Skrivet av: sytacoma | 2017-06-17

Platser att drömma om

Pico… Vi åker på en av de mindre vägarna högt uppe på ön. Vägen är smal och mycket krokig.  Landskapet runtom är bedövande vackert. Smaragdgröna sluttningar och branter, mindre vulkaner och den högsta vulkanen – till hälften dold av molnen, blommor av alla de slag, meterhöga hortensior, de fridfullt betande djuren, lavamurar…  Vi stannar var och varannan minut,  jag går ut ur bilen för att fotografera.  Luften är klar och lite kylig. Jag går en bit bort; stannar, lyssnar.  För en stund är jag helt ensam i världen. Allt är stilla, men sång från koltrastar hörs svagt. En bit bort lyfter en flock med fåglar. Det är så bedövande vackert att jag får ont i själen, och jag bara  känner att åh, här vill jag bo! Denna plats ska jag alltid minnas, alltid drömma om.

2

På de flesta ställen på Pico ser man Pico Alto, den högsta punkten i staten Portugal. (2350 meter hög) Ofta syns bara toppen, medan de lägre delarna skyms av moln. Det senaste utbrottet från vulkanen var 1963.

3

En lång och mycket rak väg mitt i det kuperade landskapet. Under en timmes färd mötte vi inte en enda bil. Vi stannade mitt på vägen varannan minut, för att jag måste fotografera. Mängder av blommor och meterhöga hortensiahäckar utmed vägen.

4

Här ett av otaliga stopp på en av de många smala, krokiga vägar som finns högre upp på ön. På ett par timmar är den enda människa vi ser en farmare som kontrollerar att hans boskap har det bra.

7

Varken Anders eller jag har någonsin sett så mycket blommor utefter vägarna. Det är svenska sommarblommor av alla de slag, plus smultron. Extra fint tycker vi det är när det växer stora områden med krasse och ringblommor.

8

 

9

Utmed hela ön ligger de små byarna nere vid kusten. Hortensiahäckarna är vita eller blå, men det finns även gott om rosa och blåvita hortensior. På sina ställen ser det ut som kilometerlånga blå-vit-rosa band i landskapet. Hortensiorna kom från Kina på 1700-talet.

11

 

13

Landskapet på denna lilla ö är mycket omväxlande. Vulkaner, böljande eller mycket kuperat, buskar, små träd liknande fjällburkar, tallskog som i Norrland, odlade fält nere mot havet.

15

En av de mindre vulkanerna.

14

16

Murar, murar, murar… Allihop av lavasten. Det går inte att föreställa sig hur många murar som finns på Pico om man inte sett det med egna ögon. Murarna hägnar in alla de tusen och åter tusen djuren (nötboskap) men också på den södra sidan vinstockarna.

17

Närbild av lavamur

18

Utsikt ner mot södra kusten

20

31

Odlade fält längst ner mot havet på den norra sidan.

21

Uppe bland molnen…

32 (1)

Liten by på norra sidan. Vi reagerar över att vi knappt ser en enda människa. Någon medelålders kvinna, annars några äldre män. Knappt någon äldre kvinna, och inga barn alls.

22

Den här bilden är ganska missvisande, i och med att det är ett enda djur på bilden. Nästan överallt där vi stannar ser vi hundratals djur, alla nötboskap. På en väg fick vi en gång stanna och vänta på att en flock med kor skulle passera. På en annan liten väg föstes en motsträvig ko upp på ett flak, för vidare transport till ett slakteri (gissar vi).I butikerna på Azorerna kan vi köpa mycket billigt kött av fin kvalitet. Köttet skeppas även till fastlandet.

32 (2)

Om man har sysselsättningsproblem kan man alltid virka en dekoration till lyktstolpen utanför bostaden.

29

Foto taget från norra delen av ön. Här finns ingen boskap, så vitt vi kan se.

33

Många, många hus är byggda av lavasten. Kanske de allra flesta? Svårt att avgöra när husen är målade.

30 (1)

Norra kusten. Som överallt på ön i detta vulkanlandskap är det branta sluttningar ner mot Atlanten. Ibland är det lodräta stup på ett par hundra meter.

Det finns gott om val här, stora valar (men vi har bara sett en valrygg, på stort avstånd…) Pico var tidigare ett centrum för valfångstindustrin. På 1800-talet låg här över 400 valfångstfartyg ankrade utanför Horta. I början på 1980-talet upphörde den här jakten på valar.

34

Lava…

38 (1)

 

30 (2)

När vi stannar bilen och går fram mot buskarna så tror vi att vi är nere vid havet. Men… Bakom buskarna stupar landskapet lodrätt några hundra meter ner, och vi kan blicka ner mot skog långt, långt under oss.

35 (2)

38 (2)

Norrlandskänsla!

35

Typisk bild från norra kusten. Små, små hus och odlingar närmast husen. Här växer mycket potatis.

39

36

På Pico finns inga stränder. Bada (i det riktigt kalla vattnet) kan man göra i små pooler mellan lavaklipporna.

40

Här har nya vinplantor planterats mellan lavamurarna. Murarna ger skydd mot den ofta hårda vinden och havets salta skum. Murarna tillför också fukt till plantorna.

41

Kring den största staden Madalena på södra sidan sträcker sig kilometer efter kilometer med lapptäcket av lavamurar, med bara en eller två meter mellan varje mur. Murarna började byggas på 1500-talet – ett ändlöst arbete genom århundradena. Detta landskap med murar för vinplantorna betecknas som ett av Portugals 7 underverk, och finns sedan 2004 med på UNESCO:s lista över världsarv.

Madalena på södra kusten är Azorernas främsta område för vin, och valdes 2017 till Portugals vinstad nummer ett.

Länge var Vinet från Pico världsberömt, och det dracks på många kungliga slott, på den ryske tsarens banketter, i Vatikanen. Så kom en sjukdom och tog död på plantorna. Nu har nya plantor planterats, av en särskilt motståndskraftig sort.

37

En liten, liten hamn på norra sidan.

38 (0)

Under några dagar funderade jag på om Pico är den vackraste ö jag varit på under de här senaste fyra åren, eller om förstaplatsen tas av Tobago eller Dominica. Jag kom till den slutsatsen – min egen högst privata åsikt – att visserligen är Dominica och Tobago på många ställen mycket vilt och mycket vackert, men Pico är allt vackrast av dem alla. Det är inte bara bilderna jag bär inom mig, utan också känslan. Jag har försökt beskriva den, men det är svårt…

Det finns emellertid en ö här på Azorerna som kanske är ännu vackrare, och det är Flores, som vi inte varit på – ännu! Någon gång ska vi dit, men om det blir nu är högst osäkert. (Vindarna!) Mats och Eva på Angelina visade foton från deras veckolånga vistelse där, och, Åååh..! Om det inte blir med Tacoma så får det bli med flyg och färja, någon gång…Det är en plats att drömma av, en dröm som jag hoppas blir verklighet.

Skrivet av: sytacoma | 2017-06-23

Kvällsliv på Sao Jorge

Vad är det som låter???”

Anders sätter sig häftigt upp i sängen, öppnar fönstret ovanför. Nu hör också jag det, och blir nästan rädd. Det är ett förfärligt oväsen utanför Tacoma, och det liknar ingenting jag tidigare hört. Vilda djur av något slag, på kajen? En stor getingsvärm – gigantiska getingar? Fladdermöss?  Skrämd ber jag Anders stänga fönstret, men en stund senare går jag upp och öppnar luckan ut, kikar försiktigt om jag kan se något i mörkret.

12

På dagen är Sao Jorge en mycket lugn plats. Pico till vänster, Faial till höger.

Vi ligger utmed kajen i Velas på Sao Jorge. Det är en liten och mycket stilla hamn, förutom lokalbåtarna finns det bara plats för 8-10 gästande båtar. Två båtlängder bakom Tacoma reser sig klippväggen lodrät upp, enligt guideboken  200 meter hög. Det kändes på eftermiddagen som om vi låg i något trolskt landskap av Tolkien. Stilla, stilla, klippväggarna ovanför. En oerhörd kontrast mot hamnen i Horta, där massor av människor hela tiden rörde sig på kajen. Här är det på en hel dag knappt någon som går förbi, bara de på de två båtar som ligger framför oss.

5

 

När jag står där i den öppna luckan och lite försiktigt kikar ut ser jag att det är fåglar, och efter att nästföljande dag läst på i guideboken får jag veta att de heter Cory´s Shearwater. Googlar, och hittar mycket, en hel del filmer där man kan höra detta mycket egendomliga ljud. Det är bara på kvällen de låter så där, när de kommit till sina bon på klippväggen. På dagarna är de ute på havet, i stora flockar. Vi har seglat förbi tusentals av dem, där de ligger i långa rader på vattenytan.

På dessa två länkar nedan kan man höra hur de låter. De är ganska olika. På den ena ljudinspelningen är det bara en fågel, på den andra massvis av fåglar.

http://www.youtube.com/watch?v=fCmERKEbBik

http://selvagens.seawatching.net/calls/Cal_dio_bor3_NH.mp3

Nedan en häftig liten film som visar hur en stor flock Cory´s Shearwaters går till attack. Den är delvis filmad under vattenytan.

https://www.youtube.com/watch?v=zzgk__0bezk

Nästa kväll håller vi oss vakna och när fåglarna börjar låta går vi ut och fram till klippväggen. Vi står på en liten gångbro ca fyra meter upp så vi har fåglarna precis framför ögonen. De flyger framför och ovanför oss, och plötsligt  flyger en fågel lite väl nära. Någon minut senare ännu närmare… Vi skyndar oss tillbaka.  (Får sen veta att det också bor fladdermöss i skrevorna på klippväggen. Mats och Eva på Angelina såg flera stycken.)

4

Så har jag återigen besökt en tandläkare… Samma infektion som på St. Martin. Under hela den långa seglingen från Västindien höll den sig i schack, förmodligen för att jag bara tuggade på höger sida, men här i Europa blev jag lite stursk och tuggade lite mjuka saker på vänstersidan. Direkt kom infektionen tillbaka. In till tandläkaren… Jag är ju tämligen lång, eller rättare sagt mycket lång, och den lille runde portugisiske tandläkaren på ca 145 cm  tittade förbluffad på mig, uppifrån och ned.

Sen kikade han in i munnen, sade ”Bad work, very very bad work…”, skrev sen raskt ut två olika recept. Antibiotika plus något annat. Båda medicinerna kostade sen på apoteket tillsammans 6 euro. Besöket hos tandläkaren var gratis. (Undrade sen lite vilken av tandläkarna som gjort ett dåligt arbete. Fransmannen på St. Martin eller den våldsamma lilla filippinskan på Tortola? Gissar att det var efter besöket på kliniken på Tortola det började.

3

 

Vi har nu besökt tre olika öar här på Azorerna. Varje ö har något unikt, något vi inte tidigare sett. Sao Jorge kommer vi att minnas för den lilla hamnen och sina fåglar, samt för de lokalbor som varit extra vänliga, intresserade och hjälpsamma.

Vi har varit lite varstans i världen. Inte på några jätteexotiska platser och bortsett från Västindien inte så långt borta, men fjordarna i Norge var klart häftiga, något av det vackraste och mest mäktiga jag sett. Men jag tror, att under vår långsegling de senaste åren är Azorerna höjdpunkten, i alla fall för mig, och som det känns just nu. Här skulle vi kunna tillbringa mycket mer tid, eller rentav skaffa ett litet hus. Eller lägga upp båten i någon större hamn under november-maj, och sen komma tillbaka i början av juni nästa år…

21

Vi har nu klarerat ut, och går i morgon antingen till Terceira eller i riktning mot Irland. Det bestämmer vi när vi sett senaste vindprognosen i morgon bitti. Det är mycket svårt att föreställa sig hur det ska bli. Aldrig tidigare har vi varit med om att prognoserna ändrar sig så mycket flera gånger per dygn. Går vi mot Irland så kommer vi förmodligen inte till Irland, som det ser ut nu.  Vi får ta det som det kommer. Skickar kanske någon liten rapport när vi kommit halvvägs.

Skrivet av: sytacoma | 2017-06-20

Faial

 

Pico var outstanding, men också Faial har en mycket fascinerande och vacker natur. Vet inte om jag någonsin tidigare vandrat omkring på mark som är yngre än jag själv, men i och med besöket i lavaområdet på västra Faial har nu detta hänt. Annars har Failal många likheter med Pico: Alla sorters natur, varmt och soligt nere vid kusten, regnigt och isande kallt högt uppe mot den högsta vulkanen, blommor i överflöd överallt, många många ruiner. När vi under tre sekunder kikade ner i kratern på vulkanen Caldeira spöregnade det och det enda vi såg var en sluttning ner i regndimman. Sen sprang vi raskt tillbaka till bilen igen.

2

På mitten av bilden ovan en av de mindre vulkanerna.

4

Faial har smeknamnet ”Blue Island”, detta på grund av alla de kilometerlånga häckarna med hortensia som växer vilt utmed vägarna och fälten. Faial har faktiskt ännu mer hortensior än Pico. Hortensiorna importerades från Kina på 1700-talet.

5

10

9

Vy över Horta och hamnen

12 (1)

Upp i regndimman, upp i molnen

13

14

På denna lilla väg är vi så högt uppe att hortensiorna ännu inte slagit ut.

19

18

20

Det känns som att åka i en tunnel…

24

28

30

31 (2)

31

Oräkneliga ruiner där växtligheten tagit över.

32

35

Bor någon i det här huset?

50

På den här bilden är det förutom havet bara den höga fyren som är äldre än lavalandskapet runt om. 1957 fick vulkanen Capelhinos en eruption (då ena sidan ger vika?) och glödande lava och aska vällde ner från vulkanen i två olika floder. Hus begravdes, och Azorernas största valfångststation förstördes. Fyren som förut var ett viktigt landmärke syns nu bara från ett håll.

52

En kort stund innan detta foto togs såg vi två röda prickar till vänster om lavaväggen –  det var två människor på vandring uppåt. Det säger något om höjden på dessa lavaberg.

Vi var inne i museét, som låg ingrävt i det tjocka lavatäcket. Vi såg bland annat en film, då vi hade 3D-glasögon på oss. Det var från början en animerad film då man fick se hur det förmodligen såg ut när jorden skapades genom Big Bang. Vi satt längst bak i biosalongen, men det såg ut som om det flög brinnande vulkanstycken rätt emot oss, samtidigt som det dånade av alla explosioner. Läskigt! Filmen övergick så småningom till att visa vulkanutbrottet 1957, som faktiskt filmades. Så liten människan är mot dessa naturkrafter…

54

56

Toppen av ett hus och skorsten. Fotot taget från fyren, som vi klättrade upp i.

58

60

Växtligheten letar sig så sakteliga ner och slår rot i lavagruset. Hur kommer detta område att se ut om 100 år?

80

81

90

Tre generationer fiskar i den gamla valfångst-stationen

91

I går vajade flaggorna här i Horta på halv stång, detta på grund av den fruktansvärda branden i Portugal. Jag minns när vi seglade utmed Portugals kust för fyra år sen, hur himlen var mörk fast det var mitt på dagen, hur solen var ett rött klot, hur det låg stora svarta sjok av sot i havet, hur sotet dalade ner över Tacoma. Den gången var det en markägare som anlitat tonåringar att tända på i skogen, för att han skulle få ut försäkringspengar för sin mark.

Faial (81)

Vi går i morgon bitti (onsdag) till Sao Jorge, ytterligare en ö i den fascinerande arkipelag som Azorerna utgör. Med tanke på hur olika varje vindprognos är jämfört med den vi har laddat ner sex timmar tidigare så kan man just undra hur länge vi blir stannandes där. Det är bara att konstatera att ska man segla mot Irland får man ta det som det kommer, och man får vara beredd att hamna på någon helt annan plats än Crosshaven på sydöstra Irland. I helgen trodde vi att vi möjligen kunde gå iväg under tisdagen som var – visserligen skulle det vara ett jättestort stiltjeområde precis vid Azorerna, ett område som hela tiden skulle flytta sig mot nordost, och från nordväst skulle ett område med stark vind närma sig, men om vi snabbade oss på så skulle vi förhoppningvis hinna in till någon hamn någonstans. En natt senare visade prognosen att den här starka vinden skulle ha stormstyrka, med vindar upp till 25-30 m/s, och den skulle gå en bra bit söder om Irland på sin väg mot hela den iberiska halvön. Då stannar i alla fall vi i hamn…

Faial (234)

Vi vet faktiskt inte riktigt hur vi ska hantera oss. Lågtrycken bara fortsätter och fortsätter att komma på sin väg mot Irland. Fast det bara är juni månad så har två stycken tropiska stormar redan drabbat Västindien. Ovanligt är också att tropisk storm nummer två, Bret, gick så långt söderut som över Tobago och Grenada. När jag i måndags kväll tittade på Zy-grib visade prognosen att det under tisdag morgon skulle blåsa nästan 40 m/s i byarna. Då tänker vi på vänner som vi ligger ankrade där nere i Prickly Bay på Grenada…

Jag har en känsla av att det kommer att bli en besvärlig orkansäsong i år.

Skrivet av: sytacoma | 2017-06-15

Horta

4

En blandning av en portugisisk liten stad och Västkusten, det är känslan vi har. Detta på en oerhört grön och bördig ö. Azorerna är ju vulkanöar, och överallt syns lavastenarna. Som vägbeläggning på nästan alla gator och trottoarer, som byggnadsmaterial till hus, som kajer och vågbrytare…

Promenad en lördag eftermiddag, på de mindre gatorna lite högre upp i Horta. Charmiga små hus, sida vid sida. En del mycket välhållna, nymålade och ibland dekorerade med målade kakelplattor, ofta färgglada i olika färger; andra mycket, mycket slitna. Inga turister alls här uppe, inga seglare, bara då och då någon lokalbo. Fåglar som sjunger från trädgårdarna, fåglar som låter som de svenska fåglarna. Blommorna… Ringblommor. Krasse. Klöver. Fibblor. Violer. Vallmo. Bellis. Margueriter. Blåklocka. Fingerborgsblomma. Blommor från en svensk sommaräng… Och mitt i ett hav av krasse, ungefär 20 gånger 20 meter stort, ett apelsinträd och ett bananträd.

6

Klimatet, också det väldigt likt Västkusten en tidig junidag. Mycket behagligt om man sitter i lä i solen. Men så fort solen går i moln, eller man sitter i blåsten; kyligt. Ännu kyligare än i Sverige, det är det kalla vattnet som även påverkar temperaturen på land. Kallt på kvällarna, kallt på mornarna. Här går knappt någon i shorts, det är jeans och tröja som gäller, ofta även väst eller jacka, och i sittbrunnen tjocka sockor. Fuktigt, ofta lite regn. Vissa dagar har man ingen aning om vilket väder det kommer att vara en halv minut senare. Strålande sol eller mörka moln eller ruggigt duggregn?

2

Här finns en mycket välsorterad supermarket. Vilka ostar! Vilka bröd! Vilket kött! Vi gick omkring med stora ögon, det här är det finaste utbudet vi sett sen Las Palmas. Visserligen finns det stora och bra supermarkets på många av de större öarna i Västindien, men det är mycket ovanligt med manuella diskar för charkvaror, fisk, ost, bröd, bakverk. Och vilka priser! Vana som vi är att det mesta kostar dubbelt så mycket som i Sverige, eller, på sina ställen tre gånger så mycket, så var det underligt med dessa låga priser.

C (70)

Köttet och osten tillverkas på små lantbruk här på öarna och anses av så fin kvalitet att det skeppas och säljs till fastlandet. Det är riktigt billigt med fint kött. 350 gram finaste möraste biffkött att grilla eller steka kostar 2.20 euro.

Vi har fortfarande välfyllda skåp från inköpsrundorna på St. Martin, så det enda som vi behövde köpa nu var frukt, grönsaker och ägg. Men, det var en hel del annat som slank ner i vagnen – allsköns delikatesser, samt dom där ”går bara inte att låta bli att prova-grejorna.” Senare, innan vi ger oss av mot Irland, blir det storköp av frukt, grönt samt färskmat. ”Skafferigrejor” behöver vi inte alls köpa. Skulle vara lite mer UHT-mjölk och juice då. Men även vin. Azorerna är berömt både för sitt kött och sitt vin, det tillerkas här på öarna.

7

Kajen och muren utanför ”vår” kaj, – liksom de andra kajerna och murarna – är helt fulla med målningar av alla de båtar som tidigare varit här. Det finns inte en enda ledig plats någonstans att måla på, så man får leta upp ett ställe med en så gammal målning att man knappt kan se båtnamnet. Det anses betyda otur att inte göra en målning med sin båts namn. Varken Anders eller jag är särskilt konstnärliga och ingen av oss hade väl någon större lust att göra en målning, men här på Horta har man inget val. Det måste målas, så är det bara! Eftersom jag håller på ganska mycket med foton så tog Anders på sig denna uppgift. Alltså knatade vi iväg och letade reda på en butik som sålde färg, och Anders kunde dagen därefter sätta igång med målningen.

DSC_0080

Här skulle man kunna stanna, känner vi. Ett litet hus i den charmiga staden, en liten täppa utanför där de svenska sommarblommorna får växa fritt, ett apelsinträd. Tacoma liggande nere i hamnen, där vi när vi känner för det kan lossa tamparna för att sen segla omkring bland de azoriska öarna eller för all del ta en tripp bort till Spanien eller Portugal, eller till Irland för att hälsa på sonen. Tillgång till Hortas fina supermarket där vi fyller Tacoma och vårt lilla hus med allsköns delikatesser.

11Någon som känner likadant, att här skulle man kunna stanna, det är KalmarJanne som vi återigen träffat. Janne, som seglat omkring på haven sedan 1992, har fastnat här i Horta sedan ett år tillbaka. Han funderar nu på att köpa sig ett hus, eller möjligtvis en tomt för att själv bygga ett hus på.

Och precis nu kom en seglare förbi från svenska båten Bengt för att hälsa. De ska också stanna till här, i ett år, för att fixa med båten.

Horta är ungefär som vi föreställt oss, efter att ha läst andra seglares resebrev. Det är ju en knutpunkt för alla båtar på väg mot Europa, och så här års är hamnen verkligen knökfull. Vi ligger någonstans i mitten av ett antal båtar, långsides vid en kaj. En båt innanför oss, två utanpå, en halv meter till båten framför och en halv meter till båten bakom. Ungefär som en populär hamn på Västkusten under högsäsong. Det är tidvatten på en dryg meter – när det är högvatten slackas linorna, och båtarna kommer lite väl nära varandra. När det är lågvatten får man be någon om en hjälpande hand för att ta sig upp på kajen.

Det är en hel del svenskbåtar här– en del har vi aldrig stött på tidigare, medan andra är lite bekanta. Här träffade vi återigen på de båtar som låg på St. Martin i början av maj, de båtar vars segling vi följde genom att varje dag få mail om hur det gick för varje båt samt position för varje båt. Just nu ligger Angelina precis intill oss, och bakom ligger en japansk båt. Det är andra gången på fyra år som vi sett en båt från Japan.

12

En dag kom en av flickorna på Caminante med ett inbjudningbrev till pappa Gustavs 49-årskalas. Som flickan skrev så är det ju ”mycket roligare att fylla 49 än 50 för 49 är ju faktiskt sju gånger sju!” Helt rätt! I Caminantes stora salong samlades så besättningarna på sex svenska båtar, en tysk båt och en dansk båt för att fira Gustavs födelsedag. Gratulationssången sjöngs på fyra olika språk, och vi fick oss några nya historier till livs. Till exempel om den gången då familjen blev jagad av stora krokodiler på en strand någonstans i Australien. Familjen med de två barnen spurtade och sköt i raketfart ut gummibåten medan krokodilerna alltför snabbt närmade sig…

DSC_0084

06.40. På väg mot färjan till Pico.

Vi har ju en liten misstanke om att det kommer att falla en och annan regndroppe på vår fortsatta segling till Irland och Skottland och sen vidare över Nordsjön. Kanske det till och med letar sig in några enstaka stänk över däck. Därför behöver vi en ny sprayhood! Den gamla läcker som ett såll, trots noggrann impregnering. Men att få någon sådan uppsydd här i Horta på någon dryg vecka gick inte alls – de som är duktiga på sådant har alltför mycket att göra så här års. Vi fick därför fixa en tillfällig lösning – Anders tog en bit kapellväv, limmade en fåll och tråcklade sen på den ovanpå sprayhooden. Det ser bra ut, nu är det bara att hoppas att sjön och regnet inte letar sig in under förstärkningen.

10

En dag tog vi färjan över till grannön Pico alldeles intill. Till Pico seglar man inte, det finns ingen lämplig hamn för små segelbåtar som inte gillar swell och vassa lavaklippor. Resebrev därifrån kommer så småningom.

Med största sannolikhet går vi sent fredag eftermiddag ut och lägger oss för ankar, för att sedan tidigt tidigt lördag morgon gå till Terceira. Vi räknar med att någon gång nästa vecka fortsätta vår segling mot nordöst. Som det ser ut just nu skulle det vara lämpligt på tisdag-onsdag, men det ändrar sig så väldigt snabbt när det gäller vindriktning.

Skrivet av: sytacoma | 2017-06-13

Konstverk i hamnen

Här kommer några av alla de tusen och åter tusen målningar som finns att beskåda i Hortas hamn.

Och några till… (Sitter och väntar på att tre tvättmaskiner ska bli klara…)

 

 

Skrivet av: sytacoma | 2017-06-09

Foton från Atlanten

Prövar att lägga ut bilderna en och en, men eftersom det ofta fungerar dåligt kommer det också som bildspel eller mosaik. Av någon anledning fungerar det nästan alltid. Om det är i form av mosaik kan man se varje bild bättre genom att klicka på den.

3

Tacoma under segling

4

På dataskärmen ser man hur Tacomajust lämnat St. Martin och nu seglar i riktning mot Anguilla

6

Anders tar emot mail genom SSB-radion

9

13

16

Usch, usch…

 

18

Spöregn i 36 timmar…

19

Vi äter alltid gott  ombord på Tacoma, här fläskfilé med pepparsås, potatis och gelé. Idag ”stormdukningen”: Djupa skålar som man kan sätta lock på. Skålarna sätts i små plastbackar tillsammans med glas eller kaffekopp eller vad man nu vill. Plast backarna passar perfekt på brickan, och brickan passar perfekt på det ”lilla bordet”

 

26

22

Anders klipper plast, som sen läggs i tomma juiceflaskor. Det är helt otänkbart att kasta plastskräp överbord.

28

32

En vägg av vatten framför oss. Dyningen kommer från en storm på Newfoundland

30

Genuan ska spiras

36

46

Portugisisk örlogsman

52

56

60

6367

6870

71

77

78

79

Det har blivit kallt…

80

Ovant att frysa…

81

83 (1)

En hel del besök av delfiner. Alltid lika roligt

98 (2)

Azorerna! Lycka!!!

104 (2)

Första intrycket: Oerhört grönt och bördigt

120

Vår rutt på storcirkelkortet

Skrivet av: sytacoma | 2017-06-05

5/6, dag 24

5/6, dag 24.   Vi är framme på Azorerna! Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN!!!

Vi har kört motor över ett stilla hav, och har flera gånger haft besök av delfiner.  Vid lunchtid såg vi det första av Faial – det är en mycket grön ö.

Min misstanke om att hamnen skulle vara full visade sig stämma. Redan tidigt på morgonen –  när vi var 50 M ifrån – såg jag på AIS:en att båtarna låg i 3-dubbla led utanpå kajerna. Vid ankomsten till Horta vid 16-tiden förtöjde vi som tredje båt vid receptionskajen. Vi blev sedan anmodade att flytta till den norra kajen, och ligger nu också som tredje båt.  Det ligger flera svenskbåtar precis intill, har inte träffat dom tidigare. I morgon bitti får vi röra på oss igen, då ska båten innanför oss gå iväg.

Vi är båt nummer 500 som kommit hit i år! Det fick vi veta på kontoret. Det är 12 färre båtar än vid samma tidpunkt förra året.

Det ska snart bli riktigt busväder, och här vid den norra kajen ligger vi mycket väl skyddade mot swell. Just nu är det helt vindstilla, men i morgon väntas ganska mycket vind. (Enligt senaste prognosen vi sett från i natt.) Men på torsdag, då hettar det till! 20 meter per sekund och kanske mer än så.

Det känns mycket skönt att äntligen vara lugnt i hamn. Men det är mer än så, när det gäller känslorna… I ett halvt år har jag varit orolig för denna segling. Många, många har sagt  till oss när vi talar om att vi ska segla till Azorerna att ”ni vet väl om att denna segling är mycket svårare än seglingen till Västindien?” Och visst har vi vetat det, hela tiden. En bidragande orsak till min oro har varit den oerhört tuffa segling som flera av våra vänbåtar fick för ett par år sen, med omkullslagningar, många Mayday, dödsfall. (Inte några vi kände).

I slutet av mars försvann min oro – då var det i stället dags att kavla upp ärmarna och ta itu med alla förberedelser för denna segling.

Nu är vi här. Och det är absolut den svåraste segling vi gjort. Inte så mycket när det gäller vädret, det har varit ganska okej, utan när det gäller vägvalet. Vid ett tillfälle var vi inte alls överens – när jag vaknade efter sex timmar hade vi gått i en helt annan riktning än vad vi på kvällen bestämt.

Vi tycker att vi gått iväg vid rätt tidpunkt, mitten av maj. Men, det är ganska mycket en fråga om slumpen vilken tidpunkt som är den bästa. Det går inte att säga i förväg. Helt klart är att man måste kunna ta ner väderprognoser över stora områden. Vi har varit ganska störda över att bara kunna ta ner väderfiler på kvällen och natten.

Vi har haft en väldig tur med ankomsten hit till Horta, att den skett i lugnt väder. Hade vi varit några dagar senare hade det blivit oerhört jobbigt. Då hade vi fått gå söderut, för att undvika de mycket hårda vindar som väntas.

Vi har också haft tur med vädret, tycker vi. Förutom 36 timmars spöregn har vi inte haft något regn alls. Viktigare än det är att vi klarat oss från åska – vi hade åska under en kväll och natt, men inte direkt över oss. Åska är det värsta av allt…

Vindarna… Nog har det känts motigt och jobbigt ibland, inte just vinden utan mer vågorna som Tacoma brakat rätt in i. Jag har på allvar undrat om Tacoma kommer att gå av på mitten av dessa vågor, eller slås sönder när den brakar rätt ner i en våg. Atlantvågor som är  3-4 meter höga är respektingivande…Och det har känts jobbigt för mig när det blåst hårt och Anders sovit. Om det blåser riktigt hårt kan jag inte reva själv, utan då måste jag väcka Anders. Och det vill jag inte göra i första taget, han behöver verkligen sova. Så sitter man där och stirrar på vindmätaren, ser hur den går upp till 11 m/s, 12 m/s, 13 m/s…  hela tiden undrar man, ska den minska så jag slipper väcka Anders eller kommer den att öka ännu mer? En gång när Anders på morgonkvisten vaknat och kom upp började jag faktiskt gråta, för att det hade känts så jobbigt.

Nu sitter vi här, Anders och jag, med en flaska champagne och ostkrokar. Åh vad jag längtat efter ett glas vin ibland! Inget vin alls och ingen öl på 3½ vecka. Tangenterna blir kladdiga av ostkrokarna, men det struntar jag i för jag känner verkligen ett behov att att skriva av mig lite. Får väl tvätta datorn sen.

I morgon ska vi hälsa på de andra svenskbåtarna och se oss om lite. Plocka fram allt om varit undanstoppat.

Stort Tack, Anna Eronn, för väderinfo och trevliga mail.

Stort Tack, Erik, för ditt jobb med att lägga ut mina texter på hemsidan.

 

 

 

 

 

 

Skrivet av: sytacoma | 2017-06-05

4/6, dag 23

4/6, dag 23    Nu är det nära! När jag skriver det här kl. 16 lokal tid tid så har vi ca  ett dygn kvar. Vi beräknar anlända till Horta mellan kl 15 och 17 lokal tid, ca kl 20-22 svensk tid, 5/6. Vi syns förhoppningsvis på Marine Traffic från sena eftermiddagen (se Position längst upp på sidan)

Vi går för motor sedan i går eftermiddag, det blåser 1-3 m/s. Havet är lugnt, och det är faktiskt varmare än det varit på länge. Ingen tjock tröja och fleecebyxa, bara en T-shirt. När vi nu knappt gungar nånting så har vi passat på att aktivera oss ordentligt – storstädning både ute och inne, tröjtvätt, det skulle blivit brödbak också men där tog jag slut.

Vi stängde av motorn en stund, detta för att Anders skulle fylla på vatten i watermakerns filter innan vi tillverkade vatten. För en knapp halvtimme gled vi fram i ca 3 knop, underbart fridfullt. Hade gärna fortsatt så till Faial, men det går inte. Vi är under tidspress, måste vara framme senast måndag och inte alltför sent. På tisdag väntas det blåsa upp till 15 m/s, och det betyder enligt vår erfarenhet ca 17-18 m/s och mer i byarna. (Enligt nattens prognos – inte så mycket överallt. 15 m/s är där det är som värst. 7 Beaufort.

Hoppas innerligt att vi får en bryggplats senast tisdag morgon. Gissar att hamnen är full, och de som väntar på sin tur att få en bryggplats får ankra på en botten som enligt guideboken är ganska dålig, med bland annat klippblock liggande på botten.

Vi har sett en val! En väldigt hastig skymt av ryggen och ett sprut, så någon större upplevelse var det inte. Då var det mer spännande när vi utanför Madeira såg vad vi trodde var 4-5 nya helt oupptäckta öar, öar som så småningom visade sig vara riktigt stora valar.

Roligare än valen var ytterligare ett besök av delfiner. De är så otroligt snabba, simmar som små torpeder fram och tillbaka och hoppar högt, ofta 2,3 eller 4 i bredd. En hade en unge bredvid sig hela tiden. Fast de simmar så snabbt och kors och tvärs intill varandra så stöter de aldrig ihop med någon annan.

Vi har i 23 dagar spanat över havet runt hela horisonten minst var tjugonde minut, dygnet runt. Det enda vi sett är en del fåglar (under några dagars tid) några enstaka flygfiskar, delfiner under en halvtimmes tid vid två tillfällen, portugisiska örlogsmän, fyra fartyg, samt ett valsprut. Ingenting annat, på 23 dagar. Så reser sig då Anders upp med trasan i handen efter att ha torkat golvet i sittbrunnen, och vad får han se? En stor orange boj med en kraftig pinne stående upp från bojen, 5-10 meter bredvid båten! På 1200 meters djup!

Där hade det kunnat gå illa. Vi zoomade in sjökortet ordentligt för att se om där fanns någon varning, men vi kunde inte se någonting.

Nu hoppas vi att den sista natten blir lugn, och att vårt tidsschema håller. Vi har nog lite motström nu, så vi har fått öka på motrons varvtal lite.

Position 21.30 UTC: 37 59N, 30 40W

Skrivet av: sytacoma | 2017-06-04

3/6, dag 22

3/6, dag 22    Ändrade planer! Efter att under natten sett senaste Grib-filen så beslöt vi oss för att gå direkt till Horta på Faifal, och alltså inte till Flores. Det ska blåsa hårt under tisdagen, och vi är väldigt tveksamma till den lilla hamnen på Flores under de förhållandena.

Blåsvädret är ännu en av alla de otaliga fronter som kommer från nordväst, men denna är lite elakare än de andra. Vi fick vetskap om den redan för en vecka sen, att den var något att hålla ögonen på.

Beslutet att gå till Horta innebär att vi nu fått bråttom – det är 80M längre sträcka till Horta än till Flores, och vi vill vara framme helst senast kl. 16 på måndag. Det kan dröja innan man får sig en plats i hamnen, först måste man lägga till vid en angöringsbrygga och kanske blir vi också tvungna att ankra innan dess, på en botten med dåligt ankarfäste. Hamnen är förmodligen tämligen full med båtar.

Vi seglar nu med fulla segel och har som mål att gå med 6K, men det är lite si och så med det. Lite för svag vind. Det kommer att bli ännu mindre vind, då får vi motorsegla eller kanske bara gå för motor.

Annars går allt sin gilla gång. Vi spanar ihärdigt efter val, det är ganska vanligt att se val när man närmar sig Azorerna. Men havet är lika tomt och ödsligt som vanligt.

Vi har med ögonen knappt sett några båtar alls på 2½ vecka – 4 stycken om jag minns rätt.
Vad som är väldigt märkligt är att alla gångerna har vi varit på kollisionskurs med det andra fartyget. (Och när jag säger kollisionskurs så menar jag att vi förmodligen skulle ha krockat med varandra om ingen åtgärd vidtogs – detta ser man tydligt på AIS:en.) Det har varit en segelbåt, ett lastfartyg och två oljetankers. Segelbåten passerade alldeles framför oss, de stora fartygen väjer för oss så fint i god tid. Man ser väldigt tydligt när de väjer, åt vilket håll och med hur många grader. Sen vänder de tillbaka till sin gamla kurs igen.

Det blir allt mer kyligt. Vi sitter nu ute med fleecebyxor, sockor, tröja, väst och softshelljacka. På natten är det både täcke och filt som gäller. Igår tog vi en dusch på akterdäck. På väg dit fick jag mig en dusch från havet, och inte var det 29 grader på det vattnet inte, som vi vant oss vid. Väl framme vid duschen var det snabba ryck som gällde, för jisses vad kallt det var i vinden!

Position kl. 23.00 UTC: 37 22N, 33 14W

Skrivet av: sytacoma | 2017-06-03

2/6, dag 21

2/6, dag 21   Vi är ju vana vid att slängas hit och dit och uppåt och neråt, men nu vet jag också hur det är att liggandes slängas framåt och bakåt. När jag lagt mig i går kväll (låter enkelt, men det är det inte. Jag får med fötterna ta spjärn mot Anders säng och sen göra ett skutt uppåt med baken för att komma förbi en vägg av kuddar. Det gäller att göra det här skuttet i exakt rätt ögonblick, annars hamnar man på golvet i stället.) Jag har en bred och skön bädd och sover för det mesta väldigt gott i den. När det gungar skjuter jag in tjocka kuddar under ena halvan av madrassen så att jag ligger inkilad mellan denna vägg av kuddar och Tacomas skrov. Så också i natt. Men, vågorna som fortsatt att braka in i Tacoma hela natten måste ju ta vägen nånstans, och det gör dom genom att lyfta upp Tacoma underifrån och sen när dom kommit förbi kasta ner aktern (där jag ligger). Nu händer det att jag liggandes raklång på rygg häftigt skjutsas bakåt ca en halv meter tills fötterna tar emot den aktre väggen, några sekunder senare skjutsas jag lika häftigt framåt igen tills huvudet tar emot den främre väggen. Och så fortsätter det då så, ungefär var tionde sekund.Efter en halvtimme gav jag upp och flyttade ut till soffan, en erfarenhet rikare. (Soffan har precis rätt längd för att man inte kan ta vägen någonstans. Jo, det förstås, man kan ju få bordet på näsan, som en världsomseglare en gång fick.)

Det blåser fortfarande 9-11 m/s, men vinden har under dagen vridit så tillvaron har blivit något bekvämare. Den kommer att fortsätta vrida så att vi från någon gång i natt får medvind resten av seglingen. Allt blir så mycket enklare då.

Nu går det snabbt mot Azorerna! Lite för snabbt – vi siktar på att nå fram under måndag morgon-förmiddag, och förmodligen får vi bromsa farten sista dygnet eller segla en liten omväg. Vi seglar just nu öster om vår ruttlinje, detta på grund av att det nordväst om oss som vanligt är områden med kraftigare vind. Det är visst ett omfattande lågtrycksområde nordväst om oss (har vi fått veta, vi ser det inte) och detta lågtrycksområdes frontsystem når ner till oss.

De allra flesta seglar till Horta på Faifal, det är den stora mötesplatsen för alla seglare. Vi går i stället först till Flores, som ligger lite norrut, och först senare till Faifal. Flores lär vara en mycket vacker ö, men hamnen är liten. Hoppas vi får plats…

Efter 20 dygns segling hade jag i natt en liten down. När Anders sover och jag sitter ensam i den hårda vinden och hemska vågorna och vinden bara ökar och ökar, till 11 m/s och till 12 m/s och man inte vet om den ska öka ännu mer… Då känner jag mig väldigt ensam.

Position kl. 20.45 UTC: 36 22N, 36 03W/

Skrivet av: sytacoma | 2017-06-02

1/6, dag 20

1/6, dag 20

En jobbig dag! Här kommer kort sammanfattning:

Segling norrut
Vind snett framifrån, 10-13 m/s
Vågor 2-3 meter rakt framifrån
En tillvaro där man kastas åt alla håll, även uppåt
En båt som låter som om den kör in i en undervattensklippa, gång på gång

Svårt att skriva när man liggsitter än åt vänster och än åt höger och rätt som det är har placerat magen på tangentbordet…

Det känns jobbigt nu. Vi är trötta. Vi har flera blåsväder som närmar sig från väster, och vi bör under de närmaste dagarna (fredag-lördag) inte gå längre norrut än 36 grader. Vinden vrider så sakteliga så vi kan gå allt mer åt öster, men den vrider inte tillräckligt snabbt.

Position kl. 22.40 UTC: 35 29N, 37 57W

Skrivet av: sytacoma | 2017-06-01

31/5, dag 19

31/5, dag 19

Lagom tills jag skulle ta över vakten kl. 02 i natt så började det blåsa på ordentligt. 11-14 m/s under sena natten och under morgonen, och ett väldigt upprört hav. Längre norrut blåste det liten kuling, på sina ställen 15-18 m/s. Vi var nöjda med vårt beslut att vika av något söderut.

I och med att vågorna kommer akterifrån så blir det aldrig besvärligt, men det är höga branta vågor som gör Tacomas gång oerhört slingrig, både åt sidorna och upp och ner. Trots att jag ställde min tekopp som bara var halvfull på ett ”säkert” ställe, så lyckades den tippa över så det kom  te på stora mattan (som man inte tvättar så där väldigt lätt)

Vi var nere på 33 58N, men vände på morgonen så sakteliga lite norrut igen. Så som vår gamla vindprognos från i natt ser ut så blir det motorgång i natt, sen seglar vi på torsdag rakt norrut (förhoppningsvis, det kan bli lite åt NNV) Det har varit härlig och solig segling även i dag, även om det varit mer gungigt än vanligt.

Jag har idag börjat att sortera foton till en ny fotobok. Har gjort tre stycken från de första åren som har blivit jättefina. Nu organiserar jag foton till fotobok nummer 4, med foton från Trinidad, Tobago och Canouan Island. Det är känslofullt – alla dessa vackra platser vi varit på..! Vill dit igen!

I går kväll tog vi ner Grib-filen på en annan kanal. 10 minuter tog det, sen var det klart!!!

P.S. Motorsegling nu. 3-4 m/s, men en kort och brant dyning på 2-3 meter som medför att vi pendlar väldigt från sida till sida. Man måste hålla i sig precis hela tiden, även när man sitter ner.

Position kl. 23.00 UTC: 34 14N, 38 38W

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-31

30/5, dag 18

30/5, dag 18  Fronten måndag kväll passerade vid sidan av, och det blev en lugn natt. Nu väntar nästa front, och den blir nog lite jobbigare. Vi kan nu se hur det tornar upp sig en mörkgrå vägg från nordväst, precis som i går kväll.

Vi gick under natten rakt österut på 34 15N, men har idag gått lite mot söder ner mot 34 00N.(Kurs cirka 105 grader.) Detta för att komma undan den värsta vinden i morgon (som man aldrig riktigt vet hur stark den blir). Som vanligt när jag skriver detta är vindprognosen 22 timmar gammal – kanske blir vindarna mildare än vad som förutspåtts under föregående  natt, kanske blir det ännu blåsigare. I så fall går vi nu i natt ännu mer mot syd.

Även i dag har det varit riktigt fin segling, med en fart av 6-7 K. Från och med torsdag blir det lite andra vindar – förmodligen blir det något dygns motorgång.

I går kväll tog det 48 minuter att få ner Grib-filen, från det att den började komma. Det är oerhört frustrerande, och det är inte alls acceptabelt. Men vad ska vi göra? Vi måste ju se hur vindarna blir. Det ändrar sig ganska snabbt.

Bakade bröd igen idag, i en båt som gungade mer än vanligt. Man får noga tänka sig för var man ställer degbunke, mjöllåda, het plåt osv.

Allt väl ombord! Men vi har inte sett några andra båtar, inga flygplan, inga fåglar, inga fiskar, inga delfiner, inga valar…

Position kl. 22.30 UTC: 34 04N, 41 19W

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-30

29/5, dag 17

29/5, dag 17

Det har blivit rena trängseln här ute. 19 M nordost om oss har vi segelbåten Jesovico, 20 meter lång och 10 meter bredoch 6 M öster om oss segelbåten Moana, 8 meter lång. Sen har vi också ett lastfartyg en bit bakom oss. Vi ser inte någon av båtarna visuellt, bara på vår AIS. Alla verkar vara på väg mot Azorerna.

Det har varit ännu en strålande vacker dag med underbar segling. Vi bara glider med, med en fart av ca 6-7 knop. I morse var dock sjön lite väl choppy, med branta höga vågor.

Vi är nu uppe vid den 34:e breddgraden, och är lite osäkra på om vi ska fortsätta med denna kurs om ca 70 grader eller gå rakt österut i ett par dagar. Det är områden med kraftig vind norr om oss,områden som går ända ner hit. Ännu så länge är det dock bara 6-7 m/s.

Det är väldigt frustrerande att vi bara kan ta ner vindprognoser och mail på kvällarna. Den väderrapport vi nu navigerar efter är 22 timmar gammal. Vad har hänt sen dess? Har vinden norr om oss minskat så vi utan vidare kanske kan styra 65 grader? Eller har den ökat på ett sätt att vi helst inte alls vill komma i kontakt med den?

Frustrerande är det också att det ibland tar så väldigt lång tid att hämta hem vindprognosen. Det är så olika från kväll till kväll. Har man riktig tur så tar det bara någon minut att bli uppkopplad, sen sänds mail och Grib Request iväg på någon minut, sen får vi 4-5 mail på 1-2 minuter. Efter det brukar vi bli nerkopplade, och man får koppla upp sig igen för att få ner Grib-filen. Har man nu riktig tur får man den filen på ca 5 minuter. Har man otur, för att det av någon anledning är trögt ute i rymden, så kan det ta  30-50 minuter att få ner väderfilen. Så var det i går kväll. Och hela tiden går det åt massor av ström, så vi måste köra motorn efter nerladdningen för att ladda batterierna.

Ja, så är läget ombord på Tacoma. Vi njuter av farten och av det vackra vädret, men är lite funderssamma på vägvalet de kommande dagarna. Allt väl ombord!

P.S. tre timmar senare: Usch, usch…Nu närmar sig fronten med den starka vinden. Vi har en mörkgrå vägg vid sidan av oss. Blåser 5m/s nu, om 1-3 timmar gissningsvis 12-15 m/s. Anders har tagit in rejält på storseglet, och vi har ätit en snabb konservbunksmiddag.

Position kl. 22.00 UTC: 34 04N,44 01W

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-29

28/5, dag 16

28/5, dag 16    Idag fick vi finbesök! Ett tio-tal delfiner lekte och hoppade runt om oss i någon halvtimmes tid. Vi kan höra hur de ”pratar” med varandra, de har ett lite pipande ljud. Man bli alltid lika glad av dessa pigga delfiner.

Vi har haft en helt underbar segling idag. Det har blåst 10-13 m/s och vi har forsat fram i 6-8K. Nu på sena eftermiddagen har det varit runt 5K. När man i ca en vecka hankat sig fram i 3-4 K så känns det väldigt ovant och i början nästan lite oroligt att gå så snabbt. (Jo, för 6-8 knop är snabbt för Tacoma och för oss) Vind och sjö snett bakifrån, då är det bara att glida med. Ganska hög sjö, 2-3 meter, men Tacoma bara glider upp på vågorna och surfar sen fram på vågen. Ett böljande, svallande hav; lika blått idag. Och så en blå himmel över det… (Det blev inget regn i natt som jag misstänkte att det skulle bli).

Vi gläder oss åt vindriktningen och den fina seglingen, nöjda med att komma en bra bit på väg mot vårt mål. Om ett par dygn blir det lite knepigare att bestämma hur vi ska segla.

Position kl. 22.15 UTC: 33 30N, 46 49W

Older Posts »

Kategorier