Skrivet av: sytacoma | 2017-04-11

Bara veckor kvar

Det senaste året har vi allt mer funderat på och diskuterat detta om när vi ska segla hem, om vi ska göra det denna sommar eller om något/några år. Det har varit svåra funderingar där vi vacklat fram och tillbaka – vi trivs så oändligt mycket med detta liv, och vi har det så fantastiskt här ombord på vår Tacoma. För ca 6 månader sen bestämde vi oss – vi lämnar Västindien nu i maj. Saknaden efter barnen och barnbarnen har växt sig allt starkare; samtidigt tycker framförallt jag att det nu är dags att leva ett mer tryggare liv. Men då, för 6 månader sen, hade vi ännu inte bestämt vart vi skulle ta vägen – skulle vi segla till Sverige eller skulle vi gå in i Medelhavet? Eller kanske som andra svenska seglare slå oss till ro i Las Palmas? Beslutet att segla hem till Sverige togs först för 2-3 månader sen.

Vi är kvar på St. Martin, här jobbar vi nu intensivt med alla förberedelser inför Atlantöverfarten. Det kommer att bli vår längsta segling hittills, 3-5 veckor lång, och också vår svåraste. Därför blir också förberedelserna de mest omfattande hittills, betydligt mer omfattande än när vi rustade oss för Atlantfärden västerut. Om ett par veckor kommer en rapport om allt vad vi håller på med, att läsa för den som är intresserad.

Länge, länge har jag varit orolig för denna segling. Vi vet att det är en svår etapp, men en faktor som ytterligare spätt på min oro är det väder som vi haft denna säsong, med vindar och regn som vi inte alls haft de första åren. Det är helt klart betydligt tuffare att segla här än vad det var för 10 år sen. I samband med att Erik med familj lämnade oss för ett par veckor sen och vi satte igång med allt jobb så avtog emellertid oron och ersattes i stället av något slags ”jävlaranamma – det här ska vi klara av!”

Vi har träffat en del andra par på olika båtar som också ska tillbaka till Europa nu i sommar. Några går först mot Bermuda, andra går som vi direkt till Azorerna. Några skeppar hem sin båt på fraktfartyg, bland annat det par som inte lyckats få en extra besättningsmedlem med sig. Andra seglare vi pratar med poängterar alla det faktum att seglingen tillbaka till Europa är så mycket svårare än den hit. Och jo, vi vet!

På seglingen från Kanarieöarna/Kap Verde till Västindien har man vinden med sig. Mot Azorerna måste man göra allt vad man kan för att undvika de djupa lågtryck som regelbundet vandrar från Amerika på sin väg österut. (Vi har båda i färskt minne den hemska vecka då många av våra vänner på väg mot Azorerna hamnade i stora svårigheter på grund av en storm. Det var 10-15 meter höga vågor, båtar slogs ned, båtar slog runt, en båt (flera?) sjönk, det var dödsfall. Mitt i allt detta kunde vi via SSB-radion lyssna till när ett par av våra vänner pratade med varandra någonstans långt, långt där borta – allt handlade om vädret och om vad som hände.)

Samtidigt som man inte ska gå för långt norrut ska man också försöka att inte hamna allt för långt in i det azoriska högtrycksbältet, där man knappt har någon vind alls, eller ingen som helst vind. Detta högtrycksbälte ligger inte helt stilla, utan flyttar på sig. För att klara detta att gå mitt emellan lågtrycksbältet och högtrycksbältet krävs utförliga vindprognoser. Vi kan ju ta ner vindfiler via SSB-radion, men problemet är att vi inte kan ta ner så stora gribfiler som vi skulle behöva göra för att kunna fatta så kloka beslut som möjligt. Vi kommer därför att få hjälp av Erik med information om det aktuella läget på vindfronten. Vi mailar (med hjälp av SSB-radion) vår position till Erik varje dag, han laddar sen ner en grib-fil och mailar oss tillbaka hur det ser ut.

Tidpunkten är också viktig – man har inte mycket utrymme för att själv bestämma när man ska segla iväg. Inte för tidigt – då är risken för stormar stor. Inte för sent – då riskerar man att hamna i en orkan. Statistiskt sett är den bästa tidpunkten att lämna Västindien den andra veckan i maj. Vi siktar på att gå iväg mellan 1:a och 15:e maj. Hoppas innerligt att detta ska vara möjligt!

I  våra olika guideböcker har vi läst om råden som ges för denna segling. Man får välja – gå upp mot 58-60:e breddgraden för att få fin vind och snabb segling. Men, då löper man stor risk att råka ut för djupa lågtryck och – om man går i första hälften av maj – isberg. Stanna i stället söder om 35:e-38:e breddgraden – då löper man mindre risk för hårt väder men får med största sannolikhet i stället gå för motor i många, många, många timmar, i tryckande hetta, med vindar och strömmar som beter sig lite hur som helst.

Vi sätter oss nu in i hur storcirkelnavigering fungerar. Detta är faktsiskt något helt nytt för oss. Sjökortet ser helt annorlunda ut än man är van vid.

Vi kommer att följa den strategi som vännerna på Tir Na Noir hade när de gjorde seglingen 2014. Inte gå för långt norrut, hellre gå för motor lite extra mycket när det är väldigt svag vind. Om ett lågtryck närmar sig från väster viker vi av söderut. (En hel del seglare har på sin väg mot Azorerna i stället hamnat i Portugal eller på Madeira. Vi är fullt beredda på att det kan bli så också för oss.)

Nu jobbar vi vidare… Anders har just monterat en strömbrytare för gaslarmet så att vi lätt kan stänga av larmet när vi sänder med SSB-radion. Varför detta, kanske någon nu undrar? Jo, när vi sänder med SSB-radion så händer det saker ombord på Tacoma – till exempel sätter vissa lampor igång att blinka och gaslarmet börjar mycket högljutt att tjuta (såvida man inte krupit in i motorrummet först och stängt av det.) Andra båtar har rapporterat om andra incidenter.

Här nedan kommer en bild från alla 42 öar vi fått förmånen att besöka här i Västindien (alla öar utom Grenada, den föll bort från bildspelet). Förmodligen måste bildspelet laddas en stund innan man kan titta på fotona i rätt storlek och full skärpa.

Jag hoppas verkligen att detta fungerar, annars får jag lägga ut fotona i ett separat resebrev.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mot Grenada (47)

Grenada

Annonser

Responses

  1. Hej, Eva och Anders!
    Som vanligt skönt att läsa om era dagar ombord på Tacoma. Vi förstår att det just nu är massor av planerande och funderande innan ni sätter kurs hemåt. Förstår till fullo även tveksamheten om ”next destination”…kanske Medelhavet. Nu blir det mot Sverige i alla fall. Detta förstår vi mer än väl; barn och framför allt barnbarn har en dragningskraft som blir starkare och starkare med tiden. Bra att det är så!
    Vi tänker på er ofta. på hela äventyret ni upplevt…från den dagen vi vinkade av er tills nu när det är dags att gå mot Sverige.
    Bilderna ni skickat till oss här hemma har varit fantastiska.
    En aktuell väderrapport från Strömstad 12/4 2017 kl 09.20: 220/8, light rain, temp 6 daggpunkt 8. Det blir med andra ord mössa på idag också!
    Vi hör snart ifrån er igen. var rädda om er!
    Kramar från Marianne och Dick

    • Kära ni! Se mail som jag nyss skickat.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: