Skrivet av: sytacoma | 2017-06-27

Glädjeyra på Terceira

Terceira –  och slumpen, återigen… Om inte Anders varit så förkyld, och om inte vi varit så tveksamma på vindprognosen utan gått iväg mot Irland, ja då hade vi inte fått uppleva vårt livs mest magiska midsommardag. Det var starka känslor både till havs och på land, och återigen har vi – på en enda dag – fått uppleva helt nya saker.

 

7

                  Valstjärtar

Vi har varit färdigbunkrade och klara för att gå iväg i ett par veckor nu. På midsommaraftonens kväll trodde vi att vi skulle kunna gå iväg mot Irland, men beslöt att vänta med att bestämma oss till nästa morgon. Vi klarerade ut, och nästa morgon nästan kastade jag mig över datorn för att ladda ner senaste prognosen från Zy-grib. Om vi skulle gå till Terceira i stället för mot Irland borde vi gå vid 6-tiden. Och visst, prognosen såg ju ganska annorlunda ut än 12 timmar tidigare, så förmodligen var det Terceira som gällde. Men, eftersom Anders var så förkyld så ville jag inte väcka honom för tidigt, utan väntade i det längsta. Sen tillbringade vi gott och väl en dryg halvtimme med att vrida och vända på olika alternativ och avgångsdagar, men kom till slut till den slutsatsen att det inte var läge just den dagen. Inte ens alternativet att vika av mot Spanien-Portugal skulle fungera om det skulle bli våldsamt mot Irland, inte heller att vika av söderut eftersom det var stark vind även söderut.

13

Utmed Sao Jorges södra kust. 

Vi gick iväg mot Terceira på ett hav som var blankare än blankt. Så kom vi in i ett stim med valar, inte de största utan ca 4½ meter långa. Nu tillbringade vi en dryg halvtimme med att cirkla runt mellan valarna. De tog ingen större notis om oss, men kom vi för nära surnade de till och dök och syntes sen inte till på en stund. De var mycket svåra att fotografera, för de kom bara upp helt kort.

Delfinerna kom och hälsade på oss, flera gånger. Tre delfiner hoppade upp samtidigt precis intill båten, men försvann sen direkt. Desto roligare var delfinerna som kom senare, och tack vare att vattnet var så stilla fick jag mina finaste delfinfoton någonsin. Det kan också vara lycka, att få fina foton!

1

Nu hade tiden gått så pass att vi förstod att vi inte skulle hinna till den planerade hamnen på östkusten innan mörkret föll. I stället fick det bli hamnen i den största staden, på södra kusten, Angra de Heroismo. Fram med guideboken för att läsa på. Där stod att den 24:e juni startar den stora festivalen, och ville man ha en plats i hamnen fick man allt komma flera dagar i förväg. Nu var frågan, vilket datum var det idag? Fram med almanackan, och visst var det den 24:e. Hm… Vi läste att det går att ankra där, men tydligen är det så besvärligt med dyningen att man kan bli tvungen att mycket hastigt och när som helst lämna ankarplatsen, och ibland även hamnen.

3 (2)

Marinan visade sig mycket riktigt vara överfull på grund av både festival och regatta, och beskedet vi fick var att de inte ville ha oss där.  Men vi kunde ligga utmed färjekajen över natten om vi ville… Så fick det bli, och väl framme vid kajen insåg vi direkt att det här skulle bli besvärligt. Bara det att för mig som är hoppilandkalle ta mig upp för kajen… Det gick inte alls, tidvattenskillnaden här är 1,4 meter och det var lågvatten. Anders gjorde en ny runda och gick närmare en stege som fanns på sidan av kajen, och då gick det bättre, även om inte heller det var helt lätt. Massor av linor och fendrar och skydd för linorna och fendrarna – trots att det var helt vindstilla så åkte Tacoma fram och tillbaka mot den grova stenbeläggningen. Linorna fick mycket stryk den natten, så vi får byta ut en del av dem.

15

Vi beslöt oss för att gå iväg direkt nästa morgon, här ville vi inte vara kvar. Men först ville jag gärna ta en liten tur upp i staden, det var ju festival, vad nu det kunde innebära. Vi hade ingen aning.

Vi kunde direkt konstatera två saker: Angra de Heroismo är en vacker stad, med vackra hus. Och festivalen som håller på i en vecka är verkligt stor. Genom att gå runt på olika gator som alla var fullproppade med folk kom vi gemensamt till den gissningen att det måste vara ca 30 000 människor här, från hela ön.

43

Några barn innan dansen startar

21.30 startade den stora dansparaden som gick igenom staden på olika gator. Vilken glädje! Vilken fest! Det är en parad nästan varje kväll, och alla byar på hela ön deltar under någon kväll, alla skolor och förskolor, ungdomar, vuxna. Lärarna för de allra minsta barnen hade ett sjå med att försöka få dem att ta åtminstone några danssteg eller i alla fall stampa i takt med musiken. Efter varje grupp kom en orkester med blås- och slaginstrument. Man förstår att dansen och musiken har en stor roll på ön. Efter varje grupp kom också en mängd dansande, klappande, stampande människor i vild glädjeyra.

Vi har ju upplevt karnivalen på Grenada och Martinique, men jag måste nog säga att det här var större, och mer glädje. Här var det musik precis hela tiden, så var det inte vid karnivalstågen. En helt fantastisk stämning!

56

Det tog aldrig slut, grupp efter grupp bara fortsatte komma. Jag var trött men lycklig men Anders mådde inte alls särskilt bra. Vid två på natten fick vi ge oss. När vi nästa morgon vaknade vid halv åtta hördes fortfarande musiken och skratten. Men vid 9, när vi gick ut på en promenad för att se lite närmare på stan i dagsljus, så låg staden nästan öde.

Något vi missade, det var tjurfäktningen, eller möjligen tjurrusningen. Hade varit lite intressant, men så värst intresserade av den var vi inte.

30

En oerhört vacker stad, som sagt, där många hus är som konstverk. Nästan alla har grunda smidesbalkonger, och många har också vackra blomlådor hängande utanför. Många kyrkor, den ena vackrare än den andra. Till det en stor park som är vackrare än de flesta och som sträcker sig brant uppåt ända upp till toppen på staden.  Vänliga, intresserade och omtänksamma människor – när vi stannar och ser oss lite villrådigt omkring kommer det genast fram någon och undrar om han/hon kan hjälpa till.

Vi är verkligen glada över att ha fått uppleva denna vackra stad, om än lite hastigt.

21

Väl tillbaka i båten kastade vi genast loss och styrde mot Praia Vitorio. Här ligger vi bra vid en pontonbrygga, så vi behöver inte bekymra oss om tidvattnet. Det är emellertid ett kort besök – om ett par timmar bär det av. Vi får försöka finna en lagom väg, någonstans ska vi väl hamna. Också båten utanför oss har kommit till den slutsatsen att det är okej i morgon, men dom ska till Frankrike. Det är lättare att komma dit än till Irland.

Tog ner en 10-dagarsprognos för Västkusten, och det verkar ju som om den delen av Sverige får ta resterna av de lågtryck och hårda vindar som går nordväst om oss.

Om några timmar lämnar vi Azorerna. Veckor fulla av nya upplevelser och synintryck är till ända. Nya upplevelser blir det säkert också de närmsta 9-14 dagarna. Hoppas de blir positiva!

 

Annonser

Responses

  1. Får nog bli Azorerna nästa gång😃Så vackert!!

    • Ja, att åka runt till några olika öar, hyra ett rum och en bil, ta med utrustning för vandring och en kamera, det är något jag verkligen kan rekommendera. Men Irland är också fantastiskt vacker – nu väntar rundtur med Martin och Gina.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: