verkligt stor grej, något man ser fram emot hela veckan. (Detta skriver jag alltså utan att vi själva varit med, har bara läst om det på ett par hemsidor och i Carribean Compass.) Varför börjar denna fest klockan tio på söndag kväll?  Ska inte barnen i skola nästa dag? Har inte de vuxna ett arbete att gå till på måndagen? Vi gissar att det är väl just det som de inte har, och därför kan man ägna hela natten mot måndag att festa om man så vill. Eller också är det bara Anders och jag som är gamla och trötta och inte inser den stora tjusningen i detta och i de flytande discona. (Av Paddy fick vi sen veta att på fredag kväll och lördag kväll är det sttort festande på andra orter, och eftersom befolkningen gillar att festa så fick det ju bli en söndag så det inte skulle krocka med andra festanden.)

I den lilla byn Bucco roar man sig också några gånger per år åt getrace. Man springer då med geten i ett band bredvid sig och den som har den snabbaste geten vinner.

Nedan: Vattenhju vid nedlagd sockerplantage

67

 

Den stora behållningen med Tobago är naturen och kontakten med lokalinvånarna. Alla är så vänliga och intresserade och lätta att få kontakt med. Kvinnan (från Trinidad) som ligger i vattnet längs den långa stranden och plaskar. Männen och kvinnorna som redan fem på morgonen ligger och plaskar vid den lilla stranden där vi drar upp dingen. På morgonen väcks jag av deras glada skratt och prat. Taxichaffisarna som berättar mycket om hur folket har det. Vi har mött flera lokalbor som pratar svenska, mer eller mindre bra. Liston, som aldrig varit i Sverige men lärt sig prata genom att läsa böcker och lyssna på en skiva. Alfred, som bor i ett skjul alldeles intill  regnskogen och tyckte jag skulle följa med honom in i skogen så han kunde lära mig namnen på de olika fåglarna. Killen med rastaflätorna som varje dag ligger bekvämt uppflugen mot en klippvägg intill stranden. Att just svenska är ett språk som tydligen många vill lära sig beror på att svenska charterresenärer har verksamhet här. Det är lättare att tjäna pengar på turisterna om man kan lite av deras eget språk.

Nytt (13)139

 

I Scarborough finns en flera hundra meter lång mur med målningar från Tobagos historia och vardagsliv. Målningarna är mycket skickligt utföra. Mycket sevärt.

Nedan: Cacao-dans på plantagen – cacaobönorna krossa

Scarborough (7)

 

Jag har en tid haft problem med att vissa foton i visats i resebreven. Det har känts ganska så tråkigt. Har nu kommit underfund om att det är de foton där jag satt till en bildtext i fotot som börjat krångla. Efter att ha tagit bort bildtexterna så visas fotona.

Tobago kommer för alltid att ha en plats i våra hjärtan. Vi har ännu inte bestämt oss för hur nästa säsongs segling ska se ut, men om det är möjligt hoppas jag få komma tillbaka till denna bedårande  ö.

(När jag skriver detta har vi en vind om 5-6 m/s och vi susar fram mot Trinidad med en fart av 7-8 knop. Delfiner leker  framför Tacoma och havet glittrar. Att vistas på Tobago är en upplevelse, men att segla är inte heller så dumt…)

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: