Skrivet av: sytacoma | 2016-07-07

Tillbaka på Trinidad

”It´s not MY fault!”

Tulltjänstemannen knackar mycket irriterat med pennan I bordet.

”It´s not YOUR fault!”

Han slänger ifrån sig pennan och bankar händerna mot bordet. Hårt.

”It´s IMMIGRATIONS fault!!!”

1

Han tar upp en annan penna och knackar den om möjligt ännu mer irriterat i bordet.

VI hade som man skulle gått först till Immigration för att klarera ut. Där sa hamnpolisen åt oss att eftersom Immigration ännu inte var på plats skulle vi först gå till Customs, så kunde de på Customs ringa efter Immigration (så att de kanske möjligen skulle orka masa sig upp ur sängarna och bege sig till sitt jobb där de borde vara så här dags! Min anmärkning.)

Vi kommer till Customs och väntar utanför den låsta porten, efter en stund kommer tulltjänstemannen släntrande från andra sidan gatan. Han vill inte släppa in oss – vi ska till Immigration först! När Anders förklarar att vi blivit tillsagda att gå hit först blir han oerhört irriterad – inte på oss, det låter han oss förstå, utan för att tjänstemännen på Immigration – återigen – inte är på plats.

Han släpper in oss, ringer, men ingen svarar. Han är nu superirriterad. Han blir också väldigt upprörd, vi förstår inte riktigt varför men så småningom kommer det fram att han fått för sig att vi kom hit för tio dagar sen och ska klarera in först nu. Hur ska han lösa detta? Han vill gärna hjälpa oss, men hur? Mycket bekymrad ger han oss uppmaningen att säga att vi nyss kommit, men vi får inte låta någon veta att det är han som sagt detta.

2

Under Divali-högtiden smyckas alla hem med ljus, så många man förmår placera ut

När missförståndet uppenbaras och han förstår att vi vill klarera UT från Tobago, för att i stället gå till Trinidad – som är samma land – blir han mycket lättad.

”Ouuh!” säger han, sjunker ihop, ler stort. ”OOUUUUH!” Han torkar sig i pannan. ”No problem!” Han klappar händerna. ”No problem at all!” Han höjer armarna i en segergest, övergår sen till att beskriva vilket vackert leende jag har och att han hoppas få se det leendet ofta.

Han klarerar ut oss från båda myndigheterna, vi behöver inte vänta på att Immigration ska vakna. När vi går därifrån undrar vi lite stilla vad myndigheterna på Trinidad kommer att säga om detta, att vi inte fått de nödvändiga underskrifterna och stämplarna från Immigration.

Ja, det får vi väl veta så småningom…

3

Nästa morgon ringer väckarklockan halv fem och en kvart senare är vi på väg. Det visar sig att vi återigen har en enastående tur med vädret. En vind på 5-7 m/s och i den starka strömmen som denna gång är med oss bara forsar vi fram i 7-8 knop, ibland är vi uppe i 9 knop. Delfiner leker framför oss, ovanligt stora delfiner, 2-3 meter långa. Solen strålar och havet glittrar. En härlig dag!

4

Framme i den stora bukten vid Chaguaramas kan vi konstatera att det är ovanligt många fartyg av alla de slag som ligger vid de kraftiga fartygsbojarna. Tillsammans är de kanske ett 50-70 stycken, och det är mer än dubbelt så många som tidigare gånger vi varit här. Det är också fler olje- gasplattformar utanför än tidigare gånger. De flesta av fartygen här servar dessa plattformar på olika sätt. Till detta kommer de segelbåtar som ligger ankrade eller vid boj och väntar på att få komma upp på land, eller få plats i en marina.

5

Om natten är hela bukten upplyst av mycket kraftiga strålkastare som finns överallt på land, på marinorna och varven, även på fartygen. Anledningen till detta är närheten till Venezuela, som ligger på andra sidan sundet. Situationen i Venezuela är värre än någonsin, och de kriminella letar sig till Trinidad. På FN:s lista över de länder i världen där det förekommer mest våld – rån, överfall, mord – ligger Venezuela i topp. På andra plats återfinns Syd-Sudan och på tredje plats Sydafrika. Trinidad kommer på sjunde plats.

6

En av de chaufförer vi på Tobago åkte med hade planer på att starta ett företag på Trinidad. Han övergav emellertid denna tanke eftersom maffiaverksamheten breder ut sig allt mer. Affärsinnehavare och andra näringsidkare pressas till att betala pengar till maffian. Det mesta våldet tycks dock rivaliserande knarkgäng stå för. (Kanske är maffian och knarkgängen samma sällskap.) Chaguaramas-seglarnas  ”egen” fixare, chaufför och språkrör Jesse James berättade under en utfärd för 4-5 år sen hur tråkigt det var med allt detta våld. Han tyckte då att polisen inte gör mycket när det händer något. (Detta sista har andra seglare skrivit om på en hemsida.) Sen dess har situationen blivit ännu värre.

Som privatperson i Chaguaramas kan man känna sig relativt säker bara man undviker att gå omkring på ensliga ställen. Det som känns mest osäkert för oss när det gäller Trinidad är när vi seglar mellan Trinidad och Grenada. Då får man vidta vissa försiktighetsåtgärder.

7

 

I december var det två grova rån på segelbåtar på väg mot Grenada. Den ena båten var svensk, Jonas på Trinidad Rigging,  välkänd för alla Chaguaramas-seglare som behöver hjälp med riggen. Jonas och hans två söner fick sitta i sittbrunnen medan piraterna tog ALLT, till och med alla böcker. (Fast en teknisk ritbok som Jonas 18:e son vädjade om att få behålla lämnades tillbaka.) Även den andra båten strippades på precis allt – utrustning, mat, toalettpapper. Man kan fråga sig varför piraterna bryr sig om maten, toapapperet och böckerna? Svaret är att det knappt finns någonting att köpa i Venezuelas butiker. Det finns till exempel  inget toa-papper alls att köpa, inte i någon butik. Denna uppgift har vi fått från en person som bott i Venezuela i ett antal år.

Före dessa två rån har det mellan Grenada och Trinidad inte varit något rån på flera år, och det har inte heller varit något efter dessa två händelser i december. När vi låg här i Chaguaramas i början av november var det en arbetsbåt som rånades på kontanter, men om det hänt något mer just här i bukten vet vi inte. Inne på marinorna är säkerheten mycket hög – vakter patrullerar i bil, det är bommar mot vägen och även bevakning ut mot vattnet.

 8

När vi gick in i det smala sundet mot Chaguaramas blev vi något förundrade över ett kilometerlångt nät som sträckte sig utmed land. Nätet var markerat med flera hundra petflaskor, och det spärrade effektivt vägen in mot Scotland Bay. Tre båtar låg ankrade i den lilla viken  – hur skulle de komma ut? De var ju praktiskt taget fångna där inne!

Så plötsligt ligger ett likadant nät mitt framför oss! Anders lägger snabbt motorn i friläge. Så upptäcker vi att det alls inte är något nät, utan en smal strömfåra där allt skräp (läs petflaskor med annat emellan) flyter fram. Strömfåran är så smal att allt skräp ligger på en nästan rak linje. En oerhört tråkig syn.

9

Inte så långt härifrån ligger en strand utmed vägen där kubikmeter efter kubikmeter av skräp flyter i land. Det kommer med strömmarna från Syd-amerika, passerar mellan Venezuela och Trinidad och in i bukten Chaguaramas, ut igen i det lilla smala sundet som går i riktning mot Grenada. Ett par gånger har jag sett folk – anställda av staten – som rensar. Det är ett tröstlöst arbete, eftersom det hela tiden kommer mer. Det märks också på de som ska rensa att de själva tycker det är en hopplös uppgift  – de tycks sitta på en sten och göra ingenting största delen av tiden.

Alla bojar var upptagna när vi kom så det var inget annat att göra än att ankra. Det lär ligga mycket skrot på botten här, så som ankringsplats är den inte helt lämplig. (USA använde Chaguaramas som marin militärbas under världskriget.) När så ankaret var på plats var det dags att klarera in. Eftersom vi kom från Tobago gick det ovanligt snabbt och smidigt, men tjänstemannen muttrade lite över att vi saknade papper från Immigration. Vi fick veta att vi var långt ifrån de enda som kom till Trinidad utan dessa papper. Tydligen gör myndigheterna på Tobago lite som de vill. Vi seglare däremot…Efter vad vi förstått är det mycket höga skämspoäng för den seglare som inte genast klarerar in. Lady Annila blev utskällda och hotade med både böter och fängelse för att de inte direkt klarerat in. Inte så lätt om det inte finns några förtöjningsmöjligheter i Scarborough; inte så lätt om det i Store Bay går så hög dyning att man slår runt eller riskerar att slå runt i sitt försök att närma sig stranden med jollen; inte så lätt om inte myndigheterna är på plats…

10

I juninumret av Carribean Compass är det en lång artikel om Trinidad. Där står bland annat om den kvinna som dristade sig till att stiga in hos Customs iförd en ärmlös blus. Tulltjänstemannen pekade på henne och vrålade ”UT!!!”  Detta skapade en dålig stämning mellan myndigheter och seglare. Jesse James fick seglarnas uppdrag att förhandla med myndigheterna, men tyvärr skedde det vid en tämligen olämplig tidpunkt. Customs hade just upptäckt en seglare som i fem år (!!!) legat ankrad i bukten utan att klarera in, så de var inte på världens bästa humör.  Man kan ju undra vad de har för koll på båtarna, trots alla sina papper och stämplar.

11

En tid efter denna händelse tycker nu tydligen många seglare att myndigheterna mjuknat och inte håller fullt så benhårt på regler och prestige. En skeppare tyckte till och med att de var ganska charmiga. Men fortfarande måste vi besöka tull och Immigration direkt vi kommer och precis innan vi lämnar landet, även om det är mitt i natten. Det är inte så där jättekul att bege sig till dessa myndigheter klockan två på natten när man kommer direkt från flygplatsen och är dödstrött efter 30 timmars resande. Det är också ganska frustrerande att  göra det direkt innan man ska till flygplatsen, när man har så mycket annat att göra i samband med det allra sista som ska fixas innan båten kan låsas.

Kanske har de mjuknat även på Tobago. När Kurt på Imagine inte ville riskera livet med att gå in med jollen till stranden (hög brytande dyning) utan besökte myndigheterna först nästa dag så hände inget speciellt – det verkade vara ganska okej.

I  Compass kan vi också läsa att Anders och hans lilla grupp som för två år sen gjorde den gastronomiska utfärden ”Taste of Trini” med Jesse James fortfarande innehar rekordet om 99 avsmakade rätter – en rätt i taget, en rätt vid varje stopp.

Vi har nu kommit upp på land och är strängt upptagna med de sista förberedelserna inför hemfärden. Om bara några dagar reser vi hem till Sverige. Vi längtar! Tänk att få träffa det lilla barnbarnet som vi tidigare bara sett som alldeles nyfödd! Tänk att få  träffa det senaste lilla barnbarnet som vi ännu bara sett på foto!

12 (2)

Bilderna från hinduernas ljushögtid Davile, musikevenemang i Port of Spain, kolibri i regnskogen, Ibisfåglar i Caroni Swamp, ”katedralen” i Chaguaramas, grotta i Chaguaramas,  Jesse James serverar mat under Divali-festen

De flesta foton är från 2014 och 2015

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: