Skrivet av: sytacoma | 2016-12-28

En stillsam jul

Alla våra jular tillsammans har kännetecknats av liv och rörelse, möten och gemenskap. Julen 2013 var Mikael och Ingrid med oss på Bequia – julaftonslunchen intogs på stranden tillsammans med besättningar från 7-8 svenska båtar och ett par norska. Julen 2014 var vi i St. Anne på Martinique – mysig stad, många många båtar, bland dem Rosalinda och Balance. Julen 2015 låg vi ankrade på Antigua – där fanns också Unicorn, och på juldagen var det stort ståhej i English Harbour.

sodra-st-john-white-cliffs-4

Denna jul blev helt annorlunda. Eftersom julvindarna enligt prognosen skulle pipa i extra mycket under mellandagarna tog vi skydd i Lameshur Bay på södra St. John. Vi har tidigare aldrig varit här, men det visade sig, precis som Unicorn tipsat om, vara en mycket skyddad vik. Eftersom viken är en del av St. Johns nationalpark ligger man vid boj – det finns 15 bojar, och vi hade med tanke på vindarna nog trott att det skulle bli fullt här. Så blev det emellertid inte – vi var aldrig fler än fem båtar här, för det mesta var det bara Tacoma och ytterligare en båt. Alltid bara amerikanska båtar, en och annan kanadensisk båt. Mycket ovant, och mycket lugnt och stilla. Ingen bebyggelse alls i närheten med undantag för en mindre byggnad nästan helt dold bakom berget, en byggnad som bara ibland används av universitet. Inget internet alls, men genom SSB-radion har vi ändå kunnat sända iväg julmail.

15-gr-lameshur-bay-2

Tacoma i Lameshur Bay

En annorlunda jul, men mycket mysig. Vi har snorklat invid klippväggen, vi har vandrat både åt väster och åt öster på några av de vackra vandringslederna som finns här på ön. På julafton satt vi på klippstranden vid Europa Bay och intog julaftonsfika med tillhörande punch. 15 minuter efter det att fotot här nedan togs kom ett kraftigt och kylslaget squall, med piskande vind. (Sen undrade vi ett tag om vi skulle behöva tillbringa julnatten på den vilda och utsatta stranden vid Europa Bay – vi kunde inte hitta tillbaka till stigen.) Vi har ätit gott och öppnat julklappar – en julklapp var ett underbart porträtt på minsta barnbarnet. Det står nu uppställt ovanför soffhörnet, under väggporträttet av alla de fyra vuxna barnen.

25-europa-bay

Julaftonskaffe med saffransbullar, pepparkakor och punch i Europa Bay

Om kvällarna var det liv inne på ön! Det skallrade och klapprade och lät, vi vet inte från vad men tror att det är trädgrodor som låter. Något vi hört bara, vi vet inte alls hur trädgrodor ser ut och var dom finns.

På annandagen kom Fritz simmande – han bjöd in oss till vackra yachten Magpie på ost och vin. Det var första gången vi träffade Fritz och Mary Lou, och det är en väldigt trevlig bekantskap. Kvällen ombord på Magpie följdes nästa dag av en tre timmar lång vandring, med vackra vyer från de olika stigarna. Fritz och Mary Lou hade mycket att berätta om St. John och livet där.

43

Södra St. John känns ganska vild, med många branta klippor ner mot havet. Ingen bebyggelse alls med undantag för den västra delen där lyxvillorna ligger farligt nära klippkanten. Norra delen är helt annorlunda, med massvis av paradisiska stränder. Förra året låg vi ankrade i Caneel Bay, Leinster Bay och Francis Bay. Nu låg vi natten mellan den 22:a och 23:e i Hawknest Bay – där var vi helt ensamma på kvällen. Först sent på kvällen kom en katamaran. Också här i viken var det när mörkret sänkt sig mycket ljud inifrån skogen.

10-hawknest-bay-2

Hawknest Bay

Det är mycket få båtar som passerar förbi den södra sidan av St. John. Vi såg väl 3-10 båtar per dag, att jämföra med kanske 30-50 båtar per timme på den norra sidan av St. John.

Lameshur Bay är nu en av våra absoluta favoritvikar. En vik med en speciell känsla, en vik vi väldigt gärna vill återvända till.

44

Den här blomman, som jag inte vet vad den heter, blommar bara på natten

Vi är nu i Charlotte Amalie för nya tappra försök att hitta Sim-kort till telefonen. Medan jag fixar bilder till reswebrevet är Anders är ute på jakt. Förra gången vi var här, för någon vecka sen, fick vi av turistbyrån veta att det kanske fanns Sim-kort att köpa på någon av cruising-terminalerna. Till den ena var det ca 30 minuters gångväg åt ena hållet, till den andra ca 45 minuter åt andra hållet. Vi var redan ganska trötta i benen efter att ha vandrat runt i staden, nu gick vi iväg mot Crown Bay för att förhoppningsvis hitta det vi sökte. Vi orkade emellertid inte hela vägen, utan vände och gick mot färjan i stället. Vi fick väl köpa vårt Sim-kort i Cruz Town på St. John i stället, sa vi till varandra.

18-great-lameshur-bay

När vi kom till Cruz Town med Tacoma några dagar senare frågade vi folk vi mötte, vi frågade i affärer, vi frågade på serveringar, vi frågade på tullkontoret, vi frågade på turistbyrån: VAR FINNS DET SIM-KORT ATT KÖPA??? De flesta visste inte alls, andra hade diverse tips om att DÄR skulle det möjligtvis finnas. Medan jag gick på egen hand och kollade i olika butiker så hade Anders efter ett tips hittat en telefon-affär i ett litet köpcentrum ca 15 minuters gångväg bort. Där skyltades det med olika priser – 3 GB skulle kosta si mycket och 4 GB så mycket. Tyvärr var det lunchstängt, så vi gick omkring lite planlöst i två timmar och väntade på att butiken skulle öppna.

När tiden väl var inne gick vi iväg båda två – jag kikade i en annan butik och Anders gick in i telefonbutiken. Snart var han tillbaka – med en prislista på vad olika Sim-kort kostade. Något Sim-kort fick han däremot inte – sådana sålde de inte.

48

.

49

.

51

Modell av kapseln som forskarna satt instängda i

Om ett par dagar går vi till Culebra på Spanish Virgin Islands, som är en del av Puerto Rico, som tillhör USA. Här är myndigheterna MYCKET noga med att man ringer OMEDELBART och talar om att man kommit. Man måste sedan OMEDELBART ringa och meddela så fort man flyttar sig till en annan vik eller en annan ö. En annan svensk båt som kom sent på kvällen till Culebra och väntade till morgonen därefter med att ringa fick lyssna till en 15 minuter lång utskällning av det mer ilskna slaget. Vi undrar nu lite hur myndigheternas utskällning mot oss kommer att låta, när vi inte ringer alls för att meddela att vi precis kommit till Culebra eller flyttat oss till en annan vik. Kommer de att nöja sig med vår förklaring att ”Sorry, men det finns inte ett enda Sim-kort till vår telefon att köpa i hela US Virgin Islands?” Förmodligen inte. ”They have NO sense of humour”, talade Mary Lou om för mig. Andra har också vittnat om detta, att myndigheterna på Spanish Virgin Islands är mycket otrevliga till sitt sätt.

23-europa-bay-2

Europa Bay

Vi har redan (kanske förmodligen möjligtvis, vi vet inte riktigt om det var oss som den anonyma rösten från US Navy riktade sig till) befunnit oss i ”…a Very Serious Situation.” (med betoning på varje ord) där vi blev ”recogniced by aircraft.” Så vårt förhållande till de amerikanska myndigheterna är något oklart. Men historien om detta ligger i mappen med ”Hemligstämplat”. Offentliggörs möjligen när vi seglat hem igen.

Ja, vi får se vad myndigheterna tycker om att vi inte ringer. I väntan på utskällningen kanske man bör förbereda sig genom att inhandla hörselskydd och lugnande piller.

vandring-2-13

P.S. Anders har fått ett nytt tips om var man kan köpa Sim-kort. Vi får se hur det går…

P.S. 2. SIM-KORT INHANDLAT!!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: