Skrivet av: sytacoma | 2011-12-04

2005 – Danska Hamnfogdar

Visa respekt för hamnfogden. Han har en viktig uppgift som han praktiskt taget alltid utför på ett sätt som är till gagn för alla.

Ibland kan det vara bra att försöka lista ut i vilka banor hamnfogdens tankar rör sig. Försök komma underfund om detta innan han skrider till handling.

Sommaren 2005 seglade vi under fem härliga veckor i Danmark. Vi fick uppleva alla sorters väder, men de vackra dagarna var betydligt fler än de med regn eller med så hård vind att vi beslöt att stanna i hamn.

Vi blev bara mer och mer nöjda med Vindela, som hon nu hette. Efter några hårda seglatser visste vi vad hon gick för, och vi kände oss alltid trygga ombord. Varje dag lärde vi oss något nytt eller fick ny bekräftelse på hur man ska agera i olika situationer.

Det var spännande att komma till nya hamnar, gå på upptäcktsfärd på de olika öarna; en del små, andra lite större. En av dessa lite större öar är Samsö. Denna sommar besökte vi Samsö två gånger.


I den svenska båtpressen har på senare år svenska gästhamnars bristande service debatterats. På många håll är det oerfarna tonåringar som går omkring och tar upp betalning, unga personer som sköter den uppgift som ålagts dem på bästa sätt. Ofta är det just detta som är deras uppgift, att ta betalt. Att vara behjälplig med att anvisa plats, att klara ut ett bråk eller allvarligt tillbud har de ofta ingen erfarenhet av. Här får båtgästerna klara sig själva.

I Danmark däremot, där styr hamnfogden. Hamnfogden är ofta reglementsenligt klädd och har en uniformsmössa som lätt leder tankarna till militär ordning och disciplin. Hamnfogden ser till att det är ordning och reda, han anvisar plats genom att busvissla eller myndigt blåsa i en visselpipa. Han kan också peka med armen åt det håll han bestämt att det är lämpligt att ligga. Att man själv emellanåt har en annan uppfattning om var man skulle vilja förtöja är av underordnad betydelse – i Danmark har man respekt för hamnfogden och gör så som han tycker.

Den hamnfogde som för oss västsvenskar är mest känd, älskad och respekterad är utan tvekan Erik på Läsö. Nu har han gått i pension, men under många år var Erik och hans dotter Läsös ansikten utåt. Iklädda sina uniformer var de alltid redo att bistå med information av olika slag eller en hjälpande hand. Bjöd någon upp till vals på bryggan tackade de glatt ja och tog en liten svängom innan de fortsatte sin rundvandring.

Andra hamnfogdar är inte lika resonabla utan tar sin uppgift med ett allvar som får omgivningen att antingen huka eller med spänd förväntan slå vad med de närmast stående om vad som kommer att hända.

Ballen hamn, Samsö

Klarblå himmel, morgonsol, glitter och blänk över vattenytan. Med andra ord en helt underbar morgon. Vi avjnuter vårt morgonte i sittbrunnen, laddar med slutna ögon upp inför dagens seglats. Klockan är bara 05.30 och som så många gånger förr verkar det bara vara vi som är vakna.

Anders stryker sig över semsterskägget och gäspar.

    • Vi sover i alla fall inte bort livet, det är då ett som är säkert.

    • Inte dom där heller, säger jag och kikar lite förstulet på några glada danska pojkar som efter en vad man får tro innehållsrik natt vinglande tar sig ombord på sin båt. De ramlar ihop på däcket med ett antal Tuborg bredvid sig, skriker och tjoar, sjunger och dansar. En och annan sömndrucken seglare syns nu sticka upp huvudet och undrande klia sig i kalufsen.

    • Ser ut som någon slags krigsdans… De kanske vill ha regn?

    • Nja…Jag tror snarare att de tillber solens och morgonens gudinna.

Klockan 05.50 börjar popmusiken dåna. Bra musik i och för sig, men besättningarna på de ca 200 båtarna i hamnen är nu definitivt vakna och verkar vara av en annan åsikt. Fridsamt sätter jag i ett par öronproppar men kan inte undgå att höra ljudet av sirener som nu blandar sig med musiken. Polisen rycker ut och pojkarna ser för en kort stund något spaka ut. Fem minuter efter det att polisen gett sig av fortsätter emellertid konserten. Ett par av grabbarna dunsar i land, kanske är ölen slut.

Kl. 07.10 visar så den uniformsklädde hamnfogden exempel på dansk nit och redlighet. I hög fart tuffar han med sin stora tjänstebåt ut från hamnen och på släp efter hänger danskarna – de ser klart tagna ut. Kvar på bryggan står två av grabbarna med tunga kassar i famnen. De blickar tysta ut över havet där måsar, ett par svanar och solglitter snart är det enda som syns.

Det dröjer en dryg timme innan hamnfogden återkommer. Han stannar tre-fyra meter från oss, sätter bistert händerna i sidorna och blickar under djup tystnad ner på mig där jag står på fördäck. Jag ler vänligt mot honom under det att jag skyndsamt knäpper de sista knapparna i blusen. Han ler tillbaka, lika vänligt.

Vi fortsätter med vårt. Anders står i sittbrunnen och rullar ihop en elsladd, långsamt och ordentligt. Mikael gör armhävningar på rufftaket. Själv står jag kvar på däck blickande bort mot horisonten under det att jag funderar över livet och dess villkor.

  • Varför bor ensamma par i båtar på 45-180 fot? Ibland med en köpt besättning som sköter allt?

  • Varför bor familjer med fyra ungar samt en svärmor i båtar på 25 fot?

  • Kan man tänka sig någon slags Robin Hood- regel så de blir tvungna att byta båt? Så kan familjen med fyra ungar bli uppassade av 12-mannabesättngen?

  • Hur klarade folk att undvika grund mitt ute i havet innan GPS:ens tid?

  • När ska jag på allvar ta itu med VHF-certifikatet?

  • Kommer jag att släppa mina drömmar på en jordenruntsegling om det på grund av klimatförändringarna blir fler och fler orkaner under fel tid på året?


Hamnfogden hostar (på danska, naturligtvis.)

      • Är det till att behöva bogsering?

Anders tittar upp.

      • Tack för vänligheten, men det behövs inte.

Han fortsätter med sladden. Jag övergår från livets Stora Frågor till stunden här och nu. Det går lite trögt.

Mikael ser undrande på Anders.

      • Varför frågade han det?

      • Tja… Han ska väl iväg och jobba och ville vara snäll.

      • Jaha…

Jag fortsätter mina funderingar, tänker på Martin som idag flyger till London. Dagen innan fick vi ett samtal från honom – han var tämligen skärrad. En timme tidigare hade Al Qaida genomfört ett stort terrordåd. De första rapporterna talade om tusentals döda.

  • Hur skyddar man sitt barn mot Al Quaida?

I ögonvrån ser jag hur hamnfogden fortfarande står kvar i samma ställning med händerna i sidorna och blicken vilande på mig. Jag vänder mig om och kontrollerar återigen att alla knappar och dragkedjor är i ordning. För säkerhets skull slätar jag till håret också.

När jag tittar upp blir jag medveten om den lilla folksamlingen på kajen intill oss. Folket ser lite lätt roade ut. Jag kan ana mig till en viss förväntan i luften. Något är på väg att hända, men vad?

Slutligen förbarmar sig en gammal väderbiten fiskare sig. Han pekar förklarande på hamnfogden som nu närmar sig med en tross i handen.

    • Han vill att ni flyttar er! Ni ligger på hans plats!!!

Åh!!! I rödaste rappet lägger jag loss, Anders startar motorn, Mikael samlar in fendrarna. Vi lämnar Ballen på Samsö, imponerade av den danska ordningsmakten, lättade över att ha sluppit bogsering.

Detta att bli störda i hamn av någon mindre hänsynsfull person är mycket ovanligt i Danmark. Däremot lyckades vi själva en solig augustimorgon väcka upp en hel hamn med kanske två-trehundra båtar. Om jag minns rätt så var klockan då sisådär halv sex på morgonen.

Så här gör du om du vill ha lite liv och rörelse i hamnen:

Lägg några ägg i vatten och koka upp. Låt äggen koka i 9-10 minuter så de blir lagom hårdkokta. Ta sen av locket från kastrullen och häll bort vattnet.

Har du nu varit noggrann vid kokningen har mycket vattenånga bildats. Denna ånga stiger upp mot brandvarnaren som sätter igång att tjuta. Innan du hinner stänga av brandvarnaren har en hund i närheten börjat att antingen skälla vilt eller yla översiggivet. Inom loppet av tio sekunder har nu ytterligare några hundar börjat yla eller skälla, och efter ytterligare någon halvminut är det garanterat full fart på samtliga hundar i hamnen. Yrvakna seglare i alla åldrar stapplar upp, ser sig hålögda omkring, svär något som är omöjligt att tyda.

Hamnfogden? Jag minns faktiskt inte. Vår räddning var förmodligen att vi snabbt försvann utom synhåll ner i kajutans skyddande dunkel och drog täcket över huvudet.

Lärdomar:

  • Om hamnfogden ser lite bister ut bör du omgående ta reda på anledningen därtill.

  • Ta ut batterierna ur brandvarnaren innan du kokar ditt frukostägg.

Annonser

Responses

  1. Bra berättad historia och fina bilder! Ser fram emot att få läsa mer 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: