Skrivet av: sytacoma | 2017-05-24

23/5, dag 11

23/5, dag 11  Det har återigen varit en dag med mycket vackert väder. Det är så skönt att slippa de där underliga molnen där man inte vet om de innehåller mycket vind.

Eftersom vi under ett dygn – med den position vi hade – seglade i en heldum riktning, så har vi nu tillbringat ett knappt dygn med att segla tillbaka, mot nordväst. Rätt emot oss har vi haft en helt makalös dyning, 4-5 meter hög. Det började redan i går, på kvällen fick vi sen veta att denna höga dyning härrör från ett djupt lågtryck vid Newfoundland. Sen har dyningen under dagen bara ökat. Vi har aldrig seglat i så hög dyning förut. Det är som att segla uppför ett berg, sen balanserar man några sekunder uppe på toppen innan man rutchar nerför berget och befinner sig i en dalgång där det bara är vatten runt om. Det går stilla och städat till eftersom det är så långa vågor. Gissar att det är någonstans mellan 40 och 70 meter mellan topparna. Det var betydligt jobbigare med de korta branta vågor vi tidigare har haft under några dagar.

Vi har sett våra första portugisiska örlogsmaneter! Det är speciella maneter med ett litet segel som står upp över vattenytan. De är ganska farliga, eller väldigt farliga, om man skulle komma åt dem, men jag minns inte på vilket sätt. Ska se om det står om dem i någon av våra böcker.

Så har vi slängt ut fiskekroken, och fick napp direkt. Det blev en fågel! Vi drog upp fiskekroken igen, det är ganska många fåglar runt om oss och det märktes att de var intresserade av vårt fiske.

Det blir allt kyligare. Sitter man i skuggan eller solen går i moln känns det genast kallt. Vi har för första gången sen Skottland plockat fram våra täcken, och vi har börjat dricka varmt kaffe igen i stället för kaffe gjort på kylskåpskallt vatten.

Sedan någon timme tillbaka går vi för motor rakt norrut, och kommer att göra så i ca 2 dygn. Vi är på väg rakt in i det azoriska högtrycksbältet, när vi sen kommer ur det på norra sidan kan vi förvänta oss medvind.

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-23

22/5, dag 10

22/5, dag 10    Igår kväll råkade vi ut för åska, för första gången. Blixtarna ljungade över himlen, nästan varje sekund, men som tur var så var ovädret inte rakt över oss. Åska är nog det mest nervösa man kan råka ut för så här mitt på havet. Det är så mycket som kan skadas och gå sönder – vi vet båtar som inte kunnat fortsätta sin segling på grund av de stora skadorna.

Det har varit lugn segling senaste dygnet. Jag motorseglade sent i natt i tre timmar, då var det lite väl svag vind. Tillverkade vatten samtidigt, 130 liter.

Bäst i dag: Ett helt underbart väder med blå himmel och inte ett endaste moln. Lagom stark vind.

Sämst i dag: Besättningen ombord på Tacoma har helt olika uppfattningar om vägval för att på enklaste sätt ta sig fram mot Azorerna.

Vi seglar nu mot NO med en fart av ca 4K. Vind och sjö emot, vi seglar nämligen SÖDER om det azoriska högtrycket. Vår position kl. 23.10 UTC:  27 56N, 53 13W

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-22

21/5, dag 9

21/5, dag 9   Efter 36 timmars oavbrutet spöregn och 3-4 dygn av någon slags vild variant av hamboschottis har vi idag riktigt fin segling under en blek sol. Det blåser 4-7 m/s och farten är 4-6 K. Havet är relativt lugnt, inga kraftiga vågor som stoppar upp farten. Efter de här jobbiga dagarna som vi haft så njuter vi nu verkligen av den lugna gången.

Vi har precis duschat, för första gången på sex dagar. Det har inte gått tidigare, utan vi har fått nöja oss med kattvätt.

Mad Rouge ligger fortfarande bredvid eller strax bakom oss på ett avstånd av 4-5 M. Vi ropade upp dem i morse, men ingen svarade. Lite synd, när vi nu är de enda båtarna här och dessutom så nära varann.

På Anders vakt i natt fick vi återigen ett fartyg på kollisionskurs, stäv mot stäv. Det var en riktigt stor oljetanker. Anders såg på AIS:en hur det kom närmare och närmare, och precis när han tog VHF:en för att ropa upp den så såg han hur dom girade åt sidan.

Tacoma ser lite lustig ut just nu – överallt på linor över sittbrunnen och på akterdäck hänger blöta kläder och handdukar på tork. De fladdrar och flaxar så fint i den lilla vind vi har.

Vi har nu en kurs mot ONO, men kommer inom något dygn att gå mot norr. I veckan blir det vindar rakt från norr, då passar det bra att gå österut. Lågtryck finns, dessa ska vi försöka undvika.

Vår position nu kl. 23.00 UTC är 26 36N, 54 26W

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-21

20/5, dag 8

20/5,  dag 8  Vi har haft ett jobbigt dygn, och vi ser ännu inte slutet på det (skriver jag 16.00 lokal tid, 20.00 UTC) Sedan kl. 01 i natt har det spöregnat,och vinden har ökat mer och mer. I stället för 4-5 sekundmeters vind som vindfilerna visar så har vi 90% av dygnet haft vind på 12-15 m/s. De vindarna har vi seglat i förut, skillnaden nu är att vi går mot vinden och har en oerhört upprörd sjö från sidan. Gissar på 3 – 3½ meter höga vågor, och de är fortfarande branta och korta. Sjö efter sjö slår in över däck och det gungar vansinnigt från sida till sida. Gungar också från för till akter när Tacoma brakar rätt in i en våg. Jag är tidvis orolig – och ibland ganska rädd – för att en våg ska slå omkull oss eller att något väsentligt ska slås sönder. Tänk om hela båten slås sönder? Det kan inte hända, säger Anders, men jag är ändå rädd.

Vi äter en i taget, stående i det lilla utrymme inne i köket där man har stöd åt alla håll

Det här är den värsta seglingen sen Biscaya, kanske är den värre ändå. Det är svårt att jämföra jobbiga dagar när det man jämför med ligger flera år tillbaka i tiden.

Impregneringen av vår sprayhood har inte funkat, så vi kan inte sitta i skydd någonstans i sittbrunnen. Allt är blött. Inne i båten liknar vi små apor när vi tar oss fram med hjälp av grabbräckena – det räcker inte att hålla i sig med en hand, båda händerna behövs och så får man liksom svinga sig framåt. Trodde för en kort stund att jag brutit mitt långfinger då luckan till kylen brakade ner på fingret med full kraft, men det var inte så¨farligt.

Just nu sover Anders. Han har varit uppe hela natten och passat seglen.

Vinden ska enligt en ett dygn gammal väderprognos vrida mot syd och lugna sig betydligt, och vi väntar otåligt på det. (Om inte vindprognosen ändrat sig mycket det senaste dygnet.) Just nu går vi rätt mot norr, och vi har kommit mer norrut än vi vill. Detta beror på områden med mycket stark vind och områden med stiltje. Det gäller att ta sig fram mitt emellan.

Det är svårt med vägval när man inte kan ta ner så stort område. Man har inte överblicken över väder och vind. Om några timmar ska vi ta ner en ny väderfil. Hoppas det går bra. Jag  fick ingen kontakt tidigt i morse, förmodligen för att det är ett sånt ruskväder.

Vi har en annan segelbåt – Mad Rouge – en bit ifrån oss, 7M. Vi har legat intill varandra hela dagen. Skönt att veta att man inte är helt ensam på denna bråkiga ocean.

Trots denna besvärliga tillvaro: Allt är väl ombord på Tacoma! Inga skador mer än ett ömt finger.

Vår position kl. 20.00 UTC: 25 39 N, 55 57 W

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-20

19/5, dag 7

19/5, dag 7:  Vi har under ca 1½ dygn gått nästan rakt mot norr, kurs 10-20 grader. Nu kl. 16.40 lokal tid (20.40 UTC) har vi gjort ett slag mot SSO-SO. Det blåser rakt östlig vind om 9-12 m/s. En makalöst stökig sjö, med höga, branta, korta vågor. Tacoma brakar då och då in i en extra brant våg, däremellan känns det som om vågorna nästan håller på att vända oss över ända. Jag sitter här vid datorn och försöker hålla mig på plats genom att med ena benet ta spjärn mot ett skåp.

Det känns lite jobbigt just nu tycker jag, men vi hoppas att på söndag ha kommit till ett område där vi får betydligt mer lagom vind – på gränsen till för svag –  och dessutom medvind. Innan dess kan det dock bli något dygn med motorgång.

Längre norrut är det ett lågtryck med stark vind, hur stark kan vi inte se eftersom vi på de Grib-filer vi tar ner inte får så stort område. Det blåser också på en del lite här och där, mindre områden som man inte riktigt vet om de blivit större sen väderfilen togs ner.

Det är fortfarande molnigt med moln som man undrar lite över. Det har blivit betydligt svalare, under natten satt både Anders och jag med en mjuk jacka och vi hade en badhandduk virad om benen. Det är första gången sen Spanien för fyra år sen som vi använder jacka. (Förutom i Sverige förstås.)Inför natten nu har jag plockat fram ett par mjukisbyxor.

Ja, så är läget. Hoppas nu att inte natten blir för jobbig.

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-19

18/5, dag 6

18/5, dag 6. Idag hettade det till lite när det gäller vinden. Vi har ju ända sen vi seglade iväg på lördagens kväll haft svaga eller väldigt svaga vindar. Under natten som var gick vi för motor i 6 timmar – då var vindstyrkan 3-5 m/s. Eftersom vi seglar bidevind – med vind och sjö snett framifrån – bromsar sjön upp båten ganska rejält. Det går långsamt framåt, tycker vi båda.

I förmiddags var det knappt något gung alls på grund av den vindfattiga natten, så vi passade på att aktivera oss lite. Anders torkade rent i sittbrunnen och i köket, jag torkade rent på toan och bakade bröd.Alldeles färskt och varmt bröd, det är lyx på en sån här segling.

När brödet stod på jäsning hade det börjat blåsa lite mer, och när det väl stod i ugnen var vindstyrkan 10-12 m/s. Vansinnigt gungigt! Det är korta, branta vågor, rätt emot, ca 2-3 meter höga, och just eftersom de är så branta och det är bara några meter mellan varje våg så blir det lite som en gammal hederlig schottis för Tacoma.

Efter några timmar med den starkare vinden lugnade det sig något, men den bråkiga sjön är kvar. Det har blivit en ordentlig vindvridning – efter att ha kunnat segla på mot ostnordost under de första fem dygnen seglar vi nu nästan mot norr. Det är lite dumt eftersom vi har siktat in oss på ett speciellt område där vi ska vara på lördag kväll. Där ska det bli sydostlig vind, och det vill vi ha. Men hur vi ska komma dit vet vi inte, med den vind vi nu har.

Det är ett väldigt disigt väder, med många moln. När Anders sover tycker jag ibland att det känns ganska nervöst med dessa byiga grå moln, eftersom man inte vet vad det ska bli av dem. Om vinden plötsligt ökar till 15-20 m/s, som det gör i ett squall, så ska man ha revat innan vinden kommer. Men jag vill ju inte väcka Anders i onödan. Vad man kan göra är att slå på radarn, där syns det väldigt tydligt om det är ett squall det är frågan om. Men vinden kan  öka kraftigt på kort tid även om det inte är regn i molnet.

Lite liv på oceanen har det varit. Vi har haft en flock fåglar cirklande runt oss. Vad gör de här så långt från land? Och just nu har vi kollisionskurs med lastfartyget Jorgen Reefer – det passerar oss om 23 minuter. Det är verkligen underligt att vi nu haft kollisionskurs både med segelbåt och lastfartyg – vi har inte sett mer än fyra båtar under sex dagars tid, och oceanen är stor.

Vi är nu ca 500 M fågelvägenfrån St. Martin. Ca 1700 M kvar – fågelvägen. Gissar på att det kommer att vara minst 2000 seglade M kvar.

Hm, hm… Nu är Jorgen Reefer 14 minuter från oss. Jag hoppas de håller utkik så de väjer i tid…

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-18

17/5 Dag 5

17/5  Dag 5

Det blir mindre och mindre vind, samtidigt som vi har fått en dyning på ca 2,5 – 3 meter.(Vind 4 m/s) Medan vi ännu försökte segla, i ca 3K, stod bommen hela tiden och slog på grund av vågorna. Satte på motorn vid 16-tiden, nu är frågan hur länge vi måste gå för motor…

Det har varit väldigt disigt väder och för det mesta väldigt grått. Under tidiga morgonen var det bymoln överallt runt om oss. Man undrar alltid lite vad som gömmer sig i dessa moln. Lite regnstänk, som försvann efter några minuter. Vid 05.30 fick jag väcka Anders, vi hade då ett kolsvart och otäckt squallmoln precis framför oss. Storseglet måste då revas, och det är inget man gör när den andre sover, enligt de säkerhetsrutiner vi har ombord på Tacoma. Squallet löstes dock upp utan att ge någon hård vind, och det tyckte vi var bra.

Det är ganska gungigt nu, man får hålla i sig ordentligt när man är inne. Inget liv alls runt om oss – det är bara vi här. Kanske hinner Angelina upp oss så småningom, de skulle visst lämna St. Martin idag, med en helt ny stående rigg. Det upptäcktes ytterligare skador där en kardel gått sönder.

Så här ser våra dagar och nätter ut:

Anders vakt kl. 20-02
Eva vakt kl. 02-08
Frukost kl. 08-09
Anders vakt kl. 09-11
Lunch kl. 12
Eva vakt kl. 15-17
Middag kl. 18

Vi tycker det går bra med de långa nattvakterna. På det sättet får vi en mer sammanhängande sömn. Men, det funkar förmodligen inte om vi har hårt väder. Sen kan man ju  bli väckt för att storseglet måste revas.

Sända och ta emot mail och väderfiler kl.19  Det fungerar inte alls att sända med SSB-radion under förmiddagen eller mitt på dagen. Det innebär att vi bara kan få väderinfo genom Grib-filer en gång per dygn, och de vindfilerna är inte särskilt stora.

Hälsningar från Anders och Eva

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-17

15-16/5, dag 3+4

15-16/5, dag 3+4

Vad gör vi på natten? Ankrar vi? Ja, den frågan fick vi på förra Atlantseglingen från en liten raring på 7-8 år. Jag fick genast maila tillbaka och förklara att det inte går att ankra ute på oceanen, där det är 5-10 000 meter djupt. Det är bara att segla på!

Vad gör vi då på natten, mer än att kontrollera att allt står rätt till och vid behov reva? Anders läser mest, jag lyssnar mest på musik men läser också. Det är alldeles förnämligt att läsa på läsplattan som har en ljusskärm. Syssla lite med foton ibland, försöka göra lite gymnastik för att inte helt stelna till.

15-16/5, dag 3+4. Här på Tacoma går vi sakta men säkert framåt. Vi har vind mellan 4-10,5 m/s, under natten som var mellan 9-10,5. Farten är på natten ca 4-4,5 K, på dagen 4,5-5,5 K. Vi seglar hela tiden bidevind, och då bromsar sjön upp båten. Just nu är det lite bråkig sjö som gör att det gungar lite mer än vanligt. Vi är helt ensamma – inga båtar, inga fåglar, inga delfiner eller valar eller flygfiskar.

Det är lugn och fin segling, men det går för långsamt, tycker vi.Vi seglar så långt österut vi kan, detta av två anledningar. Ett högtryck från väster närmar sig, där är det ingen vind alls. Det ligger också ett högtryck norr om oss med väldigt lite vind. När vi kommer fram till stiltjeområdet blir det motorgång, sedan kommer vinden att vrida så den kommer från nordnordöst-nordöst. Då blir det segling mot norr, kanske lite mot nordnordväst.

Det är ganska lätt att skicka och ta emot mail och väderfiler på kvällen, däremot är det betydligt svårare under morgonen och dagen. I morse och i dag var det helt omöjligt. Anders tror att det har något med solstrålningen att göra. De här texterna som Erik postar till hemsidan har jag skrivit på morgonen, men det kan dröja innan vi får kontakt på SSB-radion och det kan skickas iväg. I fortsättningen skriver jag på kvällen.

Infektionen ovanför min tandbrygga är fortfarande inte bra, men jag håller den någorlunda i schack med specialsköljning morgon och kväll. Tuggar bara på höger sdida. Har också medicin att ta till om det skulle bli värre.

Sen har vi ett litet bekymmer med en böld på Anders. Har plockat fram penicillin, men avvaktar lite med att påbörja kuren. Skulle det bli riktigt eländigt får jag väl ta fram min lilla skalpell, plus whiskyn.

Sammanfattningsvis sköter sig alltså Tacoma mycket bra, medan det är lite si och så med besättningen.

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-15

14/5, dygn 2

14/5, dygn 2

De båtar som gick iväg i början av maj har haft det väldigt tufft, med mycket hårt väder. En båt vek av söderut för att undkomma det värsta, men andra båtar rapporterar om vindar på upp mot 25 m/s och enorma vågor. ”Vi är utmattade”, skriver en båt. ”Det har varit 24 fruktansvärda timmar.” Många blåmärken. Besättningen på en båt stängde in sig nerre i salongen och lät båten klara sig själv.

Vi här ombord på Tacoma seglar på i vindar som är väldigt lagom, än så länge. Ibland går det dock lite väl långsamt, speciellt på natten när vi revar storseglet. Vi kan inte reva från sittbrunnen som så många andra, och för att slippa gå upp på däck mitt i natten under ett squall med kraftiga vindar så seglar vi hellre lite långsamt.

Vi har hittills sluppit både squall och åska. Nätterna är ganska ljusa på grund av alla stjärnor och nästan fullmåne. Om ett område av himlen ser mörkt ut så sätter jag på radarn – man ser då väldigt tydligt om ett squall är på väg. I så fall får seglen revas ytterligare.

Det är inte mycket liv här. En segelbåt gick länge halt nära oss, men så satte dom på motorn och fräste iväg. En annan segelbåt, Windward, ropade upp oss eftersom vi hade kollisionskurs. Ganska märkligt att vara nära en krock med en annan båt mitt ute på stora ocenaen. (Både vi och Windward hade ju koll, men hade det varit två ensamseglare som legat och sovit hade det blivit en präktig smäll).

Just nu är klockan 9.45 den 15:e. Solen skiner och havet glittrar…

Hälsningar från Anders och Eva, än så länge utan blåmärken.

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-14

13/5, Dygn 1 på oceanen

13/5, dygn 1

Vi lämnade St. Martin kl. 16.30, efter ett sista bad i det 29-gradiga vattnet. Undrar just vilken temperatur det är på vattnet nästa gång vi badar?

Det har varit en lugn kväll och natt med relativt svag vind. Vi seglar nära en annan båt, men vet ej vilka dom är. Kursen är ca 10-20 grader – det väntas en vindvridning, då ska vi gå längre österut.

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-13

Nu lämnar vi Västindien

11/5

Mekanikern som satte cirkulationspumpen på plats skulle ha kommit kl. 8.30 i tisdags. 9.15 ringde Anders till honom. Beskedet då var att han skulle hämta den på flygplatsen under förmiddagen. (Den kom i torsdags.) Han skulle komma till oss 10.30 i stället. 12.15 satte sig Anders i dingen och for iväg till honom. Han var då i verkstaden, sa att han hade målat pumpen och väntade nu på att den skulle torka. Beskedet nu var att han skulle komma under eftermiddagen.

Klockan blev 14, den blev 15, den blev 16. Så klockan 16.20 kom han. Och 17.00 gick han hem…

Det är detta som kallas för Island Time. Vi är vana vid detta, och var fullt beredda på att det skulle bli så också nu.

Men…Under morgonen hade jag sett på Zy-grib att det skulle vara väldigt bra att segla iväg på onsdag morgon, allra helst på tisdag kväll. Det skulle bli väldigt stressigt att hinna med alla de här sistaminuten-grejerna, men vi fick väl jobba under natten då, tänkte jag. Anledningen till denna plötsliga brådska var att det om ett par dagar skulle komma ett högtrycksområde med ingen vind alls, och detta område breder ut sig österut. Om vi gav oss iväg senast tidigt onsdag morgon skulle vi haft en bra chans att hinna iväg innan detta vindfattiga område nådde fram till oss, och kanske skulle vi klara oss med bara ett halvt eller ett dygns motorgång. Men det sket sig…Eftersom vi har en del att göra, inte minst den sista inköpsrundan med färskmat och frukt/grönsaker, skulle vi inte komma iväg förrän till kvällen, och då hinner vi inte undan området med 1-3 sekundmeters vind.

DSC_0162

Dränkt Anders efter jollefärd i squall

Nåväl, han skulle komma tillbaka 8.15 nästa morgon. (Han kom 9.10) Sedan jobbade han intensivt i fyra timmar, och vid 13-tiden var pumpen äntligen på plats. Efter testkörning kunde vi till vår stora lättnad konstatera att allt verkade bra. Jag har ju varit ganska orolig för att det skulle vara något mer fel… (Det var rätt beslut att beställa en ny cirkulationspump. Anders läste senare i Volvo Pentas manual att man inte reparerar sådana här pumpar, utan man ska installera en ny.)

DSC_0155

Gammal läckande cirkulationspump

På eftermiddagen lämnade vi marinan där vi legat i två nätter och gick tillbaka till vår ankringsplats. Så som det verkar nu är det söndag morgon som gäller för avsegling. Vi vill helst inte börja seglingen med motorgång, dieseln behövs senare, men kanske får vi ändå gå för motor något dygn i början. Det är ett mycket stort högtrycksområde, men inte ligger det söder eller sydost om Azorerna som det ska. Nej, det har parkerat sig norr om St. Martin och som det ser ut just nu skulle vi behöva gå för motor i en vecka om vi ger oss iväg nu (Skriver jag på torsdag).

Vinden, den finns väster, sydväst och nordväst om Azorerna. De båtar som gav sig iväg direkt till Azorerna den tredje har hittills haft mycket lugna vindar eller ingen vind alls, med en del motorgång. Det har varit lite olika problem på båtarna, men inget som stoppat upp seglingen.

Det kan bli tuffare för dem framöver med ganska hårda vindar, om de inte lyckas undvika det området.

En svensk båt, en OE 32, fick mastbrott mellan Bermuda och Azorerna. Besättningen blev upplockade av en oljetanker. Det har varit mycket hårdare vindar kring Bermuda.

DSC_0177

Läget är under kontroll. Det ligger ytterligare ca 20 frukter i kylen, tillsammans med 50 ägg,  28 grillkorvar, ca 4 kg god fransk ost, en Tiramisutårta, 4 creme caramel, med mera, med mera… Vi kommer nog inte att behöva varken hungra eller törsta.

12/5   Vi har äntligen kommit iväg till stranden vid Princess Juliana Airport, en flygplats som är världsberömd bland flygintresserade. Anders låg lugnt och läste hela halva dagen, men för mig var det stressigt värre. Jag hann varken ligga på stranden eller bada. Med en son som är mer intresserad och kunnig än de flesta av allt som gäller flyg så kände jag mitt ansvar att fånga den där BILDEN, bilden där det stora jumbojetplanet från KLM sveper bara några meter över allas huvuden. Planen svepte in från havet mot stranden och flygplatsen och jag var beredd med kameran, hela tiden, men det var inte de allra största planen som kom. Så plötsligt hördes ett vrål, och höga tjut från alla på stranden. Där kom det riktigt stora planet jag väntat på, FRÅN FEL HÅLL! Från flygplatsen och ut mot havet. Hade jag vetat det och varit beredd hade jag nog fått det där kanonfotot.

När de stora planen kommer eller startar blir det som en sandstorm på stranden, och de som stått närmast startbanan springer ut mot havet för att undkomma hettan och sanden. Det är farligt – man kan bli fullkomligt blästrad av sanden, och även bränd av jetstrålarna. En seglarvän sveptes ut i havet med både ryggsäck och filmkamera.

Några dagar efter besöket på stranden tittade jag på en filmsnutt som Aftonbladet lagt ut. På filmen visas hur ett av de största planen dundrar iväg bara några meter över de som var på stranden. Besökarna på stranden hukar sig ner, så nära är planet. Jag tyckte nästan att jag såg Anders på filmen, men säker är jag inte.

DSC_0110

Ett av de små planen

Här på St. Martin är vädret ganska så ostabilt. Mycket svag vind, men grått och regnigt. Under det senaste dygnet har vi haft två rejäla squall med vindhastigheter på 15-18 m/s. Vi har också haft åska. Det märks att vi börjar närma oss regnsäsong och orkansäsong.

Vi har nu handlat det sista, och allt är klart för avgång. (Förutom då att klarera ut och surra jollen). Så som vindprognosen ser ut just nu på fredag eftermiddag så verkar det som om det blir på söndag morgon vi går. En annan svensk båt, Angelina, kommer att gå samtidigt som oss. Vi ska försöka hålla kontakten med varandra så länge det går. Det är en HR 42 och vi seglar nog ungefär lika snabbt, eller rättare sagt ungefär lika långsamt. Det är som sagt svaga vindar. Men, lågtrycken ligger och lurar, och väderläget kan ändra sig tämligen snabbt.

13/5   Soligt och fint. Vi går iväg sent nu på lördag eftermiddag. Det är minst 7 båtar som ska gå, som vi vet om. Tyvärr inte Angelina – de upptäckte en trasig kardel på ett undervant och har nu   gått in i lagunen på den holländska sidan för att få hjälp av en riggfirma. Så tråkigt när det blir trassel precis när man ska iväg, men, återigen – tur att det upptäcks nu och inte när man är mitt ute på oceanen.

DSC_0186

Marigot Bay, St. Martin,  13:e maj 2017. Sista bilden från Västindien

Erik kommer varje dag att lägga ut mina rapporter om hur vi har det, antingen som ett brev eller också som ett Twittermeddelande i högerkanten.

Så underligt det känns, att nu lämna Västindien. Fyra härliga år…Så många minnen vi har, av alla de slag.

Till sist: Stort tack för alla uppmuntrande hälsningar på Facebook!

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-06

Uppbrottsstämning

Känslan här i Marigot Bay på St. Martin liknar lite den som är i Las Palmas och Santa Cruz i november varje år inför överseglingen mot Västindien. Från Västindien går nu varje dag någon eller några båtar iväg mot Europa – det önskas lycka till och det tutas och det vinkas. Den 3:e gick fyra svenska båtar och ett par danska iväg från St. Martin mot Azorerna – det verkar som om åtminstone de 12 första dagarna av seglingen blir lugn och fin för dessa båtar. Lite tuffare verkar det vara för de som gick iväg mot Bermuda, där det är hårda vindar. Det är lite fascinerande hur lågtrycken bara fortsätter att vandra iväg från Amerikas östkust mot nordost. Det verkar inte finnas något slut på det hela.

DSC_0009

Här tutar vi för Anna Lisa. Familjen ombord är känd från TV-serien ”Familjer på äventyr.”

Det blev problem nästan direkt för flera båtar, på avseglingsdagen eller dagen därefter. På en svensk båt gick genuans akterlik sönder bara 5 M norr om St. Martin. De fick komma tillbaka och lämna seglet på lagning. På en annan svensk båt på väg mot Bermuda fungerade inte den elektriska utrullningen av genuan, det gick inte heller att rulla ut genuan manuellt. I stället fick kryssfocken användas. På en tredje båt gick dävertarna till jollen sönder; de fick avbryta seglingen och gå mot BVI för att där försöka laga det hela.

Två båtar har fått fisk – den ena fisken var en guldmakrill 1,05 meter lång. Flera båtar har rapporterat om squall.

Hur vet vi detta? Dels genom att lyssna på det skandinaviska nätet varje morgon, men framförallt av de mail som vi varje kväll får från Hans på danska båten Barolo.

DSC_0014

Gribfil från den 5:e maj, visar vindarna runt Bermuda och Azorerna den 6:e maj. Väster om Azorerna blåser det 20-25 m/s.

DSC_0013

Gribfil från den 5:e maj, visar vindarna den 15:e maj.

Vi själva väntar ju som sagt på nya kylvattenpumpen. Ska bli intressant att se hur vindarna blåser när det är klart och allt – förhoppningsvis – fungerar som det ska.

Skrivet av: sytacoma | 2017-05-02

Rysk roulette?

Ombord på Tacoma har diskussionens vågor gått höga. Och vi har inte alls varit varit överens, utan tvärtom högst oeniga…

Frågan har varit NÄR vi kan tänkas gå iväg mot Azorerna. Som jag tidigare skrivit så har man inte så stor tidsrymd att välja på – det är maj månad som gäller. Då har orkansäsongen ännu inte startat, samtidigt som det azoriska högtrycket bör ha stabiliserat sig så det klarar att putta undan alla lågtryck norrut, alla lågtryck som regelbundet rullar ut från Amerikas östkust mot öster-nordöst. De allra flesta båtar går iväg under den första halvan av maj. Vi har haft som mål att vara klara med nästan allt i slutet av april för att kunna gå iväg någon gång mellan 1:a och 10:e maj. Och klara för att gå iväg är vi, med allt utom det som måste göras de sista dagarna. Sen har vi så här i sista minuten fått ytterligare en mycket viktig punkt att fixa…

B

En av de riktigt stilla dagarna utanför Cap Verde-öarna

För någon vecka sen deltog Anders i ett seminarium som handlade om strategier över seglingen mot Azorerna. Seminariet leddes av Mark och Mike. Mike har seglat denna sträcka 15 gånger, och han var mycket bestämd i sin uppfattning att man inte ska lämna Karibien före 15:e maj. De senaste tre åren har det varit en hel del incidenter med båtar som gått iväg före 15:e maj och råkat illa ut på ett eller annat sätt i oväder. Samtidigt har det – som han känner till – inte varit någon incident med båtar som gått efter den 15:e maj. Av de som gått efter den 15:e vet han inte någon som råkat ut för dåligt väder. Mike anser att juni är bästa månaden att gå mot Azorerna, och han själv planerar att gå iväg i början av juni.

Diskussionen ombord på Tacoma ändrade nu karaktär: Anders menade att vi absolut inte ska gå före 10:e maj, helst inte före 15:e maj. Jag däremot menade att om nu 10-dagarsprognosen visar att det är okej att gå iväg den 3:e eller 6:e eller 9:e maj så kan vi göra det, eftersom vi under seglingen kommer att ta ner väderfiler två gånger per dag och dessutom får hjälp med extra stora områden från Sverige. Vi har inte planerat att gå så långt norrut, och om något lågtryck skulle närma sig är strategin att vika av ännu mer mot söder. Vi är fullt medvetna om att vi kan hamna på Madeira eller Kanarieöarna i stället för på Azorerna.

DSC_0015

Det dagliga samtalet med Tir Na Noir vid solnedgången (under förra atlantseglingen)

Så läste jag i aprilnumret av Compass en artikel med rubriken ”Don´t leave the Carribean – yet!” Så här skriver Don Street:

Many experienced offshore sailors say, ”Anyone heading north or northeast from the Eastern Carribean before the end of the first week in May is playing Russian roulette with three bullets in the cylinder.” This is also my conclusion, based not only on my own experience but also on 70 years of reading about disasters, being told of disasters first hand and hearing many second-hand reports.

DSC_0010

Vardagsliv på Atlanten

Don Street skriver vidare om den information man kan hitta på baksidan av Imrays sjökort nr 100, just det sjökort vi nyss inhandlat. Det har en speciell projektion där en rät linje visar storcirkelkursen. Bland all information om sannolikheten för en viss vindstyrka, vindriktning och en viss våghöjd för varje månad så finns också information om risken att träffa på is. Storcirkelkursen från Bermuda till södra England leder rakt igenom den södra kanten av det område där risken finns att man kan stöta på isberg. Kortet visar också positioner för isberg som setts en bra bit söder om detta område, samt söder om Azorerna.

Så hände något som medförde att diskussionen fick ett tvärt slut. Vi upptäckte att motorns kylvattenpump läckte… Nu gällde positivt tänkande: En sån TUR vi har! Att det hände NU, och inte mitt ute på Atlanten!! (Det var väl inte helt lätt att tänka på det sättet, men eftersom vädret samtidigt var mycket ostabilt – och fortfarande är – så gick det någotsånär bra. Men lite deprimerande var det allt…)

Anders fräste iväg till Volvokillen; när han kom tillbaka var en ny vattenpump beställd, skulle komma om ca en vecka, och den 9:e maj ska Volvokillen sätta den på plats. (Vi kunde ju ha försökt laga den, men med tanke på att vi har lite tidsbrist så kändes det säkrare att beställa en ny.) Nu håller vi tummarna för att det verkligen också blir gjort den 9:e. Vi är ju lite luttrade när det gäller det här med datum då någon eller något ska komma eller något ska fixas…

Lågtrycken fortsätter att med några dagars mellanrum svepa iväg ut över Atlanten. Där finns även högtryck, men det är inget stabilt högtryck som ligger stilla vid Azorerna, utan det flyttar hela tiden på sig. Hittills har högtrycket legat väldigt långt söderut, och det innebär att lågtrycken viker av mot söder och faktiskt går ganska långt söderut. Idag, den 2:a maj, så visar 10-dagarsprognosen att det trots allt ser ut som om det ska bli något lugnare. Vi hoppas ju kunna gå iväg den 11:e – 15:e, när vi förhoppningsvis fått nya cirkulationspumpen installerad, men då får det vara vind! Som det ser ut nu så ligger det då ett stort  högtrycksområde nord och nordost om St. Martin, med väldigt svag vind. Vi vill helst inte börja denna långa etapp med motorgång. Dieseln behövs senare när vi kommit en bit på väg.

DSC_0013

Squall närmar sig. Nu kan man förvänta sig vindar på 18-25 m/s

Det ligger för närvarande 6 svenskbåtar här i Marigot Bay och ytterligare minst ett par inne i lagunen. Några går först till Bermuda och några direkt mot Azorerna. Av de vi har pratat med så verkar det som om de allra flesta ska ha med sig extra besättning. Vi skulle nog gärna vilja segla tillsammans med någon annan, för trygghetens skull, men vet ännu inte hur det blir.

Vi var igår ombord på Resolute från Göteborg –  de ska gå samma väg som vi, över Irland-Skottland, men de går förmodligen iväg den 7:e. Ytterligare några andra nordiska båtar planerar att gå den 3:e.  Vi har antecknat oss på en lista en dansk båt håller i. Ca 15  båtar – nästan alla nordiska – finns på listan, och varje båt mailar varje dag sin position samt lite om väder till den danska båten (som jag just nu inte vet vad den heter). Den  skriver sedan samman dessa uppgifter i ett mail och sänder ut det till samtliga båtar. 

Den danska båten berättade att förra gången de seglade till Azorerna, 2009, hade de ett likadant nät som vi ska ha nu. De gick iväg för tidigt och råkade ut för vindar på 20 m/s. De fick gå västerut i 2-3 dygn för att undgå ännu starkare vindar. Jag kan tänka mig att lågtrycken då gick på samma sätt som de gjort nu, i en båge först mot nordost och sedan mot sydost. Detta som sagt eftersom det azoriska högtrycket inte är stabilt och ligger alldeles för långt söderut.

Bilderna nedan från förra Atlantseglingen

Nedan: Bilder som skulle varit med i förra resebrevet

Skrivet av: sytacoma | 2017-04-26

Förberedelserna fortskrider

Här kommer den utlovade listan på allt vad vi håller på med, att ta del av för den intresserade. (Jag vet att det är flera som planerar sin långsegling som tar del av innehållet på Tacomas hemsida). Punkterna kommer väldigt huller om buller. Förmodligen tycker en och annan att vi är lite för nitiska, men med vetskap om hur förhållandena på seglingen mot Azorerna kan vara är vi gärna lite extra noggranna just när det gäller säkerheten på denna sträcka. Det jag skrivit med kursiv stil är kommentarer till punkterna. (Säkert har vi glömt att skriva upp en del av vad vi gjort.)

Detta är fixat och klart:

Kontrollera allt på däck

Byta linor till vindroder, genua samt uthal genua

Köpa ny livflotte Den gamla livflotten är från 1999. Det kanske är okej om man lyckats packa om den vart tredje år, som man ska göra. Detta har vi inte lyckats med, och vi vet andra som inte heller klarat det. Av någon anledning är det – som vi och andra har upplevt – helt omöjligt att hitta någon firma som vill packa om en livflotte i container. Kanske har det med vaccuumpackningen att göra. Vi har också anledning att tro att vaccuumpackningen av vår gamla flotte är skadad.

Gå igenom alla stuvutrymmen+skåp. Slänga! När vi gav oss iväg sommaren 2013 hade vi ännu inte bestämt oss för hur länge vi skulle vara borta och om vi skulle stanna i Karibien eller segla jorden runt. Vi hade därför med oss massvis av ”bra att ha-grejor”, men också en hel del saker att använda som bytesobjekt, om man nu gärna ville ha lite frukt på någon avlägsen ö. Alltså hade vi med oss en hel del gamla urvuxna barnkläder, kasserade vuxenkläder av olika slag samt småsaker som vi läst att befolkningen på avlägsna platser blir väldigt glada för. (Till exempel gamla glasögon) En del köptes nytt, som till exempel tio stycken JULA-kepsar för tio kronor styck. Vi har slängt massor, massor; men vi har också skänkt massor till en torgmadam på marknaden. Så nu säljs barnens gamla urvuxna kläder och mina linnen som jag aldrig använder plus en del annat smått och gott på en marknad i Västindien.Vi har även bytt plats på en hel del, så det som kan tänkas behövas ligger lätt åtkomligt.

Köpa ny fender + bollfender När vi lämnade Sverige hade vi nya, stora, dyra fendrar. Ett onödigt köp, de blev dåliga ganska direkt här nere i värmen, och vi har succesivt bytt ut dem. Det enda som duger här nere när det gäller jollen är hypalon, när det gäller fendrarna vet jag inte vad materialet heter.

Köpa ytterligare fyra dieseldunkar Överallt får vi rådet att ta med riktigt mycket diesel på vägen mot Azorerna. Vi har nu 395 liter diesel i tankarna och ytterligare 200 liter i dunkar.

Kontrollera epirben Den är OK!

Fylla på gasol

Lägga ut en mycket preliminär rutt på papperssjökortet för storcirkelnavigering

Kontrollera sjökorten på plotter samt navigationsdator. Lägga ut en mycket preliminär rutt

Klättra upp i masten och se att allt är okej

Skaka och säkra brandsläckarna

Kontrollera alla spärrband till spis, lådor och kojer

Testa värmaren Vi vet att man ska låta den gå lite grann ibland, men av någon anledning här nere där det ibland är ca 35 grader inne är detta något som totalt glömts bort. Följaktligen trilskades också värmaren lite till en början, det blev rökutveckling i motorrummet så vi fick avbryta testet. Nästa gång och gången därefter gick det bättre.

Lägga extraankaret i sittbrunnsförrådet Tacoma är ganska framtung med två ankare och 80 meter 10mm-kätting. Anders hade även funderingar på att kroka av kättingen och lägga den på annan plats, men den funderingen har vi lämnat.

Ta fram aktuella guideböcker.

Köpa motorolja + olja till dingemotorn

Av vaxduk klippa till fyra skydd för ventilerna. Lägg i plastpåse tillsammans med band. Att sätta på ventilerna om det skulle bli riktigt busväder

Impregnera Anders sjökläder samt jackorna

Ta bort kläderna i ”hänggarderoben” och i stället lägga in sjökläderna där

Ta fram de gamla sjökläderna att ha som reserv

Skriva matsedel och inköpslistor.

Handla mat. Vi har ägnat mycket tid åt att proviantera och stuva all mat på ett bra sätt

Laga färdiga maträtter och frysa in

Tandläkarbesök för kontroller

Förbereda Grabbags, nödtunnor och nackväskor. (Använda en tunna till sopor?)

Boka vinteruppläggning för vintern ej helt klart. Efterom Tacoma har teakdäck vill vi ha vinterförvaring inomhus

Informera Pantaenius (+ före avfärd.) Förlänga sjukförsäkringen hos Gouda till första augusti

Uppdatera Erik om väderinfo.

Testa om Erik kan posta till hemsidan

Putsa propellern

Lägga nödraketer, wirekapare, brandsläckare, plexiglaslucka samt kuvös lätt åtkomliga i sittbrunnsförrådet Vi har en två-delad trälucka med ”galler” till Tacoma. Innan vi lämnade Sverige lät vi tillverka en plexiglaslucka i ett stycke, med lås för att kunna låsa både invändigt och utvändigt. Denna lucka är det meningen att vi ska använda om riktigt busväder väntas. Vi lät också tillverka en ”kuvös” i kapelltyg (Umbrella) som vi kan fästa i sprayhooden. Denna kuvös gör att man kan sitta helt skyddad för väder och vind och  vid behov bara sträcka ut en arm om man behöver ändra kurs. Vi använde den en hel del på vägen mot Skottland.

Ta fram täcken och filtar, vädra, lägga i vaccumpåsar i klädskåpet

Ta fram varma kläder, mössor, vantar, stövlar, tofflor Behövs kanske inte så mycket på vägen mot Azorerna, men senare mot Irland kan det garanterat vara skönt att ha kläderna lätt åtkomliga.

Stuva undan en del muggar och glas

Förpacka en del fina böcker jag är rädd om i dubbla tjocka plastkassar.

Necessär med tandborste, tvål och dylikt i kök När det gungar mycket är det betydligt lättare att till exempel borsta tänderna i köket än framme på toan.

Kraftiga plastpåsar till hands att lägga kameror i

Kvar att göra:

Lämna in tvätt

Repetera hur man gör med epirb, danaboy och andra säkerhetsgrejor

Lägga datorer i sina väskor. Placera var? Vaccumpåse tillgänglig

Köpa och vaccumpacka ost. Vi har en vaccuumsealer från OBH Nordica. Denna har vi haft mycket glädje av, för att få mat av olika slag att hålla sig riktigt länge. Ost klarar sig i ett par månader i kylen.

Tvätta kyl, isa ur frys. Plats över till mer mat i frys?

Göra i ordning mjölpåsar till brödbak  Mycket lättare att baka bröd när man bara behöver ta fram en påse mjöl blandat med salt och kryddor och sen bara blanda i jäst och degvätska.

Ordna med fastsättning av ny livflotte

Surra fast två tunnor på akterdäck

Putsa mera på propellern?

Låna sex böcker varje vecka Tänk att vi kan sitta här och låna böcker från Göteborgs bibliotek, att använda på våra helt oumbärliga läsplattor av märket NOOK. Vi har sen fyra veckor på oss att läsa böckerna. NOOK-plattan har belysning, så vi kan läsa i mörker utan att behöva slösa med ström till lampor. 

Byta batterier? Denna punkt kräver ett separat kapitel. Anders har ägnat hur mycket tid som helst åt våra batterier (40 timmar? 50? 60?)

Att göra två sista dagarna:

Dieseltankar och vattentankar helt fulla Vi har 450 liter vatten i tankarna, 40 liter i dunkar på däck samt 60 liter i 5-litersdunkar inne. Dessutom har vi watermaker med kapacitet 50 liter i timmen. Varför så mycket vatten om vi nu har watermaker, kanske någon undrar? Svaret är att man inte kan förlita sig på watermakern, den kan trassla eller rent av gå sönder. Inte heller kan man förlita sig på vattentankarna – vattnet kan bli förorenat, eller någon kan av misstag lämna en kran öppen så allt rinner ut. Man måste ha med sig extra vatten så det räcker till dricksvatten. (Dessutom kan elen slås ut, och då fungerar inte den elektriska vattenpumpen. Om detta skulle hända oss kan vi koppla om fotpedalpumpen vi har till saltvatten och i stället använda den till vattnet i tankarna.)

Köpa frukt och grönt, samt sista färskmaten att ha i kyl

Laga ytterligare ett par middagar att förvara i kyl

Lägga stora soltygen under Anders koj

Väska i sittbrunnen med nötter, russin,hårt bröd, tonfisk, konservöppnare med mera

Låna böcker

Klarera ut

Lägga in det sista i nödväskorna

Surra jollen på däck. Ta ut ungefär hälften av luften.

Säkra luckorna i sittbrunnen

Ankaret upp! Slå av ankarströmmen

Sätta i plugg till ankarbox

Länspumpslarmet på

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skrivet av: sytacoma | 2017-04-22

Eva och Erik testar 22/4

Det här skriver jag på den dator vi använder till SSB-radion. Jag mailar sen texten via SSB-radion till Erik. Erik loggar med hjälp av mitt lösenord in på mitt konto på WordPress,kopierar sen in texten och publicerar den slutligen. Kan ni läsa detta har testet fungerat. (Erik har lovat att hjälpa mig med uppdateringar både på Twitter och på hemsidan om hur vi har det på de långa seglingarna framöver.)

Older Posts »

Kategorier