Skrivet av: sytacoma | 2017-07-19

Irland i mitt hjärta

Två minuter efter det att Martin var på plats kastade vi loss, kl. 22.05.  Vi gick långt ut på djupt vatten, och tur var det för när vi på dagen var på grundare vatten fick vi hela dagen segla slalom mellan fiskeflaggor och bojar. Det var verkligen skarp utkik som gällde, precis hela tiden. Bojarna och de svarta stängerna är inte helt lätta att se på håll i vågor och sjö. Den här skarpa utkiken har vi fått ha hela tiden, det är fiskeflaggor och bojar mest överallt. En hel del fiskebåtar.

10 Mot Kilmore

Efter 17 timmar nådde vi fram till angöringsbojen utanför Kilmore. Det var 1 timme före lågvatten, och man måste gå i en spikrak linje för att inte komma på grund. Det gick bra ända tills vi kom till öppningen mellan pirarna – Tacoma går 1.90 djupt, och det är minst sagt ganska nervöst när djupet på nolltid går från 3 meter ner till 2,0 meter. Och i en vågdal, DUNS på botten…Ändå var det när vi gick in genom öppningen 52 minuter till lägsta vattendjup, enligt tidvattentabellerna i Reeds. Puh…Verkligen tur att vi inte gick in när det var som lägst.

13

På morgonen förbereder vi för att sjunga för Martin på hans födelsedag. Dagen till ära är finflaggan framtagen. Senare serveras jordgubbstårta i sittbrunnen.

14 (1)

Ebb i Kilmore. Jag har tre tröjor, jacka och mössa på mig, men på stranden badar irländarna och ligger och solar. Ombord på Tacoma fryser jag så jag skakar trots alla kläder, men i båten framför oss sitter en kvinna rofyllt med ett glas vin, endast iklädd shorts och linne. När jag  klentroget  kommenterar scenen så rycker Martin på axlarna och kommer med det självklara svaret: ”Hon är irländare!

15

17

Skönt att ligga tryggt i hamn när det blåser så här.  Detta hörn på Irlands östra kust är mycket utsatt för hårda vindar och strömmar. Tusentals fartyg har genom åren lopp förlist i vattnen utanför. Det har även skett många drunkningsolyckor med badande. På minnesplatsen över omkomna till sjöss kan man läsa namn på fartyg som det gått illa för.

21 (1)

Hamnen i Kilmore är inte så stor, men den rymmer ett 30-tal fiskebåtar av olika storlek, samt ungefär lika många nöjesbåtar. Vid vår kaj ryms det endast 3 båtar. För många som kommer från Azorerna är detta den första hamnen.

29 Mot Arklow (12)

Efter två nätter i Kilmore går vi vidare mot Arklow.

27 Mot Arklow (6)

 

32 Arklow (13)

I floden utanför Arklow ligger man vid boj, men det finns också en stadskaj man kan förtöja vid. Fler foton från Kilmore och Arklow finns i resebreven från 2013.

37 (3)

På väg mot Dun Laoghaire utanför Dublin. Seglingarna från Kinsale har gått i en väldig fart, tack vare medströmmen som vi haft. Det är en speciell känsla att i en motvind på 2,3 m/s forsa fram i sex knop. I en motvind på 4,5 meter per sekund tog vi oss fram i nästan 8  K. Samtidigt, om man tittar på vattnet utmed Tacoma, ser det ut som om vi står helt stilla.

50 (2)

Hamnen i Dun Laoghaire är riktigt stor, men det är bara nöjesbåtar som ligger här. Marinan  rymmer drygt 800 båtar, sen ligger det även 100-tals båtar vi boj. Vi lade oss nära en av innerpirarna, med full utsikt mot båtar som kom och gick.

53

Att strosa omkring på den största piren en vacker dag är ett sant folknöje. På sluttningen ner från piren ligger folk och solar och har picknick.

99 (1)

Irlands vackraste och mest exklusiva pub? ”The Club” i den lilla staden Dalkey invigdes 1840. Vi kikade in trots att det var förmiddag och puben egentligen inte var öppen.

101

Countyt Wicklow är mycket vackert. Irländarna cyklar mycket i detta område, och det går populära cykelevenemang där upp mot 3000 människor deltar. Vi hyrde en bil, och Martin tog oss till den ena platsen vackrare än den andra. Men frustrerad var jag över att vi inte kunde stanna bilen så jag kunde fotografera utmed den vackra vägen.

100

105 (2)

En avstickare upp mot ännu ett riktigt vackert område,  Glenmacnass. Överallt betar fåren –  här finns många jordbruk.

Martin vandring (37)

Målet för dagen var nationalparken i Wicklow. Här gjorde vi en vandring på 15 km som var mycket spektakulär. Vilt, vackert… Oerhört mäktigt. Från denna vandring har jag så många foton att det får bli ett separat resebrev så småningom.

Vi har haft verkligt fina dagar med Martin. Vi är så glada över  att han återigen vill segla med oss. Fina minnen har vi fått från vackra platser, tack vare Martin.

I morgon tar vi tåget in till Dublin, och på fredag (eller möjligen lördag) påbörjar vi seglingen upp till Oban i Skottland, eller ända upp till mynningen av Caledonian Canal. Vi vill vara där senast på tisdag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: