Skrivet av: sytacoma | 2016-12-08

Mitt på Karibiska havet

I måndags kom vi fram till Tortola på BVI, efter drygt fyra dygns segling tvärs igenom Karibiska havet. Vi hade tur med vindvinkeln, kunde sträcka hela vägen utan att göra något slag. Ingen åska, det är vi särskilt tacksamma för, och inga squalls alls precis över oss. Däremot var det tidvis många squalls runt om.

Tre dygn hade vi härlig segling i strålande sol, flera gånger kom stora grupper delfiner på besök. Som alltid magnifika soluppgångar respektive solnedgångar, där halva himlen färgas skarpt orangeröd. Vacker mareld om natten. Ett dygn, i 22 timmar, var det riktigt hård segling. Vi hade då en vind på 11-15 m/s rakt i näsan och en besvärlig och hög sjö, ca 3 meter höga vågor. Sjö efter sjö brakade in över däck ända fram till vindrutan, en hel del vågor brakade också rätt ner i sittbrunnen. Otroligt gungigt, men vi klamrade oss fast så gott vi kunde vid grabbräcken och stolpar när vi skulle förflytta oss nere i salongen. Under sådana förhållanden har vi alltid alla luckor till salongen stängda, så när man ska ner eller upp är det verklig akrobatik när benen ska lyftas över luckorna och man samtidigt ska hålla balansen.

b-12

Vi visste att det skulle blåsa på bra i början, därför hade jag gjort en ovanligt noggrann sjöstuvning. Inte minsta lilla klirr hördes från skåp och lådor!

Det här seglingsdygnet var definitivt det hårdaste sen vi seglade över Biscayabukten 2013, jag tycker nog faktiskt också att det var ännu hårdare än Biscaya. Däremot vet inte Anders om han håller med om det.

a-22

Svensk flagga efter 4 dygn på Karibiska havet

Fast vi har AIS tycker vi ibland att det är nervöst när lastfartyg inte kan väja i tillräckligt god tid. En del fartyg som är på kollisionskurs kommer ganska så nära, gör sedan en tvär sväng, för att sen gå tillbaka till sin gamla kurs. Ett av fartygen som kom ganska nära gjorde en gir, gick sen tillbaka till sin gamla kurs med siktet inställt rakt mot Tacoma. På AIS:en blinkade det ilsket en röd varning på Tacoma, ändå dröjde det tills lastfartyget återigen girade undan. På spåret efter fartyget kan man se hur fartyget vinglade fram och tillbaka, man kunde nästan fundera över om kaptenen ombord var berusad.

13

Efter två dygn när vi behövde ladda batterierna kunde vi tyvärr konstatera att den tätning som gjordes på Bonaire inte hade fungerat. Samma problem återkom – svårstartad motor, kompression som försvann eftersom insprutningsmunstycket inte slöt tätt.

Nästa gång vi behövde ladda batterierna, efter nästan tre dygn, så var det väldigt svårt att starta motorn, så svårt att vi sen inte vågade stänga av den. Vi ville inte ta risken att närma oss BVI och en hamn utan en fungerande motor. Alltså hade vi motorn på i 32 timmar samtidigt som vi hade jättefin seglingsvind.

a-14

Våra spår på Virgin Islands, kors och tvärs

Ett par timmar från Tortola ropade Anders upp Nanny Cay Marina för att höra om det fanns plats. Det gjorde det, men vi var tvungna att klarera in i Roadtown först. Alltså lade vi oss vid en boj utanför Roadtown (alldeles intill Blå Ellinor) och Anders gick iväg för att besöka myndigheterna. Jag stannade ombord – med motorn på. Först nästan två timmar senare var Anders tillbaka, och vi kunde leta oss fram genom den trånga passagen in till marinan.

a-15

Nanny Cay Marina ligger vackert, med palmklädda berg på två sidor och ytterligare grönska på den tredje sidan. Vi är förvånade över hur grönt det är. När vi seglat omkring i Virgin Islands tidigare år, i februari-mars, har det varit mycket torrt. Nu däremot är regnsäsongen precis slut, så allt grönskar fortfarande.

Marinan är av det flottare slaget, med duschrum som är ca 15 kvadrat stora, pool och strand. Drygt 500 kronor dygnet, vill man ha el kostar det ca 150 kronor extra per dygn, vatten kostar också extra. Vi behövde en adapter till elen, den får man låna från marinan om man lämnar en deposition. ”Hur hög är depositionen?” undrar Anders, och får svaret ”two and fifty”. Anders halar fram 3 dollar ur byxfickan, varvid tjejen i receptionen tittar lite underligt på honom. ”250 dollar”, förtydligar hon, med betoning på 250. Ca 2200 kronor, för en liten sladdstump… Anders höjer på ögonbrynen, frågar varför depositionen är så hög. ”Det är dyra grejor, det här!” förklarar tjejen. ”För en sladdstump som i en el-affär kostar 10 dollar…” muttrar Anders för sig själv, går sen tillbaka till Tacoma och hämtar mer pengar.

a-19

Det känns frustrerande med så mycket pengar som bara försvinner varje dygn, speciellt som vi inte vet hur lång tid vi måste ligga här. Emellertid har vi inte något val. Vi måste stanna här tills problemet är definitivt fixat.

De här första två dagarna i marinan har Anders ägnat sig åt att leta reparatör. Killen marinan rekommenderade hade inte tid alls på minst två veckor. Nu har han hittat en annan, på en Volvoverkstad. Dom ska ha 1500 dollar i deposition innan arbetet påbörjas. Killen som kommer i morgon bitti och som ska ställa om batteriladdarens laddspänning ska ha 100 dollar i deposition.

c-6

Trots vår frustration med motorn så är vi väldigt lättade och nöjda med att ha kommit hit till Virgin Islands vid precis rätt tidpunkt. (Eller rättare sagt, i grevens tid). Detta tack vare den sydostliga vinden vi hade de första dygnen. The Christmas Winds, de ovanligt starka ostliga/nordostliga passadvindar som pågår i några veckor kring jultid börjar nu, lite ovanligt tidigt tycker jag nog. Om vi inte hade kommit iväg från Bonaire för en vecka sen så hade det förmodligen dröjt minst en månad, kanske två, innan vi kommit iväg. Sydostlig vind blir mer och mer sällsynt ju längre in i torrperioden man kommer.

Nu väntar vi bara…Och håller tummarna…Och så njuter vi av den svalare temperaturen här uppe i norr. I stället för klibbig hetta på 35-38 grader både inne och ute har vi behagliga 28-29 grader. Och inga hemska No See-Ums, och inga myggor!!!

c-9

Stranden vid Nanny Cays

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Responses

  1. En sån otur med motorn. Vissa prylar ska bara fungera, motorn är en. Hoppas nu innerligt att ni får rätt på det hela.
    Det där med att missförstå 2 50 och 250 känner jag igen. 😂

    • Det är ju svårt att tro att depositionen för en liten adapter ska kosta 250 dollar… För övrigt satt vi hela dagen igår och väntade på Volvokillen. Vi väntar fortfarande… Han kommer ”när han är klar”.

  2. Kolla om ni i alla fall inte skall byta hylsa. Vi har flera kompisar inkl. oss själva som haft samma problem med VP. Vår motor läckte inte lika mycket som er, men trots många försök fick vi det inte tätt med mindre än hylsbyte.
    Vi höll på i två år och kämpade.
    Vet ni vad era hylsor har för art. nr?
    Jag har två st reserv ombord passande vår 2003T.
    Kanske är det samma till er motor.

    • Hej Håkan och tack för ditt engagemang,

      Vår motor, MD 22 har såvitt jag vet inga hylsor överhuvudtaget. Istället är det någon typ av brickor som skall passas in. Vi får hit en volvotekniker senare i dag och jag skall kolla med honom ordentligt. Topplocket är av aluminium, insprutaren sitter direkt mot aluminiumgodset (tror jag) och det finns ev en risk att aluminiumgodset är skadat så att kompression läcker ut på sidan om. Men jag återkommer med mer info när teknikern varit här. (skulle det visa sig att det trots allt finns en hylsa som insprutaren sitter i skall vi se till att den byts!)./Anders


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: