Skrivet av: sytacoma | 2017-05-02

Rysk roulette?

Ombord på Tacoma har diskussionens vågor gått höga. Och vi har inte alls varit varit överens, utan tvärtom högst oeniga…

Frågan har varit NÄR vi kan tänkas gå iväg mot Azorerna. Som jag tidigare skrivit så har man inte så stor tidsrymd att välja på – det är maj månad som gäller. Då har orkansäsongen ännu inte startat, samtidigt som det azoriska högtrycket bör ha stabiliserat sig så det klarar att putta undan alla lågtryck norrut, alla lågtryck som regelbundet rullar ut från Amerikas östkust mot öster-nordöst. De allra flesta båtar går iväg under den första halvan av maj. Vi har haft som mål att vara klara med nästan allt i slutet av april för att kunna gå iväg någon gång mellan 1:a och 10:e maj. Och klara för att gå iväg är vi, med allt utom det som måste göras de sista dagarna. Sen har vi så här i sista minuten fått ytterligare en mycket viktig punkt att fixa…

B

En av de riktigt stilla dagarna utanför Cap Verde-öarna

För någon vecka sen deltog Anders i ett seminarium som handlade om strategier över seglingen mot Azorerna. Seminariet leddes av Mark och Mike. Mike har seglat denna sträcka 15 gånger, och han var mycket bestämd i sin uppfattning att man inte ska lämna Karibien före 15:e maj. De senaste tre åren har det varit en hel del incidenter med båtar som gått iväg före 15:e maj och råkat illa ut på ett eller annat sätt i oväder. Samtidigt har det – som han känner till – inte varit någon incident med båtar som gått efter den 15:e maj. Av de som gått efter den 15:e vet han inte någon som råkat ut för dåligt väder. Mike anser att juni är bästa månaden att gå mot Azorerna, och han själv planerar att gå iväg i början av juni.

Diskussionen ombord på Tacoma ändrade nu karaktär: Anders menade att vi absolut inte ska gå före 10:e maj, helst inte före 15:e maj. Jag däremot menade att om nu 10-dagarsprognosen visar att det är okej att gå iväg den 3:e eller 6:e eller 9:e maj så kan vi göra det, eftersom vi under seglingen kommer att ta ner väderfiler två gånger per dag och dessutom får hjälp med extra stora områden från Sverige. Vi har inte planerat att gå så långt norrut, och om något lågtryck skulle närma sig är strategin att vika av ännu mer mot söder. Vi är fullt medvetna om att vi kan hamna på Madeira eller Kanarieöarna i stället för på Azorerna.

DSC_0015

Det dagliga samtalet med Tir Na Noir vid solnedgången (under förra atlantseglingen)

Så läste jag i aprilnumret av Compass en artikel med rubriken ”Don´t leave the Carribean – yet!” Så här skriver Don Street:

Many experienced offshore sailors say, ”Anyone heading north or northeast from the Eastern Carribean before the end of the first week in May is playing Russian roulette with three bullets in the cylinder.” This is also my conclusion, based not only on my own experience but also on 70 years of reading about disasters, being told of disasters first hand and hearing many second-hand reports.

DSC_0010

Vardagsliv på Atlanten

Don Street skriver vidare om den information man kan hitta på baksidan av Imrays sjökort nr 100, just det sjökort vi nyss inhandlat. Det har en speciell projektion där en rät linje visar storcirkelkursen. Bland all information om sannolikheten för en viss vindstyrka, vindriktning och en viss våghöjd för varje månad så finns också information om risken att träffa på is. Storcirkelkursen från Bermuda till södra England leder rakt igenom den södra kanten av det område där risken finns att man kan stöta på isberg. Kortet visar också positioner för isberg som setts en bra bit söder om detta område, samt söder om Azorerna.

Så hände något som medförde att diskussionen fick ett tvärt slut. Vi upptäckte att motorns kylvattenpump läckte… Nu gällde positivt tänkande: En sån TUR vi har! Att det hände NU, och inte mitt ute på Atlanten!! (Det var väl inte helt lätt att tänka på det sättet, men eftersom vädret samtidigt var mycket ostabilt – och fortfarande är – så gick det någotsånär bra. Men lite deprimerande var det allt…)

Anders fräste iväg till Volvokillen; när han kom tillbaka var en ny vattenpump beställd, skulle komma om ca en vecka, och den 9:e maj ska Volvokillen sätta den på plats. (Vi kunde ju ha försökt laga den, men med tanke på att vi har lite tidsbrist så kändes det säkrare att beställa en ny.) Nu håller vi tummarna för att det verkligen också blir gjort den 9:e. Vi är ju lite luttrade när det gäller det här med datum då någon eller något ska komma eller något ska fixas…

Lågtrycken fortsätter att med några dagars mellanrum svepa iväg ut över Atlanten. Där finns även högtryck, men det är inget stabilt högtryck som ligger stilla vid Azorerna, utan det flyttar hela tiden på sig. Hittills har högtrycket legat väldigt långt söderut, och det innebär att lågtrycken viker av mot söder och faktiskt går ganska långt söderut. Idag, den 2:a maj, så visar 10-dagarsprognosen att det trots allt ser ut som om det ska bli något lugnare. Vi hoppas ju kunna gå iväg den 11:e – 15:e, när vi förhoppningsvis fått nya cirkulationspumpen installerad, men då får det vara vind! Som det ser ut nu så ligger det då ett stort  högtrycksområde nord och nordost om St. Martin, med väldigt svag vind. Vi vill helst inte börja denna långa etapp med motorgång. Dieseln behövs senare när vi kommit en bit på väg.

DSC_0013

Squall närmar sig. Nu kan man förvänta sig vindar på 18-25 m/s

Det ligger för närvarande 6 svenskbåtar här i Marigot Bay och ytterligare minst ett par inne i lagunen. Några går först till Bermuda och några direkt mot Azorerna. Av de vi har pratat med så verkar det som om de allra flesta ska ha med sig extra besättning. Vi skulle nog gärna vilja segla tillsammans med någon annan, för trygghetens skull, men vet ännu inte hur det blir.

Vi var igår ombord på Resolute från Göteborg –  de ska gå samma väg som vi, över Irland-Skottland, men de går förmodligen iväg den 7:e. Ytterligare några andra nordiska båtar planerar att gå den 3:e.  Vi har antecknat oss på en lista en dansk båt håller i. Ca 15  båtar – nästan alla nordiska – finns på listan, och varje båt mailar varje dag sin position samt lite om väder till den danska båten (som jag just nu inte vet vad den heter). Den  skriver sedan samman dessa uppgifter i ett mail och sänder ut det till samtliga båtar. 

Den danska båten berättade att förra gången de seglade till Azorerna, 2009, hade de ett likadant nät som vi ska ha nu. De gick iväg för tidigt och råkade ut för vindar på 20 m/s. De fick gå västerut i 2-3 dygn för att undgå ännu starkare vindar. Jag kan tänka mig att lågtrycken då gick på samma sätt som de gjort nu, i en båge först mot nordost och sedan mot sydost. Detta som sagt eftersom det azoriska högtrycket inte är stabilt och ligger alldeles för långt söderut.

Bilderna nedan från förra Atlantseglingen

Nedan: Bilder som skulle varit med i förra resebrevet

Annonser

Responses

  1. När vi gick över Atlanten hade vi ett SSB-nät. Det var jätte trevligt att höra lite röster 😜👍

    • Jo, det hade varit roligt, men tyvärr har vi svårt att få in konversationer på radion. Därför använder vi den mest till mail och väderfiler.
      Hälsa familjen! (Blir det Grenada i sommar också?)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: