Skrivet av: sytacoma | 2012-03-06

2011 – Danmark och Tyskland

Vi seglade för att vi tror på livet och alla dess möjligheter. En kärlek till livet kanske. Som också innebär medvetenhet om att det inte varar för alltid och att det är för kort att spilla på oväsentligheter. Vi seglade för en spännande utmaning, ett livsäventyr.

Aldrig någonsin har vi varit så stolta över oss själva, som när vi tog beslutet att våga ge oss iväg.

                                                                         Birgitta Boye-Freudenthal

Inför sommarsemestern 2011 har vi egentligen inga planer alls utan låter vädret och vindarna få avgöra om det ska bli Norge igen eller det lite lugnare Danmark. På midsommaraftons morgon seglar vi ut till Mönster fast vi vet att det ska blåsa nästan kuling senare under dagen.

Efter att ha hukat vid Kryssarklubbens boj i två dygn tar vi sikte mot Läsö. Samma kväll får Anders hög feber, utan att vi kan hitta någon anledning till det. Han ligger utslagen hela nästa dag medan jag ser till att han dricker ordentligt. Mot kvällen är febern borta och vi tillbringar en stund i grannbåten.

På Läsö

Nästa dag seglar vi iväg mot Hals. Morgonen därefter har Anders feber återvänt och är nu ännu högre. Håller noga koll på honom hela dagen och natten och ser till att han dricker varje timme.

Vi ligger i Hals ytterligare ett par dagar medan febern återigen viker undan. Seglar sedan söderöver och besöker gamla favoritplatser som Ebeltoft, Samsö, Middelfart med flera. Under dessa första veckor sedan vi lämnat Hals har vi underbara, soliga dagar med härlig segling, men också blygrå dagar med hällregn och dålig sikt. De flesta dagarna är dock sådana att vi inte riktigt vet vart det hela ska ta vägen.

För första gången besöker vi Sönderborg på Jyllands ostkust på gränsen mot Tyskland. Sönderborg är en plats vi tycker mycket om, ett jättefint ställe med en lång strandpromenad, fin strand, parker, flotta hus samt ett alldeles underbart väder.

Sönderborg

När vi vaknar nästa morgon är det hällregn och 12 m/s. Tre timmar senare strålar solen från en knallblå himmel och det är vindstilla. Vi puttrar iväg, lite senare kommer vind så vi hissar segel. Efter ytterligare en timme är himlen svartgrå, åskan mullrar och det blåser 14 m/s. och ännu mer i byarna. Trots detta är det 100-tals segelbåtar på Flensburgsfjorden, många av dem deltar i en tävling och dundrar fram för fulla segel i åskan.

Framme i Flensburg tar vi ett varv längst inne i fjorden vid stadskajen. Vi är sent ute och det finns ingen plats vi kan lägga oss vid. Överallt är det ångbåtar; stora, små, väldigt stora, pyttesmå. Då och då blåser de en liten trudelutt i sina ångvisslor, ibland är det en hel konsert av visslor från många olika båtar. Sent på kvällen brakar det mest magnifika fyrverkeri loss, när det är slut stämmer alla 100-tals ångbåtarna upp sitt tack i olika tonlägen och tonarter. Folkfest – trevligt, annorlunda, intressant. Spännande att vara i Tyskland igen.

Vi hittade till slut  en utmärkt plats. Visserligen på privat brygga ägd av en båtcharterfirma, men ändå. Helt ok, om det inte vore för tilläggningen, som slutar med en skev ratt.  Stark sidvind och en akterförtöjning insnärjd i ratten förorsakar tvärstopp med några meter kvar till bryggan. Ratten tar upp båtens kraft och blir på kuppen skev.  Den rätas hjälpligt ut med hjälp av en kraftig bräda och först efter några timmar är lugnet återställt.


Från Flensburg fortsätter vi till Marstal på Aerö, och sedan vidare till Svendborg på södra Fyn, Korsör på Själland och Kerteminde på Fyn. Mot slutet av semestern ligger vi i Ballens hamn på Samsö bredvid en norsk båt, Oda. Ombord på Oda finns en familj med två tonårspojkar. Det visar sig att de seglat till Sydney och vi pratar länge med varandra om deras äventyr. Som alltid när vi stöter på långseglare så suger vi i oss vartenda ord, ivriga att få lära oss något nytt eller bara ta del av intressanta historier.

Vi seglar vidare mot Grenå. Sent på kvällen kommer Oda inseglande, efter 160 M nonstop. De har har tappat lusten för vidare nöjessegling denna sommar – de tar sig nu så snabbt de kan hemåt. De är väldigt tysta; tysta och tagna.

Deras hem ligger bara en kilometer från Utöya. Utöya, där det ofattbara skedde, två dagar tidigare. De har både släkt och flera vänner med ungdomar på lägret.

Från Grenå går vi in i Mariagerfjorden som sträcker sig 36 kilometer in i Jylland. Första delen in mot Hadsund består av stora grundområden i olika grönskimrande nyanser, därför är det viktigt att hålla sig till den markerade rännan. På bägge sidor om fjorden är det levande jordbruksbygd med hästar, kor och får betande vid stranden. Sjöfåglar och svanar söker mat, några barn står barfota med sina metspön. Vid ett tillfälle närmar sig ett stort fartyg i hög fart akterifrån. Vi sätter fart mot ett ställe där rännan breddar sig något men hinner inte fram förrän fartyget är i kapp oss. Oroligt håller vi oss så långt åt sidan som möjligt men vågar inte gå utanför rännan – djupet där är bara en halv meter. Allt går dock bra. Så sätter vi högsta fart igen för att vid öppningen av Hadsundsbron kunna smita igenom samtidigt som fartyget. Vår blåvitrutiga N-flagga är redan hissad.

En bit på andra sidan bron lägger vi oss långsides en brygga där djupet är lite drygt två meter. Så slår vi oss till ro, tar oss lite att dricka, betraktar omgivningarna. Tunga roddbåtar med fyra man i varje ror snabbt fram och tillbaka. I en annan roddbåt är det unga kvinnor, eller tonårsflickor. Årorna klyver vattnet gång på gång, med ljudliga knirkanden. Så börjar det regna, men roddbåtarna fortsätter i en timme till.

Nästa morgon hällregnar det. Vi vaknar vid 8-tiden av det taktfasta knirkandet. Flickorna från gårdagskvällen kämpar tappert i regnet, med dyvått hår och genomvåta jackor. Fjorfart, en hjulångare av gammaldags modell passerar oss.

På eftermiddagen pysslar vi med olika göromål, men äntligen sitter jag ner med datorn inne under kapellet, ett glas vin och lite gott som väntar därnere

  •  Ohoj, kan vi lägga till här?

Tyskt godis

Jag hoppar till, kikar ut, spärrar upp ögonen. En gammal träskuta modell större, 18-20 meter lång, har glidit upp alldeles intill oss. Ska den ligga utanpå oss???

  • Visst! ropar jag käckt. Så ställer jag undan vin och dator, springer upp, tar emot tampen som kvinnan i båten kastar mot mig. Ett tjockt rep som doftar av tjära.

Sedan kämpar fyra karlar och två kvinnor i en timmes tid att få Grimsö från Mariager förtöjd vid Tacoma. Strömmen är stark, den för framåt Grimsö meter för meter med bara kvinnan och två småflickor ombord. Anders och jag blåhåller i samma tamp, samtalar lågt med varandra om det tveksamma i detta, undrar om knaparna kommer att hålla eller om de riskerar att slitas loss.

Äntligen ligger Grimsö så pass nära att hon kan anses vara nästan förtöjd. Då påbörjas diskussionen om det bästa inte vore att Tacoma glider framåt runt hörnet och Grimsö tar vår plats. Vad jag tycker och tänker i denna sak spelar inte så stor roll.

Nu börjar ett invecklat dragande och halande med olika linor som någon halvtimme senare resulterar i att båda båtarna står på grund. Grimsö ligger nu ca 3-4 meter från kajen och är omöjlig att dra in. Kvinnan sliter och drar men sjunker till slut ihop, hon orkar inte mer. Paret inser nu efter nästan två timmars kamp att de måste gå vidare.

Då återstår bara för mannen att komma ombord på skutan. Med ett jättesprång från vår båt lyckas han ta sig ombord. Så puttrar Grimsö från Mariager vidare.

Nu är vi i stort behov av ett glas vin. Jag sätter mig tillrätta med datorn i knät, Anders dukar fram ost och kex och två glas rödvin. Frenetiskt gör jag nya försök att komma ut på nätet, men mottagningen är väldigt dålig. Anders sätter sig, samtidigt lyckas jag komma in på min mail och ser att jag fått mail från alla fyra barnen. Förväntansfullt öppnar jag det första.

  • Jag ska bara läsa det barnen skrivit innan vi äter!

  • Då stänger jag till tältet under tiden, säger Anders och reser sig. Samtidigt råkar han välta upp ytterdelen av bordet.

Glaset flyger i en båge över bordet. Rödvinet flödar över osten, över kexen, ner på tre dynor, fyra sandaler, min byxa, en badhandduk på tork.

Och ner på datorn, den alldeles nya extra fina som vi köpte för att kunna hantera videofilmerna. Ner mellan tangenterna, med ett litet lustigt sörplande ljud.

Nästa morgon lämnar vi Hadsund i Mariagerfjorden. Semesterveckorna är nästan slut och vi tar oss via Hals och Läsö hemåt mot Kungsbackafjorden igen. Ännu är det sommar, men om bara någon månad är det höst…

 *     *     *

Annonser

Responses

  1. Hej igen!
    Läser er blogg med glädje – och vet ni vad! Vi var i Flensburg samtidigt i somras 🙂
    http://www.nanny166.se/2011_7.htm
    Mvh Liv

    • Tänk om vi vetat! Vi var ju lite nedstämda på grund av den skeva ratten, men ni hade nog kunnat muntra upp oss!!!

  2. Varit så där lite lagom sjuk och legat och läst om alla era seglingar. Rolig läsning! Ni har ju varit med om mycket ute på haven redan!
    Gå in på symahimahi så kan ni ta del av ett visdomsord ”the rule of three`s” för alla båtfixare.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: