Skrivet av: sytacoma | 2017-02-28

En vissen vecka

Med Anders återigen ombord på Tacoma lämnade vi marinan i West End. Första turen blev inte så lång, bara runt hörnet till nordsidan av Tortola. Vid inloppet till viken fanns de största brytande vågor vi någonsin upplevt vid ett korallrev. Klart häftigt!

Morgonen därpå fortsatte vi till Gorda Sound där vi hade ett par riktigt härliga dagar i ett turkosblått vatten som låg helt platt. Dagarna därefter var det samma underbara och stilla vatten, men tillvaron var absolut inte lika trevlig då. Det var nämligen inte bara trevligheter Anders hade med sig från Sverige, utan också ett par stora otrevligheter i form av olika baciller. Magsjukan som härjade bland våra kära i Göteborg hade bara påverkat Anders lite grann, i stället blev jag väldigt dålig. Ett par dagar senare när jag började känna mig lite bättre så drabbades vi båda av halsfluss med hög feber. Under en dag låg vi helt utslagna, sov mest hela dagen, men nästa dag kände vi oss tvungna att pallra oss upp. Det skulle bli en mycket bra vindriktning mot St. Martin, och ska man gå österut till St. Martin så måste man passa på när tillfälle ges.

Vid 13-tiden gav vi oss iväg – matta och medtagna, illamående och febriga, med halsont och öronvärk. Och visst fick vi fin segelvind till St. Martin, nästan hela vägen fram, i 16 timmar. På natten var emellertid vädret stökigt värre – otaliga squall med kraftiga vindvridningar, dessutom åska som stadigt kom närmare. Mitt i natten var den så nära att jag övervägde att stänga ner alla instrument. Behövde dock aldrig göra det då åskan gick bortåt igen (för att senare återigen komma närmare.)

När vi i gryningen ankrade i Marigot Bay var det i piskande ösregn. Vi bara lämnade alla dyblöta kläder i en hög på durken och ramlade sen fortare än kvickt i säng. När vi vaknat var det bara att uppbåda tillräckligt med kraft för att sätta igång med allt vi behövde göra i Marigot. Tre dagar senare skulle vi vara tvungna att ge oss iväg till Antigua, detta för att inte fastna på St. Martin när det senare skulle börja blåsa rejält. Så matta och febriga gjorde vi en 3-timmars storhandling (med taxi tillbaka till dingebryggan), gjorde två vändor med dingen för att köpa diesel, tankade på all diesel på Tacoma, lämnade tvätt och hämtade tvätt, åkte iväg till Indiern för att köpa öl, besökte diverse olika butiker och apotek i jakt på andra grejor vi behöver, och gjorde så slutligen ytterligare ett besök på den stora supermarketen.

Vid solnedgången på lördag var vi klara att gå iväg, raka vägen till Antigua utan att stanna till på St. Barths. Det blev 24 timmar med motorgång, och strax efter solnedgången påföljande kväll kunde vi äntligen ankra i vackra Hermitage Bay. Fortsatte sen nästa morgon till Falmouth Harbour, där vi nu ska ligga ett tag i väntan på ett ovanligt jättetrevligt besök. Snart kliver Erik, Caroline och lilla Edith ombord på Tacoma för att segla med oss i tre veckor. Vi har sett fram emot detta länge – det ska bli så roligt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: