Skrivet av: sytacoma | 2016-11-03

Blött på Bonaire

Frukost i sittbrunnen… Jag tittar lite åt sidan, ut mot havet. Alldeles nedanför Tacoma simmar hundratals fiskar förbi – under loppet av någon minut kanske upp mot 1000 fiskar. Vattnet är ljust turkost, makalöst klart. Det känns lite som att bo mitt i ett akvarium. Tittar så åt andra sidan, in mot stranden. Där gör sig de första dykarna redo att gå i vattnet. Om en liten stund kommer det att bubbla väldeliga precis intill Tacoma. Bojen vi ligger vid ligger mitt emellan två dykskolor, och instruktörerna med sina elever tar alltid vägen förbi Tacomas köl. Där brukar lite större fiskar hålla till.

32

Det har blivit lite av ett favoritnöje att simma precis ovanför dykarna. Det känns som att simma bubbelbad – luftbubblorna från dykarna kittlar så roligt mot magen.

På ena sidan av Tacoma är det 4-6 meter djupt. Stranden är nära, det sluttar ganska brant uppåt. Man ser ända ner till botten. På andra sidan sluttar det mycket brant nedåt, och precis här, i den branta sluttningen och några meter inåt, precis intill Tacoma, håller fiskarna till. Fiskarna är små och färgglada korallrevsfiskar, men här och där ser man också större firrar, ca en halvmeter långa. Det finns nog också större fiskar än så, på kvällen kan det plaska till så väldigt alldeles bredvid oss att man hoppar till.

53-1

På kvällen när det är helt mörkt dansar ljust turkosa fläckar över vattenytan. Ljuset kommer underifrån – det är dykarna som är ute igen, den här gången med starka lampor.

Det är svårt att få fina snorklingsfoton här. Korallerna som brukar ge en vacker bakgrund ligger här för djupt, och bara fiskar blir gärna lite ”platt”. Vi har ju hört att Bonaire har Västindiens finaste snorkling, och det är möjligt, men inte just här där vi ligger med Tacoma. Mina favoritställen när det gäller snorkling är fortfarande Peter Island (BVI) Canouan Island (Grenadinerna) och Pigeon Island (utanför Guadaloupe).

20

Bonaire betyder ”good air”, bra luft. Bonaire är ett av världens top 10-destinationer för dykning, och efter vad vi hört den finaste i Karibien. Här finns hela 89 olika dykställen – dyka och snorkla kan man göra överallt här, men på 89 platser är det utlagt bojar för dykbåtar och de 89 platserna finns med i en speciell guidebok.

Runt ön löper en 50 meter smal korallhylla, här är det både svårt men även absolut förbjudet att ankra. Bara i ett absolut nödfall, och då efter tillstånd från hamnkaptenen, kan man få ankra.

22

Utanför den enda staden Kralendijk ligger båtarna på rad vid bojar. För bojen betalar man 10 US-dollar per dygn, en del av denna avgift går till det marina naturreservatet. Hela Bonaire är ett naturreservat, och man är rädd om korallerna.

Bonaire tillhörde tidigare – tillsammans med Curacao och Aruba – de nederländska Antillerna, men nu är ön en egen kommun inom Nederländerna. Och nog känns det som om man är i Holland (säger jag som aldrig varit i Holland!) Någon Västindienkänsla har vi inte direkt här – varmt är det, och fin snorkling är det, men några palmer finns inte, och naturen är ganska tråkig. Däremot har vi för första gången här i Västindien sett andra saker, som en rulltrappa! Och cykelbanor! Och små glassbutiker! (Med den absolut godaste glass jag någonsin ätit, helt sanslöst god..!) Här finns också de små solcellslampor från IKEA som vi inte hittade i Göteborg! När vi fick tipset av Nanny att de fanns här begav vi oss omedelbart iväg och inhandlade två stycken.

41

Många holländska pensionärer har slagit sig ner här. Under andra världskriget användes hela Bonaire som ett interneringsläger för krigsfångar. Språket här är förutom holländska ett ”blandspråk” som heter papiamento – det är en blandning av holländska, spanska, portugisiska och engelska. Det låter ganska roligt!

Kralendijk är en ganska liten stad, och ganska sömnig. Under en liten kombinerad upptäcks- och shoppingrunda på förmiddagen är det inte särskilt många ute på gatorna. Detta gäller dock inte de dagar då de stora kryssningsskeppen angör Kralendijk! Då svämmar staden över av några tusen kryssningsresenärer. Just nu ligger två fartyg här, ett norskt. Gatan vid stranden är avstängd, där står i stället ett 30-tal företag för utflyktsturer av olika slag. På marknadsplatsen som annars är tom finns nu ett 100-tal stånd med souvenirer och diverse krimskrams.

30

Över hela Bonaire strövar åsnor fritt. De är nu ”arbetslösa”, sedan transporten av människor och gods nu i stället sker med hjuldrivna fortskaffningsmedel. På den södra och på den norra änden av Bonaire finns många flamingos – de håller till i de grunda våtmarkerna. På den södra delen av Bonaire, som är platt och låg, har man byggt stora dammar dit havsvattnet leds in och får avdunsta. Kvar blir salt som samlas upp i stora högar och sedan exporteras. Saltindustrin är jämte turismen de två stora näringarna.

36

Dagen efter det att vi kom så anlände Nanny med Liv och Magnus ombord. Så roligt att träffa dem igen! Sist vi sågs var någon gång i juni på Canuan Island, eller rättare sagt någon vecka efter Canuan Island då vi filmade dem på Tobago Cays. Vi passserade då bara förbi.

När det är så varmt som det är nu så är det lyxigt värre att bli bjuden på tropiska helt iskalla drinkar mixade med IS (!!!) Det var det kallaste jag varit med om på länge! (Och det godaste!)

62-iskalla-drinkar-mixade-med-is

I morse vaknade jag tidigt, tidigt; och det var minsann inte bara jag som var vaken då. Vinden kom från västsydväst, den enda vindriktning då det är öppen vind från havet. Det var svag vind, men desto kraftigare dyning. Alla båtar gungade väldeliga och ryckte och slet i bojlinorna. Jag såg ett par båtar som lämnade, kanske var det flera. Ibland när det är kraftig vind från sydväst måste alla båtar lämna bojplatserna här utanför Kralendijk, det blir då alltför farligt att ligga kvar. Det händer då att båtar hamnar uppe på land.

64

Bara soltaket syns…

Senare: Nu känns det lite otäckt! Det blåser inte mer än 6 m/s, men det är kraftig dyning in mot bojarna på grund av fri vind från karibiska havet som mycket snabbt grundar upp. Det är mycket, mycket gungigt. På ankarplatsen på St. Martin har vi haft ännu värre dyning och ännu mera gungigt, men det är otäckare här eftersom stranden ligger alldeles intill och det är så grunt. 12-15 båtar från bojarna har gått iväg och ligger nu och driver i lä från Klein Bonaire 1 km härifrån. Samtliga båtar i den lilla marinan utmed strandpromenaden har också gått iväg. Alla båtägare är uppe på sina båtar beredda att snabbt rycka in om någon förtöjning skulle brista.

65

Mellan oss och stranden ligger en liten båt med soltak. Den gungar så väldigt så man tror den ska välta. Mellan oss och stranden ligger också några ungar i 12-14 årsåldern på en bräda. Att de gett sig ut i dessa vågor är helt obegripligt, men är man i den åldern kanske man tror att man klarar allt.

Det gör de nu inte – när vågorna bara blir värre och värre blir de till sist rädda och tar sig från brädan upp på den lilla båten, mer en badbalja än en båt. Brädan spolas upp på stranden. De är kloka nog att inse att det är farligt att närma sig den steniga och branta stranden, så de ligger i den vilt gungande och krängande badbaljebåten i några timmar. Så småningom lugnar sig dyningen något, och de hoppar i vattnet och tar sig oskadda in mot land. (Kanske med några skrubbsår, jag vet inte.)

51

Anders har lagat sin mp3-spelare!!

Det är blött på Bonaire! Har det regnat mycket, kanske någon undrar? Nej då, inte alls – på en dryg vecka inte mer än ett par korta skurar. Nej, det är vi som är blöta, praktiskt taget hela tiden, så blöta att det RINNER om oss. Badar vi då så mycket? Ja, visst badar vi mycket, men inte ligger vi i hela dagarna, det går ju inte.

Saken är den att vi aldrig tidigare upplevt sådan hetta, om det är både Anders och jag överens – och Anders är tuff när det gäller hetta, van som han är att jobba utomhus på Trinidad.

På Trinidad kunde vi när som helst gå in och svalka oss i den svala, nästan kyliga luften under den effektiva AC:n. På Grenada är det inte lika varmt, dessutom blåser det där. Här är det hetare än hetast, och för det mesta har det varit helt vindstilla. 36, 37 grader i skuggan från 10-tiden, stadigt 37 grader inne i båten, trots stora solskydd över däck och sittbrunn.

Tydligen är andra häften av oktober de varmaste veckorna på hela året här nere. Men, det är också den varmaste oktober på 150 år, uppger de som jobbar inne på marinan. Det finns indikationer på att en ny La Nina är på gång, och då påverkas vädret här nere så att det blir alldeles extra varmt. (La Nina ska inte förväxlas med El Nino, som drabbade världen förra året.)

50

Anders jobbar med däcket

Vi har nu varit på Bonaire i nio dagar. I morgon fredag seglar vi vidare västerut till Curacao. Detsamma gör Nanny. På Curacao stannar vi i ca 1-2 veckor, för att sen ta oss tillbaka till Bonaire. Då planerar vi att under någon dag utforska snorklingsställen utmed Klein Bonaire, och att göra ett par cykelturer på ön.

Tillbaka till Bonaire..!? För jo, vi har ändrat våra planer – igen! Aldrig tidigare har vi varit så villrådiga om hur och var vi ska segla som under det senaste halvåret. Vi har ändrat oss flera gånger om. Till slut hade vi dock slutgiltigt bestämt oss! Rutten denna säsong skulle gå till Bonaire, Curacao och Colombia, vidare till indianreservatet San Blas – där vi skulle stanna i ett par månader – därefter upp mot Jamaica och Cuba, för att så slutligen trassla oss österut till Virgin Islands och St. Martin. Och så i maj upp till Azorerna. Guideböcker inköpta, gästflaggor inköpta, resebrev från andra som seglat samma väg nerladdade.

1

Av olika anledningar har vi alltså nu återigen ändrat våra planer. Vi går från Curacao tillbaka mot Bonaire, och väntar sen här på en lämplig vindriktning för att gå upp mot Virgin Islands. Detta blir ju mot nordnordost, så vi hoppas på att få vind lite från sydost, och detta senast i början av december. Det skulle vara lite lättare att gå i riktning mot Puerto Rico, men tyvärr har vi inga visa för USA. Vi får väl se var vi hamnar – vi kanske hamnar utanför Puerto Rico i alla fall, eller Dominikanska Republiken, men då är det bara att ta sig vidare österut, utan att ankra någonstans på vägen. Inte så lätt, vet vi efter att ha tagit del av resebrev från de som tidigare tagit sig österut.

60-2

Annonser

Responses

  1. Hej, Eva och Anders!
    Tack för ännu ett spännande resebrev. Gott att höra att allt är väl ombord.
    Vi följer er ofta i våra tankar och gläds verkligen åt att TACOMA håller måttet
    Vår position är just nu och några månader framåt Gran Canaria. Gott väder.
    Ser fram emot era berättelser vidare längs färdvägen!
    Kramar från Marianne och Dick


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: