Skrivet av: sytacoma | 2017-05-13

Nu lämnar vi Västindien

11/5

Mekanikern som satte cirkulationspumpen på plats skulle ha kommit kl. 8.30 i tisdags. 9.15 ringde Anders till honom. Beskedet då var att han skulle hämta den på flygplatsen under förmiddagen. (Den kom i torsdags.) Han skulle komma till oss 10.30 i stället. 12.15 satte sig Anders i dingen och for iväg till honom. Han var då i verkstaden, sa att han hade målat pumpen och väntade nu på att den skulle torka. Beskedet nu var att han skulle komma under eftermiddagen.

Klockan blev 14, den blev 15, den blev 16. Så klockan 16.20 kom han. Och 17.00 gick han hem…

Det är detta som kallas för Island Time. Vi är vana vid detta, och var fullt beredda på att det skulle bli så också nu.

Men…Under morgonen hade jag sett på Zy-grib att det skulle vara väldigt bra att segla iväg på onsdag morgon, allra helst på tisdag kväll. Det skulle bli väldigt stressigt att hinna med alla de här sistaminuten-grejerna, men vi fick väl jobba under natten då, tänkte jag. Anledningen till denna plötsliga brådska var att det om ett par dagar skulle komma ett högtrycksområde med ingen vind alls, och detta område breder ut sig österut. Om vi gav oss iväg senast tidigt onsdag morgon skulle vi haft en bra chans att hinna iväg innan detta vindfattiga område nådde fram till oss, och kanske skulle vi klara oss med bara ett halvt eller ett dygns motorgång. Men det sket sig…Eftersom vi har en del att göra, inte minst den sista inköpsrundan med färskmat och frukt/grönsaker, skulle vi inte komma iväg förrän till kvällen, och då hinner vi inte undan området med 1-3 sekundmeters vind.

DSC_0162

Dränkt Anders efter jollefärd i squall

Nåväl, han skulle komma tillbaka 8.15 nästa morgon. (Han kom 9.10) Sedan jobbade han intensivt i fyra timmar, och vid 13-tiden var pumpen äntligen på plats. Efter testkörning kunde vi till vår stora lättnad konstatera att allt verkade bra. Jag har ju varit ganska orolig för att det skulle vara något mer fel… (Det var rätt beslut att beställa en ny cirkulationspump. Anders läste senare i Volvo Pentas manual att man inte reparerar sådana här pumpar, utan man ska installera en ny.)

DSC_0155

Gammal läckande cirkulationspump

På eftermiddagen lämnade vi marinan där vi legat i två nätter och gick tillbaka till vår ankringsplats. Så som det verkar nu är det söndag morgon som gäller för avsegling. Vi vill helst inte börja seglingen med motorgång, dieseln behövs senare, men kanske får vi ändå gå för motor något dygn i början. Det är ett mycket stort högtrycksområde, men inte ligger det söder eller sydost om Azorerna som det ska. Nej, det har parkerat sig norr om St. Martin och som det ser ut just nu skulle vi behöva gå för motor i en vecka om vi ger oss iväg nu (Skriver jag på torsdag).

Vinden, den finns väster, sydväst och nordväst om Azorerna. De båtar som gav sig iväg direkt till Azorerna den tredje har hittills haft mycket lugna vindar eller ingen vind alls, med en del motorgång. Det har varit lite olika problem på båtarna, men inget som stoppat upp seglingen.

Det kan bli tuffare för dem framöver med ganska hårda vindar, om de inte lyckas undvika det området.

En svensk båt, en OE 32, fick mastbrott mellan Bermuda och Azorerna. Besättningen blev upplockade av en oljetanker. Det har varit mycket hårdare vindar kring Bermuda.

DSC_0177

Läget är under kontroll. Det ligger ytterligare ca 20 frukter i kylen, tillsammans med 50 ägg,  28 grillkorvar, ca 4 kg god fransk ost, en Tiramisutårta, 4 creme caramel, med mera, med mera… Vi kommer nog inte att behöva varken hungra eller törsta.

12/5   Vi har äntligen kommit iväg till stranden vid Princess Juliana Airport, en flygplats som är världsberömd bland flygintresserade. Anders låg lugnt och läste hela halva dagen, men för mig var det stressigt värre. Jag hann varken ligga på stranden eller bada. Med en son som är mer intresserad och kunnig än de flesta av allt som gäller flyg så kände jag mitt ansvar att fånga den där BILDEN, bilden där det stora jumbojetplanet från KLM sveper bara några meter över allas huvuden. Planen svepte in från havet mot stranden och flygplatsen och jag var beredd med kameran, hela tiden, men det var inte de allra största planen som kom. Så plötsligt hördes ett vrål, och höga tjut från alla på stranden. Där kom det riktigt stora planet jag väntat på, FRÅN FEL HÅLL! Från flygplatsen och ut mot havet. Hade jag vetat det och varit beredd hade jag nog fått det där kanonfotot.

När de stora planen kommer eller startar blir det som en sandstorm på stranden, och de som stått närmast startbanan springer ut mot havet för att undkomma hettan och sanden. Det är farligt – man kan bli fullkomligt blästrad av sanden, och även bränd av jetstrålarna. En seglarvän sveptes ut i havet med både ryggsäck och filmkamera.

Några dagar efter besöket på stranden tittade jag på en filmsnutt som Aftonbladet lagt ut. På filmen visas hur ett av de största planen dundrar iväg bara några meter över de som var på stranden. Besökarna på stranden hukar sig ner, så nära är planet. Jag tyckte nästan att jag såg Anders på filmen, men säker är jag inte.

DSC_0110

Ett av de små planen

Här på St. Martin är vädret ganska så ostabilt. Mycket svag vind, men grått och regnigt. Under det senaste dygnet har vi haft två rejäla squall med vindhastigheter på 15-18 m/s. Vi har också haft åska. Det märks att vi börjar närma oss regnsäsong och orkansäsong.

Vi har nu handlat det sista, och allt är klart för avgång. (Förutom då att klarera ut och surra jollen). Så som vindprognosen ser ut just nu på fredag eftermiddag så verkar det som om det blir på söndag morgon vi går. En annan svensk båt, Angelina, kommer att gå samtidigt som oss. Vi ska försöka hålla kontakten med varandra så länge det går. Det är en HR 42 och vi seglar nog ungefär lika snabbt, eller rättare sagt ungefär lika långsamt. Det är som sagt svaga vindar. Men, lågtrycken ligger och lurar, och väderläget kan ändra sig tämligen snabbt.

13/5   Soligt och fint. Vi går iväg sent nu på lördag eftermiddag. Det är minst 7 båtar som ska gå, som vi vet om. Tyvärr inte Angelina – de upptäckte en trasig kardel på ett undervant och har nu   gått in i lagunen på den holländska sidan för att få hjälp av en riggfirma. Så tråkigt när det blir trassel precis när man ska iväg, men, återigen – tur att det upptäcks nu och inte när man är mitt ute på oceanen.

DSC_0186

Marigot Bay, St. Martin,  13:e maj 2017. Sista bilden från Västindien

Erik kommer varje dag att lägga ut mina rapporter om hur vi har det, antingen som ett brev eller också som ett Twittermeddelande i högerkanten.

Så underligt det känns, att nu lämna Västindien. Fyra härliga år…Så många minnen vi har, av alla de slag.

Till sist: Stort tack för alla uppmuntrande hälsningar på Facebook!

Annonser

Responses

  1. Lycka till med seglingen!
    Tur att ni fick tag i en pump ganska snabbt. Vi bytte vår för två år sedan och då hade inte Volvo inte ens någon. Kunde heller inte uppge någon leveranstid. Hittade till slut en helt ny pump på facebook till halva Volvo-priset. (Båtsnack Båtprylar)

    • Tack, Håkan! Ja, man vet ju aldrig hur länge man får vänta så saker och ting. Tyckte det var länge nog att vänta, men man kanske får vara glad för att det ens fanns någon tillgänglig.

  2. Lycka till ❤

    • Kram finaste flickan!

  3. Ha en riktig så god tur over havet, og gled dere til Azorene
    Kram fra ”TirNaNoir” gjenget 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: